27 år

För nästan sju timmar sedan slutade min födelsedag. Den 27:e i raden. Mina födelsedagar i sig känns inget att fira. Jag vill mest förneka att jag blir äldre. Men samtidigt så tänker man lite kring dem.

Det brukar visa sig vilka vänner som har koll. Och när det gäller vänner så blev jag faktiskt lite imponerad. USM ringde. G-spot ringde. Dear K, DJ E och Mr. T hörde av sig. Och så Tant S, Chicha H, L8 och alla andra på arbetet. Men mitt i allt det där. Så gick jag och lade mig med en enorm dos besvikelse.

Det var inte att någon vän inte hade hört av sig. Det var inte att jag fick för lite eller fel presenter. Det var att ingen i min familj ens lyfte telefonen och ringde för att säga grattis. De skickade ett SMS på morgonen.
Det var det. Och jag vet att jag inte vill gör någon stor sak av allt fylla år, men borde inte ens familj kunna lyfta luren?

Humöret sjönk allt eftersom klockan tickade på. Och när jag skulle sova var det tugnt. Riktigt tugnt. Och för att vara riktigt mesig så måste jag erkänna. Det rann en tår. Men bara en.

Julbordsvärmande hos Glenn

Den åttonde december har vi julfest med arbetet. De har slagit på stort i år. Det är inte isbaren och gondolen som för något år sedan. Men det är heller inte förskolans lokaler som något år. I år ska vi till Anexet på julbord och se på någon ABBA show. Magnus Carlsson medverkar. Då är jag med.

Det ska bli trevligt. Och på något sätt blev det så att mina kollegor ska ta sig hit till mig först. Åttonde december är på en lördag. Det betyder att hela dagen är ledig. För en del i alla fall. Så en liten förfest hos Glenn är tydligen inbokad.

Det är egentligen helt okej. Det kan till och med bli väldigt roligt. Men jag är förbannat jävla nervös. Alla ska komma hit och studera hur vi bor. Jag och de tre damerna. Och då jag är väldigt pedantisk. Så har jag redan ångest för att allting måste vara perfekt.

Det ska ställas i ordning. Dekorationer ska upp. Det ska städas. Dammas. Putsas. Bjudas på lite dricka. Kanske glögg? Vin. Alkoläsk. Plisner. Läsk. Jag vet inte vad. Kanske snacks. Mycket som ska funderas ut. Jag får halvt panik bara jag tänker på det. men som sagt. Det kan bli riktigt trevligt och roligt.

Två nya damer

Helgen börjar lida mot sitt slut. Får svårt att förstå hur helger kan passera så snabbt. Ibland märker jag knappt att det ens varit helg. Och så plötsligt. Så är det måndag igen. Och det är dags att stiga upp i ottan och traska ut i kylan. Lagom nyvaken.

Flickan från landet i norr är och arbetar. Men jag är inte helt ensam. Till mitt sällskap har jag två nyinflyttade damer. Den ena heter Nike. Döpt efter gudinnan. Hon sitter just nu framför TV:n. Verkligen precis framför och försöker gripa efter figurerna på skärmen.
Den andra damen heter Dolly. Hon ligger bredvid mig här i soffan. De har rusat runt rätt bra här på morgonen. Men nu har de en liten paus.

Damerna är bara tre månader gamla. Och fega. Väldigt fega. Men jag vet inte hur kaxig man ska vara när man är så liten. Söta är de i alla fall. Och de gör väl sina framsteg när det gäller den sociala biten också.

Även om den här helgen snart är över. Så känns det helt okej att åka i väg till arbetet i morgon. Det är bra inne på våran avdelning nu. Vi trivs. Vi har börjat med julpyssel. Jag skriver mina veckobrev till föräldrarna. I fredags sa en pappa att han tyckte jag skulle bli journalist. Hm. Det är inte så många arbetsdagar kvar för mig nu. Den 11:e december lägger jag mig på operationsbordet. Sedan är jag borta ett par veckor. Det ska bli skönt. Även om det är lite trist att missa slutspurten innan jul. Den mysigaste tiden.

Jag får mysa till det här hemma i stället. Magnus Carlsson, Carola och Peter Jöback får sjunga sina sånger. Pysslandet får långsamt komma fram. dekorationer. Och jag får väl klä ut Nike och Dolly som små nissar. Bara för att ha något att göra. Allt medan jag läker.

