Jag behöver mera vind

Jag arbetar i motvind just nu. Skulle verkligen behöva en extra vindpust i ryggen. För att orka ta mig frammåt om dagarna. Måndag. Tisdag. Onsdag.

Min nya kollega har börjat. Han är man. Och hans intresse för fotboll är följande: "Jag har svårt att föreställa mig något löjligare än folk som springer och jagar en boll". Fan. Men visst, han kanske är en bra pedagog för det.
Samma dag som han började dog min mp3-spelare. En spelare jag endast haft i några dagar. Den går inte längre att stätta i gång. Den är förhäxad och trasig.
När jag kommer hem har jag fått två brev från två olika bokförlag. Pulsen höjs. Men det är två bakslag. Jag skriver visst inte speciellt bra barnböcker. Inga förväntningar fanns. Men hoppet är visst det sista som dör. Det dog i går.
Samma kväll får djurgården ett orättvist kryss mot Trelleborg.

Dagen efter. Tisdag. Ofantligt trött efter uppstigning kl 05.00. Det är svart ute och jag undrar om inte snön kommer att falla snart. När jag kommer till arbetet är en kollega redan där. Hon verkar inte ha mycket till liv. Hon är sur. Och jag är tvungen att äta frukost med henne.
Kvällen avslutas med bio och middag. Under den sistnämnda håller ögonen på att slutas. Jag förvinner bort från verkligheten. Mina sista pengar försvann där. Nu är kontot tomt och jag spejar utmed horisonten efter dagen då lönen ska komma. Den syns inte.

Idag är det onsdag och snart måste vändningen komma. Nej. I stället blir jag påtvingad ett dåligt samvete. Ett SMS och ett samtal. Det förstörde hela dagen.
Till råga på allt hamnar jag bredvid en tant som skriker i sin mobil på bussen hem. När hon är klar tar hon upp en banan. En bananjävel. Och äter den så lukten och ljudet at tänder som slås ihop med mosad bananjävel mellan får mig att vilja gå ut och lägga mig framför bussen. För övrigt så känner jag han som körde bussen, så det hade lätt kunnat ordnas.

Nu är jag hemma. Champions league ska snart dra igång på televisionen. Det dåliga samvetet sitter kvar. Egentligen ska det inte det, men så är fallet. Ljudet av bananen börjar så saktaligen ebba ut. I morgon är en annan dag. Frågan är om jag ska undra och vänta på mer skit som kommer att hända. Eller om jag ska öppna ögonen i morgon bitti och se att det faktiskt är en helt ny dag. En dag som kan ge något gott.

Veckans lista 37

Positivt:

- Planet Earth

BBC och en bunt andra. Den här dokumentären är något extra. Elva underbara delar.

- USM

Tack för en trevlig kväll. Det var ett tag sedan. Om man ändå hade bil...

- Lönelyft

1000:- extra känns alltid bra. Och på det en hel del lovord. Nu är det bara köra vidare. Tur att något går vägen.

- Hösten

Hösten är riktigt mysig. I alla fall innan det blir sådär svinigt kallt. Fina färger och lite mysruggit. Om man ändå fick springa lite terräng.

- Allsvenska resultaten

Oavgjort för alla topplagen. Perfekt. Nu ligger gatan öppen för ett litet miniryck för blåränderna.

Negativt:

- Författaren i mig

Två av bokförlagen jag skickade mitt manus till ville inte publicera. Jag tog det hårt. Nu vill jag inte skriva något mer.

- FC Gothia

Vad var det för idiotisk plan de hade?

- Hälsenan

Den blir inte bättre. Snarare tvärtom.

- Humörsdippar

Mitt humör kan hoppa snabbt. Ibland bara sjunker jag ihop och har inte lust till något alls. Bara dra ett täcke över mig.

- Trådlöst

Varför ska det vara så förbannat svårt att installera tådlöst internet?

Det är tanken som räknas ändå

Idag när jag steg in på arbetet kom chefen fram. Jag skulle tydligen ha mitt lönesamtal idag. Det är ett antal veckor försenat, men vad ska man göra? Efter lunchen blev jag inkallad till chefen och personalansvarige ur styrelsen. Till slut kom det fram att jag skulle få 1000:- i höjning. Inte illa. Tack för den.

Men när jag gick därifrån var det inte pengarna som kändes bäst. Nu ska man inte sticka under stolen (Och vad är det för uttryck nu då?) att en löneförhöjning på 1000:- känns riktigt bra. Men det chefen tog upp som anledning kändes bra mycket bättre. Tankarna och orden.

Jag hade utvecklats enormt senaste året. Tagit för mig mer och visat att jag är den som är avdelningsansvarig. Visat att jag vill ha mera ansvar och bestämma. Jag har sagt i från mer till barn och kollegor. Och det märks att jag tycker om det jag gör. Det ser ut som att jag inte känner att jag är tillräcklig när alla barn frågar och kommer till mig.

Chefen sa att nog var det enda som hade förberett mig inför samtalet som ska vara grunden till det här lönesamtalet. Och verkligen lyft fram mig.
Jag skulle kunna berätta vad som helst och vilket barn som helst, eftersom jag är så mycket med alla barn. Tar tag i saker och söker upp de barn som jag kanske har svårare att få kontakt med. Tydligen skulle jag kunna sitta och ha utvecklingssamtal med vilka föräldrar som helst.

Alla de där orden. De kröp in under skinner på mig. Förhoppningsvis stannar de där. Om ändå bara för några dagar. För sedan är allt som vanligt igen. Jag ser ner på mina arbetsinsatser. Anser att alla kollegor är bättre än mig. Och den vanliga visan. Men det är då. Nu är det några dagar med orden och tankarna flytandes i blodet. Precis under skinnet.

Veckans lista v. 36

Positivt:
- Steve Bloom
Han har en fotoutställning på Raoul Wallenbergs torg. Helt fantastiska bilder på djur. Jag blev såld direkt. Gå och se den. Nu. Nyss. Och läs några av hans kloka ord angående världens miljöförstöringar.
- Stockholm
Huvudstaden bjuder på mycket härligheter. Att bara glida runt utan att gå i affärer. Fotoutställning. Cosmonova. Vattenmuséeum och naturhistoriska muséet. Och dä mellan en del andra intressanta saker att se längs gatorna.
-Susanna Kallur
Hon bröt ihop och kom igen. SPöade skiten ur Perry. Som inte ens grattulerade efter. Ha!
-Idol
Nu har idol börjat igen. Jag brukar inte se det speciellt länge. Men de första avsnitten är ändå roliga.
-Mopedkörkort
Klokt av regeringen. Hoppas det går igenom.

Negativt:
- Sjukdom
Två veckor har gått nu och jag blir inte riktigt av med skiten. Ögonen svider. Nu får det vara nog.
- Bilberoendet
Ibland är längtan riktigt stor. Resor, biobesök och storhandlande. Ikea. Men SL är bra de också. På sitt sätt.
- Möten
Fyra möten på två veckor. Det blir sena kvällar. Det tar på krafterna. Det ska inte vara lätt att vara förskollärare. Om det ändå vore så enkelt som de flesta verkar tro det är.
- Huslängtan
Ännu ett hus hittades på hemnet. Ett helt fantastiskt hus till ett fantastiskt pris. På Teg i Umeå. Vill ha! Det borde finnas någon slags spärr på den där farliga sidan.
-Borrjäveln

I två månaders tid har någon idiot i huset renoverat. Det räcker nu. Kl. 20.30 på en söndag kväll vill man inte höre en borr eka i lägenheten.

Misshandlad på arbetet

Här sitter jag med ett tejpat sår i pannan. Brutalt nedslagen. Jag hade inte en chans. Jag såg inte jäveln komma. Plötsligt dör han bara upp där. Med en slag rakt i ansiktet. Ett slag. Det var allt som räckte. Sedan var jag uträknad. Golvad.

Föräldramötet gick bra. Det var bra diskussioner och kloka ord som sades. Tyvärr är jag lite besviken på min egen insats. Men det brukar inte tillhöra ovanligheterna. Jag borde ha sagt mer. Även om det kanske inte fanns så stor möjlighet till det. Min kollega tycker om att prata. För henne är det inga problem att tala inför andra. Men det kanske är bra. Då blir det aldrig tyst.

Dagen efter. Igår. Då åt vi mellis ute. Precis som alltid. Ovanför bordet har vi en markis. Den sitter lite farligt till för vuxna. Men under ett års tid är det aldrig någon som skallat den. Tills i går. Jag stod vänd mot den och pratade med något barn. När jag sedan vänder mig om och ska börja gå, så dyker markiskanten plötsligt upp. Jag hinner inte se den fören den sitter där. En klockren smäll rakt i huvudet. Ett stort sår och ömmande huvud.

Jag tvättar bort blodet som rinner ned för pannan över ansiktet. Trycker ihop såret och tejpar ihop. Sedan var det bara att gå ut och försöka avverka dagens sista arbetstimme. Med en lagom smärta i huvudet. Och en känsla av total klantighet.

Sluka mig inte hel, mina vänner.

Nu sitter jag här inne på chefens kontor igen. Jag är inte längre föreståndare. Det var bara en vecka jag fick den äran. Och ärligt talat räckte det.
Om en timme är det dags för ytterligare ett föräldramöte. Och precis som alltid är jag ordentligt nervös.

Det känns mest som att det är tjatfrågor som ska tas upp. Att ha extra kläder. Ordentliga utekläder. Rutiner och bla bla bla. Men det är nervöst ändå.

I kväll ska vi också ta upp en diskussionsfråga. Det gäller ansvar. Vad har vi i personalen för ansvar? Vad har barnen? Och vad har föräldrarna? När det gäller utvecklingssamtal, hämtning/lämning med mera. Det är tänkt att vi ska ha en liten diskussion. För att få fram det vi vill och för att höra hur föräldrarna ser på saker.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Och jag är inte det minsta säker på att jag kommer att veta det när jag väl står där framför en bunt föräldrar. Föräldrar som är nya på min avdelning. Föräldrar som tittar storögot och antagligen förväntar sig ett riktigt pedagogiskt och eftertänksamt svar som innehåller orden "individ" och "unik egenart".

Fan, jag kan inte det. Jag kan inte prata på om pedagogiska saker. inte när jag står sådär. På ett papper kan jag det. Inför vänner kan jag det. Kanske ska jag se dessa föräldrar som vänner i stället för ovänner. Som hungigt är ute efter att sluka mig hel.

Jag tog på mig skjorta i morse. Tänkte att det kanske skulle se lite finare ut när man står där. men inte fan kommer det att hjälpa när jag inte kan svara på ansvarsfrågor. Jag måste få en bra start. Komma in i mötet på rätt sätt. Säga några väl valda ord i början. Då känns det bättre.

