Veckans lista v. 8

Positivt just nu:

- Lisa Miskovsky

En riktigt härlig tjej. Med en riktigt härlig röst. Little bird på nya skivan är enastående.
-Banken
Lånelöfte och indraget topplån. Jo, jag tackar ja. Nu känns det rätt bra med ekonomin igen.
- Eget omdömme
Det lyssnas allt för mycket på råd och rön. Tidningar och "experter" som säger både det ena och andra. Varför kan man inte bara stanna upp och lyssna på sin egen kropp. På sin egen vilja. Allt passar väl inte bra på alla? Man måste kunna ha ett eget omdömme om saker också.

-Melodifestivalen
Tar lite emot att säga det. Men lördagskvällarna i soffan är rätt mysiga. Och melodifestivalen är inte så illa. När allt kommer omkring. Att sedan Magnus Carlsson inte gick vidare. Det är en skandal.
- Inter

17:e raka vinsten nu. Det spelas ett imponerande spel. Hoppas bara på en vändning i CL nu. Det är en svår uppgift. Men det kan gå.

Negativt just nu:

- "Sena" utekvällar

När jag väl är ute. Vill jag bara hem. Även om det bara är en halvsen kväll i stan med bio och middag. De där komunala resorna gör att man tappar sugen.

- Träningen
2 pass och 24 km. Skandal. Men nu är skavsårsproblemet i stort sätt löst. Nu är det bara mala på igen. Några tunga pass kommer det att bli. Men sedan släpper det.
- Clüft's 2007
Jag tror att det här kommer att bli ett tugnt år för Carro. Tyvärr. Hockeybloggaren på aftonbladet tippade ett lag sist. Samma lag vann den säsongen. Så jag kan lugnt uttala mig om det här utan att vara värst. Tyvärr Carro. Någongång måste motgångarna komma. Och det blir i år.
- Elitserien
Jag tror att jag håller på att få magsår tack vare den här ovissa slutspels/ingemansland/kvalseriekampen. Det är inte roligt. Tre matcher kvar. Tre vinster för Djurgården. I morgon sitter jag i globen och skriker. Som så många gånger förr.
- P-möten

Personalmöten är inte roliga. De ligger alltid fel. De ligger alltid sent. Och det diskuteras bara en massa oväsentligheter. Den här gången missade jag globen galan. Och Bekeles attack mot världsrekordet. Helvete.

Steg två klart

Kom iväg lite tidigare från arbetet idag. Precis i tid för att glida in på banken och prata pengar. Och jag måste säga. Att jag är glatt överraskad över hur bra det gick. Och hur bra ekonomin ser ut.

Lånet blir beviljat. Samtidigt tar de bort mitt resterande topplån på lägenheten. Och bildar ett nytt bottenlån. Räntebetalningen sjunker. Mera betalas av varje månad.
Så det hela känns väldigt bra. Mycket stabilt. Vilket gör att det blev mycket roligare att börja renovera nu. Ångesten för pengarna är borta. Nu är det bara att köra.

Nästa steg. Det är att boka upp tider med J. Nu ska han få att göra. Nu ska det bli av. Det behövs bara ett samtal till bankkvinnan. Så är pengarna på mitt konto. För att sekunden senare. Försvinna iväg. Till ett nytt konto.

Banken nästa

Vi fortsätter med tanken om renovering. Lite extra luft fick vi efter samtalet med J. Och det är den luften som i morgon ska ta mig hela vägen till bankkontoret.

För i morgon eftermiddag har jag ett inbokat möte på Swedbank. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta upp. Eftersom inget är bestämt med J. Men den kan väl alltid vara bra att höra lite om lånet. Hur räntorna är. Hur batalningsplanen ser ut. Och en massa saker kring det hela. Så är det sen bara att gå dit och säga till. När det väl blir dags.

Så. I morgon tas nästa steg mot ett exlusivt och välplanerat badrum. Det blir strålande.

Rosa tabletter mot osäkerhet

Sätter mig här framför datorn och känner att fingrarna fortfarande är frusna. Känseln har inte riktigt kommit tillbaka till fingertopparna. Men med värmen i rummet vet jag att den snart kommer dit också.
Ute fortsätter temperaturen att dala. Det är kallt. Riktigt jävla kallt faktiskt. Det närmar sig - 45 grader nu. Men vad gör det när man sitter här inne. Med tända ljus och halvtinade fingrar.

