Ensam kille har sina fördelar

Någonting har fått mig att börja fundera på arbetet. Jag har en kollega som är mammaledig. Därför finns det nu en annons ute på en 50% tjänst. Tjänsten ska vara på min avdelning. Det som får mig att känna mig lite olustig är att det är en kille som har sökt tjänsten. Han ska ha fått riktigt bra referenser. Och kommer på besök i morgon kl. 14.

Jag vet inte varför riktigt, men att det just är en kille som kanske ska börja hos oss känns inte bra. Det är bra med manliga förebilder, men räcker det inte med mig? Om jag nu är en förebild. På något sätt känns det som att jag vill vara ensam kille där. Även om man ibland får ta emot pikar lite här och där. De är ändå på skoj och lite charmiga. Men jag gör en massa saker både med barnen och för kollegorna. Saker som gör att jag höjer mig själv. I mina ögon. Och det har varit viktigt för mig de senaste åren. Även om det bara är små simpla saker.

Jag vill fortsätta med det. Men samtidigt kanske det är en kille som är helt annorlunda. Mina andra kollegor kanske fortsätter att komma till mig. Barnen likaså. Kanske är hen riktigt bra och utmanar mig så att jag måste höja mig själv ännu mera. Det är bra för framtiden. Och för förskolan. För barnen likaså.

Men innerst inne. Om jag ska vara helt ärlig. Så vill jag inte att en till kille ska komma dit. Jag vill vara ensam kille. Jag trivs bra med det. Är det inte bättre att sprida ut de få killarna som arbetar i förskolan? Gör så, och låt killen få anställning någon annanstans.

Veckans lista v. 24

Positivt just nu:

- Ordningen

Ordningen är återställd. Smutsen, dammet och partiklarna är ute ut lägenheten. Alla maskiner och material likaså. In med renhet och doft. Och ordning.

- Glenns weblogg

Shit. Veckans lista är tillbaka. Som ni har väntat. Som jag har väntat. Eller så är det inte nån som har väntat.

- Badrummet

Vad ska man säga. Det är klart. Det är fint. Det är nästan vackert.
- Djurgården fotboll

Derbyvinst. Vinst mot IFK. Och tillfällig serieledning. Full fart frammåt!
- Fab 5

Hur låter det här egentligen? Fab 5? Men kom igen, man får en massa bra tips. Och ett gott skratt ibland.

-Negativt just nu:

- Beslutet

Ja, att ta beslutet att sluta träna var tugnt. Men alla jag pratat med har accepterat det, förstått det och stöttat. Tack.
- Tristess

Allvarligt, det finns ingetning att göra på arbetet längre. Allt är klart. Nu väntar man verkligen bara på att barnen ska sluta och gå på semester, så man får städa upp efter dem ordentligt.
- Ekonomin

3 juni och jag hade 240:- kvar på kontot. Det är inte bra. Det är till och med riktigt jävla illa. Men det ser ut att lösa sig även den här gången.
- Skriva

Att skriva något speciellt är mycket svårare än att bara fantisera ihop något. Jag har skrivit första manuset till en barnbok nu. Hoppas jag kan hitta någon som är bra på att teckna bilderna till bara.
- Avundsjuka

Avundsjuka är jobbigt i alla fall. Men i en del fall lider man extra mycket. Att titta på Golden league tävlingarna i friidrott precis när man själv insett att man kanske aldrig mer kommer att träna hårt, det är nästan självplågeri, högt upp på skalan.

Ett SMS från kroppen

Jag skulle ljuga om jag sa att jag mådde bra. Att gråta sig själv till sömns natt efter natt efter natt kan inte vara ett friskhetstecken. Men samtidigt är jag inte förvånad. Det har tagit hårt. För att lindra smällen tänker jag att det inte är slut. Jag måste bara vila ett par månader för att bli frisk och hel. Då känns det lättare. Det blir som att vänta på att få köra igång igen.

I väntan på att månaderna ska gå så har jag satt mig med datorn i knät och börjat skriva. Jag har skrivit en barnbok. Jag själv tycker att den är riktigt kass. Men kanske kan den bli bättre med lite bilder till.
Och en annan bok, som handlar om vägen till beslutet alla idrottsmän och kvinnor måste ta. Någongång i livet. Vare sig man vill eller inte. Det är roligt att skriva. Men det blir nästan lite svårare när man sätter sig ner och ska skapa något sårskillt.

Drömde något förra veckan, men det försvann lika fort. Varför glömmer man drömmar så snabbt? Det är lättare att dagdrömmar. De kan man anpassa och bestämma över på ett annat sätt.
Inatt drömde jag ingenting. Jag brukar sällan drömma. Eller så drömmer jag men kommer inte ihåg någonting av det.

I morse funderade jag mera över kroppens funktioner. Det borde finnas en inbyggd SMS funktion i kroppen. En funktion som kan skicka iväg ett SMS när man exempelvis håller på att bli sjuk.
[pip pip] "-Du kommer att kräkas en jävla massa i 30 timmar" Från: Magsäcken.
Eller kanske [pip pip] "-Du kommer att vara förkyld i sex dagar" Från: Virus

Eller, jag. Jag vet inte. Kanske tillhör det avdelningen dagdrömmar. Men dagdrömma är tillåtet. Dagdrömma är bra. Jag får hoppas att jag får ett SMS av kroppen som berättar när min kropp blir hel. Undertiden får jag hålla mig till dagdrömmandet. Och på så sätt hålla tårarna borta på nätterna.

Handduken är kastad

Det är över nu. En skada på vänster hälsena gör att orken är slut. Inte en skada till. Och verkligen inte en skada på hälsenan. Jag har kastat in handduken nu. När det gäller träningen och löpningen. I fortsättningen kanske det blir lite cykel till arbetet. Lite backups och situps på morgonen och kvällen. Men ingen löpning.

Vid årsskiftet får vi se hur kroppen mår. Hur vader, baksidor och hälsenor mår. Kanske blir det lite jogg då. Kanske till och med mer än så. Men jag antar att det aldrig var meningen för mig att hålla på med löpning. Och nu är det alltså slut.

Jag får fundera lite på vad jag ska hitta på i fortsättningen. Kanske bara ta det lugnt och inte göra ett skit? Kanske ska jag sätta mig ner och fundera lite på ett manus till en bok? Jag har länge velat skriva något. Men frågan är vad. Gärna någon form av barnbok. Och kanske är det just det jag får tid till nu. Eller bara energi att fokucera mer på arbetet.

Närmasta tiden kommer att vara tung. Löpningen och träningen har varit mitt liv. Fram till nu. Och det kommer att vara svårt att acceptera slutet. Men jag hoppas omgivningen har förståelse för att jag kommer att må dåligt ett tag. Men det går över. Det måste det göra. Precis som skadorna. De måste också gå över någon gång. Och då får vi se hur livet ser ut.

En syndig pilsner

Idag var det Stockholm marathon. Och en sådan löpartillställning går inte att missa. Även om den gick i ordentlig hetta.
Så Mr T och jag satte oss på tåget och tog oss in till storstaden. Väl där inne gick vi lite i affärerna och avslutade med att bänka oss vid vattnet framför stadshuset. Glass och vätska. Och bara njuta.

När starten gick rundade vi stadshuset och tog oss en bit in på norrmälarstrand. När vi gick längs gatan kom vi förbi ett gäng män som hade plockat ut soffor och bord och bänkat sig med pilsner och ciggaretter på trottoaren.
De hade en skinnsoffa och vi skulle få en pilsner om vi vågade sätta oss i den och luta oss tillbaka. Det gjorde vi. Jag menar, en kall pilsner i solen är inte fel.

Pilsner fick vi, och vi började titta oss lite omkring. Mannen mitt emot hade en hel del tatueringar. På axeln stod det namnet på en skinhead förening. Efter att ha tittar på övriga tatueringar och sett ett flertal nazistiska symboler så dracks det rätt fort.

Männen pratade på. Någon drog skämt om svarta och bomull. Någon frågade vilket lag vi höll på. Vad skulle man svara på det? Någon frågade om vi var homosexuella. De var trevliga, men det kändes inte speciellt bra att sitta där i sofforna.
En av männen berättade att förra året hade nyheterna zoomat in dem. Det hade just varit en fin syn. Sitta där i soffan med dessa herrar. Ha!

Vi drack upp. Jag snabbare än Mr T. Tackade artigt och gick vidare. Jag var lite nervös. Mr T lugnare. Men sån är jag. Att dricka pilsner med främmande nazister tillhör inte vanligheterna. God pilsner. Men syndig pilsner.

Sommartider ger kortkortkort

Värmen har kommit. Förhoppningsvis för att stanna. Men med det svenska vädret vet man aldrig. Idag kom jag iväg tidigare än väntat från arbetet. Det gjorde att ett leende kunde utforma sig på läpparna. Jag sjöng lite på väg till bussen. Paolo Nutini’s - New shoes tror jag det var. De jag mötte vet nog bättre än jag.

När jag kom till tåget var det sent. Inte bara några vanliga SL minuter. Idag var det 55 minuter sent. Men inte ens det kunde få bort leendet från läpparna. Jag höll tillbaka en sång. Där jag gick på perrongen.

Det stod mycket folk och väntade. En blandning av både det ena och andra. En riktigt överviktig människa som såg ut att ha badat precis. För det rann längs pannan på han. Jag rös till.
Ett gäng med unga pojkar och flickor som var målade i ansiktet på ett lite annorlunda sätt. Svarta kläder. De tittade och skrattade åt en handikappad kvinna som hoppade fram och tillbaka och pratade för sig själv samtidigt som hon klappade händerna. Jag tyckte synd om kvinnan.
Jag gick vidare länge perrongen. Två herrar i kostym. Det verkade varmt.
Två unga flickor i något som borde ha minst ett kort om inte två innan namnet kortkort. De hade alltså kortkortkort på sig. Visserligen är det varmt. Men kom igen nu.

Tåget kom och jag gick på. Det var packat med människor och jag hamnar givetvis bakom två stora herrar som antagligen hade svettats rejält under hela dagen. Jag försökte krypa ihop i mitt hörn och tänka på ett roligare ställe.
Jag gick av. Och gick till bussen som inte kom. Där såg jag en kvinna i min ålder. Hon hade enorma bröst. Ett litet tygstycke för att försöka. Eller inte försöka, täcka delar av dem. Samt ett exemplar av den numera väldigt vanliga kortkortkort kjolen. Ibland undrar jag hur folk tänker. Det såg förjävligt ut.

En ny buss kom och jag gick på. Jag kom hem. Släppte ut sången jag tidigare hållit inne.” Hey, I put some new shoes on, and suddenly everything is right, I said, hey, I put some new shoes on and everybody's smiling, it so inviting, Oh, short on money, but long on time, slowly strolling in the sweet sunshine

Kanske hörde någon. Kanske inte. Man kan aldrig veta. Och det ska man helst inte. Precis som med det svenska vädret.

