onsdag, december 26, 2007

Veckans lista

Veckans lista har säsongsuppehåll. Precis som alla andra stora och återkommande produktioner. Återkommer i slutet på januari. Påminn mig. Tack.

En ny jul

Nu har julen passerat. Det är ganska skönt ändå. Jag är ingen direkt fantast av julmat. Jag skulle likaväl kunna beställa en av George's pizzor. Men hur skulle det se ut?

I alla fall gick julfirandet rätt bra. Jag hade bara en lite dipp på juldagseftermiddagen. Men med en liten paus från allting. Och en liten stund med Winnerbäck's Daugava så gick det bättre.

Klappar är utdelade. Klappar är mottagna. En del bättre än andra. Men i regel bra. Men nu är jag hemma igen. Hemma i lägenheten. Där det är tyst och stilla. Inget prat. Ingen julmat. Och inga katter. Katterna fick stanna kvar lite. Hos mor och far. Rusa upp och ner för trappan. Utforska det stora huset. Och spela boll med julgranskulorna. Det var lite jobbigt att lämna kvar dem. Hur ska det egentligen bli när man har barn? Jag vågar inte ens tänka på det.

Om några dagar är det dags att åka upp till norr. Om den franska kombin vill vakna till liv. Upp till den efterlängtade och saknade Flickan från landet i norr. Det ska bli skönt. Att komma i väg. Komma upp. Känna kärlek på nära håll- Den där speciella typen av kärlek. Och ladda batterierna en sista gång. Innan det bär av igen. Till arbetet. Overaller. Galonisar. Till skratt och gråt. Till bus och lek. Till barn med reflexer.

lördag, december 22, 2007

En avliden mans reflex

Några dagar innan min hälseneoperation. Innan min sjukskrivning. Så kom en mamma med sin dotter fram till mig. Den här dottern är fyra år och började på våran förskola i somras. På min avdelning.

Ett halvår innan hon började. Precis innan förra julen. Så gick flickans pappa bort. I cancer. Mammans man. Mamman berättade i början att flickan sedan dess har haft svårt att släppa in män i sitt liv. Hon litade inte riktigt på dem. Men vad gäller den saken. Så har det inte varit några som helst problem. Inte för mig.

I alla fall. Den här morgonen kom flickan fram med några saker. Ett papper där hon skrivit sitt namn och ritat ett hjärta. Ett kuvert med ett kort i. På kortet hade hon skrivit "AIK är bäst. Bara så du vet. Du ska hålla på AIK." Och klistrat på en massa AIK klistermärken. [Hon vet att jag är Djurgårdare och tycker om att retas.]
Och så fick jag en reflex. En reflex med ett fint Djurgårdsmärke på.

Självklart blev jag glad. Och kände att jag ändå inte hade mage att slänga kortet med AIK märkena på. Och så några dagar senare. När någon kollega fick se vad jag fick. Kom chocken.

Reflexen jag fått. Med Djurgårdemblemet. Den reflexen tillhörde flickans pappa. Mannen som avled förra julen. Kanske betyder inte reflexen ett dugg för familjen. Jag vet inte. Men det kändes stort. Riktigt speciellt.

fredag, december 21, 2007

En fransk kombis hjärta

Det är tomt här. Hela lägenheten ekar. Skriker efter sällskap i form av en flicka från norr. Hela Stockholm ligger egentligen där och bara vilar. Vilar från mig. Från oss. Och väntar på att julen ska passera och att nyåret ska ringa ut. Då kommer Flickan från landet i norr hem igen. Och då är det dags att vakna. Lägenheten slutar skrika. Stockholm reser sig och får åter besök.

Planerna för mig att åka upp till norr i mellandagarna har förändrats. Jag vill. Och ska. Men den franska kombin har andra planer. Den bestämde sig för att lägga av. Stå stilla. Falla in i det tysta.
Någon ska titta på den. Öppna upp och titta på den franska kombins hjärta. Men först den 28:e. Så allting är osäkert. Allting ligger vidöppet. Hur. När. Och hur mycket det kommer att kosta. Jag vet ingenting. Mer än att det känna bedrövligt. Inte nu. Inte precis nu. Vakna till liv!

Jag börjar ställa in mig på en natt på en buss. Se landskapen passera i lagom hög fart. Låta musiken i öronen fylla tystnaden. Låta ögonen dansa fram genom skrivna rader i Stieg Larsson's bok. Och se hur klockan rullar. Och där sitter jag. I en hel massa timmar.

Förresten kanske det inte är lägenheten som skriker högst. Och det är nog inte heller Stockholm. För Stockholm under julen är väl allt annat än lugnt. Utan det är mitt hjärta. Det skriker högst. Och mest. Av saknad.

onsdag, december 19, 2007

Tårar längs vinterkalla kinder

Och så var vi där igen. Julen är snart här och idag var det dags för Flickan från landet i norr att åka hem en sväng. Hem till norr. Ensam.

I början. För två år sedan. När flickan från landet i norr bodde i norr. Och jag i huvudstaden. Så blev det en hel del pendlande. Och en hel del avsked. Det ena tyngre än det andra.

Nu har vi bott tillsammans ett bra tag. Men inte blir avskeden lättare för det. Redan två dagar innan det var dags så blev stämningen dyster. En tår föll.
Och idag. Vägen ut till Arlanda. Den har aldrig känts längre. Knäpptyst i bilen.

Och så helt plötsligt var vi där och inne på terminal fyra. Människor som gick hit. Och gick dit. Med sina väskor. Och så precis vid dörren sod Flickan från landet i norr och jag. Tätt intill varandra. Och kunde inte titta varandra i ögonen. För då hade vattnet stigit snabbt i dem och runnit över. Ner längs vinterkalla kinder.

Självklart gick det inte att hålla tillbaka allt. Utan med små blöta streck längs kinderna gick vi åt var sitt håll. Hon till incheckningen. Jag till bilen. Och jag önskade att jag vore ensam i den bilen. Nu fick jag bita ihop och låta det rinna ljudlöst.

Att det ändå kan vara så svårt. Vi ska bara vara i från varandra några dagar. I mellandagarna sätter jag mig i den franska kombin. Den vinröda. För att åka upp till norr. Men just nu känns det som flera år tills dess. Jag vill bara att julen ska vara över och att det ska bli dags att åka. Jag vill inte ha den här ensamheten. Jag vill ha Flickan från landet i norr.

Veckans lista v. 50

Jag hade listan färdig. Den innehäll idiotiskt pedagogik tänkande. Julklappar och munkar. Hur utanför man ibland kan känna sig när man har andra prioriteringar än barn just nu. Och lite annat. Men sedan försvann den innan jag skulle publicera den. Så nu skiter jag i den. Faktiskt.

fredag, december 14, 2007

Ett medarbetarsamtal

I måndags hade jag medarbetarsamtal med chefen. Jag var nervös innan. Inte nervös för att jag tror att hon ska sparka mig. Men nervös för att sitta öga mot öga mot någon och prata. Om mig.

Allt efter att vi pratade på så gick det lättare och lättare. Och ur hennes mun kom det endast positiva saker. Hon berättade att jag antagligen kunde ha utvecklingssamtal med vilka föräldrar som helt. Jag har så pass bra koll på alla barnen.
Jag antar att det stämmer. Fast jag vill inte. Jag vill inte ha samtal med alla föräldrar. Jag vill inte ha det med någon.

Chefen berättade att jag vuxit i år. Tagit mer ansvar och visat att det är jag som har utbildningen på min avdelning. Att jag vågar ta tag i saker på ett annat sätt och visar att jag vill framåt. Framåt med förskolan. Kollegorna. Framåt med barnen.
Och jag antar att det stämmer.

Och så kom det upp. Det där som alltid kommer upp. Att jag måste våga misslyckas. Att jag inte behöver göra allting själv. Att jag ska ta åt mig det positiva. Att jag ska sluta ha så fruktansvärt höga krav på mig själv. Så jävla rätt hon har. Det vet jag. Det erkänner jag. Och så försöker jag skämta bort det hela. Hon undrar hur hon ska göra för att få fram det som behövs. Hur hon ska göra för att få bort det som ska bort.

Vi går vidare. Jag vill inte höra det hon har att säga. Jag vill. Men samtidigt vill jag bara att hon ska hålla tyst. Låta mig vara. Låta mig klara mig själv. Jag behöver ingen hjälp.
Och så var samtalet slut.

Efter samtalet förklarade jag att jag inte varit lika pigg under hösten. Jag förklarade att det till stor del beror på att jag inte kunnat träna. Inte kunnat löpa längs mina asfaltsvägar. Längs mina skogsvägar. Men efter tisdagens hälseneoperation skulle det bli ändring på det. Hon förstod.
Och så var samtalet över. Igen.

Allting var så positivt. Alla hennes ord. Jag försökte suga in dem. Men det satt något i vägen. I vägen satt kraven. Rädslan att misslyckas. Att göra fel. Det satt där bakom sin uppbyggda barriär.

En organiserad natt

Gick och lade mig i sängen vid 23 tiden igår. Men jag kunde inte somna. För första gången på länge så hade jag känt mig riktigt avslappnad under dagen. Inga direkta krav på mig själv. Utan jag kunde bara vara.

Det ändrades i samma stund som huvudet landade på den mjuka kudden bredvid Flickan från landet i norr. Jag försökte stänga ögonen. Men de ville förbli öppna. Jag började fundera. Fundera på en massa saker som jag måste göra. Saker som ska köpas. Betalas. Skrivas. Göras. Tränas. Komma överrens. Planera. Den ena tanken födde den andra. Och plötsligt var hela huvudet fullt med måsten. Och egna krav.

Efter ett tag började det göra ont i magen. Krampa. Jag satte mig på sängkanten. Funderade vidare. Organiserade i huvudet. Skapade listor i minnet. Sedan kom bröstsmärtorna. Och det blev svårare att andas. Samtidigt som organiserandet fortsatte i allt högre tempo.

Fyra timmar senare. Vid 03-tiden. Lugnade det ner sig. Listorna var klara. Organisationen var färdig. Och jag lade tillbaka huvudet på den mjuka kudden. Och till slut. Till slut stängdes ögonlocken.

onsdag, december 12, 2007

Tappad kontroll

I måndags stängde jag på arbetet för sista gången det här året. Nu sitter jag hemma. Jag sitter hemma med ett mindre paket runt vänster fot. Eller i alla fall runt hälsenan.
Jag ska vara sjukskriven några dagar. Sedan har jag semester och lite komp och dyligt. Kort sagt. Jag är ledig fram till sjunde januari.

