måndag, oktober 30, 2006

Chefssamtal

Idag var det dags. Jag hade mitt medarbetarsamtal med chefen. Måndag morgon. Jag hade fått ett papper med en bunt frågor jag skulle svara på. Som vi skulle prata om.
Det hade jag gjort. Och vi pratade på.

Om saker jag tyckte var svårt. Vad hon tycker om mitt arbete. Om allt möjligt faktiskt. En fråga gällde att jag skulle ta upp mina starka sidor. Jag hade tagit upp alla jag kom på. Och det tog ett tag att komma på dem. Pedantisk och hjälpsam. Leker med barnen och gör saker på en gång. Närvarande.
Chefen blev positivt överraskad. Hon höll med på alla punkter. Men trodde inte att jag skulle få fram sakerna själv.

Men det är något vi skulle arbeta vidare på. Att jag ska inse min kapacitet. Att jag ska tycka att det jag gör är bra. För det gör tydligen alla andra.
Det andra är att få fram lite mer på möten. Jag är gärna tyst. Och tänker.
Det tredje. Något praktiskt. Är samlingar. Jag klarar inte av samlingar. Så enkelt är det. Och det är något jag behöver arbeta med.

Kanske borde jag ha ett sådant samtal oftare. En gång i veckan i alla fall. För när jag gick därifrån. Kände jag mig lite bättre. Lite starkare. Att jag kanske kunde något. Och gjorde någon nytta på stället ändå.
Men det kanske är lite svårt att få tid till ett samtal i veckan. Jag får försöka hålla de positiva tankarna i huvudet själv. Och vänta på nästa samtal. Om ett halvår.

Undrar varför jag ska ha så svårt att ta åt mig det positiva. Det måste finnas någon slags block i huvudet. Som stoppar det. Så har det alltid varit. Och ibland känns det som att det alltid kommer att förbli så.
Negativt in. Positivt stopp!

söndag, oktober 29, 2006

Veckans lista v.43

Positivt just nu:

- Rögle
Elva raka vinster. Överlägsen serieledning. Hoppas verkligen på en elitserieplats nu. Tyvärr tog sviten slut i kväll. Mot råttorna. Men nu börjar en ny.
- Improvisation
Att improvisera är roligt. Ibland blir det bättre när man inte har allting noga planerat.
- Delicatoreklamen
Haha. Äntligen någon som går emot allt nyttighetstjafs.
- San José Sharks
Riktigt imponerande start på säsongen. Fortsätt så. Tack.
- Nya kläder
Att köpa nya kläder ger lite extra finhetskänsla. Och inte behöver det vara så fruktansvärt dyrt heller.
Negativt just nu:

- Ljudnivå
Ljudnivån på arbetet är ibland olidligt svår att smälta. Tur att det är tyst och stilla övriga tider på dygnet.
- Utvecklingssamtal
Nu är det dags. Helvete!
- Min kollega
Bokar om ett av mina samtal utan att jag vet om det. Tack för det.
- Lösa tänder
Lösa tänder är läskigt att titta på. De går att böja åt helt onaturliga håll.
- Städa efter andra
Morr. Hur svårt kan det vara att lägga tillbaka saker där de låg? Och hålla lite ordning efter sig.
* Egentligen borde Peter André & Jordan´s låt " A whole new world" ligga kvar på den negativa listan denna vecka. Och nästa. Och egentligen för all evighet. För det är så fruktansvärt hemsk. Men. Hur skulle det se ut.*

fredag, oktober 27, 2006

Jag mot dem.

Ännu en arbetsvecka har passerat. Det har varit en relativt bra vecka. Känslorna börjar bli lite positivare kring arbetet igen. I alla fall den här veckan.
Arbetet i barngruppen fungerar bra. Och de andra pedagogerna har sagt att det är lugnt när man går förbi våran avdelning. Och det känns bra att höra.

Idag kom chefen till mig. Med sin bärbara dator uppfälld i handen. Visade ett dokument som kom från en närliggande skola. Den skola dit de flesta av våra barn brukar gå. När det blir dags för dem.
Det gällde en konferrens. Där de ska utvärdera förra årets överlämningar och skolstart.

