Författarrim

När barnen slutar hos oss och ska börja skolan. Så brukar vi ha en avslutning ute vid ett torp. Det är en av alla våra traditioner. Alla barn och alla föräldrar är där. Där brukar de äldsta barnen få sina portfolios, pärmar, medaljer och en massa annat. Exempelvis ett diplom.

När jag började på den här förkolan började jag skriva rim på barnens diplom. Några rader som handlar om barnet. Som visar på deras förmåga, peronlighet eller något kännetecken.
Förra året när jag läste upp dem inför alla, så fick jag något förälder att snyfta till.

I år fortsätter jag på samma bana. Det verkar ändå uppskattas. Men jag är ute i god tid. Jag vet hur hektiskt allt brukar bli där frammåt våren. Så jag började redan idag. Fem av nio barn är klara.

Ni kan få ett smakprov. Det här barnen har svårt att sitta stilla. Alltid är det nya saker på gång. Och hon kan inte riktigt avsluta en sak före hon början på nästa. Hon läser väldigt bra och kan både skriva och rita riktigt fint. Uppskattad av alla barnen och tycker om att prova nya saker.

"Du är positiv, snäll och läser bra,

du ska ett tack för att du gått här ha,

duktig med pennan och tycker om att le,

påhittig i leken och har alltid något på G."

Min ena kollega läste dem. Och lade handen på min axel och sa: "Om Matthias skulle byta karriärsinriktning, så skulle han verkligen bli författare. Du har ju verkligen fångat barnen precis rätt."

Ja. Där ser man. Några rim och jag är författare. Men tanken är fin. Och orden var fina. Jag skulle gärna vilja vara författare. Men det skulle aldrig gå. Av ett flertal anledningar. En anledning är kapaciteten. En annan är tålamodet. Så är det bara.
Så jag får hålla författarskapet på en amatörnivå. Skrivande här. I avdelningens dagbok. Och så några rim varje vår.

En ledsam man och ett gäng lärare

För ett par dagar sedan såg jag en man på tåget. Sedan dess har jag inte riktigt kunnat sluta tänka på honom. Han hade ett uttryck i ansiktet. Han pratade i telefon. Det såg nästan ut som om han grät i telefonen. Kanske han pratade med en flicka. Med sin fru.

Jag tyckte det var sorgligt. Men sedan tänkte jag på att klockan var 06.00. Och att hans förvridna ansiktsuttryck inte alls behövde vara ledsamt. Han kanske bara var förbannat jävla trött. Precis som jag.

När jag ändå är inne på resan till arbetet så har det under den senaste tiden förändrats lite saker. Den roliga glasögonkillen är borta. Han åkte alltid med de tåget som gick så fruktansvärt tidigt. Sista gången jag såg honom hade han med sig en bärbar DVD-spelare och gick och tittade på The Bourne Identity. Och drack cola klockan sex på morgonen. Fast, det är inget fel på det.

Madame ? försvann tidigt ur historien. Hanne var det nog mer än ett år sedan jag såg. Så vi bortser från henne. Frau X däremot, henne har jag börjat se oftare. Hon ser väldigt smal ut. Och väldigt stressad. Kanske det hör ihop?

I stället har det dykt upp nya gestalter under resans gång. Ett gäng lärare. Som går av på samma hållplats som jag. Och en av dem ser exat likadan ut som Flickan från landet i norrs förra granne i Umeå. Det är lite roligt.
Jag brukar fundera över vad de är lärare i för ämnen. Men det är svårt. Idrottslärare brukar man kunna se, men det här är en annan sort. Kanske matte. Kanske georgafi eller historia. Vad vet jag. Enklast skulle vara att fråga, men hur roligt är det?

I morgon åker jag med det där tidiga tåget. Om det nu går i tid. Men då är inte lärarna med. De börjar inte så tidigt. Det gör bara förskollärare. Kanske jag ser ut som den där mannen i ansiktet i morgon. Inte ledsen. Men förbannat jävla trött.

Veckans lista v.4

Positivt just nu:

- Pulka VM

Äntligen är grenen här. Som jag har väntat. Nu är det bara paralell pulkaskýtte kvar.