"Fruktansvärt skönt". Var den första tanken. Samma sak får man höra av andra. Men jag hade en helt annan tanke den där måndagskvällen när jag stängde igen dörren. Jag fick någon slags känsla av tomhet. Jag ville inte gå hem. Jag vill vara kvar där. Plötsligt insåg jag hur bra det är. Hur jag trivs och hur jag är någon innanför dörrarna. Någon som faktiskt kan någonting.

Så det är lite trist att sitta här med nyopererad hälsena. Jag får inte arbeta. Jag kommer inte att träffa barn eller kollegor på nästan en månad. Och kanske värst av allt. Jag vet inte vad som pågår på förskolan i detta nu. Jag har inte kontrollen och vetskapen av över vad som händer. Och det är lite läskigt att inte ha det. Jag behöver den kontrollen. Jag vill ha den.

Men kanske är det också nyttigt att försöka släppa det också. Precis som det är att vila upp sig från hög ljudnivå och stress. Så kan jag köra på ännu hårdare i januari. Då jag återfår kontrollen av verksamheten.

söndag, december 09, 2007

En riktig tavla

I veckan var jag på julbord. På ett litet mysigt ställe. Min familj brukar ha det som tradition. Och det är en tradition som gärna får överleva.
I år när vi kom dit möttes vi av den vanliga personalen. Det känns som om man känner varandra. Fast man har inte en aning om vem det är eller vad de heter. Konstigt.

I alla fall. När jag kom in genom dörren till den lilla salen med maten. Så såg jag en tavla på väggen. På tavlan var det vatten och himmel. Lite moln och några vågor. Mitt på tavlan så var det en massa människor som satt i en slags karusell. En sån där karusell som finns på Gröna Lund. Där man sitter i stolar som hänger i långa kedjor. Man snurrar ut över vattnet.

Jag tyckte först att det var en riktigt mysig och fin tavla. Men strax efter så upptäckte jag en sak. Mitt bland alla människor som snurrade runt i sina korgstolar så svävade tt litet barn. Han eller hon hade ramlat ut från sin stol och föll handlöst ner mot vågorna. Det såg hemskt ut.

Resten av kvällen kunde jag inte riktigt slita blicken. Eller än mindre tanken. Från den där tavlan. Jag vill ha tavlan. Samtidigt som jag gärna skulle ha bränt upp den. Men middagen. Den var över förväntan. Både trevlig och god.

Veckans lista v. 49

Positivt:
- Arbetsslutet
Det ska bli skönt att vila upp sig. Och vila kropp och öron ett tag. Och att fixa till hälsenan. Så klart.
- Julgalan
Det blev en riktigt trevlig tillställning. Det må jag säga. Lite sång. Lite dans. Lite mat och dryck.
- Magnus Carlsson
Lika het som alltid. Tolka det som ni vill. Och så fick man prata med honom den här gången också.
- Skidåkning
Det är alltid något på gång på tv just nu. Trevligt. Trevligt.
- Musse och de övriga
Terräng EM silver för Musse! Erik Sjöqvist 4:a. Och en 5:e plats för laget. Imponerande svensk löpning.

Negativt:
- Borrjäveln
Han måste ha borrat upp hela lägenheten vid det här laget. Kan man inte kasta ut ett sådant störningsmoment?
- Alkohol
Överskattat!
- Vädret
Jag ger upp. Pulkorna får stanna på vinden. Inga snöbollar kramas. Det är en åtta månader lång höst.
- Arbetsslutet
Samtidigt som det ska bli skönt att vara ledig. Så är det lite trist att missa de sista dagarna innan jul.
- Kattbus
Det finnsen gräns. Att käka upp sladdarna och ha sönder stereon och skivorna. Det är att passera gränsen.




Inför galan...



Jerkan rockar hårt!




Magnus Carlsson!



Lite eftersnack med Magnus.



Mera Magnus.


Och så lite till...







tisdag, december 04, 2007

Från mig. Till er.

För er som inte var på Winnerbäck. Och för er som var där. Helt enkelt. [Annexet 23 november 2007]


Anna Stadling sjunger i "Om du lämnade mig nu". [Daugava]

Lasse sjunger i "Om du lämnade mig nu". [Daugava]

Nike & Dolly

När jag ändå är på gång. När det ändå läggs upp bilder här på Glenns webblogg. Så kan jag lika bra fortsätta.

För någon vecka sedan kom Nike och Dolly ner från norrland. Deras mamma bor där. Och antagligen pappa också. Men nu har de flyttat in här hos oss. Hos Flickan från landet i norr och mig.

Nike och Dolly är små. Ungefär tre månader unga. Och tycker om att busa. Och så tycker de om att titta på sport. Fast de busar och förstör absolut inte så mycket som jag var rädd för. De sköter sig. Helt klart över förväntan. Och det är bra. Mycket bra.

Hur man sedan ser skillnad på dem. Det är en annan sak. Dolly är mera framåt. Har mjukare päls. Nike. Hon vakar mera. Som den gudinna hon är döpt efter. Tar det lite försiktigare.



Kanske Dolly bakom blomman?

Kanske Nike på stereon?

Nike kollar skidåkning.

Systrarna sisters busar.

Ett stigande pris för blomarrangemang

Eftersom hösten och dess medföljande halloween är över. Kanske för ett bra tag sedan. Så var det i helgen tid för vårat arrangemang att förändras. Orange färger, kaktusar och pumpor fick lämna plats till nya, fräscha saker.

Hyasinter. Julstjärnor. Enbuske och mossa. Allt sånt där som hör juletider till. Liknande arrangemang ser man ofta i blombutiker. Kanske något mindre. De kostar en del pengar. Så efter att ha studerat vårat. Så har jag värderat det till en summa kring 5000:- Kanske till och med 6000:- Eller någon krona mindre.

Men i vilket fall som helst. 7000:- arrangemanget står där i hallen och välkomnar alla som stiger in. Och sprider som julfrid. Precs som de övriga mindre blomarrangemangen som står lite här och lite där i lägenheten.

Kan till och med lägga upp lite bilder på de olika. Det stora. 8000:- arrangemanget. Det får ni lägga bud på om ni vill. Minibudet är på 9000:-. Eller. Föresten. Vi kan säga 10.000:- jämt. Go!

10.000:- arrangemanget.

Lite annat smått och gott. Som står lite här och där.

Två ungdomar och en hjälplös tant

Jag stod på bussen hem från arbetet idag. Bussen efter tåget. Efter bussen. I alla fall. Vid en hållplats steg en äldre dam på. När hon skulle sätta sig till rätta på ett säta så började bussen köra. Bussen ryckte till och damen föll. Hon placerade sig mellan de två sätesraderna.

Mittemot sätet där damen skulle sätta sig sitter två ungdomar. De gör ingenting åt den stackars damen som sitter på rumpan framför deras fötter.
På andra sidan gången sitter en ännu äldre dam. Kanske runt 143 år. Hon sträcker ut handen och hjälper den sittande damen upp.

Tycker det är skandal att de två yngre inte gjorde någonting för att hjälpa henne upp. Rent ut sagt pinsamt. Stackars äldre dam. Stackars ungdomar som inte visste bättre.

söndag, december 02, 2007

En hel massa bollar

Tänkte att jag skulle sitta och skriva lite. Men jag fastnar bara i lottningen till EM-slutspelet. Det är spännande. Men ändå roligt att det är en sådan stor händelse av det. Men sång och konfetti och allt vad det heter.

Nu är det dags för Sveriges grupp. Spänningen är olidlig. Jag ska erkänna att jag egentligen inte förstår så mycket av alla de där bollarna som öppnas. Siffror som visas. Men jag vet att det kan bli illa det här. Om Sveriges boll dras fel nu så åker vi dit på en trevlig grupp med Frankrike och Holland. Vi håller andan.
Ha! Italien åkte dit på den. Rolig grupp. Verkligen. Framför allt för Rumänien.

Tyskland fick en skönare grupp. Österrike. Polen. Och Kroatien. Det ska kunna gå vägen. Helt klart. Det blev som en liten live bloggsändning det här.

Nu är det dags att bege sig i väg till Farmor. Hon arrangerar sin traditionsenliga adventsmiddag. Med kalkon och hela kittet. Vi är redan sena. Men efter en lugn start, då träningen är inställd, så är det svårt att kicka i gång. Jag har en mindre förkylning i kroppen och vill inte riskera utveckla den inför operationen av hälsenan om drygt en vecka.

Det ska bli skönt att få den fixad. Skönt att få en ny chans att springa snabbt, hårt och långt igen. Inget måste. Men en ny chans. Och det ska bli skönt att få lite längre julledigt. Faktiskt.

Veckans lista v. 48

Positivt:
- Gratulationer
Tack för alla gratulationer. Stora. Som små.
Där har ni årets julkalender. Igen.
- Arbetet
Det är faktiskt roligt att gå till arbetet just nu. Kanske för att det börjar lida mot ledighet. Men kul är det.
- Klättra
Jag fick prova klättra i fredags. Det var fantastiskt roligt. Men väldigt tröttsamt för underarmarna.
- Svennis
Hans råd till nästa förbundskaptenen: "Vinn allt, sköt ditt privatliv – och tjäna inte för mycket pengar". Helt klockrent uttalande.
Negativt:
- 27 år
Fuck it. Jag är gammal.
- Julhandelspanik
Jag börjar redan få panik för alla julklappar. Och hur ska man ha råd?
- Fredagen
Firade Chicha H. Klättringen var roligt. Middagen efter var inte lika roligt. Halvdöd stämmning och trötta ögon. Nej, jag kunde lika väl stannat hemma.
- Huvudvärk
Jag har haft brutal huvudvärk i två dagar nu. Har jag slagit i huvudet utan att veta om det?
- Kattbus
Deär väldigt söta. Absolut. Men måste de hålla på att busa så tidigt. Och där man försöker sova. Kan de inte växa upp snart.

onsdag, november 28, 2007

27 år

För nästan sju timmar sedan slutade min födelsedag. Den 27:e i raden. Mina födelsedagar i sig känns inget att fira. Jag vill mest förneka att jag blir äldre. Men samtidigt så tänker man lite kring dem.