Chefen berättade att jag skulle få gå på den. Själv. Och det tog ingen lång stund innan hon såg paniken i mina ögon. I tio minuter försökte hon förklara att det skulle gå jättebra. Att hon inte var ett dugg orolig. Annars skulle hon inte skicka mig på den där träffen.

Innan jag åkte hem. Sa hon strängt åt mig att inte tänka på det i helgen. Hon börjar känna mig rätt bra. Och vet att jag grubblar och oroar mig när det gäller dessa saker.
Sedan frågade hon om jag ville ha skjuts. Hem.

På tisdag gäller det alltså. Dem mot mig. Jag mot dem. Eller arbetar vi inte alla ihop? Skolan, förskoleklasserna och förskolan? Jo. Så är det nog. Men ändå. Jag behöver ha mitt klart. Jag talar inte gärna inför folk. Men jag vill göra det. Och det är lättare att göra det när orden redan är tänkta. I förväg. Och skrivna på ett papper eller i huvudet.
Vare sig det är alla tillsammans. Eller jag mot dem.

tisdag, oktober 24, 2006

Trollen kan ha fört oss samman.

Internet hade rasat ihop. Men efter några enkla. Eller kanske mera komplicerade och förvirrande. Minuter lyckades jag få igång det hela igen.

Jag hade en bra dag på arbetet idag. Kanske är jag inte så bortskämd med dessa dagar nu för tiden. Min negativa kollega och jag har Mullegruppen tillsammans. Och sedvanligt var vi ute i skogen med dem idag. Men tiden där var inte som alla andra gånger vi är där. Idag var det roligt. Imporviserande. Och kanske bäst av allt. Samarbete.

Idag gjorde jag upp en liten eld i skogen. Ett test till i morgon. Då vi ska göra egna kolkritor över den öppna elden. Sedan började min kollega prata om troll. Jag började spela med. "Ta på er väskorna, så smyger vi efter trollen!" Trollen i fråga var två mammor som var ute och gick i skogen med sina små barn. Som måste ha tyckt vi var riktigt tokiga.

Det blev en intensiv jakt. Spionerade och gömde oss. Över berg och djupa dalar. "Vi måste varna mulle!" sa ett av barnen. Så klart vi ska. Och det gjorde vi. Genom att skriva "Troll" på vägen med pinnar. (Ha! Då fick vi en den padagogiska biten också)
Det var länge sedan jag sett barnen ha så roligt när vi var i skogen. Och samma sak gäller mig också. Och säkerligen min kollega också.

I morgon är det en ny dag. Kanske har trollen fört oss lite närmare varandra. Man kan alltid hoppas. Det skulle vara roligt. Det skulle underlätta vårat arbete på avdelningen. Betydligt.
Men det återstår att se. I morgon.

söndag, oktober 22, 2006

Veckans lista v.42

Positivt just nu:

- Magnus Carlsson
Undrar om jag blir dömd nu. Men. Vilken skön och mysig röst.
- US M
Skickar presenter från Amerika. Vilken kille. Vilken kompis. US M. Tack!
- Min närvaro
1,5 sjukdag på två år. Inte illa.
- Skogen
Det är avkopplande. Det är mysigt där ute. Skogen är fruktansvärt underskattad. Och att sedan leka kurragömma i den. Priceless.
- Västerås
Äntligen. Där satt den. Där sitter han. Cykelvåldtäktsidioten.
Negativt just nu:

- Sjukdom
Det var inte bra att stanna hemma för den lilla utmattning/sjukdom jag hade. Jag har haft dåligt samvete. Även om jag tror det gjort mig gott.
-Beslutsamhet
Jag har svårt att säga nej. I en del fall är det bara irriterande. Exempelvis när försäljare ringer. Men nu har jag lärt mig knepen.
- Fothelvetet
3-4 km var femte dag. Kul. Det kommer jag fruktansvärt långt på. Vilovecka fem är över.
- Borgliga hetsjakten
De borgliga vann (äntligen). Acceptera det och ge upp denna hetsjakt på obetalda räkningar, långt hår och banvakter. Våra landsgrannar skrattar åt oss.
- Peter André & Jordan
"A whole new world" heter visst deras låt. Och allvarligt talat. Mer tondöva människor får man leta efter. Den är hemsk. Verkligen hemsk.