Där satt den!

För ett antal månader sedan, kanske redan vid årsskiftet. Eller egentligen började det redan när jag var här för ett parår sedan och först såg lägenheten. Jag pratar om tankarna om att renovera badrummet.

Eftersom den förra datorn nu blivit stulen så kan jag tyvärr inte visa hur badrummet såg ut. Men det var vidrigt, så mycket kan jag påstå.

För tre veckor sedan kom J hit. Han tittade. Tittade lite till. Och kom tillbaka några dagar senare. Då hade han med sig en annan J. Och en hel massa annat. Och så började de slå sönder hela badrummet.

Det har varit kaosartat. Kanske inte för J och J. Men för mig och Flickan från landet i norr. Det stod saker överallt. Och det låg damm och annat skit på varenda plats i hela lägenheten. Och stundtals slogs jag av tanken om det verkligen var värt det.

Men nu. Efter att J och J lämnat stället i morse så funderar jag inte längre. Det räcker med att titta in lite i badrummet. Nu ska jag inte vara sån, som bara berättar att vi har ett underbart fräscht och fint badrum. Givetvis ska den som vill också få kika in. Välkomna. Stig på. Känn er som hemma. Nästan.

En enkel handdukstork och fyra finns spotlights med dimmer.

Och så till det stora. Avlånga vita matta kakelplattor på väggarna. Och grått klinkers på golvet samt en del av duschhörnan. Stor dusch som faller som regn över en där man står och drömmer sig bort i duschen.

Spegelskåp med spotlights ovantill och under, och bra med plats på insidan. Samt skåp under handfatet. Allt i ek. Precis som det ska.

En ny dator i knät

Nu sitter jag här i soffan. Måttligt nyvaken då byggkillarna i morse stormade in och började borra i betongen. Och bygger väldigt goda relationer med våra grannar som försöker njuta av den nationaldagsledigheten. Kanske är det sista dagen de är här. Kanske kan det vara en sådan tur att vårat badrum står klart inom några timmar.

Jag har en ny dator i knät. En helt ny. De förra blev stulen för bara några dagar sedan. Mer om det kan ni läsa hos Flickan från landet i norr. Hon säger det bra. Jag säger helvete. Och undrar hur svårt det kan vara att hålla tassarna ifrån andras saker.
Flickan från landet i norr berättade att det var första gången hon blivit rånad. Jag var tvungen att höja på ögonbrynet. Vi har haft tre bilar. Alla tre har haft inbrott. Jag antar att det är en viss skillnad på Väsby och Umeå. När flyttar vi?

Men jag ska inte fortsätta vara bitter. Jag ska snart rulla in i löparskorna och rulla ut. Ut i det fina vädret. Först vill jag bara avvakta byggandet. Se hur badrummet tar form. Och se vilka morgonpigga nationaldagsfirande grannar vi har. Ha! Vi kommer att vara populärast i hela kvarteret.

Mitt är mitt och för i helvete inte ditt

Inbrott och rånad. Jag återkommer vid ett senare tillfälle.

Ännu en ny sängplats

Klockan har passerat midnatt och jag sitter här i ett mörkt rum på arbetet. Jag är inte mer arbetsnarkoman än vanligt. Jag har bara lite svårt att sova bland alla barnen.
De äldsta barnen ligger nämligen här intill och sover. Några hade svårt att somna. Men till slut försvann även de sista in i drömmarnas värld.

Jag har precis bränt 20st skivor. Planen är att alla ska få var sin skiva som är full med bilder som är tagna på barnen här senaste året. Det får bli deras sommarpresent från min kollega och mig. Det uppskattas garanterat.

Annars har jag haft mitt sista samtal för den här terminen idag. Det blev ett bra samtal. Men ändå sorligt. Flickan som var med sin mamma på samtalet tillhör favoriterna. Det gör hon. Både flickan och hennes föräldrar. Och det ska bli riktigt riktigt tråkigt när hon nu går vidare till skolan. Men så är det väl. Och det är bara att acceptera.

Om några timmar öppnar vi igen och det är dags att väcka barnen. Jag kommer att vara lagom utvilad. Men det gör ingenting. Jag får åka hem relativt tidigt i morgon. Jag behöver inte arbeta full dag. Ska försöka smyga in och slå mig ner på en madrass nu. Det har varit en bra dag. Snart börjar nästa. Tills dess är det drömmarnas land som gäller.

Tysk ordning

Jag antar att man alltid ska vara förberedd på att byggarbetares tiduppfattning inte är den bästa. En och en halv vecka blir lätt två. Två veckor blir lätt två och en halv. Och två veckor hinner säkerligen bli tre veckor till slut också.

Det är frustrerande att inte få badrummet klart. Hade det varit ett kök hade det varit en sak. Eller ett vardagsrum. En stol. Eller något annat. Men inte badrummet. Ingen fungerande dusch. Ingen ordentlig toa. No nothing.

Just nu håller de på med tätningen. Det tar tid. Och luktar som starkt lim. Vi var där en sväng i går och blev antagligen lite höga utan att ens veta om det.

Att bo borta skapar kaos hos mig. Inte bara för att det är borta. Hos mina föräldrar. Utan all oreda. Bristen på struktur och ordning. Jag behöver det. Jag är Tysk.
Det ligger saker lite här och lite där. Man vet inte när man kan komma hem igen. Till råga på allt är det lite skönt vardagskaos också. Sjukgymnastbesök i morse. Direkt vidare och ha avslutningssmtal med en familj. För att sen snabbt plocka med sig åtta barn och ta med dem till skolan de ska börja i höst.
Igår fick jag lätt panik. Drog på mig träningskläderna, skyndade mig ut och drog igen dörren. Lättad andades jag ut och började springa i väg. Leendet bröt fram och sorteringen av tankar började ta fart.

I morgon ska det sovas på förskolan också. Något barnen längtat efter i ett år ungefär. Det ska bli roligt. Men väldigt tröttsamt. Jag kommer komma hem på fredag och bara längta efter att sova i kaoset och duscha i duschen som inte finns.

Men som sagt. Det är lite kaos just nu. I min tillvaro. Jag vill ha tillbaka strukturen, den tyska ordningen och mitt vanliga liv. Det vanliga, fast med nytt badrum. Och jag vill ha det nu. Nyss.



Så här ser det ut. Kaoset i badrummet påminner om kaoset i mitt huvud. Synd bara att man inte kan stänga igen dörren och gömma kaoset i huvudet.

Renovering pågår

Det har varit en lite annorlunda vecka. Vi har inte bott hemma. Utan fått ockupera oss hos mina föräldrar. Anledningen är renoveringen av vårat badrum. Det finns varken toalett eller dusch, vilket är två saker som är rätt bra att ha.
Nu i helgen har J inte arbetat med badrummet. Vilket har gjort att vi kunnat bo där. Inte problemfritt. Men det har ändå varit skönt att få ha lite ensam tid och sova i egen säng.

I och med renoveringen utgår samtidigt veckans lista den här veckan. Kanske är det ingen anledning. Men jag gör som jag vill. Senare i veckan kommer det nog upp lite bilder på hur det ser ut där hemma.

Senast jag skrev klagade jag lite på solen som inte gjorde kohagen grön. Nu lyser solen underbart där uppe på den klarblåa himlen. Jag hoppas den fortsätter göra det. För just idag. Då känns det ändå lite sommrigt.

Den senaste veckan. Och den som kommer nu. Är lite av de två tyngsta veckorna på väldigt länge. Både arbetsmässigt och privat. En av veckorna är avklarade. Snart börjar nästa. En vecka som innehåller övernattning med avslutningsbarnen. Renoverings arbete. Tillfällig boplats. Derby. Fyra utvecklingssamtal. Rehab träning. Brist på struktur och planering. Och säkert en hel del annat.
Men även den veckan måste ha sitt slut. Och det är inte mer än sju dagar dit. Även om det ibland känns som det dubbla. Vare sig det är gråa dagar som aldrig skyndar på eller sommriga dagar som gör benen fulla med spring. Sju dagar är sju dagar.

Det är kaos och uppochner

Det är mycket just nu. Det är inte bara mycket som pågår i mitt huvud. Det är mycket som pågår runt omkring också.

I går ringde J på dörren. Med sin kompis J. Och de började vandalisera vårat badrum. Det är alltså dags nu. Renoveringen har börjat. Och med renoveringen kommer en hel de andra saker.
Samtal med banken. Inhandlande av allt material. Tillfällig flytt. Och det ständiga orosmomentet över att någonting ska bli fel.

Flickan från landet i norr och jag har flyttat lite norrut. Bara någon mil. Till mor och far. Och det känns sådär. Det är lite jobbigt att bo här. Minnen som kommer tillbaka och anpassningar. Men nu är det så och det är bara att bita ihop. Det uppskattas någonstanns inom mig ändå.

Det har kommit till en tid nu där vädret nästan förväntas vara fint. I början av våren var minsta lilla solglimt underbar. Nu är det snart juni. Och då förväntas vädret vara sommrigt. Sådär sommrigt som gör benen fulla med spring. Och sommrigt som gör kohagen grön. Och sådär sommrigt som gör att blommorna blommar.
Men nu är det inte så. Det går segt med solskenet just nu. Det är mest grått. Och gåa dagar skyndar aldrig på. Så är det. Gråa dagar blir lite segare och lite mera långdragna än andra. Än de där sommriga dagarna.

Men när det är gråa dagar ute. Kanske det är viktigare att hitta det sommriga inne. Inne i kroppen och huvudet. Hitta något som sprider lite ljus som inte syns. Kanske kan ett nytt badrum sprida det.

Veckans lista v.20

Positivt just nu:

- Ekologisk reklam

Reklamen är underbar. Man vill bara sjunga med, fast man kan inte.

- Annelie

Äntligen har hon kickat ut han. Det var på tiden. Det tycker vi om. Hon är värd så mycket mer.

- G-spot

Middag hos G-spot. Alltid trevligt. Jag får bocka och buga så hjärtligt.

- Röda dagar

Det blev en kort vecka. Kort arbetsvecka. Det är vi alla värda i bland.

- Franska kombin

En vecka med bil. Det är nästan så man blir bortskämd.

-Negativt just nu:
- Röran

Det är ett kaos hemma hos oss just nu. Det står saker överallt. Sladdar ligger över golvet. Kakel står i hörnet. Duschväggar och diverse annat som tar plats.

- Tålamodet

Jag har tålamod när det gäller barnen. Men att skruva ihop ett skåp kan knäcka mig totalt.