Veckans lista v. 47

Positivt:

- Sverige

De tog sig till slut till EM-slutspelet de också. Grattis. Och skönt att Kim fick avgöra också.

- Lugn avdelning

Två speciella barn var borta hela veckan, och plötsligt. Hela avdelningen var fantastiskt lugn. Det var nästan trist att inte ha något att göra.

- Nike och Dolly

Tassarna har varit här en vecka nu. Det är full fart. Fegisarna börjar känna sig lite hemma.

- Lasse

Winnerbäck konsert på Anexet. Helt fantastisk spelning. Lite gammalt. Lite nytt. En massa bakgrundsbildspel.

- Lasse

Ja, han var så pass bra att han får två platser på listan. Helt klart.

Negativt:

- England och Finland

Lite kul är det att England missar EM-slutspelet. Men jag tycker samtidigt det är lite trist. Samma sak för Finland. Så nära, men det höll inte hela vägen in. I kaklet.

- Tvätta

Det är aldrig roligt. Jag vill ha tvättmaskin!

- Vädret

Regn. Barmark. Livlöst. Färglöst. Det är vid såna här tillfällen jag allvarligt blir orolig över klimatförändringarna.

- Flickan från landet i norr's jobbhelger

Humöret är inte på topp, vilket man kan förstå. Men det värsta av allt, hon är inte här.

- TV program

Det går sällan något vettigt på TV nuförtiden. Tur att man hrm, lagligt, hrm, kan titta på saker genom datorn.

Veckans lista v. 46

Positivt:

- Jeansen

De sitter perfekt. De är grymt snygga. Bättre blir det inte. Om det inte hade varit gratis vill säga.

- Bil

Tack Bror och Dalaflickan för lånet av bilen. Nu kunde man göra saker som är lite svårare annars.

- Stieg Larsson

"Män som hatar kvinnor" var riktigt bra. Jag väntar med spänning på nästa bok. I morgon öppnar jag den.

- Nystrand

Världsrekord med fyra tiondelar. Och det finns mer att ge. Imponerande!

- Träningen

Fyra löppass och ett styrkepass den här veckan. Två milpass. Ett av dem under 44.20. Och en avslutande km på 3.59.

Negativt:

- Frisörspegeln

Aldrig någonsin känner man sig fulare än när man sitter i stolen hos frisören och tittar sig i spegeln. Det är hemskt.

- Pengar

Varför måste det alltid finnas den här pengafrågan. Jag vill vara ekonomiskt oberoende. Nu.

- Svidande ögon

De svidande ögonen slutar aldrig svida. Jag är konstant trött.

- Försäljaren

Han var riktigt vass. Men det var inte bra för min ekonomi. Om jag bara kunde förstå hur jag plötsligt hamnade i det där provrummet med jeansen.

- Sverige

Spanien var bra. Men Sverige var riktigt usla. Nu borde det räcka ändå. Och förresten, Tyskland är klara för länge sedan.

En försäljare utöver det vanliga

Flickan från landet i norr och jag var inne i storstan idag. Vi tog bilen in. Inte våran. Bror och Dalaflickan's. Första gången jag kör den och direkt attackerar jag Stockholms innerstad.

Vi ansåg att det var på tok för länge sedan vi klippte oss. Gick ner till en frisör mellan två hus och fick tid direkt. En liten stund senare var jag klar. Flickan från landet i norr blev kvar lite längre. Undertiden strök jag omkring lite och hamnade i en G-star raw butik. Bara för att fördriva tiden lite. Jag gick ut och gick vidare. Sedan kom jag tillbaka till samma butik. Plötsligt kom en av föräljarna fram till mig. Någon kort minut senare stod jag i ett provrum med fyra olika jeans. Modell dyra.

Jag vet inte riktigt hur det gick till. Men den där försäljaren. Helvete vad han var smidig i sitt försäljningsprat. Han visste vad han gjorde. Och så stod jag där. Med fyra jeans som satt perfekt. Och jag insåg att jag verkligen ville köpa. Men inte tillhör de rikaste personerna i landet.
Undertiden fortsatte han sitt smidiga snack.