fredag, oktober 20, 2006

En läcka i taket

Herren ovanför har börjat igen. Han har plockat fram borren och kör på för fullt. Flera dagar i veckan. Ibland börjar han kl 07.00. Ibland sparar han på krafterna och börjar nu. Runt 12-tiden. Hans spikmatta borde vara klar snart. Kanske gör han väggarna också?

I veckan ringde jag på hos honom. Det gällde inte hans borrande. Det gällde vattnet som började komma genom mitt tak. Hans badrumsbrunn hade svämmat över. Precis som min gjort för ett antal månader sedan. Det var inte mycket vatten som kom ner till mitt tak. Men still. En läcka är en läcka.Och folk är nu inblandade. Hyresvärdar och försäkringsbolag. Intressant hur gärna de på försäkringsbolagen vill ha en anmälan på en skada.
Tänk om det blir så kallt att det börjar hänga istappar i taken. Från den där läckan. Det skulle vara något det.

Jag är hemma idag också. För att studera vattenläckan. Nej. Jag är fortfarande sliten. Så jag håller mig hemma. Riktigt skönt att inte behöva stiga upp mitt i natten för att gå till bussen. Skönt att bara ta det lugnt här hemma. Och på måndag. Borde jag ha krafter nog att ta mig till arbetet igen. Det måste jag. Det ska jag. Nu måste jag vara där varje dag. Fram till jul. Det ska jag klara.

Med tanke på att jag behöver hålla mig frisk fram till jul. Så kom jag på att jag passerade ett apoteket igår. Tittade in genom fönstret. Tänkte att alla människor där inne var sjuka. Undrar varför det blir så. Det behöver väl inte vara så? Att alla som är inne på ett apotek automatiskt måste vara sjuka? Nej. Så kan det vara. Men första tanken är så.

"Fram till jul". Jul. Ha! Känns lite främmande det ordet. Men snart är vi där. Inte speciellt långt kvar. Snö i Umeå igår. Snö är härligt. Snart borde den anlända här hos oss. Ska bli roligt. Att bli barn på nytt. Att rulla runt i snön. Åka pulka och bygga snögubbar. Sådant som barn ofta gör. Och vuxna gör för sällan.

onsdag, oktober 18, 2006

Imponera på en Fil. Kand.

Igår eftermiddag ringde en herre till min mobil. Jag hade just telefonen på mig och relativt lugnt på gården. Så jag passade på att svara. Det var en man som ringde från Lärarhögskolan.

Han hade läst Damen L’s och mitt examensarbete om ”Lekens konflikter”. Och pratade en massa om seminarier och intervjuer. Jag förstod ärligt talat inte riktigt vad han ville få ut av samtalet.

Men så till slut kom det. Han ville boka in en tid för intervju. Där han ville att vi skulle diskutera kring arbetet. Han höll på att forska kring arbeten och hur det senare blir i praktiken.
Under samtalet rös jag till. Han nämnde Mr. M.M. En lärare som vi hade under vårat examensarbete och som sågade oss jämt med fotknölarna. Jämt och ständigt.

Vi bokade in en tid för intervju. Men efter samtalet kom jag på att jag verkligen inte vill. Inte för att Mr. M.M ska vara med. Utan för att jag inte har något som helst intresse av det hela. Jag har knappt koll på vad vi skrev om. Arbetet har varit stängt sedan den dagen vi redovisade. Och är relativt säker. På att Damen L inte har sneglat i det heller.

Inte vill jag ta ledigt från arbetet. För att åka in till Lärarhögskolan och sitta där. Nej tack. Då finns det skönare och roligare saker att göra på ledig tid.