- Baksidan

Pang sa det, och så var det kört. Det var den baksidan.

- Djurgården fotboll

Förlust mot Gais i serien. Och orättvis utmarsch från cupen. Allt under samma vecka.

- Bioidioter

I filmen Spiderman III får en kvinna ett slag av en man. I biosalongen sitter ett gäng killar med utländsk bakgrund och jublar och applåderar åt det.

5 sekunder av frihet

Varje år brukar vi föda upp egna fjärilar på avdelningarna. Det brukar komma en burk med fem larver. De blir efter några dagar puppor som hänger i locket på burken.
Då sätts locket upp i ett fjärilshus och efter ett par dagar blir de färdiga fjärilar.
Barnen får följa hela processen och tycker att det är rätt så fascinerande.

I onsdags var det till slut dags. Dags för det bästa, enligt barnen. Det var tid att samlas och släppa ut dem i det fria. Men i år blev det inte riktigt som förr. Inte för den första fjärilen i alla fall.
Locket på huset öppnades och en fjäril flög ut. Han flög över ett staket. Och där tog det slut. Plötsligt kom en fågel och högg tag i fjärilen. Där satt 16 barn och tre vuxna och bara gapade. 5 sekunder av frihet. Det var allt den där fjärilen fick. Ibland kan världen vara grym.
De andra fyra kanske klarar sig längre. De får i alla fall chansen att göra det.

Nu är det fredag. Och lite ledigt. Det är skönt. Jag sitter här med trasig baksida. Kan inte träna som jag vill. Vilket gör att det pirrar i kroppen hela tiden. Det finns så mycket vilja och energi som vill ut. Ut i frihet precis som fjärilarna.

Annons

Två biljetter till Linkin Park säljes till reducerat pris. Globen fredag 25 maj 2007.

Någon som är intresserad?

En osynlig stapel

Det börjar närma sig slutet på terminen nu. Saker ska rundas upp. Avslutas och utvärderas. Samtidigt som tankarna redan ligger på hösten. Och vad som kommer att ske där. Med vilka barn. Med vilken personal. Med vilka pedagogiska tankar.

Några saker har börjat falla på plats redan nu. Barnen vi får in är klara. Och att både min negativa kollega och jag blir kvar på samma avdelning. Det är bra. Det tycker vi om. Men min halvtidskollega flytts bort. Tyvärr. In ska en ny. En på 60%. Någon som är intresserad?

Men någonstans i allt funderande kring hösten får man stanna upp. Skaka till lite och försöka stanna kvar i nutiden. Pausa framtiden. Vi är så klart inte inne på hösten ännu. Än är det vår. Man har fortfarande inte vant sig vid solen och rensopade gator. Vid gröna blad och färgglada blommor.
Och visst finns det tillräckligt där. Saker som staplas och lastas på varandra tills det rinner över och jag får stå och hålla i högen så den inte faller ihop. Än så länge håller den utan hjälp.
Jag har fixat med diplomen till de nio barnen som ska sluta. Jag fick panik när jag insåg att jag glömt ett barn. Det var nära. Tur att jag var ute i god tid.

Men vi kämpar på där inne på avdelningen. Trots olika syn på saker. Arbetar vi bra ihop. Vi hoppas att de närmsta veckorna ska passera smärtfritt. Jag vet inte om det är en förhoppning eller en dröm. Man säger att hoppet är det sista som överger en. Vad händer med drömmen? Ger man upp drömmarna före hoppet? Jag tror på tvärtom. Men det är bara jag. Vad vet jag. Jag är bara en förskollärare som håller upp en stapel med saker.
En stapel med saker som inte riktigt går att se. Men en stapel som känns.

Veckans lista v.19

Positivt just nu:

- Jamie Oliver

Jag vill vara som han. Jag vill vara han.

- One tree hill

Ja. Det kanske är en mesig serie. Vad vet jag. Men det är riktigt spännande just nu.

- Andres Vasquez mål

Jag vet inte vem han är. Och det spelar ingen roll heller. Men ett imponerade mål gjorde han. "Tur har man inte, det förtjänar man", finns det visst ett ordspråk som går.

-Vaderna

Äntligen börjar det ljusna lite. Två veckors träning utan vadproblem. Där av ett backintervall pass och en tävling.

- Tiden

"När tiden vill i fatt" säger Lasse. Men idag kom inte riktigt tiden i fatt. Jag sprang i från den. 21.25.17 är helt okej. Även om det kan putsas en hel del på den också.

Negativt just nu:

-Nattjobb

Måste flickan från landet i norr arbeta på nätterna ibland? Det bli lite tomt och tyst här. Lite för tomt och tyst för att vara bra.

- San José

Jaha. Det tog slut snabbt det där. Efter övertygande spel kom svenskarna tillbaka i Detroit. Då var det roliga slut för San José.

- Melodifestivalen

Det kan diskuteras i evighet. Och det bör det kanske göras. Men det är skrattretande. Det börjar bli pinsamt och löjligt. Löjliga bidrag dyker upp och plockar tolvor. Seriösa musiker får backa undan och verka dåliga. Östblocket röstar bara på varandra. Väst på sina. Flest grannar vinner. Grattis till feministtanten från Serbien. Grattis så in i helvete lite.

- Tävlingsnerver

Jag är en fruktansvärd tävlingsmänniska. Men nerver har jag inte. I veckan kräktes jag bara genom att tänka på en tävling.

- Rädslan

Den måste få ett slut. Snabbt. Ingen som känner någon idrottspsykolog som är billig eller har några bra tips? Just nu är jag rädd för att inte orka under alla pass. Och jag har en tro på mig själv som är under all kritik.

Veckans lista v.18

Positivt just nu:

- Röda dagar

Röda dagar tas alltid emot med öppna armar. Snart är det dags igen, och den här gången kommer den hand i hand med en klämdag.

- Renoveringen

Nu börjar det dra ihop sig ordentligt. Kanske är det bara några dagar kvar tills skiten rivs.

- Träningen

7 pass den här veckan. Det är det enda jag behöver säga.

- DC ++

Inte för att vi laddar ner. Men nu har vi äntligen fått igång DC++. Utrymmet på hårddisken krymper snabbt. Men som sagt. Inte för att vi laddar ner.

- Passion

Vare sig det är till en annan person, ett arbete eller kanske en idrott. Passion är bra. Det är viktigt om man ska kunna ta sig fram på ett bra sätt.

Negativt just nu:

- Startelvan.se

Det var kul i början. Nu känns det mest jobbigt och rörigt. Har inte loggat in på över en vecka. Undrar hur det går.

- Rädslan

Jag är rädd för att inte orka. Jag är rädd för att misslyckas. Alltså väljer jag den lätta vägen. Det är inte bra. Det är väldigt fel.

- Renoveringen

Allt känns bara rörigt. Och en viss panik börjar infinna sig i huvudet.

- Magen

Min mage är inte i form. Den krampar sig en hel del senaste tiden.

- Orken

Ibland är orkan pinsamt liten. Att ta en promenad 500m till ICA eller att slänga ihop lite mat. Det ska inte vara så svårt. Men att sitta still i soffan lockar allt för ofta mera. Därför ska jag nu resa på mig och gå ner till den där affären.

Där satt den

Tyskland - Tjeckien 2-0

Ni förstår själva. VM-guldet är redan klart. VM-guldet är tyskt.

Att må dåligt är en bra början

I personalrummet sitter det en liten skylt på väggen.

"Att må dåligt är en bra början"

Och jag tittar på den där lilla skylten. Inte bara en gång per dag. Utan en hel del gånger. Korta stunder. Långa stunder. Och jag rynkar pannan. Jag funderar över de där orden. Och ärligt talat. Jag förstår inte meningen med dem.

Hade det varit på ett annat sätt. "Att förstå att man mår dåligt, det är en bra början". Då hade det varit en sak. Men nu. Nu förstår jag inte. Det kan väl inte vara bra att må dåligt? Även om det blir bättre efter det.

Någon mår dåligt fysiskt för träningen går tungt. Men inte fan är det en bra början? Någon kanske vantrivs på arbetet och mår dåligt över det. Inte fan är det en bra början? Någon vill gå ner i vikt. Mår dåligt över de extra kilona. Inte fan är det en bra början? Någon tycker inte om att gå upp kl 05.00 och mår dåligt den tiden. Men inte fan är det enbra början? Någon blir inte riktigt kvitt sin förkylning men lever vidare för det. Även om personen mår dåligt. Och visst fan är inte det en bra början?

Givetvis är det bra att man kan inse att man mår dåligt. Då kanske man kan ta tag i det. Men det är inte det de där orden på skylten betyder. Inte för mig i alla fall.

Det är en bra tanke. Men gör om meningen. Eller ge mig något bra resonemang så jag kan acceptera skylten som den är. För ska det vara som nu. Då kommer jag att fortsätta rynka på pannan. Grubbla övermeningen med den där meningen. Och inse varje dag att min rast tar slut allt för snabbt.

Vill du gå på kalas?

I slutet på förra veckan kom en mamma fram till mig på arbetet. Hennes dotter skulle fylla år på fredagen, samtidigt som hennes kompis som också går på min avdelning.
Mamman berättade att hennes dotter gärna ville att jag skulle komma på hennes kalas i helgen. Och mamman hade försökt förklara att jag kanske hade annat att göra och inte riktigt hade tid. Eller ork efter att ha varit med alla barnen under veckan. Hennes dotter hande blivit besviken. Men förstått.

Jag blev lite generad. Och rörd. Visste inte riktigt vad jag skulle säga. En del av mig ville verkligen gå. De här två som fyllde år måsste jag ärligt säga tillhör mina favoritbarn på arbetet. Men samtidigt. Måste jag gå på allas kalas då? Vad köper man för present? Kan verkligen "fröken" komma på barnen kalas? Hade jag tid och ork?

Jag vet inte. Jag gick aldrig. Men tyckte det var väldigt snällt av dottern att vilja. Att verkligen vilja. Men nu blev det inte så. Jag valde att vara frånvarande. Men jag var närvarande i tanken. I min tanke var jag där. Och kanske var jag även det i hennes.

Veckans lista v.17

Positivt just nu:
- 8,8%

Fettprocenten låg senast på 8,8%. Det tycker vi om!

- Nya saker

Ett halvt nytt badrum står nu i vardagsrummet. I väntan på att monteras upp. Ny klocka sitter runt armen. Och nya löparkläder upphängda och redan fulla med svett.

- Hockey VM

Okej. Att spela hockey VM i april/maj är inte speciellt logiskt. Men vad fan, hockey VM är alltid hockey VM. Go USA go!

- Renoveringen

Det närmar sig en renoveringsstart. Saker är redan inköpta och redo. Nu saknas endast kakel och klinkers.

