En välbehövlig paus

Jag tar en paus nu. Försöker för några dagar stänga av allt vad heter schemaläggning, vikarieproblem och heta diskussioner. Lönelappar och konflikter. Tankar om framtiden.
I stället sätter jag mig på ett flygplan. Bara en sådan sak. Ett jävla flygplan. Som kan krascha när som helst. Jag sätter mig på det för att flyga en timme norröver. Landa på Umeås flygplats och andas lite frisk luft.

Jag tar en paus från samma löparrundor och från matfunderingar. Från katter som väcker en och fäller hår. Från städning och räkningar. I stället får jag lite nygamla vägar att springa på. En ny backe som ska malas upp och ner. Tills mjölksyran sprutar ur öronen. Nya skogsstigar men samma mil.

Det ska bli skönt. Jag behöver det. Grilla lite gott. Baka lite egen pizza. Precis som varje år. Få höra hur mycket bättre Skellefteå var än Djurgården i år. Hur tung start Djurgården fått i Allsvenskan. Ha lite 60-års kalas. Men inte minst. Andas lite frisk luft och spendera långa dagar med Flickan från landet i norr.

Det blir bra dagar. Allt för få dagar. Men bra dagar. Och vem vet. I framtiden behöver de inte bli så få. Då är allt tvärtom. Då är dagarna nere i storstan allt för korta.

2011 - My God.

Det kanske skulle passa sig med ett par ord. Ord från en mörk soffa i ett mörkt rum. Det är tyst här. Lite svag musik kommer från TV-spelet. 0-0 mellan Colorado och San José. Mer spännande är det inte. Men det är två perioder kvar och mycket kan hända. Mycket kommer att hända.

Precis som under 2011. Det kommer vara ett år som går till historien. Mycket minnen. Både positiva och negativa. Som ni förstår kan jag inte säga allt. Inte just nu. Jag måste vänta ett tag. Bara ett litet tag till. Men jag kan säga en sak. En helt annan sak. Det ljusnar på arbetsfronten.

Under de senaste veckorna har jag fått en del jobberbjudanden. Både i Stockholmsområdet och från Umeå. Dessvärre har jag tackat nej till allihopa. Jag ser något intressant på min nuvarande plats. Jag vill vara med där. Bara ett lite tag till. Jag vill se hur det går. Om planerna lyckas och hur resultatat blir.

Idag intervjuade vi en chef. En blivande chef. För alla parter är positiva och jag antar att det bara är lite siffror det handlar om nu. Datum och löner. Men det är inte mitt område. Skönt ska det bli i alla fall. Riktigt sådär förbannat skönt. Att ha någon att vända sig till. Någon att bolla med och någon som styr.

Men det är bara en sak från 2011. Det säger jag bara. 2011. Vilket år. Och då ska vi egentligen inte tala om 2012. Hur coolt kommer inte det bli? Helvete. Ni hör bara hur positiv jag låter. Vad är det som händer? Och bara genom den positiva andan kommer jag givetvis demolera Colorado alldeles strax. Jag ska bara lägga i från mig pennan först. Eller. Ja. Ni förstår vad jag menar.

Vaknar med ett ryck

Jag vaknade i natt. Skrikandes. Med hög puls och svettig panna. Det är egentligen inget ovanligt. Det händer titt som tätt. Och jag brukar aldrig veta vad det är som rör sig i huvudet. Varför jag skriker till.

Medan jag väntade på att pulsen skulle lägga sig så funderade jag. Och lyckades faktiskt memorera lite av nattens tankar.

Jag var på arbetet. Med en gammal vän. Det är mörkt ute. Visade lite nya träningskläder. Plötsligt var det någon eller något som slog omkull mig. Jag for i backen och låg på rygg. Plötsligt ser jag ovanför mig två mörka gestalter. De ser mänskliga ut och sitter i mörkret under balkongen. Ögonen lyser och ser ner på mig. Jag försöker resa på mig med det går inte. Gestalterna börjar spotta på mig. Jag kan fortfarande inte resa mig. Det är som att jag sitter fast i tuggummi med hela kroppen. Min vän är plötsligt borta.

Jag försöker ropa: "Men kom då!" Men orden blir bara som en sörja i munnen. Ben och armar sitter fortfarande fast. Och det är där någonstans jag vaknar med ett ryck.

Jag ligger kvar i sängen. Halvvaken. Och funderar lite på vad det här kan betyda. Ofta kan jag drömma om att jag försöker göra saker men jag sitter fast. Ord och rörelser går inte att få till. Vad kan det betyda?

Kanske kan det vara så att jag har mycket i huvudet och i hjärtat som vill ut. Men som inte går att få ut. Som jag håller inne på. Kanske är det därför jag drömmer om att jag försöker få till saker som inte går. Jag hämmas av mig själv. Så måste det så klart vara. Jag har proffsanalyserat mig själv och mina drömmar. Bara sådär. På en fredagmorgon. Eller så är det något helt annat. Men någonting är det eftersom jag ofta har samma slags dröm fast i olika situationer.

Nu är det dags att åka till arbetet. Sista dagen på en tung vecka. Styrelsemöte till 21 igår. Personalmöte i tisdags. Det är mycket nu. Och så drar utvecklingssamtalen igång nästa vecka. Schema för påsklovet ska göras och lönerna ska in till lönedamen. Shit. Det är verkligen mycket nu.