Det brukar visa sig vilka vänner som har koll. Och när det gäller vänner så blev jag faktiskt lite imponerad. USM ringde. G-spot ringde. Dear K, DJ E och Mr. T hörde av sig. Och så Tant S, Chicha H, L8 och alla andra på arbetet. Men mitt i allt det där. Så gick jag och lade mig med en enorm dos besvikelse.

Det var inte att någon vän inte hade hört av sig. Det var inte att jag fick för lite eller fel presenter. Det var att ingen i min familj ens lyfte telefonen och ringde för att säga grattis. De skickade ett SMS på morgonen.
Det var det. Och jag vet att jag inte vill gör någon stor sak av allt fylla år, men borde inte ens familj kunna lyfta luren?

Humöret sjönk allt eftersom klockan tickade på. Och när jag skulle sova var det tugnt. Riktigt tugnt. Och för att vara riktigt mesig så måste jag erkänna. Det rann en tår. Men bara en.

söndag, november 25, 2007

Julbordsvärmande hos Glenn

Den åttonde december har vi julfest med arbetet. De har slagit på stort i år. Det är inte isbaren och gondolen som för något år sedan. Men det är heller inte förskolans lokaler som något år. I år ska vi till Anexet på julbord och se på någon ABBA show. Magnus Carlsson medverkar. Då är jag med.

Det ska bli trevligt. Och på något sätt blev det så att mina kollegor ska ta sig hit till mig först. Åttonde december är på en lördag. Det betyder att hela dagen är ledig. För en del i alla fall. Så en liten förfest hos Glenn är tydligen inbokad.

Det är egentligen helt okej. Det kan till och med bli väldigt roligt. Men jag är förbannat jävla nervös. Alla ska komma hit och studera hur vi bor. Jag och de tre damerna. Och då jag är väldigt pedantisk. Så har jag redan ångest för att allting måste vara perfekt.

Det ska ställas i ordning. Dekorationer ska upp. Det ska städas. Dammas. Putsas. Bjudas på lite dricka. Kanske glögg? Vin. Alkoläsk. Plisner. Läsk. Jag vet inte vad. Kanske snacks. Mycket som ska funderas ut. Jag får halvt panik bara jag tänker på det. men som sagt. Det kan bli riktigt trevligt och roligt.

Två nya damer

Helgen börjar lida mot sitt slut. Får svårt att förstå hur helger kan passera så snabbt. Ibland märker jag knappt att det ens varit helg. Och så plötsligt. Så är det måndag igen. Och det är dags att stiga upp i ottan och traska ut i kylan. Lagom nyvaken.

Flickan från landet i norr är och arbetar. Men jag är inte helt ensam. Till mitt sällskap har jag två nyinflyttade damer. Den ena heter Nike. Döpt efter gudinnan. Hon sitter just nu framför TV:n. Verkligen precis framför och försöker gripa efter figurerna på skärmen.
Den andra damen heter Dolly. Hon ligger bredvid mig här i soffan. De har rusat runt rätt bra här på morgonen. Men nu har de en liten paus.

Damerna är bara tre månader gamla. Och fega. Väldigt fega. Men jag vet inte hur kaxig man ska vara när man är så liten. Söta är de i alla fall. Och de gör väl sina framsteg när det gäller den sociala biten också.

Även om den här helgen snart är över. Så känns det helt okej att åka i väg till arbetet i morgon. Det är bra inne på våran avdelning nu. Vi trivs. Vi har börjat med julpyssel. Jag skriver mina veckobrev till föräldrarna. I fredags sa en pappa att han tyckte jag skulle bli journalist. Hm. Det är inte så många arbetsdagar kvar för mig nu. Den 11:e december lägger jag mig på operationsbordet. Sedan är jag borta ett par veckor. Det ska bli skönt. Även om det är lite trist att missa slutspurten innan jul. Den mysigaste tiden.

Jag får mysa till det här hemma i stället. Magnus Carlsson, Carola och Peter Jöback får sjunga sina sånger. Pysslandet får långsamt komma fram. dekorationer. Och jag får väl klä ut Nike och Dolly som små nissar. Bara för att ha något att göra. Allt medan jag läker.

Veckans lista v. 47

Positivt:
- Sverige
De tog sig till slut till EM-slutspelet de också. Grattis. Och skönt att Kim fick avgöra också.
- Lugn avdelning
Två speciella barn var borta hela veckan, och plötsligt. Hela avdelningen var fantastiskt lugn. Det var nästan trist att inte ha något att göra.
- Nike och Dolly
Tassarna har varit här en vecka nu. Det är full fart. Fegisarna börjar känna sig lite hemma.
- Lasse
Winnerbäck konsert på Anexet. Helt fantastisk spelning. Lite gammalt. Lite nytt. En massa bakgrundsbildspel.
- Lasse
Ja, han var så pass bra att han får två platser på listan. Helt klart.
Negativt:
- England och Finland
Lite kul är det att England missar EM-slutspelet. Men jag tycker samtidigt det är lite trist. Samma sak för Finland. Så nära, men det höll inte hela vägen in. I kaklet.
- Tvätta
Det är aldrig roligt. Jag vill ha tvättmaskin!
- Vädret
Regn. Barmark. Livlöst. Färglöst. Det är vid såna här tillfällen jag allvarligt blir orolig över klimatförändringarna.
- Flickan från landet i norr's jobbhelger
Humöret är inte på topp, vilket man kan förstå. Men det värsta av allt, hon är inte här.
- TV program
Det går sällan något vettigt på TV nuförtiden. Tur att man hrm, lagligt, hrm, kan titta på saker genom datorn.

söndag, november 18, 2007

Veckans lista v. 46

Positivt:
- Jeansen
De sitter perfekt. De är grymt snygga. Bättre blir det inte. Om det inte hade varit gratis vill säga.
- Bil
Tack Bror och Dalaflickan för lånet av bilen. Nu kunde man göra saker som är lite svårare annars.
- Stieg Larsson
"Män som hatar kvinnor" var riktigt bra. Jag väntar med spänning på nästa bok. I morgon öppnar jag den.
- Nystrand
Världsrekord med fyra tiondelar. Och det finns mer att ge. Imponerande!
- Träningen
Fyra löppass och ett styrkepass den här veckan. Två milpass. Ett av dem under 44.20. Och en avslutande km på 3.59.
Negativt:
- Frisörspegeln
Aldrig någonsin känner man sig fulare än när man sitter i stolen hos frisören och tittar sig i spegeln. Det är hemskt.
- Pengar
Varför måste det alltid finnas den här pengafrågan. Jag vill vara ekonomiskt oberoende. Nu.
- Svidande ögon
De svidande ögonen slutar aldrig svida. Jag är konstant trött.
- Försäljaren
Han var riktigt vass. Men det var inte bra för min ekonomi. Om jag bara kunde förstå hur jag plötsligt hamnade i det där provrummet med jeansen.
- Sverige
Spanien var bra. Men Sverige var riktigt usla. Nu borde det räcka ändå. Och förresten, Tyskland är klara för länge sedan.

lördag, november 17, 2007

En försäljare utöver det vanliga

Flickan från landet i norr och jag var inne i storstan idag. Vi tog bilen in. Inte våran. Bror och Dalaflickan's. Första gången jag kör den och direkt attackerar jag Stockholms innerstad.

Vi ansåg att det var på tok för länge sedan vi klippte oss. Gick ner till en frisör mellan två hus och fick tid direkt. En liten stund senare var jag klar. Flickan från landet i norr blev kvar lite längre. Undertiden strök jag omkring lite och hamnade i en G-star raw butik. Bara för att fördriva tiden lite. Jag gick ut och gick vidare. Sedan kom jag tillbaka till samma butik. Plötsligt kom en av föräljarna fram till mig. Någon kort minut senare stod jag i ett provrum med fyra olika jeans. Modell dyra.

Jag vet inte riktigt hur det gick till. Men den där försäljaren. Helvete vad han var smidig i sitt försäljningsprat. Han visste vad han gjorde. Och så stod jag där. Med fyra jeans som satt perfekt. Och jag insåg att jag verkligen ville köpa. Men inte tillhör de rikaste personerna i landet.
Undertiden fortsatte han sitt smidiga snack.

Efter att fått råd av diverse försäljare. Flickan från landet i norr. Och stirrat in i spegeln och i huvudet formulerat frasen "spegel, spegel på väggen där, såg mig vilka jeans jag med mig hem bär." Så gick jag därifrån med två par av dem. Försäljaren fortsatte småpratet. Även efter köpet. Och ända tills vi var ute ur affären. Där gick jag. Med två grymt snygga jeans. Och med ett lagom bra samvete för min ekonomiska situation.

tisdag, november 13, 2007

Kameralinser i ögonen

Såg på sista Beck-filmen i söndags. Jag är ett stort fan av Beck. Har på senaste tid börjat tycka om de här svenska filmerna och böckerna mer och mer. Det är bra saker. Närliggande och verklighetstrogna.

I alla fall. I filmen mördas sedvanligt en man. Och polisen har svårt att förstå vem som ligger bakom. Ingen konstigt med det. Men då började jag fundera i allra värsta CSI stil. Tänk om, och lyssna noga nu, tänk om alla människor skulle kunna köpa kameralinser. Ha!

Och nu menar jag inte såna man har på kameran man tar kort med. Utan dessa kameralinser sparar allt ögat ser under den senaste timmen. Linsen har som ett litet hårddiskminne som kan spara upp till en timmes film.

Om någon då är misstänkt eller har blivit mördad. Ja. Ni förstår själva. Då kan polisen lätt se vad som har hänt i den misstänktes liv under den senaste timmen. Eller vem den mördade såg precis innan mordet. Oj oj. Vad lätt det skulle vara att lösa en del fall.

Det här skulle nog klara upp en hel del frågetecken när det gäller brott i dagens samhälle. Det var jag som kom på det. Eller så finns det redan någonstans. Vad vet jag. Men en fräck idé tycker jag nog ändå att det är.

Ett frieri och en ring

För en tid sedan friade min bror till sin dalaflicka. Kanske inte som det var tänkt från början. Men fint blev det nog ändå. Dalaflickan sade Ja. Förlovningen var ett faktum. Nu börjar nedräkningen.