- Chippen
Klubbytet var tydligen det han behövde. Kul att det går bra för honom. Men jag hoppas inte han går vidare ett steg till. Till Inter.

- Chicha H
Nästan två månader har hon varit borta nu. I ett annat land. Kul att ha henne tillbaka. Hon behövs.
- Läsa

Att det kan vara så kul att läsa böcker. Det har jag aldrig trott. Mark Levengood's "Sucka mitt hjärta men brist dock ej" och Jonas Gardell's "Jenny" är de två senaste.

- Väckarklockan

Väckarklockan är nog den som förtjänar mest stryk i hela världen. Men på helger, att slippa ställa klockan, är helt underbart.

Negativt just nu:

- Kylan
Det är inget fel på vinter egentligen. Men att sticka ut och springa i 7-8 minusgrader är förbannat kallt och hemskt. Men det måste göras.
- Disk
Att diska är trist. Verkligen skittrist. Och att diska efter sex pers som ätit en trerätters middag. Det är hemskt.
- Utförsdamerna

Snart är VM här. Och deras form är inte direkt på uppgång. Hoppas de hinner komma upp till nivån de brukar.
- Glenns BK

Allt kan förändras över en söndagsförmiddag. Fölust. Skada på den bästa innermittfältaren. Det är tugnt. Ska man orka resa sig eller...
- Rånad 80-åring
Jävligt sportsligt. Modiga killar som rånar, binder och misshandlar en 80-årig stackare. Det är fan pinsamt.

Obehagliga frågor besvarades

Det har varit lite hektiska dagar den senaste tiden. En tolvtimmars arbetsdag igår. Som avslutades med ett tre timmars långt personalmöte. Fick några timmars sömn innan det var dags att gå upp och åka tillbaka och öppna förskolan igen.

Idag kom journalisterna. Fotografen. Skribenten och en mediapraktikant. Den ena kvinnan fotade vilt. Hon tog nog närmare 500 kort under de tre timmarna vi var ute. Praktikanten. Ja. Han gjorde inte så mycket alls. Men den där tredje personen. En yngre kvinna. Hon var väldigt frågvis. Och visst, det kanske var hennes jobb att vara det.

Jag vet inte om chefen hade bett henne att fråga mig mest. Eller om hon nämnt att bara jag var utbildad. Men jag fick en herrans massa frågor. Frågor om hur vi arbetar med miljön. Skogen. Kretslopp. Material. Mina personliga åsikter om att vara ute. Vilka teoretiska övningar vi gör. Praktiska.
På vägen hem frågade hon hur det var att vara kille på förskolan. Om utbildningen. Som fick sig en känga av mig. Jag pratade på. Hon lyssnade. Och talade sedan in på sin lilla bandspelare.

När jag satt på rast frågade hon ännu mer. Där satt jag bland övriga kollegor och berättade. Om allting. Om mitt aktiva sätt att vara. Om varför jag går vägar där vi måste gå över träd i stället för att gå runt. Om varför barnen ska få tänka själva och inte få svaren serverade. Jag pratade. Hon antecknade.

Nästa vecka skickar hon texten till mig. Jag antar att jag ska godkänna den. Just nu är jag glad att det är över. Men samtidigt funderar jag lite. På vad jag egentligen har sagt. Säkerligen har jag bara svammlat en massa smuts. Som vanligt. Men har jag tur. Riktigt mycket tur. Så kommer det en artikel som är bra. Bra på alla sätt. Då har jag pratat. Och många andra där ute. Kan anteckna och lyssna.

Veckans lista v.3

Positivt just nu:

- Mulle
Äntligen är våra grupper igång igen. ut i skogen med den här härliga barngruppen. Det är räddningen under veckorna.

- Idrottsgalan

Första dejten på nytt. I globen. Det var en trevlig tillställning. Och att Kallur fick Jerringpriset var bra. Rätt och bra.
- Benen

Från blytunga till fjäderlätta. Underbart. Undrar hur länge det håller i sig.

- Ekonomin
Ser riktigt bra ut. En hel hög med slantar kvar så här i slutet på månaden. Slösa eller ge till banken? Hm.

- Hillary Clinton
Reespect! Henne håller jag på. Men frågan är om Amerika. Och världen är redo för en kvinnlig president.