Innerst inne vet jag. Jag vet allas ansvarsområden. I alla fall så som jag ser det. Och det är väl ändå det som ska komma fram när det är diskussion. Nu gäller det bara att få fram det. Klockan går. Dags att plocka fram det där alla pratade om när man var yngre. det där som bara var skitsnack när man gick i skolan. "Anfall är bästa försvar". Det är så de ska tas. Det är så jag ska undvika att slukas hel.

Veckans lista v. 35

Positivt:

- Kenenisa Bekele

Kronprinsen gjorde det igen. Den här gången visade han mänskliga tendenser och släppte. Men tryckte sedan på och tog hem guldet.

- Carolina Klüft

Jag har lite svårt för den här damen. Men det hon gör är ändå förbannat imponerande.

- Asafa Powell/Tyson Gay

Även om själva duellen egentligen aldrig blev någon duell, så var vägen dit riktigt spännande. Det hade kunnat blivit riktigt stort.

- Johan Wissman

Det behövs egentligen inte sägas speciellt mycket. Han var Sverigen kung det här mästerskapet. Och det ska bli otroligt intressant att se vad han kan göra nästa säsong.

- Mustafa Mohammed

Om Wissman var kungen så var Musse inte långt efter. Ett perfekt taktiskt genomför lopp och en fjärdeplats på hinder i ett VM. Det är förbannat bra gjort.

- Bernard Lagat

En imponerande dubbel. 1500m och 5000m. Inte varje dag man ser den. Och han tgog hem dem på ett fint sätt.

- Susanna Kallur

Det var på håret. Men i OS sitter den. Tycker personligen inte att det var mycket att tjafsa om att Perry var över på Kallurs bana. Men visst, jag förstår hennes frustration.

- Erik Sjöqvist

Kamikaze-sjökan. Full fart frammåt och det var riktigt nära att det höll. Friskt vågat - hälften vunnet.

- Mattias Claesson

Han ger allt i alla lägen. Så när att han gick vidare. Men jag tror Sverige har ett stort löfte på gång här.

- Resultaten

Över lag var det bra resultat det här mästerskapet. Bra segerresultat. Kul att se att idrotten går framåt.

- Organisationen

Det var inget strul. Japsarna fixade det här galant.

- Japanerna

Japanerna på banan njöt och visade att de minsann också kan göra bra resultat. Och publiken visade vart mästerskapet gick. Kul med aktiv publik.

Negativt:

- Mehdi Baala

Jag ogillade killen redan innan, men nu när han köttar sig fram på upploppet och bara knuffar undan sina medlöpare så blev det inte direkt bättre. Tvi.

- Yelena Isinbayeva

Hon hoppar endast för pengar, inte det bästa hon kan. Det känns inte rätt.

- Donald Thomas

Det är en imponerande saga hur han tog sig från basketspelare till världsmästare, men jag har svårt för det. Det känns orättvist mot de som tränar och tränar i massor med år.

- Robert Kronberg

Det är dags att lägga ner nu. Det är alltid en massa snack på Robban, men när det gäller så fungerar det inte riktigt. Synd bara att övriga Sverigeeliten inte riktigt kan komma upp i högre standard på korta häcken.

- Media

De ska alltid överdriva allting. Enligt media blev musse lurad på på medalj av kenyjanerna. Tjafs. Och det säger han på sin hemsida också. Var man för sig själv, så är det på ett individuellt lopp. Och kan länder samarbeta så gör de det.

- Kajsa Bergqvist

En till som numera allt för saknar "klippet i steget". Det är över nu. Hon har haft en fantastisk karriär, men även hon bör tänka på refrängen.

- Stefan Holm

Jag gillar mannen stark. Varför kunde han inte få till det och vinna? Helvete! OS guldet till Stefan!

Veckans lista v.34

Positivt:
-VM

Nu har det äntligen startat. Nu kör vi. Full fart frammåt!

-Mattias Claesson

Han kör och kör och kör. Tills han kräks. Tills han stupar. Skön inställning. Trots löjlig presentations ritual.

-Ekonomin

Det ser bra ut nu. Lite bonusar och sparande satte fart på ekonomin. Viktigt!

-Jericho

Har börjat spana in den där serien. Sett första 10 avsnitten och fastnade rätt snabbt.

-Lördagen

Lite minglande i Tantolunden och smakade lite svenska delikatesser. Och avlutade kvällen med en sushi och kinabuffé med Bror och hans Dalaflicka. Tack och bock.

Negativt:

-VM tiderna

Måste de sända allt när man antingen sover eller arbetar? Frick! Antar att det blir samma skit nästa år under OS. DubbleFrick!

-Sjuk

Jag blev till sist också sjuk. Skulle tajma det till VM sändningarna, men det blev någon dag för tidigt. En natt på 10 timmar gjorde susen.

-Kramizar och pöss

Allvarligt. Sluta.

-Tempramentet

Jag märker att mitt temperament hoppar till lite ibland. Går saker inte som jag vill kan jag bli arg. Förbannat jävla arg. Men bara ibland. Annars är jag lite snäll.

- Samvetet

Okej. Jag vet inte varför jag skrev upp satvetet på min kom-ihåg-lista. Men någonting var det tydligen. Så det får väl stå här.

Ingen fara på Ica

Varför heter det "Ingen fara på taket"?
Varför ska faran i såna fall vara på taket? Varför inte i källaren. Eller sovrummet. Köket. Toaletten. Duschen. Trädgården. Eller någon helt annanstans. Kanske nere på Ica.

Förväntas det vara någon fara på taket? Vad skulle det vara för fara? Är det någon som smyger omkring där uppe? Jag har tittat ut genom fönstret. Försöka hålla koll på taket. På grannens tak. Men jag ser inget. Inget tak. Ingen fara. Allt ät lugnt och stilla.

Med rätt att få gå hem

Jag hatar att vara sjuk. Fast egentligen är det inte själva sjukdomen som är det värsta. Det värsta är att inte kunna gå till arbetet. Jag får ångest över att inte kunna göra det jag ska.

I torsdags gick jag hem efter halva dagen. Egentligen kanske jag skulle stannat hemma helt. Men ni vet hur det är med karensdagar och sådant.
När jag gick blev mina kollegor förvånade. "Ska du gå hem?" "Är du sjuk?"
Jag har en hög arbetsmoral och är sällan sjuk. Så jag antar att de har rätt. Men det skulle vara skönt att få ha rätten att gå hem. Precis som alla andra.

Efter semestern är man visst inte lika immun mot alla de flygande bakterierna. Och de krypande och stillasittande också för den delen. Men nu har jag haft mitt. Nu blir det inget mer. Inte innan jul.

Nu sitter jag alltså här. Mår bättre men har missat lite arbete. Det är det som svider. Jag får ta igen det när jag kommer tillbaka. Då är det bara tre veckor kvar. Till den där nissen ska börja på min avdelning. Nissen. Som jag ska dansa cirklar runt.

Veckans lista v. 33

Positivt:

- Löpning

Uppvärmning med bror inför midnattsloppet. De sista stegringsloppen med eliten innan starten. Helt underbart att känna på känslans igen.

-Lasse's nya

Det här är bara ett smakprov inför kommande skiva. Men ett smakprov med mersmak. Det kommer att bli bra. Riktigt bra.

-Chefen

Hon verkar tro på mig. Föreståndare i en vecka när hon var på semester. Samt förfrågan att ta över lite av hennes arbete när hon går ner i tid. Det känns nästan som en inskolning.

-Farmor

91 år i går. Virrig som alltid. Men hon är go den där farmor.

-UIK

Cupvinst och trolig ligaseger. Igen. Snart måste någon kunna fälla denna gigant.

Negativt:

- Min mp3-spelare

Den vill inte fungera som den ska. Och det gör mig sådär lagom förbannad.

-Sofförsäljning

Efter många om och men så blev soffan såld. Men det var en lång väg dit. Och som tack fick jag äran att hjälpa till att bära ner soffan också.

- Avundsjukan

Midnattsloppet. Alla som ställde sig på startlinjen när jag fick ställa mig i publiken. Det är inte rättvist.

- Hajen

En sex meter haj syntes till utanför Bohuslän. Jaha, då var det slutbadat i Sverige också.mHa! Som om jag skulle bada i våra istäckta sjöar ändå.

-Morgonhumör

Jag är verkligen inte att leka med på morgonen. Bäst att hålla sig på behörigt avstånd.

Valet

Det finns vissa stunder i livet där man verkligen märker vad man är för slags person. Vart intresset ligger och vad man står för. Den här veckan har det visat sig för mig.

I morgon har jag blivit inbjuden till en barndomskamrat, US M. Han ska ha lite fest och det skulle vara ytterst trevligt. Många andra vänner kommer att närvara, bl.a DJ E.

Samtidigt ska Flickan från landet i norr i väg på 75 år kalas. Tre av hennes vänner fyller visst 25. Jag var välkommen att närvara där också.

Nu satt jag alltså med två trevliga tillställningar och skulle välja. Då kom jag på att Midnattsloppet går på lördag. Jag själv ska inte springa. Ni vet historien om det. Men min bror ska springa, och Pierce.

Nu hade jag tre saker att välja mellan. Men samtidigt kom jag på att det inte var så svårt val. Löpning är och kommer alltid komma i första hand. På ett eller annat sätt. Jag kommer i morgon att åka med bror in och se när han tävlar. Dra på mig träningskläderna och känna lite på sommarkvällslukten. Jogga ner med bror efter tävlingen. Precis som förr när vi båda tävlade friskt.

Så där kom jag på det. Jag är en idrottsmänniska. Och det seriösa i det kommer komma först i de allra flesta lägena. Alkoholen och festen får stiga åt sidan och sätta sig på avbytarbänken. Jag ska in och värma upp. Och fortsätta att drömma om ett inhopp i tävlingscirkusen igen.

Veckans lista v. 32

Positivt:

- DN Galan

Det var ordentligt tryck på läktarna. Och det var bra resultat. Personligen imponerades jag mest av Musse och Bekele.

- Arbeit

Skönt att vara tillbaka. Rutiner, rutiner och rutiner.

- Torsdagen

En middag med DJ E slutade med någon pilsner för mycket, men en väldigt rolig kväll. Sällskap av en mamma till ett av barnen på min avdelning. Komiskt. Samt en sosseröstande blåmoderat. (Vart fan kom han i från?)

- Vädret

Semestern är slut. Då kom den klarblåahimlen fram.

- Ligorna

Nu drar de i gång. De stora ligorna börjar ta fart. Köln slog St Pauli. Arsenal vände sent mot Fulham.

Negativt:

-Manusrädsla

Sju förlag har fått mitt barnboksmanus. Ett har svarat att de fått det och ska läsa igenom det. Jag är nervös, men vågar inte tro på något.

-Arbeit

Det var ändå rätt skönt att bara vara ledig...

-Publik

Skamligt när publiken går innan tävlingarna är slut. Eller matcher också för den delen.