- Djurgården

Två raka imponerande vinster. Nästa match börjar om 17 minuter. Kanske bör jag vänta med att lägga upp DIF på listan. Men samtidigt, DIF är alltid positivt. Ha!

Negativt just nu:

- Träningen

Missar många viktiga pass. Missar många viktiga km.

- MiniGlenn

Glenns BK's juniorlag. Inte visste jag att det skulle vara så svårt att coacha ett gäng fjortisar.

- Hetsjakt

Det är hetsjakt på det mesta nuförtiden tycker jag. Men bland det värsta är hetsen på mat. Man ska snart inte äta någonting annat än linfrön och rågflingor. Kom igen nu. Lite rörelse och sunt förnuft räcker väl.

- Misstänkt allergi

Ögonen rinner konstant och svider. Kan det vara pollen? Jag har aldrig haft problem med det förr.

- Damfotbollsbevakning

Sitter och tittar på Arsenal - Umeå. Och det är faktiskt riktigt spännande. Domaren är möjligtvis sämre än Fröjdfeld. Men matchen är bra. Kanske bör damfotbollen visas och bevakas mera.

Gråa skuggan blir blue stream

En sån här dag går tankarna lite snabbt till myten. Legenden Bengt Alsterlind. Ni vet "sommar, sommar och sol...". Hajken.
Människor går runt i allt från svarta läderrockar till minimala kortkjolar. Vet inte riktigt vad som är bäst. För en del människor bör ta sig en extra titt i spegeln och kanske ifrågasätta vad de egentligen tagit på sig. Och hur lämpligt det är. Men visst. Det är tur att vi alla fungerar olika.

Kvällen börjar anlända. Men plusgraderna verkar stanna ett tag till. Några timmar till in på kvällen. Det är en kväll där den berömda gråa skuggan har tagit ett steg ner. I framtiden kommer det inte längre vara den gråa skuggan folket här i byn pratar om när de ser en löpare som snabbt flyger förbi. Nu är det annorlunda. Jag kan inte svara för människorna här. Men kanske blue stream kommer att vara ord som kommer från deras läppar.
De nya kläderna är inköpta idag och kommer väl att användas så fort det blir lite kyligare igen.

En ny klocka köptes också idag. Den andra gick inte längre att laga. Tyvärr. Det var en bra klocka. Inte bara full med tider. Utan även överfull med minnen.
Jag hittade den nya relativt snabbt. Som kan spara en hel bunt varvtider och lagra dem i klockan. Spara pass efter pass. Varje intervall. Med belysning så jag kan se tiden under de mörka passen ute på gatorna.
I första affären hade de inga såna som jag behövde. Killen i kassan föreslog att jag skulle köpa en ipod. Vilket förslag. Vilket komiskt förslag.

Nåväl. Nya sakerna är här nu. Och väntar på att användas. Vare sig det blir under namnet gråa skuggan eller blue stream. Så kommer det att gå fort. Riktigt fort. Och en ny klocka fylls med nya minnen.

Veckans lista v.16

Positivt just nu:

- San José Sharks

Ut med Nashville. Hajarna maler ner allt!

- Arbete

Flickan från landet i norr fick snabbt ett nytt arbete efter senaste nedläggningen. Det tycker vi om. Det skapar lugn. Arbete finns bara man vill.

- Arbetet

Mitt arbete den här gågen. Jag får stanna kvar på samma avdelning ett år till. Det är gott.

- FM 2007

Football Manager 2007 är visserligen inget Championship manager 2001, med bra är det.
- Klimatbelysningen

Äntligen har fler och fler börjar visa upp hur illa det är med våran planet. Hur man kan göra för att rädda den. Mera sådant tack.

Negativt just nu:

- Internet

Vårat internet. Det trådlösa. Är inte som det ska. Inte ens nära. Mottagningen tänds och släcks hit och dit.

- Bengt

Min julstjärna är snart 2,5 år gammal. Men nu börjar den bli sliten. Han börjar hänga lite väl mycket. Och ja - han heter faktiskt Bengt.

- Vaden

En ordentligt överansträngd vadmuslek gör det svårt att känna njutningen under löppassen. Men under nästa vecka blir det nog ändring på det.

- Förkylningen

Så klart kom en förkylning under den lilla ledigheten man har också. Halsen ömmar ordentligt. Nästan så jag funderar på om jag ska avlida. Fast inte riktigt. I morgon blir det arbete.

- Helgen

Är det ens möjligt att helgens slut kommer innan helgens början? För så känns det ibland. Fast när helgens början då kommer, är helgen ändå slut. Jag förstår ingenting. Vart tog helgen egentligen vägen?

Lila och skära ärr

Dagarna rullar på och semestern kommer allt närmare. Fast den känns fortfarande ljusår härifrån. Kanske tur att vädret blivit lite sämre nu igen. Då är inte ledighetslängtan lika stor. Även om den finns där. Konstant.

Samtalen jag hade förra veckan förvånade lite. Förhoppningsvis inte de föräldrar jag träffade. Och kanske inte min chef. Men mig. Jag fick lite frågor som kändes väldigt seriösa och eftertänksamma. Och samtidigt som en del av mig fick panik och ville rusa ut genom dörren. Så öppnades munnen och klockrena pedagogiska analyser vällde ut. Jag vet inte riktigt vart de kom i från. Men de stämmde bra. Föräldrarna verkade väldigt nöjda och jag kunde sitta och mysa. Och känns mig lite extra pedagogisk.

Såg en ung man på tåget hem idag. Ett par år yngre än mig. Han utmärker sig lite. Har tidigare haft jätterött hår. Lite annorlunda kläder. Men idag hade han en kortärmad skjorta. Och jag kunde inte slita blicken från hans arm. Den var full med skärsår och ärr. Undrar om han fortfarande mår dåligt. Eller om det kanske bara är någon annan konstig anledning man gör så. Anledningarna skiljer sig nog väldigt mellan olika personer.

Medan jag satt med boken i knät och låtsades läsa. Samtidigt som ögonen vilade på hans skurna armar. Tänkte jag på mig själv. Jag har också haft en sådan period. För några år sedan. Alla vassa föremål beslagtogs ut mitt rum. Men jag fick nästan dåligt samvete. Mina ärr och skärsår är inte i närheten av så grova som hans. Har jag ens rätt att klaga på hur dåligt jag mådde då? Mitt illamående kanske inte ens är i närheten?

Jag vet att man kanske inte kan jämföra på det sättet. Men det var den tanken som slog mig. Och kanske är det ändå bra? Att jag inte mådde sämre än jag gjorde. Att mina armar i stort sätt ser bra ut. Och inte fulla med lila och skära ärr. Jag hoppas bara att den här pojken löser sitt. Snabbt. Innan ärren på utsidan blir grövre än de på insidan.

Samtalen har rullat igång

Beslutet står fast när det gäller skrivandet av Veckans lista. Den utgår även den här veckan. Allting från den gamla datorn är nu överfört. Det tog sin tid. Men skönt att ha det gjort nu.

Några saker återstår dock att göra. Till och börja med plocka bort den gamla stora burken och fixa med de nya stora ytorna som öppnar sig på skrivbortet. Stora öppna landskap. Täckta med ett molntäcke av damm som lagrats till en alldeles utmärkt årgång.

Med den nya datorn är det också några saker som inte riktigt vill fungera som de ska. Eller som vi vill. DC++. Det vill inte riktigt fungera. Tydligen ska det sitta någon slags brandvägg i routern som vi inte kommer runt. Eller förbi.
Internet mottagningen är lagom het. Kanske har det med andra mekaniska saker att göra som stör signalen. Kanske med all betong som omsluter oss här. Eller med våran okunskap när det gäller installationer. Jag vägrar givetvis tro på det sistnämnda.

I veckan var det premiär för samtalen på arbetet. Jag gick ut först på min avdelning och avklarade två stycken på en eftermiddag. Jag förstår inte varför nervositeten måste infinna sig inför varje samtal. Kommer man aldrig i från den? Är övriga kollegor lugna bara på ytan? Jag tror att de sitter hemma och skakar inför varje samtal. För att sedan komma till arbetet och säga att det är lugnt. Samtal är roliga. Det är minsan inga problem för dem. De går iväg och ler. Men skakar inombords. Kvar står jag. Imponerad av deras lugn. Deras falska lugn. Men nu har jag avslöjat dem. Ha! Nu kan de inte lura mig längre. Nu vet jag. Eller tror att jag vet. Att de är minst lika nervösa och osäkra som jag. Eller inte.

De här två samtalen var i alla fall de enda som det skulle diskuteras saker på. Mina övriga sex samtal är avslutningssamtal. Där är det mest allmänt prat. Om hur de haft det på förskolan. Hur de ser på framtiden. Om skolan. Och en hel massa annat diverse tjafs. Men min puls. Den är inte låg inför dem heller. Skakningarna finns i min kropp även där. När det blir dags att sätta sig ner framför föräldrarna.

Det är visst nån som är tillbaka

Ja. Jag kanske har haft den där rubriken tidigare. Men har man varit borta ett litet tag och dyker upp igen. Då finns det egentigen inga ord som passar bättre.

Förra veckan bestod endast av två arbetsdagar. Sedan bar det av upp till norrland. I den franska kombin. Där spenderades ett par kalla men sköna dagar. Innan det bar av hem igen. Tillbaka hem till verkligheten. Till arbetet som inte längre är speciellt roligt.
Och det är där jag befinner mig för tillfället. I verkligheten.

Sitter framför TV:n med datorn i knät. Känner värmen från datorns fläktar på låren. De värms upp lite efter nedkylningen under det hårda intervallpasset för en stund sedan. Det är efter hårda pass jag kan förstå det där med påsken och Jesus. Jag dör efter passen. Helt död. Men återuppstår några timmar senare.

Måste meddela att Veckans lista förra veckan och den här veckan kommer att utgå. Det får bli så. Anledningen är en flytt. Hela den stationära datorn. Min förra. Ska flyttas över till den jag har i knät. Det är foton. Dokument. Filmer och närmare 3000 helt lagligt inlagda låtar.
Det tar sin tid. Och det blir på listans bekostnad.

Men jag är tillbaka i alla fall. Det är jag. Efter verklighetsflykten upp till norrland. Efter några dagar med energiladdande. Med en laddare som egentligen inte fungerade alls.

9,3%!

Provade på en sån där våg som mäter lite olika saker i kroppen. Inte bara vikten. Utan även fettprocenten och vattenprocenten. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig när jag ställde mig på den. Men när jag såg vad det kom upp för siffror på skärmen högg det verkligen till i hjärtat. Jag klev av vågen och stod bara och stirrade på siffrorna. Orörlig.

