En ledsam man och ett gäng lärare

För ett par dagar sedan såg jag en man på tåget. Sedan dess har jag inte riktigt kunnat sluta tänka på honom. Han hade ett uttryck i ansiktet. Han pratade i telefon. Det såg nästan ut som om han grät i telefonen. Kanske han pratade med en flicka. Med sin fru.

Jag tyckte det var sorgligt. Men sedan tänkte jag på att klockan var 06.00. Och att hans förvridna ansiktsuttryck inte alls behövde vara ledsamt. Han kanske bara var förbannat jävla trött. Precis som jag.

När jag ändå är inne på resan till arbetet så har det under den senaste tiden förändrats lite saker. Den roliga glasögonkillen är borta. Han åkte alltid med de tåget som gick så fruktansvärt tidigt. Sista gången jag såg honom hade han med sig en bärbar DVD-spelare och gick och tittade på The Bourne Identity. Och drack cola klockan sex på morgonen. Fast, det är inget fel på det.

Madame ? försvann tidigt ur historien. Hanne var det nog mer än ett år sedan jag såg. Så vi bortser från henne. Frau X däremot, henne har jag börjat se oftare. Hon ser väldigt smal ut. Och väldigt stressad. Kanske det hör ihop?

I stället har det dykt upp nya gestalter under resans gång. Ett gäng lärare. Som går av på samma hållplats som jag. Och en av dem ser exat likadan ut som Flickan från landet i norrs förra granne i Umeå. Det är lite roligt.
Jag brukar fundera över vad de är lärare i för ämnen. Men det är svårt. Idrottslärare brukar man kunna se, men det här är en annan sort. Kanske matte. Kanske georgafi eller historia. Vad vet jag. Enklast skulle vara att fråga, men hur roligt är det?

I morgon åker jag med det där tidiga tåget. Om det nu går i tid. Men då är inte lärarna med. De börjar inte så tidigt. Det gör bara förskollärare. Kanske jag ser ut som den där mannen i ansiktet i morgon. Inte ledsen. Men förbannat jävla trött.