- Trötthet

Jag har varit så fruktansvärt trött senaste tiden. Känns som om jag går runt i koma hela tiden.

- Källström

Vad i helvete Kim. Inte du.

Liar liar pants on fire

Jag sitter och ser lite på Jim Carey's film Liar Liar. Han kan inte ljuga på en hel dag. Och jag kan inte undgår att undra över hur det skulle vara om jag inte kunde det. Eller in hela världen verkligen inte kunde ljuga. Skulle inte världen falla då?

Det är nog mycket små lögner som jag inte är medveten om. Som jag kanske använder för att undvika konflikter eller obekväma sistuationer. Kanske ibland något här hemma. Kanske ibland något till en vän eller på arbetet. Ofta för att slippa saker. Att gå på något man inte har lust med. Att se på något man inte vill. Vad vet jag.

Jag skulle inte vilja hamna i Mr. Carey's situation. Inte för att jag föredrar att ljuga. Men ibland kan små lögner vara bra att kunna använda. Det gäller bara att hantera dem rätt och välja situationerna där de ska användas.

Jag skulle ljuga, om jag sa att jag längtade till arbetet på måndag. På måndag när jag öppnar dörrarna är jag bossen. Föreståndaren. Över en handfull personal och ett flertal händer barn. Spännande. Men förbannat läskigt.

Ett manus kommer flygande

"När Glenn ska sova på kvällen ligger han i sängen och tänker på sina fröknar. Häx - Mona med kvasten. Clown - Ullis med de stora fötterna. Och så på Stefan. Pojken som också var fröken. Glenn tycker det ska bli roligt att gå till dagis i morgon. Och tänka sig, att det kunde finnas både flickfröknar och pojkfröknar."

Så låter de sista raderna i ett försök till en barnbok. Jag har nu skrivit klart en och funderar på att ta ett steg till. Ett steg ut i världen utan att veta om jag kommer att kunna stå upp efter det. Jag har tagit fram lite adresser till olika bokförlag. Kuvert och manus ligger framför mig. Jag tänkte chansa. Skicka i väg min idé. Mina ord och meningar.

Det kommer att vara riktigt läskigt. Nu har jag inte speciellt stora förhoppningar. Men samtidigt. Jag vill så gära. Jag vill kunna skriva barnböcker så att de uppskattas av barn där ute. Och vuxna också för den delen. Om viktiga saker, på ett roligt sätt.

Det skulle ta ett par månader innan man fick svar från förlagen. Jag kanske hinner glömma bort att jag skicka de in något. Ha! Som om det skulle vara möjligt.

Men i alla fall. Jag ska våga. Jag ska chansa. Utan chansningar kommer man ingen vart. Så sägs det. Och då är det bäst att följa det. Om några månader vet jag. Och då vet ni.

Veckans lista v. 31

Positivt:

- U19 basketlandslaget

Man ska även belysa de små. Och den här gruppen unga tjejer blev stora. Starkt jobbat.

- Grönan

Inte bara för att vi vann den stora kexchokladen. Grönan är grönan och det är bra. Om man bortser från allt jävla köande.

- Ord

"Som" mitt i meningar. "Bortgjort" och "otänkt". Norrländska ord är charmiga.

- Johan Wissman

45.03. Nedtränad och mellanår. Det här kan bli intressant. Höga 44 innan säsongen är slut.

- Semester

Jag stressade upp de sista dagarna. Men att sova länge och vara uppe längre. Det är skönt.

Negativt:

- R. Kelly

Allt för många gör det. Men han är en offentlig person. Att gå på 13 åriga flickor är vidrigt och fegt. Illa Kelly.

- Vädret

Noll helsoliga dagar under tre veckors semester. Kul. Verkligen.

- Tidningsutdelningen

Varför måste de slänga ner morgontidningen så förbannat jävla tidigt. Innan 05.00 är olagligt.

- Ingen löpning

Efter att ha joggat två pass den här veckan så svider det ännu mer. Jag vill springa igen. Massor. Men...

- Bloggjäveln som försvann

Jag hade egentligen något annat här, men precis när jag skrivit klart allt försvann det. Tack.

Män och kvinnor

Flickan från landet i norr har ett antal boxar med serien sex and the city. Hon har sett dem ett flertal gånger. Jag kanske har sett något enstaka någon gång på tv. Jag har aldrig fastnad för själva serien. Däremot har jag reagerat på hennes funderingar och hennes sätt att skriva.

Vi har nu öppnat boxarna. För första gången för mig. Ännu en gång för andra. De första avsnitten är avklarade. I första avsnittet pratas det om att killar bara ligger med tjejer utan att ha några känslor efteråt. Kan det verkligen vara så? Eller är det en styrd åsikt från dessa singelkvinnor i serien? För inte kan jag tänka mig att det är fler killar som har känslolöst sex än det är tjejer.

I andra avsnittet togs helt andra funderingar upp. Män som bara träffar modeller. Annat är inte av intresse. Jag kan inte relatera till det. Jag har aldrig träffat någon modell. Och dessutom kan det väl ändå skilja rätt mycket när det kommer till ordet modell.
Modeller som går på catwalken är inte vackra. Inte någonstans. De ser hemska ut. Beniga, bleka och halvdöda. Ibland t.o.m heldöda då de bantat för mycket.
Men ofta har jag undrat vad som krävs för att man ska bli någon slags modell. Jag har ingen önskan att bli det, men det skulle vara kul att veta vad som behövs. Catwalkmodell, plusmodell, kallsongmodell eller skomodell. Jag vet inte ens vad det finns för olika.

I tredje avsittet tas funderingar kring giftemålet upp. Blir man någonsin för gammal för giftemål? Det tror jag inte. Om däremot barn ska bli till i samma förhållande, så finns det kanske en ålder. Jag vet inte, men det känns som att det är en tanke som för mig personligen, ligger ett par år frammåt i tiden.

Gifta par träffar andra gifta par. Singlar träffar singelvänner. Så är det. Om man nu är gift eller bara tillsammans, det spelar föga roll. Och det är en diskussion som aldrig kommer att ta slut. Så fort någon träffar en man eller kvinna, så förpassas tid med diverse singelvänner. Tyvärr, men så är det. Det tror jag sker i de allra flesta fallen. Men kanske är det skillnad på att ha ett förhållande i tidigt stadium och på att vara gift.

Men som sagt, det finns underbara funderingar i den här serien. Funderingar som där utspelar sig ur kvinnors synpunkt. Men är inte speciellt svåra att göra om. Och se dem ur en mans perspektiv. Kanske är det funderingarna och tankarna som ändå gör att serien håller.För handlingen annars, den ger mig ingenting.

Vad ska man tro på

Semestern börjar lida mot sitt slut nu. Det som skiljer dagen och arbetet är en kort helg. Men det är inte bittert. Inte alls. det ska bli roligt att få börja igen. Det känns inspirerande, som en tidigare lite udda klasskamrat till mig skulle ha sagt. Det ska bli skönt att komma i gång igen.

I torsdags intog flickan från landet i norr och jag Grönan. Med oss hade vi lite släkt till flickan. Det åktes en del attraktioner. Någon kräktes. Andra åkte vidare. Ibland känns det bara så meningslöst att ställa sig i en köjävel och vänta i 30 minuter för att sedan åka i 1 minut. Är det verkligen värt det? Jo, antagligen.

För att sedan avrunda det hela. Och för att spela bort alla våra tillgångar. Som lärare tjänar man så fruktansvärt mycket, så ibland är det svårt att hinna spendera pengarna. Så längst ner i byxfickan hittade jag 50:-. Vilket ungefär är en månadslön. Och så gick vi till ett chokladhjul. Ingen vinst första gången. Andra gången hade vi nummer 61-66. Hjulet snurrade i hög fart. Det stoppades. Och så långsamt långsamt stannade det av. Och så stannade det på nummer...66!
Vilken lycka. En enorm kexchoklad fick följa med oss hem. Perfekt som frukost. Och lunch. Och...middag.

Men inte är det ofta man åker dit på en sådan tur. Men ibland behövs det. För att man ska fortsätta tro på turen. För att man inte ska ge upp hoppet helt. Nu behöver vi inte göra det. Nu kan vi äta kexchoklad tills vi får nog. Och när vintern kommer. Är kexchokladen slut. men kvar finns tron. Tron på turen.

Veckans lista v. 30

Positivt just nu:

- Musse

8.05.75. Mer behövs egentligen inte sägas. Fruktansvärt imponerande.

- Umeå

Kul att vara där igen. Det är en mysig liten stad. Och man kan kalla den liten, om man är frtån Stockholm.

-Roadtrip

Att åka bli långt är alltid roligt. Komma i från. Åka till.

-Källström

Han börjar bli riktigt het på marknaden. Och på planen. Jag ser personligen gärna att han stannar kvar i Lyon.

-Gunwald Larsson

Han är för underbar. Kommentarer som är så enkla och simpla, men blir så fantastiska. Så ekal, men så omtyckt.

Negativt just nu:

- Bilförare

Hur tänker en del när de är där ute på vägarna?

- Arsenal

Ett lag i spillror känns det som. Hoppas de kan överraska ändå.

- Cykelsporten

Det är tragiskt. Man vet inte vem man ska tro på längre. En efter en åker dit för doping. Den ena bortförklaringen är sämre än den andra. Vem kan man egentligen imponeras över?

- Wayne Bleyles

Utnyttjade små barn sexuellt. Barn som var medvetslösa, hjärnskadade eller stumma. Lägre kan man fan inte sjunka. Ett skott i nacken förtjänar jäveln.

- Ekonomin

Många små utgifter skapar en flod av rinnande pengar. Det är inte bra. Jag har ingen koll då.

Tankar om hösten

Halva semestern har rullat förbi. Och jag har verkligen inte gjort mycket. Middag med föräldrar, bror och dalaflickan. Middag med G-spot. Köpt ny soffa och ny matta. Tränat med cykel. Styrketränat. Tittat på tour de France och jagat bostadsföreningspengar. Alltså. Jag har inte gjort någonting alls.

Kanske är det så det ska vara på semestern. Förra året målade vi om alla dörrposter. Det var ett stort projekt. Inget målande i år.
Jag börjar i stället tänka på hösten. Hösten i september. Jag försöker tänka förbi v.33. Veckan då jag ska vara föreståndare. Och chefen arbeta som. Ja, jag vet inte vad hon ska göra.

Men hösten ser jag fram emot. Att gå i väg till skogen med min nya Mullegrupp. Att hitta på en massa saker. Det finns visserligen en hel del jag kanske inte ser fram emot lika mycket. Föräldramöte. Utvecklingssamtal. Det finns en hel del.
Men efter att nu varit borta från arbetet ett litet tag. Så märks det att jag ändå trivs väldigt bra på mitt arbete. Jag ser verkligen fram emot att komma tillbaka och börja om på nytt. Ny barn. Nya föräldrar. Nya fast gamla.