Funderade på vägen hem idag. På vad man kan göra för att inte vara så orolig för vad alla tycker och tänker om mig. Människor på bussen. På tåget. På bussen. Människor jag inte känner. Jag fick arbeta lite med chefen idag. Hon sa att det var bra, vi skulle fixa det. Hon tyckte om att arbeta med mig.
Jag tänker inte att alla andra människor. De där på bussarna. Eller i affärerna. Att de tänker som hon. De arbetar visserligen inte med mig. Men ni förstår konceptet.

Jag önskar det fanns en tablett ta ta mot denna osäkerhet. Ett snabbt och enkelt sätt att bli av med den. En liten rosa tablett. Och några klunkar vatten. Så...poff! Var all osäkerhet på sig själv spårlöst borta.

Det borde finnas tabletter att ta till många saker. Och de behöver inte ens vara rosa. De kan vara i vilken färg som helst. T.o.m med glitter på. En tablett mot fobier. Spindlar exempelvis. Jag skulle trycka i mig de tabletterna.
En tablett mot lässvårigheter. Irritation. Eller kanske dålig sångröst. Jag vet inte. Det finsn oändliga tankebanor gällande det här. Men jag kanske skulle nöja mig med den där rosa. Mot osäkerhet och dålig självkänsla. Och den mot spindelfobi. Så klart.

Men medan jag väntar på att tabletterna ska komma ut på marknaden. Så får jag nöja mig med att fundera. Och ta en bit choklad. Fingrarna har tinat upp helt nu. Det är skönt. Ljusen gör sitt. Värmen segrar här inne. Men har inte en chans där ute.

Veckans lista v.7

Positivt just nu:

- Pelotterna
De är inte sköna att ha under fötterna. Men det verkar hjälpa. Så det är bara att bita ihop och mala på.

-För kärlekens skull

Vilken underbar låt. Helt enkelt.

- J

Är det han som ska rädda våra renoveringsdrömmar?

-Helgerna

De är underbara. Oftast. Bara få göra ingenting. Tyvärr tar de nästan slut innan de hinner börja.

- Internet

Tänk hur mycket tid och energi man sparar med internet. Alla tidtabeller, tips och saker man kan kolla upp på den fantastiska uppfinningen.

Negativt just nu:

- Rospriserna

Rospriserna steg ungefär med 465% till alla hjärtans dag. Sorligt. Men smart.

-Johanna Sällströms död

Det är tragiskt. R.I.P

- Skavsår

Skavsår lika stora som globen. Det går knappt att gå. Än mindre att springa. Frustrerande och onödigt.

- Lahti

En skam för domarkåren. Han borde inte ens få dömma korpenhockey. T.o.m Thomas Andersson är bättre. Och det säger inte lite.

- Självdiciplinen

Den har inte varit på topp senaste veckan. Skärpning. Så fort hälen läkt ordentligt.

Slut på luft

Vi kanske ska ta och bromsa lite. Det där med renoveringen. Den tog kanske slut innan den hade börjat. En man. Även en far till ett av barnen på min avdelning. Var hemma hos oss i veckan och tittade på badrummet. Han tittade. Frågade. Vi berättade. Och hoppades. Hoppades att priset inte skulle bli för högt.

Till slut hade han räknat och tittat. Och var på väg därifrån. Då kom beskedet. Och det kom som en bombjävel rakt i ansiktet. Luften gick ur oss. Och det där med renovering. Det var faktiskt inte ett dugg roligt längre. Vi gav upp helt enkelt.

Ända till igår. Då pratade jag lite löst med en annan man. En mycket trevlig man som också har barn på min arbetsplats. Han var väldigt ivrig att utföra arbetet. Även om det pris han sa var ungefär lika med det vi fick hos den första.

Skillnader finns dock. Man nummer två. Är riktigt trevlig och pratglad. Han skulle kunna fixa till lite för en kopp kaffe. Om man säger på det sättet. Inte alls svart. Det vill jag inte. Men förmåner. Kan man säga så? Slänga på lite extra för det ursprungliga priset. Dessutom skulle arbetet gå på nästan halva tiden hos man nummer två.

Men vi får se. Lite intresse har kommit tillbaka nu. Ska börja prata lite med banker. Se vd de har att erbjuda. Se vad jag måste ge tillbaka. En massa sånt som jag egentligen inte har någon som helst aning om.

Men. Det blir man nummer två som får arbetet i såna fall. Om det nu blir av. Vi kan börja kalla honom J. Bara sådär. J vill vi ha som fixar vårat badrum. J känns roligare och bättre. J gav tillbaka lite syre. När luften i stort sätt var helt borta.