Jag tackade nej idag. Förklarade att jag gärna kan svara på frågor genom mail. Om det skulle gå för sig. Mannen som ringde. Var ”Fil. Kand.” Vad det nu innebär. Men det låter som en viktig person. Och därför. Måste han sökt ut arbeten som var av intresse och betydelsefulla.

Ha! Inte dåligt Damen L. Vilket arbete vi måste ha gjort. Om vi imponerar på en ”Fil. Kand.” Ha!

Två år har passerat

De senaste dagarna har jag inte varit i fin form. Kroppen har känts lite väl tung. Och huvudvärken har funnits där när jag kommer hem från arbetet. Och finns kvar när jag stiger upp på morgonen. Det har varit tunga dagar på arbetet. En del barn har varit sjuka. Och när de kommer tillbaka är det lite extra livliga.

I går var det dessutom personalmöte. Åkte till arbetet 06.30 och kom hem 21.30. Det är en onödigt lång dag. Faktiskt. När jag kom hem igår kväll var jag helt slut. Fysiskt och psykiskt. Jag ramlade ner i sängen och sov till tidig morgon. Vaknade och kände hur huvudvärken låg och tryckte där inne.

Men jag pallade mig i väg till bussen. Till tåget. Till bussen. Och sedan även iväg ut till skogen med min Mullegrupp. Men efter lunchen tog det stopp. Jag satt kvar vid bordet länge. Och orkade inte resa på mig. Jag tog på mig jackan och åkte hem.

Hade lite svårt att lämna mina kollegor. Vill inte att de ska behöva arbeta över eller för mycket bara för att jag ska gå hem. Men de övertygade mig om att det skulle gå bra. Och där satt jag på bussen. Men Sprängaren i handen.

Det första jag gör när jag kommer hem. Är att städa. Betala lite räkningar. Fixa lite med det ena. Och lite med det andra. Kanske ska jag bara luta mig tillbaka och titta på någon film. Vila ordentligt. När jag för en gångs skull har möjlighet till det?
Jag har lite dåligt samvete att jag gått hem. Jag är inte dödssjuk. Ingen feber. Bara otroligt sliten i kroppen. Huvudvärk. Näsproblem. Samt en röst som inte riktigt låter som den brukar. Men jag tycker personligen. Inte att det räcker med symptom för att sjukanmäla mig. Jag brukar palla för det här.

Idag har det gått exakt två år sedan jag arbetade min första dag på förskolan. Det är lång tid. Och under de två åren. Har jag varit borta 1,5 dag p.g.a sjukdom. Det kan inte räknas som mycket.
Känner att huvudvärken börjar släppa lite nu. Kanske är jag frisk nog för att åka tillbaka till arbetet igen? Kan man göra så?

söndag, oktober 15, 2006

Veckans lista v.41

Positivt just nu:

- Sprängaren
Liza Marklunds bok. Det är en riktig hit.
- Praoelever
Ibland har man turen att få en riktigt bra elev. Och att få det där lilla extra ansvaret att vara handledare. Det känns rätt bra ändå.
- Hållpunkter
Att ha något att se fram emot är viktigt. Då går dagarna och veckorna lite lättare.
- Källströms slägga
Matchen mot Island. Hans skott ökade fan i hastighet desto närmare mål den kom. Gudomligt Kim!
- Laga mat
Det är roligt. Men oftast finns det varken tid eller ork.
Negativt just nu:

- Fotjäveln
Det har blivit sämre den här veckan. I kväll är det ett nytt sest. Men det lovar inte gott.
- Föräldramöte
Att prata inför en massa föräldrar om deras barn och våran verksamhet. Är inget jag längtar efter att göra. Om det dessutom är på kvällstid och samma kväll som EM-kval match. Då är det vidrigt.
- Damm
Vart kommer allt i från egentligen? Man hinner knappt damma färdigt innan ett lager har lagt sig igen.
- Tele2
De skickar bara ut betalningspåminnelser till mig. Är det inte meningen att man först ska få en faktura så det finns en rimlig chans att betala skiten i tid?
- Helsvenska invandrare
Helsvenska tonåringar som försöker låta som invandrare. Det är bara skrattretande och löjligt.

torsdag, oktober 12, 2006

Bladen bläddras

Den stenhårda boken "Guld och blod" (Louis L’amour) är nu utläst. Måste erkänna. Att den var inte så stenhård och tuff som jag förväntade mig. Men den var absolut inte dålig.