Jag har ett tag kvar innan jag börjar. I morgon åker jag norrut. Med Flickan från landet i norr. Och med den vinröda franska kombin. Några dagar där. Och så några dagar här. Sedan är det dags att köra i gång igen. Och det finns ingen ångest. Inte ett spår av den. Det finns bara positiva tankar. Kanske t.o.m lite längtan. Men bara kanske.

Veckans lista v.29

Positivt just nu:

- Djurgården - Elfsborg

En underbar vändning på matchens sista minuter. 0-1 blev efter två fasta situationer 2-1. Lyckan var total. Klockan slår, klockan slår...

- Nytt vardagsrum

Nu har vardagsrummet också fått sig en ordentlig uppryckning. Ny soffa och ny matta. Så, någon som vill ha en marinblå bäddsoffa?

- Semester

Även om tristessen är total så är det skönt att vara ledig. Sova ut och bara vara.

- Träningen

Tyvärr ingen löpning alls. Men så ska det vara. Däremot en hel del styrka och cykling. Sugen finns kvar.

- Facebook

Jag antar att det är det nya lurresturre. Men rätt roligt verkar det vara.

-Negativt just nu:

- LHS

Flickan från landet i norr ska börja plugga i höst. Och jag är avundsjuk. Jävligt avundsjuk. Jag vill också plugga där. Samma som jag gjort tidigare.

- Cykelhatet

Det ska inte vara lätt.

-Ekonomin

Det finns vissa svårigheter den här månaden. Det blev lite tokigt. Både med inköp och löner. Men nu är det bara tre dagar kvar.

- Tristessen

Uttråkandet fortsätter. Flickan från landet i norr arbetar vidare och jag har verkligen tråkigt. Kanske spelar latheten in också. Latheten efter alla cykelpass.

- Bengt

Bengt. Min julstjärna som jag fick för snart två år sedan. Han börjar se uppgiven ut nu. Men jag har inte gett upp hoppet på han ännu.

Arga blickar hinner inte i fatt

Har börjat komma in i något enormt träningsberoende. Igen. Kanske jag bör tillägga. Men jag håller mig fortfarande i från allt som heter löpning. I stället har jag hoppat upp på sadeln. Rullar fram km efter km. Mil efter mil.

I morse hoppade jag upp på sadeln och styrde cykeln ut mot det stora fältet. Järvafältet. Har sprungit lite där ute tidigare. Från Jakobsbergshållet. Nu kom jag in från andra hållet och kände mig vilse innan jag ens kommit in på fältet. Men det var bara att chansa. Två hundra olika vägar som går under, över och genom varandra. Klart man inte kan åka fel på det.

Det var en hel del människor ute och gick. Och snabbt fick jag känslan av att man inte var mycket värd när man cyklar lite snabbare. Jag vet inte direkt om jag ska kalla mig själv cyklist. Men man kan alltid önska.
Det haglade elaka blickar och mummel när jag cyklade/flög förbi de som var ute och gick eller rullade fram på sina cyklar. Blickarna hann inte riktigt i fatt mig. Men de syntes lång väg.

Vart ska man cykla om man vill köra på lite snabbare? Och om man inte har en landsvägscykel? För att desperat ändra på det skickade jag in rätt svar till eurosport's tittarfråga till tour de france idag. Vinsten var en landsvägscykel fär 7500:-.
Antagligen är jag de enda som skickat in. Så jag kan redan känna mig fruktansvärt lycklig och säker på att jag vinner den.

Medan jag väntar på den får jag cykla vidare med min mountainbike. På Järvafältet eller inte. De arga blickarna får helt enkelt acceptera det. Vi får dela på vägen. 60/40. Helt rättvist.

Får man dåligare språk som pedagog?

Jag har funderat lite på språket på min arbetsplats. Det handlar inte om fula ord från personalen. Inte från barnen heller för den delen. Utan det handlar om grammatiken.

Att barn i fryra - fem års åldern inte har perfekt grammatik kan alla förstå. De flesta böjelserna bli fel. Det kan heta bästaste, tvådje och skärde. Absolut inget ovanligt att de säger så. Det ända man kan göra är att repetera orden på rätt sätt.

Men det jag har märkt är att man själv. Som pedagog. Ofta kommer in i barnens talsätt och säger medningar som låter väldigt konstigt. Både meningsbyggnadsmässigt och böjelsemässigt. Jag kommer allt oftare på mig själv. Eller att Flickan från landet i norr kommer på mig. Att använda ett språk som inte verkar vara helt fördigutvecklat.

Får man alltså som pedagog sämre (dåligare) språk? Det tas aldrig upp på utbildningen. Visserligen var det väldigt mycket som aldrig dök upp under utbildningen. Som man hade behövt i arbetslivet. Men nu är det språket det gäller.
Kan man göra något för att undvika det här. Börja rätta sig själv hela tiden kanske är rätt medtod. Det sker ändå inte i varje mening.
Eller kanske ska man bara skratta åt det. Och tillämpa uttrycket: "Man blir som man umgås". Ha!

Nockad av grannen

Det är semester nu. Lite blandade känslor. Tråkigt att alla de "stora" barnen nu har slutat och går vidare till skolan. De är redan saknade. Samtidigt är det skönt att få en paus från allting. Sova lite längre. Låta benen ligga uppe på borde lite längre på kvällarna.
Och så det där med rutiner. Jag behöver rutiner och vill gärna ha det så. Sista veckorna innan semestern var inte direkt rutinbundna. Inte heller semesterveckorna. Det ska på så sätt bli väldigt skönt att börja arbeta igen och komma in i vardagsrytmen.

Jag avslutade vårterminens arbetsdagar med att bli nockad av min granne. Sista dagen innan semestern. Jag är på väg ut och gå till bussen. Jag låser ytterdörren och vänder mig om för att gå ner för trappan. I samma ögonblick som jag vänder mig om öppnar grannen sin dörr så den kommer precis i ansiktet på mig. Vingligt tar jag mig ner för trappan och i väg till bussen.

Veckans lista v. 28

Positivt just nu:
- Goebben

Goebben kom äntligen upp till Stockholm igen. Ett kort besök på Snaps och en middag här blev resultatet. Verkligen kul att se dig igen kompis!

- Touren

Touren är igång. Wohoo!

- Semester

Sista dagen är klar. Allt var som det skulle när jag lämnade arbetet i fredags. Nu väntar tre veckors vila.

- Top Spin

Top Spin Tennis. Hetare spel får man leta efter. Det är ett bar tidsfördriv.

- Träningssuget

Det är ändå tur att sugen finns kvar. Det lovar gott inför framtiden.

( - Magnus Carlsson)

( Det går inte att blunda för denna händelse. Så är de bara.)

-Negativt just nu:

- Hjärtat

Det har blivit bättre. Men inte helt bra. Nu är det semester och det får utvisa hur jag mår efter det.

- Förskollärare vs Barnskötare

Varför måste barnskötare och förskollärare vara så bittra på varandra? Är det inte meningen att vi alla ska arbeta ihop?

- Bilbehov

En bil skulle underlätta i många fall. Att åka iväg och handla på ställen man annars inte kan. Köpa saker som inte går att ta med på bussen. Bil. Nu. Nyss.

- Ibrahim Ba

Ibrahim Ba ska skriva på ett kontrakt med Milan. Igen. Han har tydligen imponerat på dem. Ha! Hur är det möjligt?

- Tristess

En dag har gått på semestern och jag är redan uttråkad. Hm.

Live forever

När jag stod i kassan och skulle räcka fram mina kort för att betala det jag köpt, fick jag en obeskrivlig känsla i kroppen. Handen jag höll korten i darrade lätt. Jag tittade bredvid mig och vände tillbaka huvudet. Snabbt flög en tanke av igenkännande genom mitt huvud och jag vände tillbaka huvudet. Där stod han.

Mitt hjärta har kännts bättre de senaste dagarna. Kanske för att stressen lagt sig på arbetet nu. De sista två barnen som skulle avsluta sin tid på förskolan har nu gjort det. Det blev lite sentimentalt med den ena flickan. Lättnad med den andra. Elakt att säga så. Men det är verkligheten.

Under sista veckan hann jag med att göra om ett helt kapprum också. Ner med allt som fanns på väggarna. En förläder som målade på kvällarna och sedan satte jag upp allt igen. Nytt och fräscht. Från läskigt grönt till modernt vitt. Eller något sånt. I alla fall hann jag klart med allt och kunde lättad gå från arbetet i fredags. I god vetskap om att allt var klart. Allt stod där det skulle och var skinande rent. Precis som jag vill ha det. Tyvärr börjar jag sent på månadgen efter semestern. När vi öppnar igen. Och under de första timmarna kommer det mesta hinna raseras igen. Fuck the lemon. Men jag antar att även det är verkligheten.

Ja, Flickan från landet i norr och jag tog oss an storstaden idag. En snabb lunch och lite shopping. Tankarna var ända ute på Ikea. Men det fick stanna vid endast tankar idag. I stället köpte vi lite till lägenheten. Lite till oss själva. Inga större saker. En skön dag på stan helt enkelt. Vi fick till och med se ett brutalt gripande. En hysterisk narkoman till kvinna som låg och skrek under polisens tryckande knä. Verkligheten här också. I alla fall i Stockholm.

Det som hände inne på Stadium däremot. Det vet jag inte om man kan kalla verklighet. Men där bredvid mig, bredvid oss, i kassan stod Herr Magnus Carlsson. Det är stort.
Nu vet ni inte hurvida jag skojar eller inte. Jag menar, vi såg Fredrik Reinfelt i Täby för två veckor sedan, utan att jag ens nämnde det. Men helvete vad stort det här var. Magnus Carlsson. Oj oj. Shit! Det kan man leva länge på. Live forever.

Veckans lista v. 27

Positivt just nu:

- Kommunikationer

Efter tre år här har jag nu upptäckt att kommunikationerna åt alla håll är enstående. Det går bussar till alla stora köpcentrum precis vid oss. Snabbt och smidigt. Tur att det bara tog tre år.

- Robin Söderling

Tyvärr vann han inte matchen mot Nadal. Men han pressade rätt bra. Dessutom retades han tillbaka så Nadal fick smaka på sin egna madicin. Den smakade bittert. Tydligen. Bra gjort Robin!

- Allsvenskan

Djurgården i serieledning. Så ska det se ut. Så kommer det ser ut när serien är klar också. "Und wir haben ein idol..."

- Arbetet

Det är nästan semester redan nu. Lite barn och den bästa personalen kvar. Det blir mycket plockande och fixande. Och utflykter.

- Städning

Nu är lyckan total. Inte bara får jag städa här hemma. Större delen av dagarna på arbetet går åt att städa. Rummen på avdelningen. Föråd. Lekhallen. Överallt behövs det städas. Och plockas. Gammalt åker ut och hem. Nytt flyttas över och ställs i ordning. Jag är ensam personal på min avdelning. Då blir det som jag vill.