Negativt just nu:

- Sovpanik

I lumpen kunde jag sova på kommando. Nu får jag mera panik när jag måste sova. När jag tittar på klockan och verkligen ser hur den tickar. Tickar. Tickar.

- Sveriges turné

Lagom imponerande. Men det sägs att den ska vara bra för något. För någon. Frågan är vem eller vad.

- Trafikkaos
Hur kan det bli ett sådant kaos varje gång det kommer snö från himmlen över Stockholm. Det är sannslöst.

- Samlingar
Jag klarar av det mesta på arbetet. Men jag ha så fruktansvärt svårt för dessa förbannade samlingar. Ångestframkallande.

- Torrhet

Vi har en torrboll i badrummet numera. Och det torkar nog inte bara upp fukten där. Utan även kroppen. Kanske inte lika bra.

Ännu en stor dag?

I slutet på förra året vann förskolan jag arbetar på ett pris. Ett miljöpris. Ett "Grön Flagg" pris. Igår ringde det i chefens telefon. En tidning ville komma på besök och göra ett reportage om hur vi arbetar med miljön och med "Grön Flagg". Tidningen heter "Förskolan".
Den brukar gå ut till de flesta förskolor i landet. Och läses säkerligen av en hel del människor.

"Otroligt roligt!" tänkte jag när chefen berättade det för mig idag.
Efter det talade hon om att de från tidningen ville gå med ut i skogen med en av våra tvärgruper. Och att det självklart skulle vara min kollega D's och min grupp. Hon fortsatte och talade om att jag skulle prata med dem, och verkligen framhäva att jag är förskollärare. Vilket inte min kollega är. Jag skulle formulera mig sådär väl som jag brukar. Och bara vara som jag brukar med barnen.

Hon såg min panik i ögonen väldigt snabbt. Innan jag hann öppna munnen sa hon att det inte skulle vara några problem. Det skulle gå jättebra. Visst. Lätt för henne att säga. Eller. Så blir det inte problem. Det brukar kunna lösa sig relativt bra. Och efteråt frågar jag mig vad jag var så orolig över. Men, oroligheten är där nu ändå. Och det kommer bara växa inför tisdagen då de kommer.

Otroligt bekräftande och upplyftande fär våran förskola. Mest panikslaget för mig. Mina ord i en tidning? Kanske ska börja med formuleringar redan nu. Skriva ihop ett litet manus. Det skulle vara något.

Sucka mitt hjärta, men brist dock ej

Igår var det idrottsgalan. Och givetvis var jag där. Tillsammans med Flickan från landet i norr. Och det är inte bara en gala. Det var egentligen där allting började. Det var därför vi träffades första gången. För drygt ett år sedan. Och efter det. Har allting gått väldigt snabbt. Resor hit. Resor dit. Tårfyllda farväl. Ont i hjärtat. Glada återseenden. Timslånga telefonsamtal. Och slutligen flyttlass.

Nu känns det som att vi varit tillsammans hur länge som helst. Vi känner varandra så pass bra. Samtidigt känns det som att vi nyss har träffats. Att vi precis börjat våran resa. Och när man tänker efter. Och kanske bygger lite på sitt luftslott. Så inser man att det faktiskt bara är början.

Idrottsgalan då. Jo. jag har lite svårt för dem. De är fina och trevliga och allt det där. Men jag mår lite dåligt av dem. Eftersom jag byggt hela mitt liv på idrott. Jag har drömt så många drömmar om att stå på prispallar. Fler än jag gjort. Viktigare än jag stått på.
Så jag blir så tagen av att se dessa idrottsmän och kvinnor (samt curlinglaget) ta emot priser. Se deras prestationer. Se glädjen.

Samtidigt måste jag väl erkänna. Att det är fruktansvärt mycket avundsjuka bakom. Jag skulle ge det mesta för att stå där. Att få vara med i toppen. Bland de bästa. Jag kanske inte i längden är nöjd med att bara vara skadefri och springa mina 10 mil i veckan. Det kanske inte duger för mig. Jag kanske vill ösa på mer. För att jag vet att det är det som behövs för att byta plats med de där på prispallarna. Och på idrottsgalan.