Nästa bok. Ska påbörjas i morgon bittit. Men jag har lite svårare att hitta vilken det ska bli nu. Jag har en biografi av Haile Gebereselassie "The Greatest". Men jag vill avvakta med den. Tills jag kan träna på för fullt. Jag räknar med att bli inspirerad och motiverad av boken. Och det vill jag kunna använda senare. När fotjäveln är bra.

Nu står det mellan två böcker.
Michael Connelly - "Framgångens pris"
Liza Marklund - "Sprängaren"

SKa fundera lite i kväll. Så får vi se vad det blir.
Det här med läsning. Fan. Det är inte dåligt.

Föräldramöte

I går var det en lång dag. 12 timmars arbetsdag. Och det tar på krafterna. Sätter sig i huvudet. Ofta som huvudvärk.
Det var föräldramöte. Jag kommer ihåg senast jag skulle ha föräldramöte. Det var mitt första riktiga och jag var fruktansvärt nervös. Jag var nervös igår också. Det var jag. Jag tycker inte om att prata inför andra människor. Vilket är intressant då jag valt att bli lärare.
Men igår tog jag det hela ändå lite mera med ro. Kanske börjar jag komma in i matchen lite. När det gäller det här yrket.

Igår började jag skriva ner lite saker jag skulle säga timmen innan mötet skulle äga rum. Jag började skriva om mina punkter. Som rörelse och mullegrupp. Jag förberedde också inför andra frågor. "Hur arbetar ni efter läroplanen?" Den frågan är lite läskig. Men när jag öppnade läroplanen och tittade under alla punkter. (Normer och värden. Barns inflytande o.s.v) Så blev det mycket lättare än vad jag trodde. Jag kom på saker vi gjorde som passade in på alla punkter. Nu kom visserligen inte den frågan. Så det spelade ingen roll.
Chefen läste pappret. Tyckte jag skulle läsa upp det ändå. Men så blev inte fallet.

Mötet i sig blev annars en enmansshow. Min kollega tyckte om att hålla ordet. Och pratade på. Vid ett tillfälle kom samarbetet med förskoleklass och skolan upp. Kollegan berättade att vi tyvärr inte har något sådant. Jag tittade upp. Och berättade att vi visst har det under våren. Kollegan sa att vi inte pratar och besöker skolorna. Jag berättade att vi visst gör det. Med överlämnandekonferenser och besök. Det blev lite diskussion mellan min kollega och mig. Men jag kände att sanningen skulle fram. (Oj, vad allvarligt det där lät.)

Mötet gick bra. Föräldrar var nöjda. Både med mötet och med avdelningen. Så jag antar att det bara är att fortsätta köra på. Precis som alltid.
Några pappor hade bråttom hem. För att se fotbollen. Tyvärr kunde jag inte sticka iväg direkt. Tyvärr. Men jag hann se sista 25 minuterna. Och i efterhand Kim's kanon. Han är gudomlig den pojken. Gudomlig och övernaturlig. Nästan onaturlig.

måndag, oktober 09, 2006

En del går framåt. Andra bakåt.

Det går framåt. Det går bakåt. Samtidigt står det still.
Nu gäller det här visserligen olika delar av vardagen. Olika situationer och saker i livet.
Men ibland är det intressant att se. Hur någonting utvecklas och går framåt. När något annat går bakåt och blir sämre. Fast de båda sakerna ligger så nära varandra. Vare sig de är stora. Eller små.

Hos mig är de just det. Både stora och små. Allting med Flickan från landet i norr. Går utmärkt. Kunde inte vara bättre. Det går framåt. Precis som det ska.