Någon vecka senare bjöd mina föräldrar in till förlovningsmiddag. Jag tog på mig lite nya kläder och kände mig på bra humör. Lite löpning och ps2 spelande med bror innan. I bilen dit skrattade jag och såg fram emot middagen. Men skrattet skulle tystna snart.
Så fort jag kom igenom dörren hos mina föräldrar kändes det som att allt syre försvann. Luften bara flög ur mig. Och resterande tid av den kvällen. Ja. Kanske inte var den roligaste. Inte för någon. Jag satt mest bara tyst och försökte undvika att prata.

Jag mår ofta dåligt när jag kommer till det där huset. Om det beror på själva huset vet jag inte. Men jag tror det. För träffar jag mina föräldrar någon annan stans brukar det inte vara lika jobbigt. Men det där huset. Det kan verkligen knäcka mig.

Så. För någon vecka sedan. När vi alla satt där runt middagsbordet och det skulle vara en sån förbannat lycklig tid. Så fick jag alla att må skit i stället. Jag lyckades dra ner humöret och få alla att må dåligt. Allt på grund av att jag har dåliga minnen från en tid under det taket. Men jag vet inte om det var det värsta. Att jag fick alla att må dåligt. Eller att ingen förutom min bror frågade vad det var som var fel. Det värsta var nog ändå att jag får så dåligt samvete för att mitt humör rasar. För att huset knäcker mig. Förlåt.

måndag, november 12, 2007

Veckans lista v. 45

Positivt:
- CL-matcherna
Liverpools 8-0 seger och en underbar vändning av Inter. Veckan bjöd på två riktigt bra matcher.
- Toasitsen
Äntligen har vi en toasits som sitter fast.
- Konferensen
Att prata engelska inför alla dessa människor var inte speciellt kul. Men jag var där. Visade upp mig. Visade intresse.
- Klädjackpoten
Oj, vilken outfit jag hittde i lördags. Nu blir jag livsfarlig på julfesten!
- Movizt källare
Riktigt god mat. Och riktigt mysigt ställe.
Negativt:
- Christoffer
Och hur gick det till? Hur kunde han åka ut ur Idol? Skandal.
- Julpynt
De kan väl inte börja julpynta redan. Och på Åhlens spelade de julmusik. Suck.
- Nya kollegan
Han är skum. Helt enkelt. Förbannat jävla skum.
- Övriga avdelningar
Det verkar vara kris på de två andra avdelningarna hos oss. Krismöten med chefen och en massa tjafs. Bara våran avdelning fungerar perfekt. Nice.
- Pekka Eric
Och vad i helvete fanns det för anledning att meja ner alla dessa skolungdomar?

tisdag, november 06, 2007

Veckans lista v. 44

Positivt:
-Kläder
Nya kläder igen. Gott!
- Samtalen
Äntligen är de klara. Om några månader är det dags igen.
- Oremo
Skulle kunna vara ett riktigt intressant nyförvärv. Hoppas han väljer Djurgården.
- Snön
Där kom årets första sn...och där var den borta.
- Sam
Han är inte positiv alls. Det positiva var att han fick packa sina väskor och lämna idol.
Negativt:
- Hängförbud
Jag tycker det är helt befängt att förbjuda något sådant.
- Räntehöjningen
Höjningen blev inte så stor som jag var rädd för. Men det börjar bli för många små nu.
- Bengt - Åke Gustafsson
Hur kan man ta ut en spelare som inte spelat match på hur länge som helst? Bara för att han råkar heta Peter Forsberg? Löjligt. [Och det visade sig visst vara ett stort misstag också...]
- Idiotfamiljen
Jag har en familj på arbetet. Som är riktiga idioter. En pappa som beter sig hotfullt mot personalen. En mamma som är nojig över allting. Barnen får inte använda någonting hemma för det är farligt. Och de får inte bli smutsiga eller blöta. Då kan man få lunginflamation och dö. Ibland är det svårt att se barnen med neutrala ögon, när de har såna idioter till föräldrar.
- Sova ensam
Usch. Det vill jag inte göra mer än nödvändigt. Det är tomt utan Flickan från landet i norr.

En konferens på utrikiska

I väsby höll i dag en pedagogisk konferens. Ett slags seminarium där folk från lärarhögskolan, skolorna i kommunen samt internationella skolor och universitet. Alltså hölls allting på utrikiska Jag blev tydligen dit skickad tillsammans med min chef och en kollega till.

Efter lite löst prat över en fika med några australienare, där en kvinna blev smått chockad att jag som man var förskollärare. Och erbjöd mig jobb nere i Australien.

När det var dags att sitta i grupper och diskutera praktiken genom lärarutbildningarna i de representerade länderna, [Sverige, Australien, Norge, Island] kom en smärre chock. Som gruppledare för min grupp: Mr. M.M. Idioten som förpestat Damen L's och mitt liv sista terminen påp Lärarhögskolan. Han som hackade på vårat examensarbete och hånade oss inför hela klassen. Kul. Jävligt kul, tänkte jag. Och dog en smula inombords.

Mr. M.M kom fram till mig. Då han snabbt kände igen sitt hatobjekt. Flinade genom skägget och sträckte fram handen. Tanken var att spotta på den. Men jag hälsade väl som vanligt folk. Han berättade att Damen L's och mitt examensarbete var ett av de arbetena han brukar visa för nya elever. Ett bra exempel på ett välgjort exemsarbete.

Jag gapade. Och förstod ingenting.

Semenariet började och givetvis fick jag berätta lite om hur min praktik gått till. Då jag nyligen avslutade min utbildning och var nog i alla fall 10 år yngre än den näst yngsta i rummet. Och på engelska också. Lagom roligt. Men jag fick fram lite. Och jag sparade inte på kritiken. Om man säger så.

Efter semenariet var det lite skumpa och mingel. Det var många som kom fram och pratade. Ärligt talat så var det faktiskt väldigt roligt. Bland annat träffade jag min gamla samhällskunskaps lärare från gymnasiet. Även hon erbjöd mig att söka till hennes skolor. Hon var nu skolchef över ett gäng förskolor.

Efter några korta diskussioner. Innan övriga skulle äta middag. Lämnade jag stället. Jag kände att jag var nöjd med kvällen. Chefen sa att hon var stolt över mig. Jag kan inte påstå att hon har rätt. Men lite nöjd är jag. Jag fick prata lite utrikiska. Jag fick föra fram lite åsikter om vad jag tyckte om min lärarpraktik. Och jag visade upp mig. Jag visade intresse. Intresse för lärarutbildningen. I Sverige. Och i utlandet.
Kanske skulle jag även stanna över middagen. Men det är en dag i morgon också. Även om den är på svenska.

tisdag, oktober 30, 2007

Jag hänger inte med

Jag hörde en nyhet för någon dag sedan. En nyhet som handlade om förbud mot häng på byxorna. Att en skola, eller en klass i en skola, skulle förbjuda ungdomarna att visa kallsongerna. Skolan låg i ett så kallat finare område.

Jag förstår det inte. Hur kan man förbjuda en sådan sak? Jag förespråkar inte att man ska visa underkläderna, tvärtom. Jag anser att det i många fall ser riktigt löjligt ut. Men jag kan inte komma på någon som helst anledning till att det ska förbjudas. Att det ser fult ut är väl knappast någon anledning till att förbjuda något? I såna fall finns det mycket som folk har på sig som ser bra mycket fulare ut. Och vem har rätten att bestämma vad som är snyggt eller fult?
De är ungdomar och det modet går över. Precis som alla andra moden. Det känna som att mobiltelefoner kan vara bättre att förbjuda på lektionerna än några hängande byxor.

Magnus Uggla skriver i sin blogg att det mycket möjligt kan handla om en klassfråga. Jag är beredd att instämma. Det gäller att ha de "bästa" underkläderna. Och det gäller att visa det. Tydligen.

Enligt någon skulle det störa inlärningen. Men finns det inte andra saker då att förbjuda? Kjolar. Högklackat. Urrigningar. Killar med tre burkar vax i håret. Kepsar. Ja, det finns väl en herrans massa saker som är värre än lite häng på byxorna. Och varför pratas det bara om att killar ska dra upp byxorna? Det finns en hel del damer som bör göra det också, som visar sina underkläder. Och borde då också skapa ett störningsmoment i inlärningen. Men tydligen inte.

Jag är på skolverkets sida. De sa nej. De anser inte att det stör. Jag har svårare med det här mjukisbyxmodet hos ungdomarna. Och att de små damerna har alldes för mycket smink på sig, och på fel sätt. Annars borde skolan kanske ha större problem att ta intu med. Bråkiga elever och våld mot lärare. Men vad vet jag. Jag är bara förskollärare i dagens läge.

Jag ska väl erkänna att jag är en av dem som förespråkar det här med skoluniform. Jag tror det skulle få bort många negativa moment. Men vi är nog långt i från någonting sådant. Men hoppas kan man. Sen får ungdomarna ha byxorna hur de vill.

söndag, oktober 28, 2007

Veckans lista v. 43

Positivt:
- Lön
Ibland är den viktigare än någonsin. Den här månaden var en sådan gång.
- Arsenal
En riktigt bra start i ligan. Och i Champions league dominerar de. Och det utan Henry.
- Kläderna
Nya löparkläder av bror. Man bockar och bugar!
- Magnus Carlsson helg
Magnus Carlsson helg på svenska favoriter. Vilken miss att jag först hörde det i dag.
- Djurgården fotboll
De var tippade som ett mittenlag, men har överraskat många. En helt klart godkänd säsong även om avslutningen var kass. Nästa säsong är det inget snack om vart guldet hamnar.
Negativt:
- Allsvenskan
Guld till till Stefan Rehn på ett sätt som känns lite bittert. Men visst, grattis så jävla mycket. Njut av det för nästa år hamnar det där det hör hemma. I blårändernas stockholm!
- Samtal
Som vanligt ogillar jag dessa samtal. Nu återstår ett enda. Och på senaste slog jag nog rekord. Jag satt över en timme.
- Vädret
Finns solen kvar? Jag har ärligt talat inte sett till den på bra länge.
- Tågolyckorna
Visst är det tragiskt att de blev påkörda, men är man inte ganska dum om man springer runt bland tågspåren?
- Tandläkaren
Första hålet någonsin lagat. Utan bedövning. Jag är nöjd, det kändes ingenting. Hade förväntat mig en enorm smärta.