Jag kunde snabbt konstatera att jag fortfarande har stora problem när det gäller synen på min vikt. Inte på samma sätt som för några år sedan. Men synen och tankarna finns fortfarande kvar där. Önskan att gå ner mer och mer och mer finns fortfarande kvar där. Känslan av att vara tjock finns där. Som tur är så finns inte handlingskraften kvar.

9,3 % fett ska enligt experterna vara i underkant för vad man ska ha. Mellan 8% - 19% är tydligen rimligt. 0,0% hade känts bättre. Men nu stod det 9,3%. 9,3%! Det är hur mycket som helst. I mina ögon.

Jag får fortsätta köra 6 pass och springa mina 90km varje vecka. Fortsätta äta yoghurt till middag. Då kanske det försvinner lite fett till. Vad vet jag. Under 8% måste jag i alla fall. För 9,3%. Det är orimligt högt. Inte för er. Men för mig. Så är det bara. Jag har min syn. Ni har eran.

Veckans lista v13

Positivt just nu:

- Värmen
Börjar nog redan bli lite bortskämd med värmen och solen. Ibland känns det som sommar. Tills man kommer på sig själv och undrar vart kylan egentligen tagit vägen.

- Träningsmånaden

67km - 80km - 92km - 80km. 6 pass varje vecka. Den här månaden har gått väldigt bra.

- Allsvensk premiär
Snart är den här. 6 dagar kvar. Och jag kommer att se matchen. Sweet!
- 30 års kalas

Tack för en trevlig tillställning!
- Kameran

Jag fascineras ständigt hur det kan gå till. Med ett klick så sitter verkligheten på ett papper. Helt otroligt.

Negativt just nu:

-30 år

Jag lider med dig Dalafickan. Grattis. Men det kan inte vara kul att fylla 30. Jag fick panik när jag fyllde 20 redan. hur ska jag klara 30 gränsen?

-Samtalsdags

Nu var det dags igen. Jag hatar verkligen dessa samtal. Vem kom på idén om att man ska ha utveckligssamtal?

- Hattrick

Det börjar bli lagom intressant. Är det dags för ett avhopp?

- Allergin

Det kliar ständigt numera. Värst är det efter varje träningspass. Dags att plocka fram de där små tabletterna igen.

- Fett %

Ställde mig på en sån där våg som mäter vikt, vattenprocen och fettprocent. Det var inte roligt. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig. Hade väl hoppats på 0,0 % fett, även om det kanske är lite orimligt. Nu blinkade det upp 9,3%. Det sved till i bröstet.

Skriver blogg med balkongdörren öppen

Sitter med balkongdörren öppen. Släpper in våren. Skulle inte Winnerbäck eka ut över gatan skulle jag antagligen höra några fåglar sjunga. Men just nu föredrar jag Lasses sång. Det stod om honom i tidningen i morse. Det planeras ny skiva. Utan Idde. Utan Hovet. Ska bli spännande att följa.

Med våren kommer inte bara fåglarna. Det kommer blommor och knoppar. Det kommer fler leenden på bussarna. På tågen. På gatorna. Och inte minst. Det kommer gladare barn med våren. Det gör det faktiskt. Kanske har det med alla dessa overaller och galonisar att göra. Vilket är förståligt. Nu är det tjocktröja och gympaskor. Allting blir så mycket lättare.
Kanske är det just våren som kommer med min energi också? Jag har saknat den väldigt länge. Mycket längre än jag tidigare gjort. Den har varit borta ändå sedan december. Motivation och lust att angagera mig. Det är inte bra. men som sagt, kanske kommer våren med den också.

När vi ändå är inne på barnen. Artikeln som tidningen Förskolan skulle publicera. Den kommer inte att publiceras. Inte nu ialla fall. Det var för mycket vinter på den. Och det passade inte när våren kommit nu. Kanske trycks den senare i år. Men för er som vill ha ett smakprov. Så finns det i det nummret som är ute nu, en bild på min kollega och mig. Samt några av våra barn. Och en eld.
Eftersom jag har artikeln här skulle jag kunna publicera den på bloggen (webbloggen). Men jag vet inte vad de skulle tycka om det. Så jag håller den hemlig. Men är det någon som verkligen är intresserad går det säkert att lösa på något annat sätt.

Kanske ska jag ut och njuta av värmen nu. Och av allt som våren kommer med. Låta stegen studsa mot marken. Låta pulsen höjas. Låta km efter km passera. Och hoppas att våren låter mig få min energi tillbaka.

Veckans lista v.12

Positivt just nu:

- Jan Tauer

Han ska tydligen ha problem med diciplinen både på och utanför planen. Men han verkar ha imponerat. Och det känns bra. Permiären närmar sig och jag tror att Tauer står där på vänsterbacksplatsen när domaren blåser igång.

- Tidningen Förskolan

Jag är med. Det är stort. Bara en bild, men ändå. Texten kanske kommer i slutet på året. När sommaren fryser till is. Igen.

-Träningen

Det fortsätter att gå bra. 92km på 6 pass den här veckan. Foten känns bra. Knäna känns bra. Vaderna känns okej.

-Minnen

Jag brukar kunna drömma mig bort till gamla minnen. Träningslägret i monte Gordo förra våren är en av favoriterna.

- Allsvenskan

Wohoo! Det närmar sig premiär!

Negativt just nu:

-Arbetet

Ingen bättring ännu...

-Minnen

Alla minnen behöver givetvis inte vara bra. Det finns dåliga minnen också, som ibland dyker upp i huvudet. Inte lika roligt som ett Monte Gordo minne direkt.

- Terräng VM

Att arrangera 12km terräng VM i 35 graders hetta och 85% luftfuktighet. Det är inte sportsligt. Inte för någon. Vare sig man är vit eller svart. Och att Bekele bröt med 800m kvar. Det är sorligt.

- Renoveringen

Den blir dyr. 92.000:- ungefär. Och sedan tillkommer lite materialköp. Det svider. Undrar när det är dags att börja handla. Motivationen verkar inte finnas.

- Rakning

När man är liten vill man raka sig fast det inte finns något att raka. När man får skäggväxt, då är det bara jobbigt att behöva raka sig hela tiden.

Överlämnandekonferens

Förra veckan fick vi brev från en av skolorna som ligger i närheten av mitt arbete. Det är den skolan dit de flesta av våra barn går. När det blir dags.
Nu gällde det en överlämnadekonferens. Där det ska pratas lite om barnen. Men rektor. Med förskolor. Och med de kommande förskoleklasserna.

Jag har varit på samma konferrens två gånger tidigare. Första året var jag ny på stället och följde med min dåvarande kollega S. Jag sa nog inte ett ord.
Förra året var jag tvungen att gå själv. Verkligen tvungen. För inte hade jag gått dit frivilligt. Jag sa inte mycket då heller. Inte mer än några meningar. Kände mig dum. Gick tillbaka. Med svansen mellan benen. Eller vad det nu heter.

I år. Då var det annorlunda. Jag förstod direkt att det var jag som skulle gå. Och det var inga problem. Faktiskt. Jag ville nästan gå. För det första. Det är mitt område nu. Jag sköter det mesta när det gäller överflyttningar till skolorna och avslutningar. Dessutom, på något sätt känner jag mig lite seriösare när jag kan gå på något såndant. Jag satt där. Mellan rektorer och erfarna lärare. Och jag öste på. Jag pratade en massa om varje barn vi tänker skicka dit. Och det bästa av allt. Jag kände mig jävligt säker.

Så. Någonting har i alla fall hänt sedan jag började på stället för nästan 2,5 år sedan. Och även om det bara skulle vara det som utvecklats. Är det väl ändå bättre än ingenting. Man får se det så.
Fast. Om jag ska vara helt ärlig. Så skulle det kanske vara tragiskt om det bara var konferenskänslan som utvecklats. Någonting mer måste det finnas. Något som jag kanske inte kan se eller ta på. Kanske något som andra kan se. Och det är för mig viktigare.

I carried a watermelon

Hade en sån där dag där små saker gör att man bara trycks längre och längre ner. Det kan vara små kommentarer jag kanske tolkar fel. Eller något jag inte riktigt fick fram något bra svar på. Det blir lite som den där Baby i "Dirty Dancing". " I carried a watermelon?" Ja, ni vet säkert vad jag menar.

Hade i alla fall en del såna idag. Både med kollegor och föräldrar. Och med min osäkerhet så känns det som att jag blir några cm kortare för varje gång. Och börjar fundera. vad tycker föräldrarna egentligen om mig? Tycker de att jag gör något vettigt överhuvudtaget på det här stället?

Sedan blev det inte bättre när jag sandpapprade en vedbit och fick in en två cm lång sticka under nagelbandet. En cm stack upp och en cm satt mellan negeln och nagelbandet. Återigen fick jag det bekräftat. Glory is temporary, pain is forever.

Och tills slut vädret. Kom igen, det var vår förra veckan. Fåglarna kvittrade, leenden på läpparna, barfota spring i gräset, brunbrända ben, bad och ja, hela det där. Nu öste det ner snö. Snöplogarna mullrar fram. Och man pulsar fram i två meter höga snödrivor. Tur att jag inte är en överdriftens man i alla fall.

Funderar på att fortsätta gnälla lite. Och det på hela veckan. Har en tung vecka framför mig. Hemska samlingar. 91km - 6 pass. Tvättning. Personalmöte. Fullt upp hela dagarna. Och nämde jag vädret?
Men något positivt ska nog gå att hitta. En mamma läste min dagbok jag skriver på avdelningen. Hon sa att hon tyckte jag skulle skriva blogg på internet. Jag log bara mot henne. Jag log.

Veckans lista v.11

Positivt just nu:

- Träningsplanering

Känns bra att göra träningsplanering några veckor framåt. Det ger extra energi och motivation. Tyvärr brukar alltid någon skada sätta stopp för det hela. Men inte den här gången...

-Serier

Följer en del serier. Och till slut blir man nästan en del av dem. När det gått ett par säsonger är det svårt att sluta titta. O.C var en av dem. Det var inte bra på slutet, men jag var tvungen att se klart den. Det har jag nu. Positivt.

-Vilda Väsby

De åkte på en nit mot Huddinge. men att bara ta sig till allsvensktkval är starkt. Kanske blir det Rögle-Väsby nästa år? Det skulle vara något.

- Tävlingspremiär
Det gick bra det där. Ingen tid att skryta med, men det kändes skönt att vara tillbaka där ute. På tävlingsarenorna.
- Synoptik
Skön reklam. Och en bra kampanj. Lika många % rabatt som man är år. men, om man är 105 år och behöver nya glasögon då? Får man glasögonen och pengar på köpet?

Negativt just nu:

- Personalbarn

Vem kom egentligen på idén om att ha personalens barn på samma stuga som sina föräldrar? Det skapar bara problem. Och det är barnen som skapar de minsta.