-Negativt just nu:

- Chili Cheese

För Guds skull. Inte fan kan de sluta sälja Chili cheese på McDonalds bara sådär. Och ersätta det med spenatrullar. Skandal!

- Hjärtat

Jag har haft ont i hjärtat i en vecka nu. I början var det dygnet runt. Nu kommer det och går. Det hugger till. Det krampar när jag andas in. Ibland börjar jag kallsvettas. Men det går över. Jag är övertygad.

- Vädret

Fortsatt mulet och regnigt. Det är inget sommarväder direkt. Dags för en förbättring. Omgående!

- Kommunikation

Efter mitt beslut med att sluta träna har kommunikationen med min bror och mina föräldrar blivit sämre. Det är lite trist. Och onödigt.

- Hälsenan

Senan blir allt sämre. Kanske måste jag springa? Kanske måste jag byta skor? Jag vet inte, men bra måste den bli snart.

Att bara vara en pojke

Några av de blivande skolbarnen har slutat hos oss nu. De har gått vidare. Börjar nästa kapitel i sina liv. Det lite sentimentala tider. Men samtidigt roliga.

Barnen ska ha kramkalas och glasskalas. Det ska givetvis visas att de ska sluta. Också kommer föräldrar med panikinköpta presenter som de ber barnen överlämna till oss pedagoger. Och så ska det tackas för den här tiden och för allt som varit. Och det är just där. I föräldrarnas lilla "tacktal" som det dyker upp. En liten mening som jag stör mig på. En mening som formuleras på olika sätt.

"Och det har varit jätte roligt med en kille här."
"Det har varit bra att A har fått haft en kille som fröken"

Så ser det ut. Så låter den där lilla meningen i deras tal. Och jag tycker det känns fel. Är jag bara där för att jag råkar vara man? Hade vilken man som helst varit bra för deras barn? Kan det inte ha någonting med mig som person att göra? Eller med min personlighet eller kunnande?
Det låter inte så. Tyvärr. Jag önskar de kunde formulera om den där meningen så det i såna fall, om de nu menar det så, blir lite mera personlig. Det skulle betyda mer. För låter det som det gör nu. Då betyder det inte ett skit för mig. Det rinner av direkt.

För övrigt så har jag börjat läsa en ny bok. "På kudde av gräs" heter den. Och det är en av böckerna i en triologi. Givetvis trodde jag att det var den första boken och att den bara började lite konstigt och var lite svår att hänga med i. Men så klart hade jag fel. "På kudde av gräs" är den andra boken. Jag ställer tillbaka den i bokhyllan. Plockar fram nya av Liza Marklund i stället.

Veckans lista v.26

Positivt just nu:

- Hus

Det har börjat bli lockande med hus. En vän håller på att buda på ett i Blekinge. Och vi har hittat ett drömhus för rimligt pris i norr. Vi är väldigt sugna.

- Tant S erbjudande

Mitt i husjakten kommer Tant S med ett erbjudande. Ett erbjudande som kan innebära något väldigt roligt och rivande. Frågan är exakt hur jag ställer mig till det. Hur mycket mod som finns i mig.

- Läsa

Har börjat komma igång med läsandet igen. Liza Marklunds - "Röda vargen" är precis utläst. Och nästa bok är påbörjad. Kudde av gräs heter den och är den första boken i en trologi. Än så länge ställer jag mig ytterst tveksam till den.

- Haile Gebreselassie

Här tror alla att han är slut och passé. Så smäller han till med två världsrekord på samma gång. Rekord på 1 timme. 21 285 meter hann han. Samtidigt passerade han 20km på ny rekord tid. (56.55.60) Han är otroligt stor den lilla mannen.

- Förnyelse

Viktigt med förnyelse ibland. Bryta gamla inbitna saker. Nya kläder. Några nya saker så inredningen ändras. Det behöver inte vara dyrt och stort.

Negativt just nu:
- Vädret

Kom igen nu. Det skulle vara sommar. Jag vet att solen ligger och trycker där bakom molnen. Släpp fram den. Nyss!

- Otrohet

Ja, vad ska man säga. It sucks. Big time. Hoppas det fixar sig för de inblandade.

- Fakturan med stort F

Så kom fakturan för badrumsrenoveringen till slut. 91 big ones. Den kom 27 juni. Förfallodatumet var den 19:e juni. Ha! Genomtänkt.

- Hälsenan

Även om jag inte ska springa vill jag veta att jag skulle kunna. Hälsenan ömmar fortfarande när jag trycker lätt på den.

- Minnen

Och här sitter jag och pratar om att man själv kan göra de mindre roliga minnena till något positivt. Jag drömmer mig bort flera gånger per dag till löparrundor. Steg som flyger fram längs grusvägar och våt asfalt. Spikskor som lätt berör den röda löparbanan. Stretchingpauser och slitna ben. Svett och mjölksyra. Jag skulle göra mycket för att få göra om några år av mitt liv. De minnena svider, det gör ont att tänka tillbaka till dem.

Scrubs bjuder på minnen

Lördagskvällen börjar lida mot sitt slut. I alla fall för mig. För andra kanske den precis har börjat. Jag har precis sett ett avsnitt av Scrubs. Ett avsnitt som bjöd på tillbakablickar av olika slag. Tillbakablickar på fall. På fina saker och på elaka saker de gjort mot varandra. Men det kändes inte som att det var så hemskt. De verkade ha haft det riktigt bra där. I sina sex år. Och det pratades om dagdrömmandet.

Och plötsligt satt jag där. Med huvudet snett upp till vänster. Tankarna flög i väg. Och landade så smått på min arbetsplats. Jag har inte varit där i sex år. Knappt tre. Men det finns minnen. Vi har gjort så mycket roligt. Och vissa stunder ser jag det som obegripligt att ens fundera på att sluta där. Kanske ska jag väga in de tankarna i Tant S erbjudande?

Men barn har kommit och gått. Föräldrar likaså. Snart är det sommar. Och sedan börjar ett nytt kapitel. Både för barnen och för mig. Nytt kapitel med nya minnen. Vi har gjort elaka saker mot varandra i personalgruppen. Vi har gjort mycket snällt också. Och roligt. Och vad gäller fallen. Då är det nog bara jag som får stå för dem.

En stund mindes det om dansande i Scrubs. Jag minns mina danssteg. Jag är nog den enda bland pedagogerna som dansar omkring på arbetet. Det måste man ibland. Det blir så mycket roligare då. Och det syns utåt att man trivs och har roligt.

Men utan att bli för sentimental så här inför tolvslaget, så är minnen i regel bra. Även om det gäller minnen där man kanske inte blivit behandlad eller behandlat någon på bästa sätt. I stället har man lärt sig, utvecklats och gått vidare. Det stärker oftast. Och då blir det till bra minnen. Precis som i serien jag precis sett. Fall. Dans. Roligt och tråkigt. Minnen är minnen och i slutändan är det just det som ingen kan ta i från oss. Och det är bara upp till oss själva om de ska framställas som bra eller dåliga.

Rapportskribent och föreståndare

Och plötsligt satt jag där. Med två stora uppdrag på mina axlar. Kanske inte så betungande som jag först var rädd för. Men de är stora.

I våras tog vi hem titeln efter att ha gjort den bästa Grön Flagg rapporten. Inkasserade 10.000:- och kände oss fruktansvärt nöjda. Förra rapporten handlad om mijön. Det var det vi arbetade med då. Efter den rapporten gick vi mera in på livsstil och hälsa. Och det bestämdes att någon annan skulle ha hand om det.

Där satt Tant S och tog på sig uppdraget. Men hon skulle inte göra det ensam. Mittemot henne satt jag och tog emot hennes blick. Mödosamt sträckte jag upp min hand och tog på mig det delade ansvaret. Men det kändes inte alls specielt betungande. Idag hade vi vårat första möte. Och vi fick ihop rätt mycket material och tankar. Så det kan nog bli roligt det här.

Om vi vann förra året. Då kommer vi att utklassa i år. När Tant S och jag är färdiga med den här rapporten. Även om två vinster i rad, känns föga troligt.

Imorse kom chefen fram. Och kastade ansvar rakt i ansiktet på mig. V. 28 och 33 är hon på semester och då ville hon ha någon assisterande chef. V. 33 hade hon planerat att låta mig ta hand om stället.
Det kanske inte är så många beslut att fatta. Antagligen inga alls. Men något får jag säkert ta hand om. Kanske några ansökningar till 50% tjänsten som ligger ute just nu.

Jag han knappt ifrågasätta hennes beslut så svarade hon med lugn röst: "Jag hade inte frågat dig om jag inte trodde att du skulle fixa det".
Och så var det med det.

Men jag börjar inte bli nervös för det. Inte ännu. Jag tar det med ro. Undertiden har jag annat att fundera över. Annat att bli rädd för. Något jag inte kan skaka bort från tyngda axlar. Men jag får återkomma med det.

Tant S kommer med erbjudande

Idag är det soligt. Det var ett tag sedan. Nu sitter jag inne på chefens kontor och känner på hur det är att vara föreståndare. Att vara förestånadare utan att behöva ta några beslut. Jag har musik i öronen. I tankarna har jag något annat.

Ute på gården idag kom Tant S fram till mig. Hon hade något att prata om. Hon och min kollega L8, samt några vänner till Tant S. En av dem är civilekonom. En annan utbildad lärare. De har en idé om att öppna en egen förskola. Och de ville ha med mig.

Förskolan ska ligga i min hemkommun, vilket gör att jag sparar väldigt mycket restid. Men jag känner mig ändå lite osäker. Jag har hört att man ska ta chansen om man får den. Chansen att vara med och starta upp en avdelning, eller en förskola. Den chansen kanske jag får nu. De ska ansöka om allt som nu ska ansökas om. Och så får vi se.
Jag känner mig lite osäker på folks kapacitet och seriöshetsstatus bara. Jag vet inte riktigt. Det är mycket som måste göras. Mycket som ska organiseras och fås fram. Handlingsplaner och diverse andra seriösa och eftertänksamma saker.

Så jag vet inte riktigt. Det låter väldigt spännande. De hande tänkt någon slags språkprofil. Jag med min tyska. Tant S med sin spanska. Någon hade finska. Kanske kan vara något. Det kan inte vara det lättaste att bara starta upp en förskola. Eller så är det det. Jag vet inte. Jag kände mig mest smickrad över att de ville ha med mig ombord. Men intressant låter det. Verkligen.

Veckans lista v. 25

Positivt just nu:

- Träning
Jag har börjat träna igen. Ingen löpning, men jag kör lite styrketräning varje kväll. Det känns bra att få upp pulsen lite igen.

- Röda dagar
Ännu en röd dag. Jag tackar och tar emot.

