Att må dåligt är en bra början

I personalrummet sitter det en liten skylt på väggen.

"Att må dåligt är en bra början"

Och jag tittar på den där lilla skylten. Inte bara en gång per dag. Utan en hel del gånger. Korta stunder. Långa stunder. Och jag rynkar pannan. Jag funderar över de där orden. Och ärligt talat. Jag förstår inte meningen med dem.

Hade det varit på ett annat sätt. "Att förstå att man mår dåligt, det är en bra början". Då hade det varit en sak. Men nu. Nu förstår jag inte. Det kan väl inte vara bra att må dåligt? Även om det blir bättre efter det.

Någon mår dåligt fysiskt för träningen går tungt. Men inte fan är det en bra början? Någon kanske vantrivs på arbetet och mår dåligt över det. Inte fan är det en bra början? Någon vill gå ner i vikt. Mår dåligt över de extra kilona. Inte fan är det en bra början? Någon tycker inte om att gå upp kl 05.00 och mår dåligt den tiden. Men inte fan är det enbra början? Någon blir inte riktigt kvitt sin förkylning men lever vidare för det. Även om personen mår dåligt. Och visst fan är inte det en bra början?

Givetvis är det bra att man kan inse att man mår dåligt. Då kanske man kan ta tag i det. Men det är inte det de där orden på skylten betyder. Inte för mig i alla fall.

Det är en bra tanke. Men gör om meningen. Eller ge mig något bra resonemang så jag kan acceptera skylten som den är. För ska det vara som nu. Då kommer jag att fortsätta rynka på pannan. Grubbla övermeningen med den där meningen. Och inse varje dag att min rast tar slut allt för snabbt.