- Arbetet

Allvarligt. Det räcker nu. Det är inte roligt längre. Någonting måste ske snart.

-Innan tävling

På morgonen när jag vaknar samma dag som tävlingen är det värst. Jag blir tyst och nästan hatisk. Och minutrarna innan start. När överdragskläderna är av. Tur att jag har en sådan underbart förstående flicka.

- Homovigsel inlägg

Läste ett inlägg om homovigsel i kyrkan. Killen jämförde homosexuallitet med pedofilism. Det är lika onaturligt att vara med en man som att vara med barn tyckte han. Man blir uppriktigt sagt förbannad. Större idiot får man leta efter.

- Hammarby kan inte vinna

Det börjar bli lite komiskt. Men samtidigt är det lite trist för hammarbyarna. De kan väl få vinna en gång i alla fall.

Veckans lista v.10

Positivt just nu:

- Kanal 9
Trevligt när nya kanaler poppar upp. Och den här kanalen kan t.o.m jag se. Och det börjar med lite fotboll och hockeyslutspelet. Gott.
-Zlatan
Okej gott folk. Ni anar inte hur mycket det här tar emot att säga. Hur svårt det är att ha den där pojken på positiva listan. Men, han imponerade på mig i champions league. Inte spelmässigt. Men humörsmässigt. Han höll sig lugn när han fick det felaktiga gula kortet och han höll sig lugn under bråket efter matchen. Så. Nu har jag sagt det. Lite tyst.
-Vädret
"Inte varmt men nästan vår, ingen lösning men ett spår, inga planer men ett steg, inte där än men på väg". Våren är på intågande. Det piggar upp och ger en bra känsla. Gemytlig, om det nu är ett svenskt ord.
- El classico

Vilken match. Den hade allt. Allt utom Barcelona vinst. Men man kan inte få allt.

- Träningen

6 pass och 67km. Det går åt rätt håll igen. Några få dagar kvar till säsongspremiären.

Negativt just nu:

- Arbetet

Det är inte roligt att gå till arbetet just nu. Det finns inte tillräckligt med energi att ta tag i saker och angagera sig. Tyvärr. Dessutom är det mest gnäll på ekonomin.

- Min tankeverksamhet
Det finns inte nog med energi eller tid för den heller. Trist är det. Men det är inget jag kan tvinga fram. Och tills den kommer tillbaka så är det inte speciellt mycket tanke bakom det som skrivs här.

- Reklamutdelning

Det kan vara okej med reklam. Absolut. Men de som delar ut den kan väl tänka efter lite. Att gå runt och slänga ner tjocka buntar kl 04.00 är inte speciellt klokt. Gör om gör rätt. För helvete!

- Bergtoft
Killen har inte flyt helt enkelt. Skadad igen. Antagligen borta hela säsongen. Och där försvann Brommapojkarnas chans till fortsatt allsvenskt spel.

- Rögles start

Två förluster på de två första matcherna. Inte den starten ett blivande elitserielag ska få.

Drar mig innåt

Ännu en vecka är förbi. Som jag nämnde tidigare. Tiden bara flyger förbi just nu. SÅ snabbt att det ändå är skönt. Och jag vågar fortfarande inte stanna upp och tänka till.
Kanske är det därför jag sitter här och ska sätta ihop veckans lista. Och kommer knappt på någonting. Det finns några positiva, men när det kommer till det negativa står det still. Jag kanske har tappat förmågan att fundera och tänka till?
Listan kommer alltså knappast komma upp idag. Snarare i morgon kväll. Då har lag lite tid att fundera.

Har fått lite ledigt under påsken. Många i personalen skulle vara lediga med sina barn. Men jag fick ledigt också. "Jag fixar det åt dig" sa chefen när jag frågade lite försiktigt. Och dagen efter hade hon beviljat den. Då blir det att åka upp norr över. Till flickan från landet i norrs familj. Hörde att det skulle finnas snö och åka skoter där. Jag blir lite chockad. Snö? Då är det april. Det ska vara sommar då. I alla fall nästan.

Nästa vecka är det dessutom dags för tävlingsdebuten. På söndag drar jag på mig tävlingslinnet igen. Väsby står det tvärs över bröstet. Den gröna färgen omringar de vita bokstäverna.
Det kommer inte gå bra. Jag har missat för många pass under intern för att det ska gå bra så här i början av året. Men det är ett steg i rätt riktning.

Så under nästa vecka kommer jag sakta men säkert dra mig innåt. För det är mitt sätt att hantera nervositeten. Jag blir okontaktbar. Jag tänker bara på loppet. Tänker mina negativa tankar om att jag kommer att komma sist. Precis som alltid. Tankar som funnits där sedan jag stod där. På den första startlinjen på mini marathon 1991. 10 år gammal. Samma tankar som när jag stod på startlinjen på JSM i Karlskrona 1998. Eller ett skollopp under skoltiden. Alltid har de funnits där. Och jag tror inte söndagens startlinje bjuder på något annat. SÅ är det bara. Och det är jag fullt medveten om.

Kanske är det just det som ska in på den negativa listan. Nu när jag tänker efter. Men samtidigt ska jag inte förutse det och vara säker på hur mina tankar är nästa vecka. Det får visa sig då. Och det får visa sig på nästa veckans lista. Positivt eller negativt. Mina pengar ligger på negativt.

För tiden vill i fatt

Mari har rätt. Det är väldigt tyst och stilla här. Men det finns anledning till det. Världen runt omkring. Den snurrar på i lite för hög hastighet ibland. Och jag hinner inte riktigt med allt. Jag försöker ibland ta ett kliv åt ett håll. Men då vinglar jag till.

Det är så mycket som ska hinnas med. Mycket som ska göras. Mycket som behöver tänkas. Och blir det en stund över. Då är det viktigt att ta tillvara på den på bästa sätt. Och bara det krävs planering och betänketid.
Samtidigt är det skönt att tiden ändå far förbi i det där höga tempot. Veckorna går. Dagarna tar snabbt slut. Och lika snabbt börjar nästa. Tiden vill inte bara komma i fatt. Den har passerat mig. Och ligger före.
Våren närmar sig och den för alltid något gott med sig. Sedan kommer sommaren. Och den för också något gott med sig. Givetvis.
Så kort sagt. Jag vågar inte riktigt stanna upp och tänka. Jag vågar inte avsluta något utan att börja på något nytt. Jag hinner inte med några pauser för då kanske tiden plötsligt börjar gå långsamt. Det ska den inte göra. Inte ännu. Den kan fara förbi i några veckor till. Tre veckor. Kanske fyra.

Nu fick jag i alla fall en stund till att tänka. Och jag kommer ihåg att jag funderat över några uttryck. För Gud's skull. Dra åt skogen. Det gick åt pipan. Var några av dem. Jag undrade varifrån de kommer. Varför man just ska till skogen. Och varför man gör saken för Gud's skull och inte sin egen. Och pipa?
Så klart att alla inte faller på plats precis nu. Men de finns där i huvudet någonstans. Och jag ska göra mitt bästa för att få fram dem. Utan att behöva ta en paus mellan något avslutat och något som ska påbörjas.

Veckans lista v.9

Positivt just nu:

- Sportlovsvecka

Färre barn på arbetet. Det är skönt ibland. Även om rastlösheten ibland kickar in då.

-IEM

Friidrott på heltid. En hel helg. Sweet. Och det gick riktigt bra också. Men allra mest imponerande Mattias Claesson på mig.

- Ikea

Den nya sängen står bakom mig. Alldeles underbar. Perfekt. Med den smarta lösningen med utdragbara hyllor bakom. Jag är nöjd.

-Mor & Far. Bror & Dalaflickan

Tack. Verkligen. Ni ska alla ha ett stort tack för all hjälp i helgen. Transporthjälp av möbler. Bärande. Middag. Billånande. Skräpkörande och pappröjare. Tack! Tack! Tack!

- Städning
Det blev en storstädning i igår. Och det känns bra. Riktigt bra.

Negativt just nu:

- Skid VM
Det blev förvisso någon liten medalj. Men i det hela, var det ett riktigt kasst VM. Bryt ihop och kom igen.
- Internetbanken

Min internetbank krashade två gånger i veckan. Det har inte påverkat mig. Men det känns lagom förtroendegivande.

- Träningen

En vecka till åt helvete. Förkylning och mindre vadskada.

- Elitserien

Vad ska man säga. Det gick inte i år heller. Men det var nära. Några minuter i från bara. Och vi, i jämförelse med andra, spelade på riktigt. Med de bästa spelarna. Men bitter? Nej, det skulel jag inte påstå att jag är. När fan börjar allsvenskan?

- Flickan från landet i norrs arbete

Det drar ner hennes humör. Det tycker vi inte om. Hoppas det vänder snart. Hon är bäst på det hon gör, när ska de andra se det? Och när ska vi bli kollegor?

Veckans lista v. 8

Positivt just nu:

- Lisa Miskovsky

En riktigt härlig tjej. Med en riktigt härlig röst. Little bird på nya skivan är enastående.
-Banken
Lånelöfte och indraget topplån. Jo, jag tackar ja. Nu känns det rätt bra med ekonomin igen.
- Eget omdömme
Det lyssnas allt för mycket på råd och rön. Tidningar och "experter" som säger både det ena och andra. Varför kan man inte bara stanna upp och lyssna på sin egen kropp. På sin egen vilja. Allt passar väl inte bra på alla? Man måste kunna ha ett eget omdömme om saker också.

-Melodifestivalen
Tar lite emot att säga det. Men lördagskvällarna i soffan är rätt mysiga. Och melodifestivalen är inte så illa. När allt kommer omkring. Att sedan Magnus Carlsson inte gick vidare. Det är en skandal.
- Inter

17:e raka vinsten nu. Det spelas ett imponerande spel. Hoppas bara på en vändning i CL nu. Det är en svår uppgift. Men det kan gå.

Negativt just nu:

- "Sena" utekvällar

När jag väl är ute. Vill jag bara hem. Även om det bara är en halvsen kväll i stan med bio och middag. De där komunala resorna gör att man tappar sugen.

- Träningen
2 pass och 24 km. Skandal. Men nu är skavsårsproblemet i stort sätt löst. Nu är det bara mala på igen. Några tunga pass kommer det att bli. Men sedan släpper det.
- Clüft's 2007
Jag tror att det här kommer att bli ett tugnt år för Carro. Tyvärr. Hockeybloggaren på aftonbladet tippade ett lag sist. Samma lag vann den säsongen. Så jag kan lugnt uttala mig om det här utan att vara värst. Tyvärr Carro. Någongång måste motgångarna komma. Och det blir i år.
- Elitserien
Jag tror att jag håller på att få magsår tack vare den här ovissa slutspels/ingemansland/kvalseriekampen. Det är inte roligt. Tre matcher kvar. Tre vinster för Djurgården. I morgon sitter jag i globen och skriker. Som så många gånger förr.
- P-möten

Personalmöten är inte roliga. De ligger alltid fel. De ligger alltid sent. Och det diskuteras bara en massa oväsentligheter. Den här gången missade jag globen galan. Och Bekeles attack mot världsrekordet. Helvete.