- DC ++
Äntligen har vi fått i gång det. Bara för syns skull alltså, för vi laddar ju inte ner. Sånt är olagligt.

- TV sport
Det visas mycket friidrott på tv just nu. Även om det är lite bittert att se ibland så är det riktigt trevligt.

- Badrummet
Det känns fortfarande nytt. Det känns fortfarande härligt att duscha och gå omkring i badrummet.

Negativt just nu:

- Arbetaren

Den nya nissen. Vikarien. Som ska börja i oktober på min avdelning. Han är negativ, så enkelt är det. Han har inget där att göra.

- Fotboll

Derbyförlust mot Bajen. Real Madrid fick turligt med sig ligatiteln. Och Henry försvinner från Arsenal. Ingen bra fotbollsvecka.

- Hanna Ljungberg

Åtta minuters comeback. Sedan skadad igen. Riktigt trist för henne och Sverige.

- Respons

Nu har jag skrivit två böcker. Och responsen från de som läst dem var sådär. Jag kanske ska lägga pennan bredvid skorna på hyllan.

- Matlagning

Just nu finns det ingen lust till matlagning. Måste man äta?

Kryp hem pojk

Den där killen kom på besök. En sån här helylle kille. Och kanske var det så att han tydligen imponerade på chefen. Våren profil är miljö. Och det var han visst väldigt intresserad av. Men vem skulle inte säga det på en intervju?
Tiderna var han också nöjd med. Och stället.Och bla bla bla. Allt var tydligen bra.
Så i oktober ska väl den här nissen börja på min avdelning. Kul. Verkligen. Jag ser fram emot det.

Fast mest tycker jag synd om honom. För jag kommer att överglänsa honom så mycket att han kommer att krypa hem med svansen mellan benen varje dag. Mitt arbete kommer att vara världsklass. Medan hans kommer att vara korpseriematerial. Så kommer det att vara. Jag kommer att vara överallt. Samtidigt.

Nu ser jag nästan fram emot det på riktigt. Inte för att han han skulle kunna komplitera mig som ensam kille. Inte för att han kan vara en avlastning. Och inte för att de pedagogiska diskussionerna kanske kan bli bättre. Utan för att se hur han kryper hem och hur han imponeras över mitt arbete. Ha! De är som om Arsenal skulle möta Väsby.

Ensam kille har sina fördelar

Någonting har fått mig att börja fundera på arbetet. Jag har en kollega som är mammaledig. Därför finns det nu en annons ute på en 50% tjänst. Tjänsten ska vara på min avdelning. Det som får mig att känna mig lite olustig är att det är en kille som har sökt tjänsten. Han ska ha fått riktigt bra referenser. Och kommer på besök i morgon kl. 14.

Jag vet inte varför riktigt, men att det just är en kille som kanske ska börja hos oss känns inte bra. Det är bra med manliga förebilder, men räcker det inte med mig? Om jag nu är en förebild. På något sätt känns det som att jag vill vara ensam kille där. Även om man ibland får ta emot pikar lite här och där. De är ändå på skoj och lite charmiga. Men jag gör en massa saker både med barnen och för kollegorna. Saker som gör att jag höjer mig själv. I mina ögon. Och det har varit viktigt för mig de senaste åren. Även om det bara är små simpla saker.

Jag vill fortsätta med det. Men samtidigt kanske det är en kille som är helt annorlunda. Mina andra kollegor kanske fortsätter att komma till mig. Barnen likaså. Kanske är hen riktigt bra och utmanar mig så att jag måste höja mig själv ännu mera. Det är bra för framtiden. Och för förskolan. För barnen likaså.

Men innerst inne. Om jag ska vara helt ärlig. Så vill jag inte att en till kille ska komma dit. Jag vill vara ensam kille. Jag trivs bra med det. Är det inte bättre att sprida ut de få killarna som arbetar i förskolan? Gör så, och låt killen få anställning någon annanstans.

Veckans lista v. 24

Positivt just nu:

- Ordningen

Ordningen är återställd. Smutsen, dammet och partiklarna är ute ut lägenheten. Alla maskiner och material likaså. In med renhet och doft. Och ordning.

- Glenns weblogg

Shit. Veckans lista är tillbaka. Som ni har väntat. Som jag har väntat. Eller så är det inte nån som har väntat.

- Badrummet

Vad ska man säga. Det är klart. Det är fint. Det är nästan vackert.
- Djurgården fotboll

Derbyvinst. Vinst mot IFK. Och tillfällig serieledning. Full fart frammåt!
- Fab 5

Hur låter det här egentligen? Fab 5? Men kom igen, man får en massa bra tips. Och ett gott skratt ibland.

-Negativt just nu:

- Beslutet

Ja, att ta beslutet att sluta träna var tugnt. Men alla jag pratat med har accepterat det, förstått det och stöttat. Tack.
- Tristess

Allvarligt, det finns ingetning att göra på arbetet längre. Allt är klart. Nu väntar man verkligen bara på att barnen ska sluta och gå på semester, så man får städa upp efter dem ordentligt.
- Ekonomin

3 juni och jag hade 240:- kvar på kontot. Det är inte bra. Det är till och med riktigt jävla illa. Men det ser ut att lösa sig även den här gången.
- Skriva

Att skriva något speciellt är mycket svårare än att bara fantisera ihop något. Jag har skrivit första manuset till en barnbok nu. Hoppas jag kan hitta någon som är bra på att teckna bilderna till bara.
- Avundsjuka

Avundsjuka är jobbigt i alla fall. Men i en del fall lider man extra mycket. Att titta på Golden league tävlingarna i friidrott precis när man själv insett att man kanske aldrig mer kommer att träna hårt, det är nästan självplågeri, högt upp på skalan.

Ett SMS från kroppen

Jag skulle ljuga om jag sa att jag mådde bra. Att gråta sig själv till sömns natt efter natt efter natt kan inte vara ett friskhetstecken. Men samtidigt är jag inte förvånad. Det har tagit hårt. För att lindra smällen tänker jag att det inte är slut. Jag måste bara vila ett par månader för att bli frisk och hel. Då känns det lättare. Det blir som att vänta på att få köra igång igen.

I väntan på att månaderna ska gå så har jag satt mig med datorn i knät och börjat skriva. Jag har skrivit en barnbok. Jag själv tycker att den är riktigt kass. Men kanske kan den bli bättre med lite bilder till.
Och en annan bok, som handlar om vägen till beslutet alla idrottsmän och kvinnor måste ta. Någongång i livet. Vare sig man vill eller inte. Det är roligt att skriva. Men det blir nästan lite svårare när man sätter sig ner och ska skapa något sårskillt.

Drömde något förra veckan, men det försvann lika fort. Varför glömmer man drömmar så snabbt? Det är lättare att dagdrömmar. De kan man anpassa och bestämma över på ett annat sätt.
Inatt drömde jag ingenting. Jag brukar sällan drömma. Eller så drömmer jag men kommer inte ihåg någonting av det.

I morse funderade jag mera över kroppens funktioner. Det borde finnas en inbyggd SMS funktion i kroppen. En funktion som kan skicka iväg ett SMS när man exempelvis håller på att bli sjuk.
[pip pip] "-Du kommer att kräkas en jävla massa i 30 timmar" Från: Magsäcken.
Eller kanske [pip pip] "-Du kommer att vara förkyld i sex dagar" Från: Virus

Eller, jag. Jag vet inte. Kanske tillhör det avdelningen dagdrömmar. Men dagdrömma är tillåtet. Dagdrömma är bra. Jag får hoppas att jag får ett SMS av kroppen som berättar när min kropp blir hel. Undertiden får jag hålla mig till dagdrömmandet. Och på så sätt hålla tårarna borta på nätterna.

Handduken är kastad

Det är över nu. En skada på vänster hälsena gör att orken är slut. Inte en skada till. Och verkligen inte en skada på hälsenan. Jag har kastat in handduken nu. När det gäller träningen och löpningen. I fortsättningen kanske det blir lite cykel till arbetet. Lite backups och situps på morgonen och kvällen. Men ingen löpning.

Vid årsskiftet får vi se hur kroppen mår. Hur vader, baksidor och hälsenor mår. Kanske blir det lite jogg då. Kanske till och med mer än så. Men jag antar att det aldrig var meningen för mig att hålla på med löpning. Och nu är det alltså slut.

Jag får fundera lite på vad jag ska hitta på i fortsättningen. Kanske bara ta det lugnt och inte göra ett skit? Kanske ska jag sätta mig ner och fundera lite på ett manus till en bok? Jag har länge velat skriva något. Men frågan är vad. Gärna någon form av barnbok. Och kanske är det just det jag får tid till nu. Eller bara energi att fokucera mer på arbetet.

Närmasta tiden kommer att vara tung. Löpningen och träningen har varit mitt liv. Fram till nu. Och det kommer att vara svårt att acceptera slutet. Men jag hoppas omgivningen har förståelse för att jag kommer att må dåligt ett tag. Men det går över. Det måste det göra. Precis som skadorna. De måste också gå över någon gång. Och då får vi se hur livet ser ut.

En syndig pilsner

Idag var det Stockholm marathon. Och en sådan löpartillställning går inte att missa. Även om den gick i ordentlig hetta.
Så Mr T och jag satte oss på tåget och tog oss in till storstaden. Väl där inne gick vi lite i affärerna och avslutade med att bänka oss vid vattnet framför stadshuset. Glass och vätska. Och bara njuta.

När starten gick rundade vi stadshuset och tog oss en bit in på norrmälarstrand. När vi gick längs gatan kom vi förbi ett gäng män som hade plockat ut soffor och bord och bänkat sig med pilsner och ciggaretter på trottoaren.
De hade en skinnsoffa och vi skulle få en pilsner om vi vågade sätta oss i den och luta oss tillbaka. Det gjorde vi. Jag menar, en kall pilsner i solen är inte fel.

Pilsner fick vi, och vi började titta oss lite omkring. Mannen mitt emot hade en hel del tatueringar. På axeln stod det namnet på en skinhead förening. Efter att ha tittar på övriga tatueringar och sett ett flertal nazistiska symboler så dracks det rätt fort.

Männen pratade på. Någon drog skämt om svarta och bomull. Någon frågade vilket lag vi höll på. Vad skulle man svara på det? Någon frågade om vi var homosexuella. De var trevliga, men det kändes inte speciellt bra att sitta där i sofforna.
En av männen berättade att förra året hade nyheterna zoomat in dem. Det hade just varit en fin syn. Sitta där i soffan med dessa herrar. Ha!

Vi drack upp. Jag snabbare än Mr T. Tackade artigt och gick vidare. Jag var lite nervös. Mr T lugnare. Men sån är jag. Att dricka pilsner med främmande nazister tillhör inte vanligheterna. God pilsner. Men syndig pilsner.