Omgång 26

Har placerat mig i soffan med en stor Caffe latte bredvid mig. Den är självgjord. Och är på så sätt långt i från den där ljuvliga latten på Wayne's. Men det får duga för nu.
På televisionen rullar Fab 5. Hur det än är, så finns det bra tips i programmet som man kan ta lärdom av. Så är det.

Det är skönt att koppla av lite. Förra helgen var det kurs på Röda korset. En frivillig och gratiskurs om hjärt-och lungräddning för barn. Jag tog med mig Flickan från landet i norr och gick dit. Ledaren var inte ett dugg pedagogisk, och smått överintresserad av det hela. Men det var lärorikt ändå. Kontigt nog kändes det som en riktigt bra idé när jag anmälde oss. På lördag morgon när klockan ringde kändes det inte likadant längre.

Den här helgen var lugnare. En middag hos USM och hans dam i går kväll. En trevlig tillställning. Men förutom det har det bara varit att slänga upp fötterna på bordet. Om man vill förstås. Men det är roligare att hitta på saker.

Nåja. Den här dagen innehåller stora saker ändå. Inte bara en självgjord lagomsmakande latte. Utan ett avgörande i allsvenskan. Sista omgången. Nummer 26. Kl 15.00 stannar tiden upp här hemma. Andan hålls i 90 minuter med en kort andningspaus efter 45'. Djurgården ska plocka guldet. Så är det bara. Även om det känns väldigt svårt med utgångsläget som råder.

Just därför är det kanske ännu viktigare att se vidare på Fab 5, låta TLK eka ut från datorns högtalare och smutta vidare på latten. Eller så hämtar jag dammsugaren och städar lite. Det är bra att det finns alternativ.

söndag, oktober 21, 2007

Födelsedagstid

På arbetet har vi ett system. Vi har flera system. Men ett av dem handlar om personalens födelsedagar. Alla i personalen har en kollegas födelsedag att ansvara för. Jag har Chica H's. Hennes födelsedag är i morgon och jag ska ha införskaffat present. Det har jag också. Diverse doftljus och annat kimskrams. Och så en sympolisk Dancing light tvål. Chica H dansar.

Till det har jag köpt en stor jävla prinsesstårta. Och nu insåg jag att jag glömde köpa ljusen till den. Chica H fyller 30. By the way.

Jag är lite nervös. Hon kanske inte alls tycker om det. Det visar sig i morgon. Under dagen då Chica H fyller 30.

Samtidigt kommer Flickan från landet i norr's födelsedag snart upp. De presenterna är också införskaffade. Problemet är att gömma det. Att hålla nyfikna tassar i från dem. För nyfikna tassar finns det här i huset.

Jag tycker om att köpa presenter. Det är svårt att komma på och hitta det man vill. Men att ge dem är roligt. Jag är lite sugen på att ge Flickan från landet i norr hennes presenter redan nu. Men jag antar att mina tassar också ska hålla sig där i från.

Det är många tassar här. Snart kanske det blir fler. Men innan de nya tassarna dyker upp så är det födelsedagstider. Chica H är först ute. Där mina presentval kommer att granskas ordentligt. Inte så mycket av Chica H själv. Utan mest av nyfikna kollegor. Kollegor med tassar.

Veckans lista v. 42

Positivt:
- Djurgården hockey
Det kanske kan gå vägen den här säsongen. En start som lovar mera.
- Greys anatomy
Och så var jag fast i en serie till. Greys anatomy är den senaste i raden. Eftertänksam och verklig.
- Livstid
Liza Marklund har gjort det igen. Boken "Livstid" var riktigt riktigt bra.
- Bil
En hel dag med bil, då är det bara passa på att göra så mycket som möjligt. Slänga papper och annat skräp på tippen, storhandla och åka i väg till ställen bussarna inte vill ta en.
- Ljus
Mörkret drar allt tätare inpå oss. Då tänds ljusen i rummen här inne. Fler och fler för varje dag.
Negativt:
- Mängderna
Det blir för mycket. Jag orkar inte mer. Tankarna får inte plats i huvudet.
- Samtal
Tre samtal är gjorda. Nästa vecka kommer tre till. De tre värsta.
- Ansiktsboken
Jag är trött på den. Helt enkelt.
- Träningen
En hel träningsfri vecka. Det blir så ibland. När tankarna tar för stor plats.
- Björnskyttet
Vad finns det för anledning att skjuta björnar som försöker försvara sina liv? Som försöker att undvika att bli dödade av människor som kommer springande med gevär i högsta hugg. Som genom det plockar några jägare. Bah! Den som är med i leken får leken tåla.

onsdag, oktober 17, 2007

Bokförlagen har sagt sitt

För ett antal veckor sedan tog jag mod till mig och skickade i väg ett manus till ett flertal bokförlag. Det var ett manus till en barnbok jag skrivit lite på.
Jag har läst en hel del barnböcker och sett en del i förskolornas värld.

Jag tänkte tidigt att det var en sådan brist på manliga förskollärare. Men aldrig någonsin har jag läst en bok där en man är förskollärare. Det finns mycket bra böcker med moraler hit och moraler dit. Saker barn kan lära sig och känna till. Allting nedskriviet i bra barnböcker. Och med fina bilder till.

Jag ville att det skulle finnas en barnbok där en kille är förskollärare. Hur barn reflekterar över det. Men tydligen gick det inte som jag tänkte.
Alla bokförlag jag skickat till har nekat publicering. Det sista svaret kom idag. Det var det största förlaget. Och ändå det bästa svaret. De sa att det var en bra idé. Tanken var god med det fanns inte plats i deras publicering nu. Kanske säger de så till alla. Men det kändes ändå okej.

Nu har jag tappat lusten till att skriva. Jag skrev väl inte speciellt bra. Men kanske kommer lusten tillbaka vid ett senare skede i livet. Jag har ändå provat nu. Och det är väl ändå något.

Två slags verkligheter

Det har varit mycket den senaste tiden. Mycket i huvudet. Mycket i armar och ben. I hela kroppen. Ännu en gång har jag simmat omkring och bara försökt hålla mig flytande. Huvudet precis ovanför alla de där sakerna som måste göras. Sakerna jag lagt på hög utan att ha skjutit upp någonting.

Den här veckan har det varit långa dagar på arbetet. Möten och stägningar. Samtalen har rullat igång. Jag var först ut. Jag vill ha dem avklarade. Eller bortgjorda. Första samtalet gick strålande. Allt gick som det skulle. Jag provar en ny taktik i år. Föräldrarna får med sig ett papper med lite frågor inför samtalet. Då får de på ett synligare sätt vara delaktiga. Dessutom blir de tvugna att förbereda sig lite också. Och till sist. Det är ett skönt underlag för mig att stå på. För mig som är så förbannat osäker.

Det andra samtalet gick sådär. Det var med J. Med J som gjorde om vårat badrum. Jag kände att det var svårt att få till ett riktigt professionellt samtal. Men det var ändå okej.
Båda har varit väldigt nöjda med sin nya avdelning och har känt att deras barn växt sedan de börjat på min avdelning.

Fem samtal kvar. Kanske sex. Men det är bara toppen på isberget just nu. Det finns så mycket i mitt huvud som måste göras. Och även om jag är bra på att organisera och förbereda så känns det som att det rinner över snart. Saker ska skrivas. Fler uppgifter varje dag. Fler än jag hinner avverka. Besök. Samtal. Bokförlag. Remisser och hälsenor. Sena kvällar och tidiga gryningar. Föreläsningar och prao-elever. Möten. Mail och månadsblad. Hitta vilse. Diplom. Höst och vinter. Pyssel. Och så allt som tillhör den andra vardagen.

På väg till arbetet läser jag. Ögonen lämnar inte boken. Det är en räddning. Just nu är det Liza Marklunds - Livstid. Den är snart utläst. Då blir det en ny. Direkt. Läsningen gör att jag snabbt kan fly verkligheten och leva mig in i en annan värld. Det behövs. Tills jag kommer hem. Då är Flickan från landet i norr här. Då är det dags att komma tillbaka till verkligheten. För det är en verklighet jag inte vill fly i från.

Veckans lista v. 41

Positivt:
- Extra ledig dag
På en extra ledig dag hinner man med mycket. Mycket utom att vila.
- Dr. Gustafsson
Han tog snabbt emot mig och var beredd på att skära upp senan på en gång. Tyvärr var jag tvungen att gå den "riktiga" vägen först.
- Snabba cash
En brutalt bra bok!
- Sundin
Poängrekord i Toronto och kung. Djurgårdens dörrar är alltid öppna.
- Wayne's
En stor hasselnöts latte. Gud i himelen. Eller något sådant.
Negativt:
- Alkohol
Blä!
- Ekonomin
Suck!
- Stoppa gatuvåldet i media
Förbannat dåligt!
- Spindlar i trappen
Huvaligen!
- Karlovic
Tråkigare kille får man leta efter.

måndag, oktober 08, 2007

Veckans lisa v. 40

Positivt:
- Veckans pedagogiska arbete
Nya idéer har bara sprutat ur mitt huvud den här veckan.
- DIF fotboll
Strålande fotboll och en 4-1 vinst mot Örebro. Sedan mindre elegant fotboll men en brutal kämparinsats och en fin 2-0 seger borta mot KonsträsGefle. Drömmern lever vidare.
- CL-elvan
Med två omgångar kvar av allsvenskan leder jag min serie på startelvan.se. Nu lanseras Champions league-elvan. Mäktigt.
- Paret
Jag vet inte hur pass offentligt det är. Men grattis för fan! Det har ni gjort bra.
- Planeringsdagar
Det var skönt att få göra något annat ibland. Bara komma bort från förskolan och barnen
Negativt:
-Ekonomin
Månad efter månad. Jag vet vad som behöver göras, men det är svårt när man står där i affären.
- Kaviar/banan
Hur kan man ens komma på en sådan vidrig kombination?
- Samtalsskräcken
Termin efter termin. Samtal efter samtal. Finns det egentligen någon som är lugn inför detta hemska påhitt?
- Söndagsförare
Myten stämmer. På söndagar kör alla runt en förjävligt.
- Marion Jones
Tack Marion. Äntligen bekräftade du det alla redan visste. Det är inte ett dugg synd om dig. Du är patetisk och pinsam.

söndag, oktober 07, 2007

Hallon/grädde

Ibland kan så små saker få en att vilja genomföra någonting. Exempelvis det här med musik. Hör man en låt av visst slag. Vill man ofta höra mer av samma sort.
Och så det här med skrivandet. Jag såg att en tidigare vän till mig idag skrivit sitt första blogginlägg. Och genast ville jag logga in och börja skriva jag också.