Steg två klart

Kom iväg lite tidigare från arbetet idag. Precis i tid för att glida in på banken och prata pengar. Och jag måste säga. Att jag är glatt överraskad över hur bra det gick. Och hur bra ekonomin ser ut.

Lånet blir beviljat. Samtidigt tar de bort mitt resterande topplån på lägenheten. Och bildar ett nytt bottenlån. Räntebetalningen sjunker. Mera betalas av varje månad.
Så det hela känns väldigt bra. Mycket stabilt. Vilket gör att det blev mycket roligare att börja renovera nu. Ångesten för pengarna är borta. Nu är det bara att köra.

Nästa steg. Det är att boka upp tider med J. Nu ska han få att göra. Nu ska det bli av. Det behövs bara ett samtal till bankkvinnan. Så är pengarna på mitt konto. För att sekunden senare. Försvinna iväg. Till ett nytt konto.

Banken nästa

Vi fortsätter med tanken om renovering. Lite extra luft fick vi efter samtalet med J. Och det är den luften som i morgon ska ta mig hela vägen till bankkontoret.

För i morgon eftermiddag har jag ett inbokat möte på Swedbank. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta upp. Eftersom inget är bestämt med J. Men den kan väl alltid vara bra att höra lite om lånet. Hur räntorna är. Hur batalningsplanen ser ut. Och en massa saker kring det hela. Så är det sen bara att gå dit och säga till. När det väl blir dags.

Så. I morgon tas nästa steg mot ett exlusivt och välplanerat badrum. Det blir strålande.

Rosa tabletter mot osäkerhet

Sätter mig här framför datorn och känner att fingrarna fortfarande är frusna. Känseln har inte riktigt kommit tillbaka till fingertopparna. Men med värmen i rummet vet jag att den snart kommer dit också.
Ute fortsätter temperaturen att dala. Det är kallt. Riktigt jävla kallt faktiskt. Det närmar sig - 45 grader nu. Men vad gör det när man sitter här inne. Med tända ljus och halvtinade fingrar.

Funderade på vägen hem idag. På vad man kan göra för att inte vara så orolig för vad alla tycker och tänker om mig. Människor på bussen. På tåget. På bussen. Människor jag inte känner. Jag fick arbeta lite med chefen idag. Hon sa att det var bra, vi skulle fixa det. Hon tyckte om att arbeta med mig.
Jag tänker inte att alla andra människor. De där på bussarna. Eller i affärerna. Att de tänker som hon. De arbetar visserligen inte med mig. Men ni förstår konceptet.

Jag önskar det fanns en tablett ta ta mot denna osäkerhet. Ett snabbt och enkelt sätt att bli av med den. En liten rosa tablett. Och några klunkar vatten. Så...poff! Var all osäkerhet på sig själv spårlöst borta.

Det borde finnas tabletter att ta till många saker. Och de behöver inte ens vara rosa. De kan vara i vilken färg som helst. T.o.m med glitter på. En tablett mot fobier. Spindlar exempelvis. Jag skulle trycka i mig de tabletterna.
En tablett mot lässvårigheter. Irritation. Eller kanske dålig sångröst. Jag vet inte. Det finsn oändliga tankebanor gällande det här. Men jag kanske skulle nöja mig med den där rosa. Mot osäkerhet och dålig självkänsla. Och den mot spindelfobi. Så klart.

Men medan jag väntar på att tabletterna ska komma ut på marknaden. Så får jag nöja mig med att fundera. Och ta en bit choklad. Fingrarna har tinat upp helt nu. Det är skönt. Ljusen gör sitt. Värmen segrar här inne. Men har inte en chans där ute.

Veckans lista v.7

Positivt just nu:

- Pelotterna
De är inte sköna att ha under fötterna. Men det verkar hjälpa. Så det är bara att bita ihop och mala på.

-För kärlekens skull

Vilken underbar låt. Helt enkelt.

- J

Är det han som ska rädda våra renoveringsdrömmar?

-Helgerna

De är underbara. Oftast. Bara få göra ingenting. Tyvärr tar de nästan slut innan de hinner börja.

- Internet

Tänk hur mycket tid och energi man sparar med internet. Alla tidtabeller, tips och saker man kan kolla upp på den fantastiska uppfinningen.

Negativt just nu:

- Rospriserna

Rospriserna steg ungefär med 465% till alla hjärtans dag. Sorligt. Men smart.

-Johanna Sällströms död

Det är tragiskt. R.I.P

- Skavsår

Skavsår lika stora som globen. Det går knappt att gå. Än mindre att springa. Frustrerande och onödigt.

- Lahti

En skam för domarkåren. Han borde inte ens få dömma korpenhockey. T.o.m Thomas Andersson är bättre. Och det säger inte lite.

- Självdiciplinen

Den har inte varit på topp senaste veckan. Skärpning. Så fort hälen läkt ordentligt.

Slut på luft

Vi kanske ska ta och bromsa lite. Det där med renoveringen. Den tog kanske slut innan den hade börjat. En man. Även en far till ett av barnen på min avdelning. Var hemma hos oss i veckan och tittade på badrummet. Han tittade. Frågade. Vi berättade. Och hoppades. Hoppades att priset inte skulle bli för högt.

Till slut hade han räknat och tittat. Och var på väg därifrån. Då kom beskedet. Och det kom som en bombjävel rakt i ansiktet. Luften gick ur oss. Och det där med renovering. Det var faktiskt inte ett dugg roligt längre. Vi gav upp helt enkelt.

Ända till igår. Då pratade jag lite löst med en annan man. En mycket trevlig man som också har barn på min arbetsplats. Han var väldigt ivrig att utföra arbetet. Även om det pris han sa var ungefär lika med det vi fick hos den första.

Skillnader finns dock. Man nummer två. Är riktigt trevlig och pratglad. Han skulle kunna fixa till lite för en kopp kaffe. Om man säger på det sättet. Inte alls svart. Det vill jag inte. Men förmåner. Kan man säga så? Slänga på lite extra för det ursprungliga priset. Dessutom skulle arbetet gå på nästan halva tiden hos man nummer två.

Men vi får se. Lite intresse har kommit tillbaka nu. Ska börja prata lite med banker. Se vd de har att erbjuda. Se vad jag måste ge tillbaka. En massa sånt som jag egentligen inte har någon som helst aning om.

Men. Det blir man nummer två som får arbetet i såna fall. Om det nu blir av. Vi kan börja kalla honom J. Bara sådär. J vill vi ha som fixar vårat badrum. J känns roligare och bättre. J gav tillbaka lite syre. När luften i stort sätt var helt borta.

Renoveringsdags

Nu är det stora planer på gång i hushållet. Flickan från landet i norr och jag vill renovera. Och den här gången är det inget litet som att måla om dörrkarmar eller köpa någon liten sak från paradiset Ikea.

Nej. Den här gången är det badrummet som ska få sig en omgång. Badrummet är från 1963. Och jag har svårt att tro att det någonsin har ronoverats sedan dess. Brunnar och avlopp är osmakligt vidriga. Kakelplattorna är ordentligt ur form. Den vita fär som en gång fanns på de kakelplattorna. Ja, finns helt enkelt inte längre där.

Längst in står det ett badkar. Som även det har sett sina bästa dagar.

Kort sagt. Badrummet är inte direkt våran favoritplats i lägenheten. Så nu är det bestämt att det ska ändras. Ordentligt.

Vi har en kontakt som ska komma och kolla på det och sätta ett pris på en totalrenovering. Det kommer att bli en hel det kronor. Men det är vi beredda att ta.

Vi tittar runt i kataloger och på internet. Vad ska man ha för klinkers? Kakel? Vilken toalettstol ska vi välja? Handfat? Duschhörnet med vilka dörrar? Någon som har några tips eller idéer och vill dela med sig?

Det finns en hel del där ute. Och det är svårt att välja.

Det här kommer att bli en lång följetång. Så häng med. Nu. Från början. Vi står på noll just nu. Med ett skitit badrum från 1963. Men ska snarast upp i 100. Men med idéer från 2007.

Bilden är inte från nu. Men så här såg det ut när jag köpte lägenheten. Ta en ordentlig titt. För snart åker skiten ut. Hoppas jag. Och fylls med nya härliga saker.

Veckans lista v.6

Positivt just nu:

- G-spot

Blodpuddingsamtalet och 4-veckor utan skiten. Starkt jobbat kompis!

- Anja
Vilken superkvinna. Riktigt imponerande. Men ändå en bit kvar till Stenmarks status.

- Wolfgang Pilcher

Vilken demon.

-Sportsöndag

Den här söndagen var inte illa. Störtlopp. Skidskytte. Störtlopp. Skidskytte. Hockey. Und so weiter...

- Nya saker

Att köpa nya saker känns alltid bra. Vare sig det är ett hus. Kläder. Bil eller bara mat.

Negativt just nu:

- Shopping
Inte ens när man har pengar är det lätt att shoppa. Det är en djungel där ute. Och den är full med konstiga saker. Och dyra.
- Sjukdom
Fem veckors strålande träning. Sedan tog det stopp. En lättare förkylning gjorde att några extra vilodagar anlände i protokollet. Inte bra.

- Mina grubblerier

Jag funderar allt för mycket. Renoveringar. Samlingar. Och t.o.m hur nästa jul ska se ut. Vad ska man köpa till vem i julklapp? Det måste få ett slut snart.

- Arbetet

Det känns inte rätt på arbetet just nu. Ingen motivation alls. Får hoppas på en ändring snart. Eller så är det att andra saker tar över energin jag tidigare lagt på barnen och arbetet kring dem.
- Backen

Att gå till Ica från oss är ingen lek. Vi bor på toppen. Vilket gör att hemvägen alltid består av en mödosam backe. Samma sak gäller löprundorna. Men det kanske bara är bra.

En vän utan bil fast med blodpudding

Igår kväll ringde en riktigt god vän till mig. Han skulle äta blodpudding och hade börjat bli orolig. För tänk om grisen har haft någon blodsjukdom. Du skulle han också bli smittad.
En riktigt bra tanke. Egentligen.