Sommartider ger kortkortkort

Värmen har kommit. Förhoppningsvis för att stanna. Men med det svenska vädret vet man aldrig. Idag kom jag iväg tidigare än väntat från arbetet. Det gjorde att ett leende kunde utforma sig på läpparna. Jag sjöng lite på väg till bussen. Paolo Nutini’s - New shoes tror jag det var. De jag mötte vet nog bättre än jag.

När jag kom till tåget var det sent. Inte bara några vanliga SL minuter. Idag var det 55 minuter sent. Men inte ens det kunde få bort leendet från läpparna. Jag höll tillbaka en sång. Där jag gick på perrongen.

Det stod mycket folk och väntade. En blandning av både det ena och andra. En riktigt överviktig människa som såg ut att ha badat precis. För det rann längs pannan på han. Jag rös till.
Ett gäng med unga pojkar och flickor som var målade i ansiktet på ett lite annorlunda sätt. Svarta kläder. De tittade och skrattade åt en handikappad kvinna som hoppade fram och tillbaka och pratade för sig själv samtidigt som hon klappade händerna. Jag tyckte synd om kvinnan.
Jag gick vidare länge perrongen. Två herrar i kostym. Det verkade varmt.
Två unga flickor i något som borde ha minst ett kort om inte två innan namnet kortkort. De hade alltså kortkortkort på sig. Visserligen är det varmt. Men kom igen nu.

Tåget kom och jag gick på. Det var packat med människor och jag hamnar givetvis bakom två stora herrar som antagligen hade svettats rejält under hela dagen. Jag försökte krypa ihop i mitt hörn och tänka på ett roligare ställe.
Jag gick av. Och gick till bussen som inte kom. Där såg jag en kvinna i min ålder. Hon hade enorma bröst. Ett litet tygstycke för att försöka. Eller inte försöka, täcka delar av dem. Samt ett exemplar av den numera väldigt vanliga kortkortkort kjolen. Ibland undrar jag hur folk tänker. Det såg förjävligt ut.

En ny buss kom och jag gick på. Jag kom hem. Släppte ut sången jag tidigare hållit inne.” Hey, I put some new shoes on, and suddenly everything is right, I said, hey, I put some new shoes on and everybody's smiling, it so inviting, Oh, short on money, but long on time, slowly strolling in the sweet sunshine

Kanske hörde någon. Kanske inte. Man kan aldrig veta. Och det ska man helst inte. Precis som med det svenska vädret.

Där satt den!

För ett antal månader sedan, kanske redan vid årsskiftet. Eller egentligen började det redan när jag var här för ett parår sedan och först såg lägenheten. Jag pratar om tankarna om att renovera badrummet.

Eftersom den förra datorn nu blivit stulen så kan jag tyvärr inte visa hur badrummet såg ut. Men det var vidrigt, så mycket kan jag påstå.

För tre veckor sedan kom J hit. Han tittade. Tittade lite till. Och kom tillbaka några dagar senare. Då hade han med sig en annan J. Och en hel massa annat. Och så började de slå sönder hela badrummet.

Det har varit kaosartat. Kanske inte för J och J. Men för mig och Flickan från landet i norr. Det stod saker överallt. Och det låg damm och annat skit på varenda plats i hela lägenheten. Och stundtals slogs jag av tanken om det verkligen var värt det.

Men nu. Efter att J och J lämnat stället i morse så funderar jag inte längre. Det räcker med att titta in lite i badrummet. Nu ska jag inte vara sån, som bara berättar att vi har ett underbart fräscht och fint badrum. Givetvis ska den som vill också få kika in. Välkomna. Stig på. Känn er som hemma. Nästan.

En enkel handdukstork och fyra finns spotlights med dimmer.

Och så till det stora. Avlånga vita matta kakelplattor på väggarna. Och grått klinkers på golvet samt en del av duschhörnan. Stor dusch som faller som regn över en där man står och drömmer sig bort i duschen.

Spegelskåp med spotlights ovantill och under, och bra med plats på insidan. Samt skåp under handfatet. Allt i ek. Precis som det ska.

En ny dator i knät

Nu sitter jag här i soffan. Måttligt nyvaken då byggkillarna i morse stormade in och började borra i betongen. Och bygger väldigt goda relationer med våra grannar som försöker njuta av den nationaldagsledigheten. Kanske är det sista dagen de är här. Kanske kan det vara en sådan tur att vårat badrum står klart inom några timmar.

Jag har en ny dator i knät. En helt ny. De förra blev stulen för bara några dagar sedan. Mer om det kan ni läsa hos Flickan från landet i norr. Hon säger det bra. Jag säger helvete. Och undrar hur svårt det kan vara att hålla tassarna ifrån andras saker.
Flickan från landet i norr berättade att det var första gången hon blivit rånad. Jag var tvungen att höja på ögonbrynet. Vi har haft tre bilar. Alla tre har haft inbrott. Jag antar att det är en viss skillnad på Väsby och Umeå. När flyttar vi?

Men jag ska inte fortsätta vara bitter. Jag ska snart rulla in i löparskorna och rulla ut. Ut i det fina vädret. Först vill jag bara avvakta byggandet. Se hur badrummet tar form. Och se vilka morgonpigga nationaldagsfirande grannar vi har. Ha! Vi kommer att vara populärast i hela kvarteret.

Mitt är mitt och för i helvete inte ditt

Inbrott och rånad. Jag återkommer vid ett senare tillfälle.

Ännu en ny sängplats

Klockan har passerat midnatt och jag sitter här i ett mörkt rum på arbetet. Jag är inte mer arbetsnarkoman än vanligt. Jag har bara lite svårt att sova bland alla barnen.
De äldsta barnen ligger nämligen här intill och sover. Några hade svårt att somna. Men till slut försvann även de sista in i drömmarnas värld.

Jag har precis bränt 20st skivor. Planen är att alla ska få var sin skiva som är full med bilder som är tagna på barnen här senaste året. Det får bli deras sommarpresent från min kollega och mig. Det uppskattas garanterat.

Annars har jag haft mitt sista samtal för den här terminen idag. Det blev ett bra samtal. Men ändå sorligt. Flickan som var med sin mamma på samtalet tillhör favoriterna. Det gör hon. Både flickan och hennes föräldrar. Och det ska bli riktigt riktigt tråkigt när hon nu går vidare till skolan. Men så är det väl. Och det är bara att acceptera.

Om några timmar öppnar vi igen och det är dags att väcka barnen. Jag kommer att vara lagom utvilad. Men det gör ingenting. Jag får åka hem relativt tidigt i morgon. Jag behöver inte arbeta full dag. Ska försöka smyga in och slå mig ner på en madrass nu. Det har varit en bra dag. Snart börjar nästa. Tills dess är det drömmarnas land som gäller.

Tysk ordning

Jag antar att man alltid ska vara förberedd på att byggarbetares tiduppfattning inte är den bästa. En och en halv vecka blir lätt två. Två veckor blir lätt två och en halv. Och två veckor hinner säkerligen bli tre veckor till slut också.

Det är frustrerande att inte få badrummet klart. Hade det varit ett kök hade det varit en sak. Eller ett vardagsrum. En stol. Eller något annat. Men inte badrummet. Ingen fungerande dusch. Ingen ordentlig toa. No nothing.

Just nu håller de på med tätningen. Det tar tid. Och luktar som starkt lim. Vi var där en sväng i går och blev antagligen lite höga utan att ens veta om det.

Att bo borta skapar kaos hos mig. Inte bara för att det är borta. Hos mina föräldrar. Utan all oreda. Bristen på struktur och ordning. Jag behöver det. Jag är Tysk.
Det ligger saker lite här och lite där. Man vet inte när man kan komma hem igen. Till råga på allt är det lite skönt vardagskaos också. Sjukgymnastbesök i morse. Direkt vidare och ha avslutningssmtal med en familj. För att sen snabbt plocka med sig åtta barn och ta med dem till skolan de ska börja i höst.
Igår fick jag lätt panik. Drog på mig träningskläderna, skyndade mig ut och drog igen dörren. Lättad andades jag ut och började springa i väg. Leendet bröt fram och sorteringen av tankar började ta fart.

I morgon ska det sovas på förskolan också. Något barnen längtat efter i ett år ungefär. Det ska bli roligt. Men väldigt tröttsamt. Jag kommer komma hem på fredag och bara längta efter att sova i kaoset och duscha i duschen som inte finns.

Men som sagt. Det är lite kaos just nu. I min tillvaro. Jag vill ha tillbaka strukturen, den tyska ordningen och mitt vanliga liv. Det vanliga, fast med nytt badrum. Och jag vill ha det nu. Nyss.



Så här ser det ut. Kaoset i badrummet påminner om kaoset i mitt huvud. Synd bara att man inte kan stänga igen dörren och gömma kaoset i huvudet.

Renovering pågår

Det har varit en lite annorlunda vecka. Vi har inte bott hemma. Utan fått ockupera oss hos mina föräldrar. Anledningen är renoveringen av vårat badrum. Det finns varken toalett eller dusch, vilket är två saker som är rätt bra att ha.
Nu i helgen har J inte arbetat med badrummet. Vilket har gjort att vi kunnat bo där. Inte problemfritt. Men det har ändå varit skönt att få ha lite ensam tid och sova i egen säng.

I och med renoveringen utgår samtidigt veckans lista den här veckan. Kanske är det ingen anledning. Men jag gör som jag vill. Senare i veckan kommer det nog upp lite bilder på hur det ser ut där hemma.

Senast jag skrev klagade jag lite på solen som inte gjorde kohagen grön. Nu lyser solen underbart där uppe på den klarblåa himlen. Jag hoppas den fortsätter göra det. För just idag. Då känns det ändå lite sommrigt.

Den senaste veckan. Och den som kommer nu. Är lite av de två tyngsta veckorna på väldigt länge. Både arbetsmässigt och privat. En av veckorna är avklarade. Snart börjar nästa. En vecka som innehåller övernattning med avslutningsbarnen. Renoverings arbete. Tillfällig boplats. Derby. Fyra utvecklingssamtal. Rehab träning. Brist på struktur och planering. Och säkert en hel del annat.
Men även den veckan måste ha sitt slut. Och det är inte mer än sju dagar dit. Även om det ibland känns som det dubbla. Vare sig det är gråa dagar som aldrig skyndar på eller sommriga dagar som gör benen fulla med spring. Sju dagar är sju dagar.

Det är kaos och uppochner

Det är mycket just nu. Det är inte bara mycket som pågår i mitt huvud. Det är mycket som pågår runt omkring också.

I går ringde J på dörren. Med sin kompis J. Och de började vandalisera vårat badrum. Det är alltså dags nu. Renoveringen har börjat. Och med renoveringen kommer en hel de andra saker.
Samtal med banken. Inhandlande av allt material. Tillfällig flytt. Och det ständiga orosmomentet över att någonting ska bli fel.