Flickan från landet i norr har varit borta på äventyr idag. Så jag har fått skapa mina egna här hemma. Det ensamma äventyret slutade nyss med att soffan växte och började likna en säng. En sån där hästenssäng som alla somnar i i reklamen på TV. Jag gjorde likadant. Ögonen föll i hop och inte ens Messi's och Henry's guldskor kunde få mig att vara vaken. I halvid vaknade jag och satte i gång kaffebryggaren. Hittade en påse med hallon/grädde. Vad är det för smak egentligen? Hur kan man komma på alla dessa smaker? Hallon/grädde smakar bra. Det värmer. Det håller ögonen öppna.

Det är tyst här inne. Det är tyst ute på gatan. Kanske är det därför jag somnar. Men det behövs ibland. Ren tystnad. Inga röster. Inga bilar. Inget borrande från mannen ovanför. Det är som att vara på landet. Fast ändå mitt i stan. Någonstans måste landsbyggden och storstan mötas. Och kanske är det just här. Utanför mitt fönster. Där hallon/grädden kokar.

Nästa vecka drar mina samtal igång. Sju stycken är de den här gången. Och jag har lika mycket panik inför dem som alltid. Jag känner mig totalt hjälplös. Det brukar gå bra. Men jag kan inte tänka så innan. Det är precis som tidigare år. Fast med en skillad. Det blir inget samtalsskägg i år. Det får gå utan. Utan skägg. Fast med kaffe. Hallon/grädde kaffe.

torsdag, oktober 04, 2007

Upplevelsebaserat lärande

Det blir inte så mycket tid här framför längre. Flickan från landet i norr pluggar hårt och får lite företräde hit. Så måste man göra. Både högerregeln och väljningsplikt på samma gång. Men det går bra ändå.

Det har varit lite tungt på arbetet. Saker som inte gick min väg. Några enkla men onödiga misstag. Men stöttande ord fick mig att gå vidare. Nu är det nya tider. Och den här veckan har jag malt fram.
Började veckan med planeringsdagar. En ute på Överjärva gård. Någonting om skogen och våra grön flagg mål. Jag ska sitta med i grön flaggstyrelsen. Frivilligt.

Andra dagen handlade om utvecklingssamtal. Föreläsning och arbete kring hur man ska gå till väga. Lite rollspel. Väldigt givande.

Under båda dagarna. Och efter det. Så har idéer bara flygit ur mitt huvud. Jag kom på en strålande idé om ett rum som vi vill göra om. Det ska bli ett upplevelserum. Sinnena ska komma till användning där inne. Grön flaggmålen ska visas upp. Så ska det inredas. Ibland med växter. Ibland med djur. Ibland någonting annat.

Efter andra dagen kom det fram en idé om att vi kan lägga om samtalen. Att frågor ska ut till föräldrarna innan samtalen så de kan förbereda sig. Så att dialogen ska bli bättre. Att samtalen inte ska handla om att bedöma barnen. De ska handla om verksamheten och hur den kan påverka och påverkas av barnen.

Så, jag är igång. On fire. De seriösa bitarna är mina just nu. Lusten att vara med barnen är inte lika stark för tillfället. Men det ändras säkert snart igen. Nästa vecka dra mina samtal igång. Och jag hatar dem lika mycket som alltid. Jag kommer aldrig tycka de är speciellt lockande.

Nu är det dags att släppa fram Flickan från landet i norr. Ta mina tankar om samtalsupplägg och gröna flaggor. Låta de från höger passera. Och snällt vänta på min tur. Vid datorn. I rampljuset på arbetet.

måndag, oktober 01, 2007

Veckans lista v. 39

Positivt:
- Haile
Världsrekord på maran. Han är fortfarande kung! Och kommer alltid vara det i mina ögon.
- Shopping
Det har en tendens att bli lite för mycket i bland. Jag börjar känna mig som en shoppaholic.
- USM
Äntligen fick han ett arbete. Ett brutalt bra också för den delen. Det är han värd. Grattis kompis!
- Var 3:e fredag
Jag slutar 13.00. 12.30 utan rast. Helt underbart. Som att få en dag ledigt till.
- Winnerbäck
Han har gjort det igen. Mysig, mörk och skön skiva. Konserten närmar sig.
Negativt:
- Arbetet
Jag vill inte gå dit!
- DIF hockey
Lagom bra start.
- Självfötroendet
Det är inte på topp just nu. Det har sjunkit rejält senaste veckan, och något behövs göras. Någon bra idé behöver kläckas.
- Kylan
Det börjar bli ruggit att stå där ute bland vind och höstlöv och vänta på bussen.
- Tandläkaren
Inte bara ekonomisk smärta. Det är verkligen hemskt att gå till tandläkaren.

torsdag, september 27, 2007

Efterlyses: en jävla massa medvind

Det går fortfarande trögt. Det går värre än trögt. Om det tidigare var vindstilla och enbart lite önskan om medvind. Så har det blivit orkanvarning och enbart motvind. Det går inte alls just nu. Jag vill inte gå till arbetet. Jag vill faktiskt inte. Allting går bara fel. Det är inte min tid nu. Det måste vara någon annans. Vinden har vänt och blåser mig som en stor skosula rakt upp i ansiktet. Jag kommer inte frammåt.

I morgon slutar jag tidigt. Men det hinner säkert gå fel en hel del saker under den korta dagen också. Eller så är fredagen punkten för motvinden. Eller som jag sa, är det bara en orkanvarning. Varningen innan stormen börjar. Motvindsstormen.

söndag, september 23, 2007

Veckans lista v.38

Positivt:
- Caféer
Det är riktigt mysigt och skönt att bara sitta på ett café och inta en riktigt god latte. Det sägs att det är stockholmarnas nationaldryck. Jag antar att de har rätt.
-Mailfeedback
Varje vecka skickar jag ett mail till all föräldrar på min avdelning, där jag berättar vad vi gör och varför. Jag får mycket feedback på det. Och det är endast positivt.
-Jason Bourne
Om första och andra filmen var brutalt bra. Då var det här något riktigt extra.
- Städning
Det är lite läskigt, men jag får verkligen en kick av att städa.
- Ny bok
Det känns bra när en bok är utläst, men nästan ännu bättre när man får öppna en ny. Ovetande börjar man läsa. Ord efter ord. Mening efter mening. Sida efter sida.

Negativt:
-Träningen
Två veckor utan träning. En eländig förkylning som aldrig ville släppa. Som fortfarande inte vill ta det sista steget ut ur min eländiga kropp. Men igår sprang jag. Idag cyklade jag. Och styrketränade. Jag kan inte vänta mer nu.
-Hälsenan
Den blir bara sämre och sämre. Nu börjar jag rikta mina blickar mot solna. Idrottskliniken och Dr. Gustafsson och hans operationssal. Men vägen dit är lång. Längre än de minutrarna med pendeltåget.
-Nervositeten
I morgon är det derby mot AIK. Ett avgörande derby kan det mycket väl vara. Och jag blir riktigt nervös av att bara tänka på det.
-Mp3-spelarjäveln
Jag hade bara haft den i några dagar innan den gick sönder. Nu står jag utan. Det är ett svårt liv utan mp3-spelare. Men jag antar att jag ta mig frammåt även utan.
- Veckan
Veckan fick en tuff start. Samtal och arga ord. Möten och en hel del strul. Men den avslutades på ett bra sätt. En date på stan med flickan från landet i norr. Träning, städning och sport på televisionen.

onsdag, september 19, 2007

Jag behöver mera vind

Jag arbetar i motvind just nu. Skulle verkligen behöva en extra vindpust i ryggen. För att orka ta mig frammåt om dagarna. Måndag. Tisdag. Onsdag.

Min nya kollega har börjat. Han är man. Och hans intresse för fotboll är följande: "Jag har svårt att föreställa mig något löjligare än folk som springer och jagar en boll". Fan. Men visst, han kanske är en bra pedagog för det.
Samma dag som han började dog min mp3-spelare. En spelare jag endast haft i några dagar. Den går inte längre att stätta i gång. Den är förhäxad och trasig.
När jag kommer hem har jag fått två brev från två olika bokförlag. Pulsen höjs. Men det är två bakslag. Jag skriver visst inte speciellt bra barnböcker. Inga förväntningar fanns. Men hoppet är visst det sista som dör. Det dog i går.
Samma kväll får djurgården ett orättvist kryss mot Trelleborg.

Dagen efter. Tisdag. Ofantligt trött efter uppstigning kl 05.00. Det är svart ute och jag undrar om inte snön kommer att falla snart. När jag kommer till arbetet är en kollega redan där. Hon verkar inte ha mycket till liv. Hon är sur. Och jag är tvungen att äta frukost med henne.
Kvällen avslutas med bio och middag. Under den sistnämnda håller ögonen på att slutas. Jag förvinner bort från verkligheten. Mina sista pengar försvann där. Nu är kontot tomt och jag spejar utmed horisonten efter dagen då lönen ska komma. Den syns inte.

Idag är det onsdag och snart måste vändningen komma. Nej. I stället blir jag påtvingad ett dåligt samvete. Ett SMS och ett samtal. Det förstörde hela dagen.
Till råga på allt hamnar jag bredvid en tant som skriker i sin mobil på bussen hem. När hon är klar tar hon upp en banan. En bananjävel. Och äter den så lukten och ljudet at tänder som slås ihop med mosad bananjävel mellan får mig att vilja gå ut och lägga mig framför bussen. För övrigt så känner jag han som körde bussen, så det hade lätt kunnat ordnas.