Efter att fått råd av diverse försäljare. Flickan från landet i norr. Och stirrat in i spegeln och i huvudet formulerat frasen "spegel, spegel på väggen där, såg mig vilka jeans jag med mig hem bär." Så gick jag därifrån med två par av dem. Försäljaren fortsatte småpratet. Även efter köpet. Och ända tills vi var ute ur affären. Där gick jag. Med två grymt snygga jeans. Och med ett lagom bra samvete för min ekonomiska situation.

Kameralinser i ögonen

Såg på sista Beck-filmen i söndags. Jag är ett stort fan av Beck. Har på senaste tid börjat tycka om de här svenska filmerna och böckerna mer och mer. Det är bra saker. Närliggande och verklighetstrogna.

I alla fall. I filmen mördas sedvanligt en man. Och polisen har svårt att förstå vem som ligger bakom. Ingen konstigt med det. Men då började jag fundera i allra värsta CSI stil. Tänk om, och lyssna noga nu, tänk om alla människor skulle kunna köpa kameralinser. Ha!

Och nu menar jag inte såna man har på kameran man tar kort med. Utan dessa kameralinser sparar allt ögat ser under den senaste timmen. Linsen har som ett litet hårddiskminne som kan spara upp till en timmes film.

Om någon då är misstänkt eller har blivit mördad. Ja. Ni förstår själva. Då kan polisen lätt se vad som har hänt i den misstänktes liv under den senaste timmen. Eller vem den mördade såg precis innan mordet. Oj oj. Vad lätt det skulle vara att lösa en del fall.

Det här skulle nog klara upp en hel del frågetecken när det gäller brott i dagens samhälle. Det var jag som kom på det. Eller så finns det redan någonstans. Vad vet jag. Men en fräck idé tycker jag nog ändå att det är.

Ett frieri och en ring

För en tid sedan friade min bror till sin dalaflicka. Kanske inte som det var tänkt från början. Men fint blev det nog ändå. Dalaflickan sade Ja. Förlovningen var ett faktum. Nu börjar nedräkningen.

Någon vecka senare bjöd mina föräldrar in till förlovningsmiddag. Jag tog på mig lite nya kläder och kände mig på bra humör. Lite löpning och ps2 spelande med bror innan. I bilen dit skrattade jag och såg fram emot middagen. Men skrattet skulle tystna snart.
Så fort jag kom igenom dörren hos mina föräldrar kändes det som att allt syre försvann. Luften bara flög ur mig. Och resterande tid av den kvällen. Ja. Kanske inte var den roligaste. Inte för någon. Jag satt mest bara tyst och försökte undvika att prata.

Jag mår ofta dåligt när jag kommer till det där huset. Om det beror på själva huset vet jag inte. Men jag tror det. För träffar jag mina föräldrar någon annan stans brukar det inte vara lika jobbigt. Men det där huset. Det kan verkligen knäcka mig.

Så. För någon vecka sedan. När vi alla satt där runt middagsbordet och det skulle vara en sån förbannat lycklig tid. Så fick jag alla att må skit i stället. Jag lyckades dra ner humöret och få alla att må dåligt. Allt på grund av att jag har dåliga minnen från en tid under det taket. Men jag vet inte om det var det värsta. Att jag fick alla att må dåligt. Eller att ingen förutom min bror frågade vad det var som var fel. Det värsta var nog ändå att jag får så dåligt samvete för att mitt humör rasar. För att huset knäcker mig. Förlåt.

Veckans lista v. 45

Positivt:

- CL-matcherna

Liverpools 8-0 seger och en underbar vändning av Inter. Veckan bjöd på två riktigt bra matcher.

- Toasitsen

Äntligen har vi en toasits som sitter fast.

- Konferensen

Att prata engelska inför alla dessa människor var inte speciellt kul. Men jag var där. Visade upp mig. Visade intresse.

- Klädjackpoten

Oj, vilken outfit jag hittde i lördags. Nu blir jag livsfarlig på julfesten!

- Movizt källare

Riktigt god mat. Och riktigt mysigt ställe.

Negativt:

- Christoffer

Och hur gick det till? Hur kunde han åka ut ur Idol? Skandal.

- Julpynt

De kan väl inte börja julpynta redan. Och på Åhlens spelade de julmusik. Suck.

- Nya kollegan

Han är skum. Helt enkelt. Förbannat jävla skum.