Men så länge man drömmer. Så länge hoppet finns kvar. Så får man väl vara nöjd. Jag kan bli frustrerad över mina skadeproblem. Över att talangen i tonåren aldrig blev mera än just talang. Inte ännu. Jag kan säga som Mark Levengood. "Sucka mitt hjärta, men brist dock ej." För brister det. Då är det slut. Då finns inte ens drömmar eller hopp kvar.

Veckans lista v.2

Positivt just nu:

- Sidney Crosby

Han är helt makalös. Och smaka på det här målet. Helvetiskt snyggt!
- Henke
Den mannen kommer aldrig att ta slut. Och tur är väl det, för Sverige och alla de europeiska klubbar han ska frälsa i framtiden.

- Djurgården Hockey
Vinst efter vinst efter vinst. Långsamt smyger vi uppåt i tabellen.
- Reklam

För en väldigt massa år sedan när TV började med reklam var det väldigt irriterande. Nu är det väldigt skönt. En liten paus i en film är bra.
- Rockbjörnen

Pris till Winnerbäck. Så klart. Kunde inte bli på annat sätt. Ingen annan hade en chans.

Negativt just nu:

- Rörighet

Det blir för mycket ibland. För många inbokade saker. Ingen tid att bara vara på. Då blir det inte bara rörigt i almanackan jag inte äger. Utan även i huvudet. Oro.

- Granhelvetet

Levande julgran är underbart. Det är ett måste. Men när den ska ut så är det inte lika roligt. Som tack för den här julen fick våran gran en flygtur ner från balkongen.

- Beckham och Figo

Två stora fotbollsspelare har tagit slut. Det är trist. Bekymra sig om pengar däremot, behöver de aldrig göra mer. Och en del verkar värdera det högre än att ha roligt.

- CM

Spelet i sig är oslagbart. Och då pratar vi så klart om 2000/2001 säsongen. Men jag förlorar allt med mina Brommapojkar just nu.

- Försovning
Den värsta känslan är verkligen när man tittar trött på klockan och ser att man skulle varit uppe för 40 minuter sedan.

The aftermath

Tänkte avsluta kvällen med lite TV tittande. Det sker inte så ofta. Men nu visades en serie i två delar på TV3. Tänkte se den. "Tsunami: the aftermath".
Jag såg första kvarten. Sedan gick det inte mer. Jag bara stirrade på skärmen och började känna mig riktigt illa till mods. Jag gick därifrån.

Jag kan inte föreställa mig hur hemskt det måste ha varit för alla som var där. Både de som strök med och de överlevande. Samt alla närstående.

Jag läste ut en bra bok idag. Tina Nordlunds "Genom helvetet". Jag rekomenderar boken. Den var riktigt bra. Och man får en bra bild av vad hon egentligen gått igenom. Vare sig man varit där själv eller inte. Kanske just därför jag känner mig lite extra svag idag. Jag vet inte. Men eftersom jag har liknande erfarenheter som Tina. Berör hennes berättelse extra mycket.

Jag tror säkert att serien om Tsunamin är väldigt bra. Men jag klarade inte av att se den. Och jag har inga som helst kopplingar till händelsen i sig. The aftermath. För många gäller det minnena från Tsunamin. För mig är det minnena från förr.

Veckans lista v.1

Positivt just nu:
- Nytt år
En chans till förändring. En ny tid ger nytt hopp.

- Träningen

Det blev fem pass första veckan på året. Det är bra. Inga monsterpass direkt, men fem pass är alltid fem pass. I alla fall om man kan räkna.
- Hovet 4:e Januari

Över 8000 pers inne på Hovet. Den riktiga hockeyarenan. Djurgården tog emot Skellefteå och det var ett satans tryck där inne. En vinst blev det också, men det tillhör vanligheterna numera. Ha!

- Vardagen
Ledighet är skönt. Riktigt skönt. Men samtidigt är det lite skönt att komma tillbaka till vardagen. Få tillbaka rutiner. Ha saker att göra.

- Middag
En middagsbjudning hos Bror och hans Dalaflicka. Väldigt gott och trevligt. Tack och bock!

Negativt just nu:

- Hårddiskutrymme

Det tar slut snabbare än man hinner säga "Bananahammock."
- Foten
Känns bättre att springa än att gå. Men foten vill inte bli riktigt hel. Och det är jobbigt att gå runt med oron.