Men själva samtalet blev jag glad över. Vi har pratat en del senaste tiden. Det är bra.
Och att bara ringa för att fråga om det är lugnt att äta blodpudding. Det är såna samtal jag tycker om. Bara ringa för att prata lite smuts. För att fråga eller säga något som egentligen inte har någon poäng.
Att ha månadssamtal är mest jobbigt. När livet ska uppdateras och bla bla bla. När man lite systematiskt frågar vad man har haft för sig den senaste tiden. Träffat någon gemensam vän. Eller berätta sin livshistoria.
Jag tycker det känns bättre och mera avslappnat med kortare samtal. Korta men oftare. Det blir mera avslappnat på något sätt.

Igår kändes som ett sådant samtal. Och det kändes kul. Synd bara att vi inte har tid att träffas oftare. Vi bor egentligen inte så långt i från varandra. Men ingen av oss har bil. Och det här är ändå Stockholm. Och då är även korta avstånd långa.

Men jag saknar den här vännen. Leendet brukar alltid bli bredare när han är i närheten. Vare sig man tar en kaffe och pratar om livet. Eller sitter i var sin lägenhet och undrar om man kan äta blodpudding utan att bli smittad av grisens sjukdomar.

Ett lätt byte att knäcka

Jag är allt för lätt att bryta ner. Det har jag alltid varit. Så om någon av mina kollegor skulle vilja ha bort mig. Skulle det nog inte vara så svårt. Nu hoppas jag inte att fallet är så.
Men jag tar åt mig allting så personligt.

Exempelvis som i tisdags morse. Jag och en kollega hade frukosten. Två av tjejerna från min avdelning var väldigt flamsiga och hade brottom bort från frukostbordet. Så där som 5-6 åringar i regel brukar vara. Min kollega tyckte det störde matron och ansåg att vi på min avdelning skulle prata med dem, att de måste vara lugnare på morgonen.

Jag håller med. Men tog åt mig av kritiken och känner att det är jag som måste göra det. Att det är mitt fel att tjejerna är så. Kanske är det det. Eftersom de går på min avdelning. Men det finns ändå fler pedagoger på stället.
Så är det alltid. Jag tar mycket kritik allt för personligt. Jag borde inte göra det. I många fall vet jag att det inte är mitt fel. Eller att det inte är mitt problem. Undrar vad det kan bero på? Kanske för att jag vill klara saker själv. Jag tar på mig så mycket saker så det automatiskt blir mitt problem. Eller så beror det på att jag vill klara av saker direkt. Jag vill kunna på en gång. Precis som barnen.
Alltså är jag väldigt lätt att bryta ner. Lätt att slå undan benen för. Så jag faller. Hårt.

För övrigt så är artikeln som ska in i tidningen Förskolan klar. Den blev godkänd av chefen. Godkänd av min kollega och mig. Efter ett par små ändringar.
Efter helgen mailade min kollega journalisten igen. Det var tydligen något som inte var bra längre. Något som påvisade att hon är barnskötare och jag förskollärare. Som fallet är.
Jag har inte fått veta vad hon skrev. Men ärligt talat skiter jag fullständigt i det. Faktiskt.

Jag vet inte exakt när artikeln kommer ut. Men jag avvaktar med att lägga upp den här. Tills den är ute i världen. Och gör stordåd. Eller. Kanske är det bara samma saker som sägs igen. Och igen. Och igen. Inga banbrytande déer. Bara vår vanliga verksamhet.

En verksamhet med en bitter barnskötare. Och en skör förskollärare som faller och går sönder i bland. Går sönder för små rättelser. Men som samtidigt reser sig igen. Reser sig gång på gång.

Veckans lista v.5

Positivt just nu:

- Friidrottsäsongen
- Nu är den äntligen igång. Pers hit och per dit. Och vilken start av höjdhopparna. Kan bli en intressant säsong. IEM närmar sig.
- Luuk

Ordentligt sågad efter gårdagens melodifestival. Jag säger som Björkman: "Det är ju humor!" Luuk är klockren.
- VM

Nu är det igång. Skidskytte. Utför och längd. Ett handbolls VM. Där Tyskland (!) är i final. Samt ett lagom avslaget Bandy VM.

- Artikeln
Artikeln som ska in i tidningen "Förskolan" är klar. Den är godkänd. Och den var...ja, okej. Jga har den och skulle kunna lägga upp den här. Men det gör jag inte. Inte innan tryckning.
- Grammisgalan
Närvarade även vid Grammisgalan. Men fick inte heller den här gången sitta där vi förtjänar. Alltså bland prostagarna. Men Lasse Winnerbäck gick förbi oss ett flertal gånger, så vi kan helt klart ha överseende med våra platser.

Negativt just nu:

- Zlatan

Olof och Chippen har släppt det och gått vidare. Allvarligt. Väx upp Zlatan. And smell the reality

- Foten

Några ömmande stunder den här veckan. Oroligheten kommer tillbaka lite.

- Basshunter
En Grammis för årets ringsignallåt och killen håller världens längsta tacktal. Och är hur stolt som helst. Tycker mest grabben är pinsam.

- Pengabrist

Ge mig mera pengar. Nu. Pengar gör en inte lycklig? Ha. Ni skulle bara veta.

- Drömmar

Dagdrömmar behöver visst inte alltid vara bra. En drömrenovering inom räckhåll. Men samtidigt väldigt långt bort. Det ger en fruktansvärt bitter smak i munnen.

Författarrim

När barnen slutar hos oss och ska börja skolan. Så brukar vi ha en avslutning ute vid ett torp. Det är en av alla våra traditioner. Alla barn och alla föräldrar är där. Där brukar de äldsta barnen få sina portfolios, pärmar, medaljer och en massa annat. Exempelvis ett diplom.

När jag började på den här förkolan började jag skriva rim på barnens diplom. Några rader som handlar om barnet. Som visar på deras förmåga, peronlighet eller något kännetecken.
Förra året när jag läste upp dem inför alla, så fick jag något förälder att snyfta till.

I år fortsätter jag på samma bana. Det verkar ändå uppskattas. Men jag är ute i god tid. Jag vet hur hektiskt allt brukar bli där frammåt våren. Så jag började redan idag. Fem av nio barn är klara.

Ni kan få ett smakprov. Det här barnen har svårt att sitta stilla. Alltid är det nya saker på gång. Och hon kan inte riktigt avsluta en sak före hon början på nästa. Hon läser väldigt bra och kan både skriva och rita riktigt fint. Uppskattad av alla barnen och tycker om att prova nya saker.

"Du är positiv, snäll och läser bra,

du ska ett tack för att du gått här ha,

duktig med pennan och tycker om att le,

påhittig i leken och har alltid något på G."

Min ena kollega läste dem. Och lade handen på min axel och sa: "Om Matthias skulle byta karriärsinriktning, så skulle han verkligen bli författare. Du har ju verkligen fångat barnen precis rätt."

Ja. Där ser man. Några rim och jag är författare. Men tanken är fin. Och orden var fina. Jag skulle gärna vilja vara författare. Men det skulle aldrig gå. Av ett flertal anledningar. En anledning är kapaciteten. En annan är tålamodet. Så är det bara.
Så jag får hålla författarskapet på en amatörnivå. Skrivande här. I avdelningens dagbok. Och så några rim varje vår.

En ledsam man och ett gäng lärare

För ett par dagar sedan såg jag en man på tåget. Sedan dess har jag inte riktigt kunnat sluta tänka på honom. Han hade ett uttryck i ansiktet. Han pratade i telefon. Det såg nästan ut som om han grät i telefonen. Kanske han pratade med en flicka. Med sin fru.

Jag tyckte det var sorgligt. Men sedan tänkte jag på att klockan var 06.00. Och att hans förvridna ansiktsuttryck inte alls behövde vara ledsamt. Han kanske bara var förbannat jävla trött. Precis som jag.

När jag ändå är inne på resan till arbetet så har det under den senaste tiden förändrats lite saker. Den roliga glasögonkillen är borta. Han åkte alltid med de tåget som gick så fruktansvärt tidigt. Sista gången jag såg honom hade han med sig en bärbar DVD-spelare och gick och tittade på The Bourne Identity. Och drack cola klockan sex på morgonen. Fast, det är inget fel på det.

Madame ? försvann tidigt ur historien. Hanne var det nog mer än ett år sedan jag såg. Så vi bortser från henne. Frau X däremot, henne har jag börjat se oftare. Hon ser väldigt smal ut. Och väldigt stressad. Kanske det hör ihop?

I stället har det dykt upp nya gestalter under resans gång. Ett gäng lärare. Som går av på samma hållplats som jag. Och en av dem ser exat likadan ut som Flickan från landet i norrs förra granne i Umeå. Det är lite roligt.
Jag brukar fundera över vad de är lärare i för ämnen. Men det är svårt. Idrottslärare brukar man kunna se, men det här är en annan sort. Kanske matte. Kanske georgafi eller historia. Vad vet jag. Enklast skulle vara att fråga, men hur roligt är det?

I morgon åker jag med det där tidiga tåget. Om det nu går i tid. Men då är inte lärarna med. De börjar inte så tidigt. Det gör bara förskollärare. Kanske jag ser ut som den där mannen i ansiktet i morgon. Inte ledsen. Men förbannat jävla trött.

Veckans lista v.4

Positivt just nu:

- Pulka VM

Äntligen är grenen här. Som jag har väntat. Nu är det bara paralell pulkaskýtte kvar.

- Chippen
Klubbytet var tydligen det han behövde. Kul att det går bra för honom. Men jag hoppas inte han går vidare ett steg till. Till Inter.

- Chicha H
Nästan två månader har hon varit borta nu. I ett annat land. Kul att ha henne tillbaka. Hon behövs.
- Läsa

Att det kan vara så kul att läsa böcker. Det har jag aldrig trott. Mark Levengood's "Sucka mitt hjärta men brist dock ej" och Jonas Gardell's "Jenny" är de två senaste.

- Väckarklockan

Väckarklockan är nog den som förtjänar mest stryk i hela världen. Men på helger, att slippa ställa klockan, är helt underbart.

Negativt just nu:

- Kylan
Det är inget fel på vinter egentligen. Men att sticka ut och springa i 7-8 minusgrader är förbannat kallt och hemskt. Men det måste göras.
- Disk
Att diska är trist. Verkligen skittrist. Och att diska efter sex pers som ätit en trerätters middag. Det är hemskt.
- Utförsdamerna

Snart är VM här. Och deras form är inte direkt på uppgång. Hoppas de hinner komma upp till nivån de brukar.
- Glenns BK

Allt kan förändras över en söndagsförmiddag. Fölust. Skada på den bästa innermittfältaren. Det är tugnt. Ska man orka resa sig eller...
- Rånad 80-åring
Jävligt sportsligt. Modiga killar som rånar, binder och misshandlar en 80-årig stackare. Det är fan pinsamt.