Mari har rätt. Det är väldigt tyst och stilla här. Men det finns anledning till det. Världen runt omkring. Den snurrar på i lite för hög hastighet ibland. Och jag hinner inte riktigt med allt. Jag försöker ibland ta ett kliv åt ett håll. Men då vinglar jag till.
Det är så mycket som ska hinnas med. Mycket som ska göras. Mycket som behöver tänkas. Och blir det en stund över. Då är det viktigt att ta tillvara på den på bästa sätt. Och bara det krävs planering och betänketid.
Samtidigt är det skönt att tiden ändå far förbi i det där höga tempot. Veckorna går. Dagarna tar snabbt slut. Och lika snabbt börjar nästa. Tiden vill inte bara komma i fatt. Den har passerat mig. Och ligger före.
Våren närmar sig och den för alltid något gott med sig. Sedan kommer sommaren. Och den för också något gott med sig. Givetvis.
Så kort sagt. Jag vågar inte riktigt stanna upp och tänka. Jag vågar inte avsluta något utan att börja på något nytt. Jag hinner inte med några pauser för då kanske tiden plötsligt börjar gå långsamt. Det ska den inte göra. Inte ännu. Den kan fara förbi i några veckor till. Tre veckor. Kanske fyra.
Nu fick jag i alla fall en stund till att tänka. Och jag kommer ihåg att jag funderat över några uttryck. För Gud's skull. Dra åt skogen. Det gick åt pipan. Var några av dem. Jag undrade varifrån de kommer. Varför man just ska till skogen. Och varför man gör saken för Gud's skull och inte sin egen. Och pipa?
Så klart att alla inte faller på plats precis nu. Men de finns där i huvudet någonstans. Och jag ska göra mitt bästa för att få fram dem. Utan att behöva ta en paus mellan något avslutat och något som ska påbörjas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Eller som "Det kostar skjortan", "Dra dit peppan växer", "Här finns ju inte en kotte", eller som den klassiska "Saken är biff".
Märkliga ord
Vad sägs om "skita i det blå skåpet"
"skita i det blå skåpet"...förr fanns det sk pott skåp i alla hem. Ett skåp där man förvarade pottan när det inte nyttjades. Av tradition och pga att det var praktiskt så var dessa pottskåp bruna. Ev kladd syntes mindre och alla, även främlingar i huset, visste då vilket som var just pottskåpet.
Om man då verkligen ville betona att någon gjort något fel trots att förutsättningarna varit de bästa så använde man just begreppet "skita i det blå skåpet".
Alltså någon som , trots att han/hon visste att pottskåpet alltid var brunt, hade sökt efter pottan i ett blått skåp.
Tja...det KAN vara förklaringen..eller hur?!/M
När tiden vill ifatt, och när du kommer ifatt. Vill du anta min utmaning? Jag vet att du inte gillar dem, men den är skojig& tar nog inte lång tid ;-) Kram
Alla ni>> Jo, det finns många konstiga uttryck i vårat språk. Mari, din förklaring på "att skita i det blå skåpet" var nästan vidrig. Men samtidigt väldigt trovärdig.
Hur många olika uttryck finns det inte för att uttrycka hur trög någon kan vara? "Hjulet snurrar, men hamstern är död", "inte alla koppar i skåpet" (helst inte det bruna då..)
Kanske skulle det vara på tiden att Herr Lindström släppte en bok om svenska språkets uttryck. Varifrån de ursprungligen dök upp från.
Är det därför man inte ska ha bruna köksluckor?
"Det är tänt men ingen är hemma"
Mr T >> Vilken tur att jag målade om mina bruna luckor så fort jag flyttade in här =)
Skicka en kommentar