Rosa tabletter mot osäkerhet

Sätter mig här framför datorn och känner att fingrarna fortfarande är frusna. Känseln har inte riktigt kommit tillbaka till fingertopparna. Men med värmen i rummet vet jag att den snart kommer dit också.
Ute fortsätter temperaturen att dala. Det är kallt. Riktigt jävla kallt faktiskt. Det närmar sig - 45 grader nu. Men vad gör det när man sitter här inne. Med tända ljus och halvtinade fingrar.

Funderade på vägen hem idag. På vad man kan göra för att inte vara så orolig för vad alla tycker och tänker om mig. Människor på bussen. På tåget. På bussen. Människor jag inte känner. Jag fick arbeta lite med chefen idag. Hon sa att det var bra, vi skulle fixa det. Hon tyckte om att arbeta med mig.
Jag tänker inte att alla andra människor. De där på bussarna. Eller i affärerna. Att de tänker som hon. De arbetar visserligen inte med mig. Men ni förstår konceptet.

Jag önskar det fanns en tablett ta ta mot denna osäkerhet. Ett snabbt och enkelt sätt att bli av med den. En liten rosa tablett. Och några klunkar vatten. Så...poff! Var all osäkerhet på sig själv spårlöst borta.

Det borde finnas tabletter att ta till många saker. Och de behöver inte ens vara rosa. De kan vara i vilken färg som helst. T.o.m med glitter på. En tablett mot fobier. Spindlar exempelvis. Jag skulle trycka i mig de tabletterna.
En tablett mot lässvårigheter. Irritation. Eller kanske dålig sångröst. Jag vet inte. Det finsn oändliga tankebanor gällande det här. Men jag kanske skulle nöja mig med den där rosa. Mot osäkerhet och dålig självkänsla. Och den mot spindelfobi. Så klart.

Men medan jag väntar på att tabletterna ska komma ut på marknaden. Så får jag nöja mig med att fundera. Och ta en bit choklad. Fingrarna har tinat upp helt nu. Det är skönt. Ljusen gör sitt. Värmen segrar här inne. Men har inte en chans där ute.