Nu är jag hemma. Champions league ska snart dra igång på televisionen. Det dåliga samvetet sitter kvar. Egentligen ska det inte det, men så är fallet. Ljudet av bananen börjar så saktaligen ebba ut. I morgon är en annan dag. Frågan är om jag ska undra och vänta på mer skit som kommer att hända. Eller om jag ska öppna ögonen i morgon bitti och se att det faktiskt är en helt ny dag. En dag som kan ge något gott.

måndag, september 17, 2007

Veckans lista 37

Positivt:
- Planet Earth
BBC och en bunt andra. Den här dokumentären är något extra. Elva underbara delar.
- USM
Tack för en trevlig kväll. Det var ett tag sedan. Om man ändå hade bil...
- Lönelyft
1000:- extra känns alltid bra. Och på det en hel del lovord. Nu är det bara köra vidare. Tur att något går vägen.
- Hösten
Hösten är riktigt mysig. I alla fall innan det blir sådär svinigt kallt. Fina färger och lite mysruggit. Om man ändå fick springa lite terräng.
- Allsvenska resultaten
Oavgjort för alla topplagen. Perfekt. Nu ligger gatan öppen för ett litet miniryck för blåränderna.
Negativt:
- Författaren i mig
Två av bokförlagen jag skickade mitt manus till ville inte publicera. Jag tog det hårt. Nu vill jag inte skriva något mer.
- FC Gothia
Vad var det för idiotisk plan de hade?
- Hälsenan
Den blir inte bättre. Snarare tvärtom.
- Humörsdippar
Mitt humör kan hoppa snabbt. Ibland bara sjunker jag ihop och har inte lust till något alls. Bara dra ett täcke över mig.
- Trådlöst
Varför ska det vara så förbannat svårt att installera tådlöst internet?

onsdag, september 12, 2007

Det är tanken som räknas ändå

Idag när jag steg in på arbetet kom chefen fram. Jag skulle tydligen ha mitt lönesamtal idag. Det är ett antal veckor försenat, men vad ska man göra? Efter lunchen blev jag inkallad till chefen och personalansvarige ur styrelsen. Till slut kom det fram att jag skulle få 1000:- i höjning. Inte illa. Tack för den.

Men när jag gick därifrån var det inte pengarna som kändes bäst. Nu ska man inte sticka under stolen (Och vad är det för uttryck nu då?) att en löneförhöjning på 1000:- känns riktigt bra. Men det chefen tog upp som anledning kändes bra mycket bättre. Tankarna och orden.

Jag hade utvecklats enormt senaste året. Tagit för mig mer och visat att jag är den som är avdelningsansvarig. Visat att jag vill ha mera ansvar och bestämma. Jag har sagt i från mer till barn och kollegor. Och det märks att jag tycker om det jag gör. Det ser ut som att jag inte känner att jag är tillräcklig när alla barn frågar och kommer till mig.

Chefen sa att nog var det enda som hade förberett mig inför samtalet som ska vara grunden till det här lönesamtalet. Och verkligen lyft fram mig.
Jag skulle kunna berätta vad som helst och vilket barn som helst, eftersom jag är så mycket med alla barn. Tar tag i saker och söker upp de barn som jag kanske har svårare att få kontakt med. Tydligen skulle jag kunna sitta och ha utvecklingssamtal med vilka föräldrar som helst.

Alla de där orden. De kröp in under skinner på mig. Förhoppningsvis stannar de där. Om ändå bara för några dagar. För sedan är allt som vanligt igen. Jag ser ner på mina arbetsinsatser. Anser att alla kollegor är bättre än mig. Och den vanliga visan. Men det är då. Nu är det några dagar med orden och tankarna flytandes i blodet. Precis under skinnet.

tisdag, september 11, 2007

Veckans lista v. 36

Positivt:
- Steve Bloom
Han har en fotoutställning på Raoul Wallenbergs torg. Helt fantastiska bilder på djur. Jag blev såld direkt. Gå och se den. Nu. Nyss. Och läs några av hans kloka ord angående världens miljöförstöringar.
- Stockholm
Huvudstaden bjuder på mycket härligheter. Att bara glida runt utan att gå i affärer. Fotoutställning. Cosmonova. Vattenmuséeum och naturhistoriska muséet. Och dä mellan en del andra intressanta saker att se längs gatorna.
-Susanna Kallur
Hon bröt ihop och kom igen. SPöade skiten ur Perry. Som inte ens grattulerade efter. Ha!
-Idol
Nu har idol börjat igen. Jag brukar inte se det speciellt länge. Men de första avsnitten är ändå roliga.
-Mopedkörkort
Klokt av regeringen. Hoppas det går igenom.

Negativt:
- Sjukdom
Två veckor har gått nu och jag blir inte riktigt av med skiten. Ögonen svider. Nu får det vara nog.
- Bilberoendet
Ibland är längtan riktigt stor. Resor, biobesök och storhandlande. Ikea. Men SL är bra de också. På sitt sätt.
- Möten
Fyra möten på två veckor. Det blir sena kvällar. Det tar på krafterna. Det ska inte vara lätt att vara förskollärare. Om det ändå vore så enkelt som de flesta verkar tro det är.
- Huslängtan
Ännu ett hus hittades på hemnet. Ett helt fantastiskt hus till ett fantastiskt pris. På Teg i Umeå. Vill ha! Det borde finnas någon slags spärr på den där farliga sidan.
-Borrjäveln
I två månaders tid har någon idiot i huset renoverat. Det räcker nu. Kl. 20.30 på en söndag kväll vill man inte höre en borr eka i lägenheten.

fredag, september 07, 2007

Misshandlad på arbetet

Här sitter jag med ett tejpat sår i pannan. Brutalt nedslagen. Jag hade inte en chans. Jag såg inte jäveln komma. Plötsligt dör han bara upp där. Med en slag rakt i ansiktet. Ett slag. Det var allt som räckte. Sedan var jag uträknad. Golvad.

Föräldramötet gick bra. Det var bra diskussioner och kloka ord som sades. Tyvärr är jag lite besviken på min egen insats. Men det brukar inte tillhöra ovanligheterna. Jag borde ha sagt mer. Även om det kanske inte fanns så stor möjlighet till det. Min kollega tycker om att prata. För henne är det inga problem att tala inför andra. Men det kanske är bra. Då blir det aldrig tyst.

Dagen efter. Igår. Då åt vi mellis ute. Precis som alltid. Ovanför bordet har vi en markis. Den sitter lite farligt till för vuxna. Men under ett års tid är det aldrig någon som skallat den. Tills i går. Jag stod vänd mot den och pratade med något barn. När jag sedan vänder mig om och ska börja gå, så dyker markiskanten plötsligt upp. Jag hinner inte se den fören den sitter där. En klockren smäll rakt i huvudet. Ett stort sår och ömmande huvud.

Jag tvättar bort blodet som rinner ned för pannan över ansiktet. Trycker ihop såret och tejpar ihop. Sedan var det bara att gå ut och försöka avverka dagens sista arbetstimme. Med en lagom smärta i huvudet. Och en känsla av total klantighet.

onsdag, september 05, 2007

Sluka mig inte hel, mina vänner.

Nu sitter jag här inne på chefens kontor igen. Jag är inte längre föreståndare. Det var bara en vecka jag fick den äran. Och ärligt talat räckte det.
Om en timme är det dags för ytterligare ett föräldramöte. Och precis som alltid är jag ordentligt nervös.

Det känns mest som att det är tjatfrågor som ska tas upp. Att ha extra kläder. Ordentliga utekläder. Rutiner och bla bla bla. Men det är nervöst ändå.

I kväll ska vi också ta upp en diskussionsfråga. Det gäller ansvar. Vad har vi i personalen för ansvar? Vad har barnen? Och vad har föräldrarna? När det gäller utvecklingssamtal, hämtning/lämning med mera. Det är tänkt att vi ska ha en liten diskussion. För att få fram det vi vill och för att höra hur föräldrarna ser på saker.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Och jag är inte det minsta säker på att jag kommer att veta det när jag väl står där framför en bunt föräldrar. Föräldrar som är nya på min avdelning. Föräldrar som tittar storögot och antagligen förväntar sig ett riktigt pedagogiskt och eftertänksamt svar som innehåller orden "individ" och "unik egenart".

Fan, jag kan inte det. Jag kan inte prata på om pedagogiska saker. inte när jag står sådär. På ett papper kan jag det. Inför vänner kan jag det. Kanske ska jag se dessa föräldrar som vänner i stället för ovänner. Som hungigt är ute efter att sluka mig hel.

Jag tog på mig skjorta i morse. Tänkte att det kanske skulle se lite finare ut när man står där. men inte fan kommer det att hjälpa när jag inte kan svara på ansvarsfrågor. Jag måste få en bra start. Komma in i mötet på rätt sätt. Säga några väl valda ord i början. Då känns det bättre.

Innerst inne vet jag. Jag vet allas ansvarsområden. I alla fall så som jag ser det. Och det är väl ändå det som ska komma fram när det är diskussion. Nu gäller det bara att få fram det. Klockan går. Dags att plocka fram det där alla pratade om när man var yngre. det där som bara var skitsnack när man gick i skolan. "Anfall är bästa försvar". Det är så de ska tas. Det är så jag ska undvika att slukas hel.

tisdag, september 04, 2007

Veckans lista v. 35

Positivt:
- Kenenisa Bekele
Kronprinsen gjorde det igen. Den här gången visade han mänskliga tendenser och släppte. Men tryckte sedan på och tog hem guldet.
- Carolina Klüft
Jag har lite svårt för den här damen. Men det hon gör är ändå förbannat imponerande.
- Asafa Powell/Tyson Gay
Även om själva duellen egentligen aldrig blev någon duell, så var vägen dit riktigt spännande. Det hade kunnat blivit riktigt stort.
- Johan Wissman
Det behövs egentligen inte sägas speciellt mycket. Han var Sverigen kung det här mästerskapet. Och det ska bli otroligt intressant att se vad han kan göra nästa säsong.
- Mustafa Mohammed
Om Wissman var kungen så var Musse inte långt efter. Ett perfekt taktiskt genomför lopp och en fjärdeplats på hinder i ett VM. Det är förbannat bra gjort.
- Bernard Lagat
En imponerande dubbel. 1500m och 5000m. Inte varje dag man ser den. Och han tgog hem dem på ett fint sätt.
- Susanna Kallur
Det var på håret. Men i OS sitter den. Tycker personligen inte att det var mycket att tjafsa om att Perry var över på Kallurs bana. Men visst, jag förstår hennes frustration.
- Erik Sjöqvist
Kamikaze-sjökan. Full fart frammåt och det var riktigt nära att det höll. Friskt vågat - hälften vunnet.
- Mattias Claesson
Han ger allt i alla lägen. Så när att han gick vidare. Men jag tror Sverige har ett stort löfte på gång här.
- Resultaten
Över lag var det bra resultat det här mästerskapet. Bra segerresultat. Kul att se att idrotten går framåt.
- Organisationen
Det var inget strul. Japsarna fixade det här galant.
- Japanerna
Japanerna på banan njöt och visade att de minsann också kan göra bra resultat. Och publiken visade vart mästerskapet gick. Kul med aktiv publik.
Negativt:
- Mehdi Baala
Jag ogillade killen redan innan, men nu när han köttar sig fram på upploppet och bara knuffar undan sina medlöpare så blev det inte direkt bättre. Tvi.
- Yelena Isinbayeva
Hon hoppar endast för pengar, inte det bästa hon kan. Det känns inte rätt.
- Donald Thomas
Det är en imponerande saga hur han tog sig från basketspelare till världsmästare, men jag har svårt för det. Det känns orättvist mot de som tränar och tränar i massor med år.
- Robert Kronberg
Det är dags att lägga ner nu. Det är alltid en massa snack på Robban, men när det gäller så fungerar det inte riktigt. Synd bara att övriga Sverigeeliten inte riktigt kan komma upp i högre standard på korta häcken.
- Media
De ska alltid överdriva allting. Enligt media blev musse lurad på på medalj av kenyjanerna. Tjafs. Och det säger han på sin hemsida också. Var man för sig själv, så är det på ett individuellt lopp. Och kan länder samarbeta så gör de det.
- Kajsa Bergqvist
En till som numera allt för saknar "klippet i steget". Det är över nu. Hon har haft en fantastisk karriär, men även hon bör tänka på refrängen.
- Stefan Holm
Jag gillar mannen stark. Varför kunde han inte få till det och vinna? Helvete! OS guldet till Stefan!