Renoveringsdags

Nu är det stora planer på gång i hushållet. Flickan från landet i norr och jag vill renovera. Och den här gången är det inget litet som att måla om dörrkarmar eller köpa någon liten sak från paradiset Ikea.

Nej. Den här gången är det badrummet som ska få sig en omgång. Badrummet är från 1963. Och jag har svårt att tro att det någonsin har ronoverats sedan dess. Brunnar och avlopp är osmakligt vidriga. Kakelplattorna är ordentligt ur form. Den vita fär som en gång fanns på de kakelplattorna. Ja, finns helt enkelt inte längre där.

Längst in står det ett badkar. Som även det har sett sina bästa dagar.

Kort sagt. Badrummet är inte direkt våran favoritplats i lägenheten. Så nu är det bestämt att det ska ändras. Ordentligt.

Vi har en kontakt som ska komma och kolla på det och sätta ett pris på en totalrenovering. Det kommer att bli en hel det kronor. Men det är vi beredda att ta.

Vi tittar runt i kataloger och på internet. Vad ska man ha för klinkers? Kakel? Vilken toalettstol ska vi välja? Handfat? Duschhörnet med vilka dörrar? Någon som har några tips eller idéer och vill dela med sig?

Det finns en hel del där ute. Och det är svårt att välja.

Det här kommer att bli en lång följetång. Så häng med. Nu. Från början. Vi står på noll just nu. Med ett skitit badrum från 1963. Men ska snarast upp i 100. Men med idéer från 2007.

Bilden är inte från nu. Men så här såg det ut när jag köpte lägenheten. Ta en ordentlig titt. För snart åker skiten ut. Hoppas jag. Och fylls med nya härliga saker.

Veckans lista v.6

Positivt just nu:

- G-spot

Blodpuddingsamtalet och 4-veckor utan skiten. Starkt jobbat kompis!

- Anja
Vilken superkvinna. Riktigt imponerande. Men ändå en bit kvar till Stenmarks status.

- Wolfgang Pilcher

Vilken demon.

-Sportsöndag

Den här söndagen var inte illa. Störtlopp. Skidskytte. Störtlopp. Skidskytte. Hockey. Und so weiter...

- Nya saker

Att köpa nya saker känns alltid bra. Vare sig det är ett hus. Kläder. Bil eller bara mat.

Negativt just nu:

- Shopping
Inte ens när man har pengar är det lätt att shoppa. Det är en djungel där ute. Och den är full med konstiga saker. Och dyra.
- Sjukdom
Fem veckors strålande träning. Sedan tog det stopp. En lättare förkylning gjorde att några extra vilodagar anlände i protokollet. Inte bra.

- Mina grubblerier

Jag funderar allt för mycket. Renoveringar. Samlingar. Och t.o.m hur nästa jul ska se ut. Vad ska man köpa till vem i julklapp? Det måste få ett slut snart.

- Arbetet

Det känns inte rätt på arbetet just nu. Ingen motivation alls. Får hoppas på en ändring snart. Eller så är det att andra saker tar över energin jag tidigare lagt på barnen och arbetet kring dem.
- Backen

Att gå till Ica från oss är ingen lek. Vi bor på toppen. Vilket gör att hemvägen alltid består av en mödosam backe. Samma sak gäller löprundorna. Men det kanske bara är bra.

En vän utan bil fast med blodpudding

Igår kväll ringde en riktigt god vän till mig. Han skulle äta blodpudding och hade börjat bli orolig. För tänk om grisen har haft någon blodsjukdom. Du skulle han också bli smittad.
En riktigt bra tanke. Egentligen.

Men själva samtalet blev jag glad över. Vi har pratat en del senaste tiden. Det är bra.
Och att bara ringa för att fråga om det är lugnt att äta blodpudding. Det är såna samtal jag tycker om. Bara ringa för att prata lite smuts. För att fråga eller säga något som egentligen inte har någon poäng.
Att ha månadssamtal är mest jobbigt. När livet ska uppdateras och bla bla bla. När man lite systematiskt frågar vad man har haft för sig den senaste tiden. Träffat någon gemensam vän. Eller berätta sin livshistoria.
Jag tycker det känns bättre och mera avslappnat med kortare samtal. Korta men oftare. Det blir mera avslappnat på något sätt.

Igår kändes som ett sådant samtal. Och det kändes kul. Synd bara att vi inte har tid att träffas oftare. Vi bor egentligen inte så långt i från varandra. Men ingen av oss har bil. Och det här är ändå Stockholm. Och då är även korta avstånd långa.