- Bilförare

En del ska släppa in varenda idiot som ska tränga sig in i en kö. Och alla dessa idioter som ska försöka tränga in sig i köer. Suck. Det är dessa puckon som skapar köerna.
- Nytt år

Ett nytt år innebär samtidigt att det är ett år närmare att man fyller 50.

- Mitt hjärta

Något är fel. Stickande i bröst och hjärta fem kvällar i sträck nu. Men det är som det är. A well. Fuck it.

Genom helvetet

Har varit trött idag. Fick inte många timmars sömn i natt. Pratade länge. Och vaknade mitt i natten med bröstsmärtor. Hjärtat kändes som att det krampade. Det stack i bröstet och andningen var inte direkt lättsam.

Jag låg där i mörkret och funderade på vad det kunde vara. Jag såg Michael Nyqvist ligga i badrummet. Jag kom inte fram till någonting. Jag brukar sällan göra det. Ingenting jag själv kan bekräfta i alla fall. Utan jag vet att det är något med att jag bör ta det lite lugnare. Andas några gånger extra. Släppa alla tankar. För det är där avslappningsproblemen egentligen ligger. Inte fysiskt. Utan tankarna som aldrig tar slut. Det ständiga planerandet.

Men jag kör på. "Det går över" tänker jag. Och det gör det. För stunden. Några dagar senare kommer det igen.

Jag har börjar läsa en bok. "Genom helvetet" heter den. Och det är en fd. fotbollsspelerska (Tina Nordlund) som har skrivit den. Ihop med en lagom bra journalist (Simon Bank). Boken handlar om hennes vilja att bli bättre. Att vara alla till lags. Att ständigt behöva ha kontroll och veta vad som kommer att hända. Hennes tävlingsinstinkt och att alltid behöva vinna. Och den handlar om hennes anorexi.

Jag ser mig själv i hennes bok. Jag känner att det lika väl skulle kunna vara jag som skrivit de där raderna. Annan sport bara. Annan nivå. Men annars påminner hennes ord om mina tankar.

Jag har inte läst klart den. Och ärligt talat. Så är jag lite rädd för att läsa slutet på den. Den kanske ger mig idéer. Tankar som jag en gång fått bort. Kanske kommer fram igen. Men jag vill veta hur det hela fungerade för henne. För Tina.

2006 - 2007

Första inlägget för året nu. Ska kanske börja med att säga de här artighetsfraserna som man måste säga efter ett nyår. God fortsättning på det nya året...

Ett nytt år. 2007. Tänkte inte göra någon sammanfattning på 2006 som jag gjorde tidigare. Utan jag kan bara säga att förra året var ett bra år. Inte på alla fronter, men på många. Inte minst på kärleksfronten. Jag träffade Flickan från landet i norr. Och bara det gjorde att året blev lyckat.

Träningsmässigt var det inte speciellt lyckat. Utan det kantades av skada efter skada. Precis som så många år tidigare. Men man kanske inte kan begära allt?

Arbetsmässigt var det lite till och från. Det började fruktansvärt bra. Löneförhöjningar och en härlig barngrupp. Kollegor som man tyckte om att arbeta med. Slutet var inte lika bra. Negativa kollegor, vilket i och för sig ändrades lite till det bättre på slutet. En minst sagt livlig barngrupp. Och sedan jag, som var rätt sliten.

Ja, nu blev det en liten sammanfattning ändå. Och året avslutades med en middag. USM med sin flicka. Köpings M. De hade tagit sig hit för att tillbringa kvällen med oss.
Det bjöds på avocado med självgjord skagenröra till förrätt. Kycklingfilé fyllda med mozzarellaost och basilika, färskpasta och sås till huvudrätt. Och en självgjord cheesecake med björnbär till efterrätt.
Maten blev lyckad. Men jag mådde illa. Så kan det bli. Man kan inte vara i form varje gång.

Idag är sista lediga dagen. I morgon är det dags att stiga upp tidigt igen och åka till arbetet. Det blir en skön start. Inte så många barn. Tre dagarsvecka.
Jag försökte stiga upp tidigare idag, för att vänja kroppen lite. Det gick sådär. Jag somnade om och sov till 12. Illa.