Framåt går också läsningen. Efter att ha avslutat James Frey’s andra bok ”My friend Leonard”. Så har jag snart läst ut nästa bok också. Det är en lite mera komisk bok. Rickard Fuchs som skrivit om Sverige och svenskar. ”Visst är det härligt att vara svensk!” heter den.
Nästa bok ska påbörjas i morgon. Och det blir en lite annorlunda bok. Louis L’amour heter författaren och titeln är hård som sten. ”Guld och blod.” Det är en western bok. Som en gång kostade 1.75:-. Jag är lite uppvuxen med western intresset. Men själv kanske inte riktigt tilltagit mig det. Kan bli roligt att läsa den här. Hittade den i bokhyllan. Och alla böcker ska läsas någon gång. Så det är bara att börja från en sida.

Men när det gäller arbetet. Går det nog mera bakåt än framåt. Energin och motivationen blir allt mindre. Det gäller dessvärre inte heller bara mig. Utan ett flertal kollegor. L8. Tant S och Chica H. För att nämna några av de kända.
Men jag ska inte gå in mera på det just nu.

Något som går både framåt och bakåt är fotjäveln. Träningen. Jag vilade två veckor för min stressfraktur på höger framfot. Sedan testade jag att springa. Långsamt. Kort. Det kändes lite ömt i foten medan jag sprang. Jag vilade resten av veckan.
Idag tog jag på mig mina gamla svarta skor igen. Och stack ut. Kändes underbart att få löpa fram längs de mörka vägarna igen. Kylig och frisk luft. Och foten kändes bra. Men när jag kom in började den göra lite ont. Bara lite.

Nu är det antagligen vila några dagar till. Kanske veckan ut. Sedan bör foten vara i tillräckligt gott skicka för träning. Långsam stegring ända upp till toppen. Till de sviniga intervallpassen. Till de korta snabba passen. Till de långa 23 km rundorna. Till snö och halka. Till minusgrader och frusna leder. Till allt det där som hör till. Och som jag drömmer om varje dag. Natt som dag.

söndag, oktober 08, 2006

Veckans lista v.40

Positivt just nu:
- 2-0
Det var en imponerande seger. Imponerande spel. Och imponerande laganda. Grattis Sverige.
- Zlatan
Utsedd till förra veckans sämsta spelare i italienska ligan. Ha ha ha ha ha ha ha ha!
- Carl Bildt
Så ja. Det var ett bra val. Legenden kommer att utföra stordåd.
- Chokladmjölk
Mmm....
- Patrik Isaksson
Kanske är jag för mjuk. Men Patrik Isaksson är riktigt mysig och skön musik.
Negativt just nu:

- Fotjäveln
En vecka till har gått. Utan träning. I morgon blir det ett nytt test.
- Fredagströtthet
Det är helt enormt vad slut man är på fredagar. Det finns inga krafter kvar till någonting. Förutom att sitta i soffan och halvsova.
- Kontot
Jag kommer inte riktigt överrens med mitt konto för tillfället. För stora Ikea drömmar gör kontot litet.
- Brist på umgänge
Jag träffar vänner för sällan. Men det finns så lite tid i veckorna. Förlåt Köpings M. Damen L. Fröken J.L. Mr T. DJ E. G-spot och US M.
- Alla jävla väldtäkter
Det är helt sjukt vad det våldtas nuförtiden. Finns det inget stopp för dessa idiotiska fega handlingar?

lördag, oktober 07, 2006

En ny vän

Igår var flickan från landet i norr och jag i storstan. Vi skulle äta en bit mat. Eller egentligen en hel massa bitar mat. Men ändå. Och sedan var det bioplaner i huvudet.
På väg till resturangen. Där vi gick i regnet. Såg vi plötsligt ett bekant ansikte.

"-Är inte det Allbäck?" säger flickan från landet i norr.
"Jo! Och Mellberg!" svarar jag. Lite lagom upprymd.

De gick där. Metern framför oss och tittade runt i skyltfönster. Fräckt! Och eftersom flickan från landet i norrs syster. Ja. Vad ska man säga. Inte direkt tycker illa om Allbäck. Så ringdes hon upp.
Fotbollskillarna försvann in i en affär. Och runt hörnet på affären stod vi och pratade i telefon.