tisdag, augusti 28, 2007

Veckans lista v.34

Positivt:
-VM
Nu har det äntligen startat. Nu kör vi. Full fart frammåt!
-Mattias Claesson
Han kör och kör och kör. Tills han kräks. Tills han stupar. Skön inställning. Trots löjlig presentations ritual.
-Ekonomin
Det ser bra ut nu. Lite bonusar och sparande satte fart på ekonomin. Viktigt!
-Jericho
Har börjat spana in den där serien. Sett första 10 avsnitten och fastnade rätt snabbt.
-Lördagen
Lite minglande i Tantolunden och smakade lite svenska delikatesser. Och avlutade kvällen med en sushi och kinabuffé med Bror och hans Dalaflicka. Tack och bock.
Negativt:
-VM tiderna
Måste de sända allt när man antingen sover eller arbetar? Frick! Antar att det blir samma skit nästa år under OS. DubbleFrick!
-Sjuk
Jag blev till sist också sjuk. Skulle tajma det till VM sändningarna, men det blev någon dag för tidigt. En natt på 10 timmar gjorde susen.
-Kramizar och pöss
Allvarligt. Sluta.
-Tempramentet
Jag märker att mitt temperament hoppar till lite ibland. Går saker inte som jag vill kan jag bli arg. Förbannat jävla arg. Men bara ibland. Annars är jag lite snäll.
- Samvetet
Okej. Jag vet inte varför jag skrev upp satvetet på min kom-ihåg-lista. Men någonting var det tydligen. Så det får väl stå här.

lördag, augusti 25, 2007

Ingen fara på Ica

Varför heter det "Ingen fara på taket"?
Varför ska faran i såna fall vara på taket? Varför inte i källaren. Eller sovrummet. Köket. Toaletten. Duschen. Trädgården. Eller någon helt annanstans. Kanske nere på Ica.

Förväntas det vara någon fara på taket? Vad skulle det vara för fara? Är det någon som smyger omkring där uppe? Jag har tittat ut genom fönstret. Försöka hålla koll på taket. På grannens tak. Men jag ser inget. Inget tak. Ingen fara. Allt ät lugnt och stilla.

fredag, augusti 24, 2007

Med rätt att få gå hem

Jag hatar att vara sjuk. Fast egentligen är det inte själva sjukdomen som är det värsta. Det värsta är att inte kunna gå till arbetet. Jag får ångest över att inte kunna göra det jag ska.

I torsdags gick jag hem efter halva dagen. Egentligen kanske jag skulle stannat hemma helt. Men ni vet hur det är med karensdagar och sådant.
När jag gick blev mina kollegor förvånade. "Ska du gå hem?" "Är du sjuk?"
Jag har en hög arbetsmoral och är sällan sjuk. Så jag antar att de har rätt. Men det skulle vara skönt att få ha rätten att gå hem. Precis som alla andra.

Efter semestern är man visst inte lika immun mot alla de flygande bakterierna. Och de krypande och stillasittande också för den delen. Men nu har jag haft mitt. Nu blir det inget mer. Inte innan jul.

Nu sitter jag alltså här. Mår bättre men har missat lite arbete. Det är det som svider. Jag får ta igen det när jag kommer tillbaka. Då är det bara tre veckor kvar. Till den där nissen ska börja på min avdelning. Nissen. Som jag ska dansa cirklar runt.

söndag, augusti 19, 2007

Veckans lista v. 33

Positivt:

- Löpning
Uppvärmning med bror inför midnattsloppet. De sista stegringsloppen med eliten innan starten. Helt underbart att känna på känslans igen.
Det här är bara ett smakprov inför kommande skiva. Men ett smakprov med mersmak. Det kommer att bli bra. Riktigt bra.
-Chefen
Hon verkar tro på mig. Föreståndare i en vecka när hon var på semester. Samt förfrågan att ta över lite av hennes arbete när hon går ner i tid. Det känns nästan som en inskolning.
-Farmor
91 år i går. Virrig som alltid. Men hon är go den där farmor.
-UIK
Cupvinst och trolig ligaseger. Igen. Snart måste någon kunna fälla denna gigant.

Negativt:
- Min mp3-spelare
Den vill inte fungera som den ska. Och det gör mig sådär lagom förbannad.
-Sofförsäljning
Efter många om och men så blev soffan såld. Men det var en lång väg dit. Och som tack fick jag äran att hjälpa till att bära ner soffan också.
- Avundsjukan
Midnattsloppet. Alla som ställde sig på startlinjen när jag fick ställa mig i publiken. Det är inte rättvist.
- Hajen
En sex meter haj syntes till utanför Bohuslän. Jaha, då var det slutbadat i Sverige också.mHa! Som om jag skulle bada i våra istäckta sjöar ändå.
-Morgonhumör
Jag är verkligen inte att leka med på morgonen. Bäst att hålla sig på behörigt avstånd.

fredag, augusti 17, 2007

Valet

Det finns vissa stunder i livet där man verkligen märker vad man är för slags person. Vart intresset ligger och vad man står för. Den här veckan har det visat sig för mig.

I morgon har jag blivit inbjuden till en barndomskamrat, US M. Han ska ha lite fest och det skulle vara ytterst trevligt. Många andra vänner kommer att närvara, bl.a DJ E.

Samtidigt ska Flickan från landet i norr i väg på 75 år kalas. Tre av hennes vänner fyller visst 25. Jag var välkommen att närvara där också.

Nu satt jag alltså med två trevliga tillställningar och skulle välja. Då kom jag på att Midnattsloppet går på lördag. Jag själv ska inte springa. Ni vet historien om det. Men min bror ska springa, och Pierce.

Nu hade jag tre saker att välja mellan. Men samtidigt kom jag på att det inte var så svårt val. Löpning är och kommer alltid komma i första hand. På ett eller annat sätt. Jag kommer i morgon att åka med bror in och se när han tävlar. Dra på mig träningskläderna och känna lite på sommarkvällslukten. Jogga ner med bror efter tävlingen. Precis som förr när vi båda tävlade friskt.

Så där kom jag på det. Jag är en idrottsmänniska. Och det seriösa i det kommer komma först i de allra flesta lägena. Alkoholen och festen får stiga åt sidan och sätta sig på avbytarbänken. Jag ska in och värma upp. Och fortsätta att drömma om ett inhopp i tävlingscirkusen igen.

måndag, augusti 13, 2007

Veckans lista v. 32

Positivt:

- DN Galan
Det var ordentligt tryck på läktarna. Och det var bra resultat. Personligen imponerades jag mest av Musse och Bekele.
- Arbeit
Skönt att vara tillbaka. Rutiner, rutiner och rutiner.
- Torsdagen
En middag med DJ E slutade med någon pilsner för mycket, men en väldigt rolig kväll. Sällskap av en mamma till ett av barnen på min avdelning. Komiskt. Samt en sosseröstande blåmoderat. (Vart fan kom han i från?)
- Vädret
Semestern är slut. Då kom den klarblåahimlen fram.
- Ligorna
Nu drar de i gång. De stora ligorna börjar ta fart. Köln slog St Pauli. Arsenal vände sent mot Fulham.
Negativt:
-Manusrädsla
Sju förlag har fått mitt barnboksmanus. Ett har svarat att de fått det och ska läsa igenom det. Jag är nervös, men vågar inte tro på något.
-Arbeit
Det var ändå rätt skönt att bara vara ledig...
-Publik
Skamligt när publiken går innan tävlingarna är slut. Eller matcher också för den delen.
- Trötthet
Jag har varit så fruktansvärt trött senaste tiden. Känns som om jag går runt i koma hela tiden.
- Källström
Vad i helvete Kim. Inte du.

lördag, augusti 11, 2007

Liar liar pants on fire

Jag sitter och ser lite på Jim Carey's film Liar Liar. Han kan inte ljuga på en hel dag. Och jag kan inte undgår att undra över hur det skulle vara om jag inte kunde det. Eller in hela världen verkligen inte kunde ljuga. Skulle inte världen falla då?

Det är nog mycket små lögner som jag inte är medveten om. Som jag kanske använder för att undvika konflikter eller obekväma sistuationer. Kanske ibland något här hemma. Kanske ibland något till en vän eller på arbetet. Ofta för att slippa saker. Att gå på något man inte har lust med. Att se på något man inte vill. Vad vet jag.

Jag skulle inte vilja hamna i Mr. Carey's situation. Inte för att jag föredrar att ljuga. Men ibland kan små lögner vara bra att kunna använda. Det gäller bara att hantera dem rätt och välja situationerna där de ska användas.

Jag skulle ljuga, om jag sa att jag längtade till arbetet på måndag. På måndag när jag öppnar dörrarna är jag bossen. Föreståndaren. Över en handfull personal och ett flertal händer barn. Spännande. Men förbannat läskigt.