Men jag saknar den här vännen. Leendet brukar alltid bli bredare när han är i närheten. Vare sig man tar en kaffe och pratar om livet. Eller sitter i var sin lägenhet och undrar om man kan äta blodpudding utan att bli smittad av grisens sjukdomar.

Ett lätt byte att knäcka

Jag är allt för lätt att bryta ner. Det har jag alltid varit. Så om någon av mina kollegor skulle vilja ha bort mig. Skulle det nog inte vara så svårt. Nu hoppas jag inte att fallet är så.
Men jag tar åt mig allting så personligt.

Exempelvis som i tisdags morse. Jag och en kollega hade frukosten. Två av tjejerna från min avdelning var väldigt flamsiga och hade brottom bort från frukostbordet. Så där som 5-6 åringar i regel brukar vara. Min kollega tyckte det störde matron och ansåg att vi på min avdelning skulle prata med dem, att de måste vara lugnare på morgonen.

Jag håller med. Men tog åt mig av kritiken och känner att det är jag som måste göra det. Att det är mitt fel att tjejerna är så. Kanske är det det. Eftersom de går på min avdelning. Men det finns ändå fler pedagoger på stället.
Så är det alltid. Jag tar mycket kritik allt för personligt. Jag borde inte göra det. I många fall vet jag att det inte är mitt fel. Eller att det inte är mitt problem. Undrar vad det kan bero på? Kanske för att jag vill klara saker själv. Jag tar på mig så mycket saker så det automatiskt blir mitt problem. Eller så beror det på att jag vill klara av saker direkt. Jag vill kunna på en gång. Precis som barnen.
Alltså är jag väldigt lätt att bryta ner. Lätt att slå undan benen för. Så jag faller. Hårt.

För övrigt så är artikeln som ska in i tidningen Förskolan klar. Den blev godkänd av chefen. Godkänd av min kollega och mig. Efter ett par små ändringar.
Efter helgen mailade min kollega journalisten igen. Det var tydligen något som inte var bra längre. Något som påvisade att hon är barnskötare och jag förskollärare. Som fallet är.
Jag har inte fått veta vad hon skrev. Men ärligt talat skiter jag fullständigt i det. Faktiskt.

Jag vet inte exakt när artikeln kommer ut. Men jag avvaktar med att lägga upp den här. Tills den är ute i världen. Och gör stordåd. Eller. Kanske är det bara samma saker som sägs igen. Och igen. Och igen. Inga banbrytande déer. Bara vår vanliga verksamhet.

En verksamhet med en bitter barnskötare. Och en skör förskollärare som faller och går sönder i bland. Går sönder för små rättelser. Men som samtidigt reser sig igen. Reser sig gång på gång.

Veckans lista v.5

Positivt just nu:

- Friidrottsäsongen
- Nu är den äntligen igång. Pers hit och per dit. Och vilken start av höjdhopparna. Kan bli en intressant säsong. IEM närmar sig.
- Luuk

Ordentligt sågad efter gårdagens melodifestival. Jag säger som Björkman: "Det är ju humor!" Luuk är klockren.
- VM

Nu är det igång. Skidskytte. Utför och längd. Ett handbolls VM. Där Tyskland (!) är i final. Samt ett lagom avslaget Bandy VM.

- Artikeln
Artikeln som ska in i tidningen "Förskolan" är klar. Den är godkänd. Och den var...ja, okej. Jga har den och skulle kunna lägga upp den här. Men det gör jag inte. Inte innan tryckning.
- Grammisgalan
Närvarade även vid Grammisgalan. Men fick inte heller den här gången sitta där vi förtjänar. Alltså bland prostagarna. Men Lasse Winnerbäck gick förbi oss ett flertal gånger, så vi kan helt klart ha överseende med våra platser.

Negativt just nu:

- Zlatan

Olof och Chippen har släppt det och gått vidare. Allvarligt. Väx upp Zlatan. And smell the reality

- Foten

Några ömmande stunder den här veckan. Oroligheten kommer tillbaka lite.

- Basshunter
En Grammis för årets ringsignallåt och killen håller världens längsta tacktal. Och är hur stolt som helst. Tycker mest grabben är pinsam.

- Pengabrist

Ge mig mera pengar. Nu. Pengar gör en inte lycklig? Ha. Ni skulle bara veta.

- Drömmar

Dagdrömmar behöver visst inte alltid vara bra. En drömrenovering inom räckhåll. Men samtidigt väldigt långt bort. Det ger en fruktansvärt bitter smak i munnen.