Efter ett litet tag kom det två killar runt hörnet. Och den ena gick in i min arm. Han vände sig om och sa "Oj, ursäkta." Och visst fan var det Mellberg! Lika skäggig som vanligt.

Så jag anser att vi är relativt bra kompisar nu. Jag och Olof. (Ja, jag tycker att vi har kommit så långt att jag får kalla honom Olof. Eller t.o.m kanske Olle eller Mellis?) Men jag ska nog låta honom fokusera på matchen i kväll. Innan jag ringer.
Alternativt. Låter jag det bara vara.

Senare på kvällen. Såg vi även en känd (?) inredningskvinna från TV. Med grått hår. Men det hör inte hit.

tisdag, oktober 03, 2006

Veckans lista v.39

Positivt just nu:
Hon är bara för go´!
- Nya saker
Lägenheten fylls på. Sakerna behöver inte vara helt nya. Men en utökad inredning är trevligt.
- Umeå
En riktigt trevlig liten stad. Tankarna ligger ofta där numera. När arbetet är som det är.
- Flickan från landet i norr's släkt och vänner.
Jag känner mig verkligen välkommen. Jag kan inte ha gjort bort mig så mycket. Ännu. Tack.
- Counter Strike Zero
Fräckt. Helt enkelt fräckt.
Negativt just nu:

- Bilförare
En del kör verkligen som jävla puckon. Tur att det finns bra och ansvarsfulla. Som jag. Hm.
- Fotjävlen
Jaha. Fortsatt vila då. Kul.
- Platsbrist
Många nya saker. Men samma plats. Då blir det lite trångt. Men idéer ochdrömmar finns. Dags att skrida till verket? (Oj, vilka ord.)
- Frånvarande kollegor
På mer än ett sätt.
- Arbetstid
Ibland ligger tiderna helt fel. Att en börjar arbeta när den andra slutar. That's sucks. Bigtime.

måndag, oktober 02, 2006

Det var den foten

Nu är vi tillbaka från norr. Det blev en kort. Men intensiv vistelse. Och efter alltför många timmar bakom ratten. Var det åter igen dags att stiga upp och bege sig till arbetet. Det är inte roligt där. Det är faktiskt inte det. Och sorligt nog. Är jag inte i närheten att vara den enda som tycker så.
Fyra dagar kvar till ledighet. Till helgen.

Idag var det tänkt att träningen skulle återupptas. Efter 14 dagars vila. Vila som är belöningen efter ett års träning. Vilan som avslutar säsongen. Och som påbörjar nästa.
Men första passet på vinterträningen. På grundträningen. Slutade med 3 km. Det var inte tänkt så. Inte alls. Men min kropp protesterade.

Närmare bestämt min högra fot. Den foten jag hade lite småproblem med innan vilouppehållet. Den har inte velat läka som den ska under de senaste 14 dagarna. Mitt på foten är det ömt. Och lite svullet. Det gör inte extremt ont. Inte alls. Men det känns lite när jag springer. Och det är illa nog.
Jag vet vad det är. Det är jag nästan säker på. Stressfraktur i ett ben i framfoten. Jag haft det tidigare. Under liknande omständigheter. Den här gången var det några riktigt tuffa träningsveckor. Då var det fyra tävlingar på tre dagar. Varav en av dem var halvmarathon.
Det tar ett tag att bli kvitt den lilla sprickan i benet. Men tur är. Att jag kände av det tidigt. Och avbröt träningen då. Men ett par dagar till. Kanske en vecka. Får jag nog räkna med att hålla uppe med träningen till.

Det är trist. Det är det verkligen. Men tyvärr är det inte speciellt mycket jag kan göra åt det. Det är bara avvakta och känna efter.

Veckans lista. Kommer upp i morgon. Den är klar för publicering. Men ögonen säger nej. 05.00 ringer klockan i morgon. Allt för att göra den hemska dagen hemskare. Ha! Skönt. Att jag ser allting så jävla positivt just nu.
Förlåt.