- Övriga avdelningar

Det verkar vara kris på de två andra avdelningarna hos oss. Krismöten med chefen och en massa tjafs. Bara våran avdelning fungerar perfekt. Nice.

- Pekka Eric

Och vad i helvete fanns det för anledning att meja ner alla dessa skolungdomar?

Veckans lista v. 44

Positivt:

-Kläder

Nya kläder igen. Gott!

- Samtalen

Äntligen är de klara. Om några månader är det dags igen.

- Oremo

Skulle kunna vara ett riktigt intressant nyförvärv. Hoppas han väljer Djurgården.

- Snön

Där kom årets första sn...och där var den borta.

- Sam

Han är inte positiv alls. Det positiva var att han fick packa sina väskor och lämna idol.

Negativt:

- Hängförbud

Jag tycker det är helt befängt att förbjuda något sådant.

- Räntehöjningen

Höjningen blev inte så stor som jag var rädd för. Men det börjar bli för många små nu.

- Bengt - Åke Gustafsson

Hur kan man ta ut en spelare som inte spelat match på hur länge som helst? Bara för att han råkar heta Peter Forsberg? Löjligt. [Och det visade sig visst vara ett stort misstag också...]

- Idiotfamiljen

Jag har en familj på arbetet. Som är riktiga idioter. En pappa som beter sig hotfullt mot personalen. En mamma som är nojig över allting. Barnen får inte använda någonting hemma för det är farligt. Och de får inte bli smutsiga eller blöta. Då kan man få lunginflamation och dö. Ibland är det svårt att se barnen med neutrala ögon, när de har såna idioter till föräldrar.

- Sova ensam

Usch. Det vill jag inte göra mer än nödvändigt. Det är tomt utan Flickan från landet i norr.

En konferens på utrikiska

I väsby höll i dag en pedagogisk konferens. Ett slags seminarium där folk från lärarhögskolan, skolorna i kommunen samt internationella skolor och universitet. Alltså hölls allting på utrikiska Jag blev tydligen dit skickad tillsammans med min chef och en kollega till.

Efter lite löst prat över en fika med några australienare, där en kvinna blev smått chockad att jag som man var förskollärare. Och erbjöd mig jobb nere i Australien.

När det var dags att sitta i grupper och diskutera praktiken genom lärarutbildningarna i de representerade länderna, [Sverige, Australien, Norge, Island] kom en smärre chock. Som gruppledare för min grupp: Mr. M.M. Idioten som förpestat Damen L's och mitt liv sista terminen påp Lärarhögskolan. Han som hackade på vårat examensarbete och hånade oss inför hela klassen. Kul. Jävligt kul, tänkte jag. Och dog en smula inombords.

Mr. M.M kom fram till mig. Då han snabbt kände igen sitt hatobjekt. Flinade genom skägget och sträckte fram handen. Tanken var att spotta på den. Men jag hälsade väl som vanligt folk. Han berättade att Damen L's och mitt examensarbete var ett av de arbetena han brukar visa för nya elever. Ett bra exempel på ett välgjort exemsarbete.

Jag gapade. Och förstod ingenting.

Semenariet började och givetvis fick jag berätta lite om hur min praktik gått till. Då jag nyligen avslutade min utbildning och var nog i alla fall 10 år yngre än den näst yngsta i rummet. Och på engelska också. Lagom roligt. Men jag fick fram lite. Och jag sparade inte på kritiken. Om man säger så.

Efter semenariet var det lite skumpa och mingel. Det var många som kom fram och pratade. Ärligt talat så var det faktiskt väldigt roligt. Bland annat träffade jag min gamla samhällskunskaps lärare från gymnasiet. Även hon erbjöd mig att söka till hennes skolor. Hon var nu skolchef över ett gäng förskolor.

Efter några korta diskussioner. Innan övriga skulle äta middag. Lämnade jag stället. Jag kände att jag var nöjd med kvällen. Chefen sa att hon var stolt över mig. Jag kan inte påstå att hon har rätt. Men lite nöjd är jag. Jag fick prata lite utrikiska. Jag fick föra fram lite åsikter om vad jag tyckte om min lärarpraktik. Och jag visade upp mig. Jag visade intresse. Intresse för lärarutbildningen. I Sverige. Och i utlandet.
Kanske skulle jag även stanna över middagen. Men det är en dag i morgon också. Även om den är på svenska.