Flickan från landet i norr och jag har flyttat lite norrut. Bara någon mil. Till mor och far. Och det känns sådär. Det är lite jobbigt att bo här. Minnen som kommer tillbaka och anpassningar. Men nu är det så och det är bara att bita ihop. Det uppskattas någonstanns inom mig ändå.

Det har kommit till en tid nu där vädret nästan förväntas vara fint. I början av våren var minsta lilla solglimt underbar. Nu är det snart juni. Och då förväntas vädret vara sommrigt. Sådär sommrigt som gör benen fulla med spring. Och sommrigt som gör kohagen grön. Och sådär sommrigt som gör att blommorna blommar.
Men nu är det inte så. Det går segt med solskenet just nu. Det är mest grått. Och gåa dagar skyndar aldrig på. Så är det. Gråa dagar blir lite segare och lite mera långdragna än andra. Än de där sommriga dagarna.

Men när det är gråa dagar ute. Kanske det är viktigare att hitta det sommriga inne. Inne i kroppen och huvudet. Hitta något som sprider lite ljus som inte syns. Kanske kan ett nytt badrum sprida det.

Veckans lista v.20

Positivt just nu:

- Ekologisk reklam

Reklamen är underbar. Man vill bara sjunga med, fast man kan inte.

- Annelie

Äntligen har hon kickat ut han. Det var på tiden. Det tycker vi om. Hon är värd så mycket mer.

- G-spot

Middag hos G-spot. Alltid trevligt. Jag får bocka och buga så hjärtligt.

- Röda dagar

Det blev en kort vecka. Kort arbetsvecka. Det är vi alla värda i bland.

- Franska kombin

En vecka med bil. Det är nästan så man blir bortskämd.

-Negativt just nu:
- Röran

Det är ett kaos hemma hos oss just nu. Det står saker överallt. Sladdar ligger över golvet. Kakel står i hörnet. Duschväggar och diverse annat som tar plats.

- Tålamodet

Jag har tålamod när det gäller barnen. Men att skruva ihop ett skåp kan knäcka mig totalt.

- Baksidan

Pang sa det, och så var det kört. Det var den baksidan.

- Djurgården fotboll

Förlust mot Gais i serien. Och orättvis utmarsch från cupen. Allt under samma vecka.

- Bioidioter

I filmen Spiderman III får en kvinna ett slag av en man. I biosalongen sitter ett gäng killar med utländsk bakgrund och jublar och applåderar åt det.

5 sekunder av frihet

Varje år brukar vi föda upp egna fjärilar på avdelningarna. Det brukar komma en burk med fem larver. De blir efter några dagar puppor som hänger i locket på burken.
Då sätts locket upp i ett fjärilshus och efter ett par dagar blir de färdiga fjärilar.
Barnen får följa hela processen och tycker att det är rätt så fascinerande.

I onsdags var det till slut dags. Dags för det bästa, enligt barnen. Det var tid att samlas och släppa ut dem i det fria. Men i år blev det inte riktigt som förr. Inte för den första fjärilen i alla fall.
Locket på huset öppnades och en fjäril flög ut. Han flög över ett staket. Och där tog det slut. Plötsligt kom en fågel och högg tag i fjärilen. Där satt 16 barn och tre vuxna och bara gapade. 5 sekunder av frihet. Det var allt den där fjärilen fick. Ibland kan världen vara grym.
De andra fyra kanske klarar sig längre. De får i alla fall chansen att göra det.

Nu är det fredag. Och lite ledigt. Det är skönt. Jag sitter här med trasig baksida. Kan inte träna som jag vill. Vilket gör att det pirrar i kroppen hela tiden. Det finns så mycket vilja och energi som vill ut. Ut i frihet precis som fjärilarna.

Annons

Två biljetter till Linkin Park säljes till reducerat pris. Globen fredag 25 maj 2007.

Någon som är intresserad?

En osynlig stapel

Det börjar närma sig slutet på terminen nu. Saker ska rundas upp. Avslutas och utvärderas. Samtidigt som tankarna redan ligger på hösten. Och vad som kommer att ske där. Med vilka barn. Med vilken personal. Med vilka pedagogiska tankar.

Några saker har börjat falla på plats redan nu. Barnen vi får in är klara. Och att både min negativa kollega och jag blir kvar på samma avdelning. Det är bra. Det tycker vi om. Men min halvtidskollega flytts bort. Tyvärr. In ska en ny. En på 60%. Någon som är intresserad?

Men någonstans i allt funderande kring hösten får man stanna upp. Skaka till lite och försöka stanna kvar i nutiden. Pausa framtiden. Vi är så klart inte inne på hösten ännu. Än är det vår. Man har fortfarande inte vant sig vid solen och rensopade gator. Vid gröna blad och färgglada blommor.
Och visst finns det tillräckligt där. Saker som staplas och lastas på varandra tills det rinner över och jag får stå och hålla i högen så den inte faller ihop. Än så länge håller den utan hjälp.
Jag har fixat med diplomen till de nio barnen som ska sluta. Jag fick panik när jag insåg att jag glömt ett barn. Det var nära. Tur att jag var ute i god tid.

Men vi kämpar på där inne på avdelningen. Trots olika syn på saker. Arbetar vi bra ihop. Vi hoppas att de närmsta veckorna ska passera smärtfritt. Jag vet inte om det är en förhoppning eller en dröm. Man säger att hoppet är det sista som överger en. Vad händer med drömmen? Ger man upp drömmarna före hoppet? Jag tror på tvärtom. Men det är bara jag. Vad vet jag. Jag är bara en förskollärare som håller upp en stapel med saker.
En stapel med saker som inte riktigt går att se. Men en stapel som känns.

Veckans lista v.19

Positivt just nu:

- Jamie Oliver

Jag vill vara som han. Jag vill vara han.

- One tree hill

Ja. Det kanske är en mesig serie. Vad vet jag. Men det är riktigt spännande just nu.

- Andres Vasquez mål

Jag vet inte vem han är. Och det spelar ingen roll heller. Men ett imponerade mål gjorde han. "Tur har man inte, det förtjänar man", finns det visst ett ordspråk som går.

-Vaderna

Äntligen börjar det ljusna lite. Två veckors träning utan vadproblem. Där av ett backintervall pass och en tävling.

- Tiden

"När tiden vill i fatt" säger Lasse. Men idag kom inte riktigt tiden i fatt. Jag sprang i från den. 21.25.17 är helt okej. Även om det kan putsas en hel del på den också.

Negativt just nu:

-Nattjobb

Måste flickan från landet i norr arbeta på nätterna ibland? Det bli lite tomt och tyst här. Lite för tomt och tyst för att vara bra.

- San José

Jaha. Det tog slut snabbt det där. Efter övertygande spel kom svenskarna tillbaka i Detroit. Då var det roliga slut för San José.

- Melodifestivalen

Det kan diskuteras i evighet. Och det bör det kanske göras. Men det är skrattretande. Det börjar bli pinsamt och löjligt. Löjliga bidrag dyker upp och plockar tolvor. Seriösa musiker får backa undan och verka dåliga. Östblocket röstar bara på varandra. Väst på sina. Flest grannar vinner. Grattis till feministtanten från Serbien. Grattis så in i helvete lite.

- Tävlingsnerver

Jag är en fruktansvärd tävlingsmänniska. Men nerver har jag inte. I veckan kräktes jag bara genom att tänka på en tävling.

- Rädslan

Den måste få ett slut. Snabbt. Ingen som känner någon idrottspsykolog som är billig eller har några bra tips? Just nu är jag rädd för att inte orka under alla pass. Och jag har en tro på mig själv som är under all kritik.

Veckans lista v.18

Positivt just nu:

- Röda dagar

Röda dagar tas alltid emot med öppna armar. Snart är det dags igen, och den här gången kommer den hand i hand med en klämdag.

- Renoveringen

Nu börjar det dra ihop sig ordentligt. Kanske är det bara några dagar kvar tills skiten rivs.

- Träningen

7 pass den här veckan. Det är det enda jag behöver säga.

- DC ++

Inte för att vi laddar ner. Men nu har vi äntligen fått igång DC++. Utrymmet på hårddisken krymper snabbt. Men som sagt. Inte för att vi laddar ner.

- Passion

Vare sig det är till en annan person, ett arbete eller kanske en idrott. Passion är bra. Det är viktigt om man ska kunna ta sig fram på ett bra sätt.

Negativt just nu:

- Startelvan.se

Det var kul i början. Nu känns det mest jobbigt och rörigt. Har inte loggat in på över en vecka. Undrar hur det går.

- Rädslan

Jag är rädd för att inte orka. Jag är rädd för att misslyckas. Alltså väljer jag den lätta vägen. Det är inte bra. Det är väldigt fel.

- Renoveringen

Allt känns bara rörigt. Och en viss panik börjar infinna sig i huvudet.

- Magen

Min mage är inte i form. Den krampar sig en hel del senaste tiden.

- Orken

Ibland är orkan pinsamt liten. Att ta en promenad 500m till ICA eller att slänga ihop lite mat. Det ska inte vara så svårt. Men att sitta still i soffan lockar allt för ofta mera. Därför ska jag nu resa på mig och gå ner till den där affären.

Där satt den

Tyskland - Tjeckien 2-0

Ni förstår själva. VM-guldet är redan klart. VM-guldet är tyskt.

Att må dåligt är en bra början

I personalrummet sitter det en liten skylt på väggen.

"Att må dåligt är en bra början"

Och jag tittar på den där lilla skylten. Inte bara en gång per dag. Utan en hel del gånger. Korta stunder. Långa stunder. Och jag rynkar pannan. Jag funderar över de där orden. Och ärligt talat. Jag förstår inte meningen med dem.

Hade det varit på ett annat sätt. "Att förstå att man mår dåligt, det är en bra början". Då hade det varit en sak. Men nu. Nu förstår jag inte. Det kan väl inte vara bra att må dåligt? Även om det blir bättre efter det.

Någon mår dåligt fysiskt för träningen går tungt. Men inte fan är det en bra början? Någon kanske vantrivs på arbetet och mår dåligt över det. Inte fan är det en bra början? Någon vill gå ner i vikt. Mår dåligt över de extra kilona. Inte fan är det en bra början? Någon tycker inte om att gå upp kl 05.00 och mår dåligt den tiden. Men inte fan är det enbra början? Någon blir inte riktigt kvitt sin förkylning men lever vidare för det. Även om personen mår dåligt. Och visst fan är inte det en bra början?

Givetvis är det bra att man kan inse att man mår dåligt. Då kanske man kan ta tag i det. Men det är inte det de där orden på skylten betyder. Inte för mig i alla fall.

Det är en bra tanke. Men gör om meningen. Eller ge mig något bra resonemang så jag kan acceptera skylten som den är. För ska det vara som nu. Då kommer jag att fortsätta rynka på pannan. Grubbla övermeningen med den där meningen. Och inse varje dag att min rast tar slut allt för snabbt.