onsdag, september 19, 2007

Jag behöver mera vind

Jag arbetar i motvind just nu. Skulle verkligen behöva en extra vindpust i ryggen. För att orka ta mig frammåt om dagarna. Måndag. Tisdag. Onsdag.

Min nya kollega har börjat. Han är man. Och hans intresse för fotboll är följande: "Jag har svårt att föreställa mig något löjligare än folk som springer och jagar en boll". Fan. Men visst, han kanske är en bra pedagog för det.
Samma dag som han började dog min mp3-spelare. En spelare jag endast haft i några dagar. Den går inte längre att stätta i gång. Den är förhäxad och trasig.
När jag kommer hem har jag fått två brev från två olika bokförlag. Pulsen höjs. Men det är två bakslag. Jag skriver visst inte speciellt bra barnböcker. Inga förväntningar fanns. Men hoppet är visst det sista som dör. Det dog i går.
Samma kväll får djurgården ett orättvist kryss mot Trelleborg.

Dagen efter. Tisdag. Ofantligt trött efter uppstigning kl 05.00. Det är svart ute och jag undrar om inte snön kommer att falla snart. När jag kommer till arbetet är en kollega redan där. Hon verkar inte ha mycket till liv. Hon är sur. Och jag är tvungen att äta frukost med henne.
Kvällen avslutas med bio och middag. Under den sistnämnda håller ögonen på att slutas. Jag förvinner bort från verkligheten. Mina sista pengar försvann där. Nu är kontot tomt och jag spejar utmed horisonten efter dagen då lönen ska komma. Den syns inte.

Idag är det onsdag och snart måste vändningen komma. Nej. I stället blir jag påtvingad ett dåligt samvete. Ett SMS och ett samtal. Det förstörde hela dagen.
Till råga på allt hamnar jag bredvid en tant som skriker i sin mobil på bussen hem. När hon är klar tar hon upp en banan. En bananjävel. Och äter den så lukten och ljudet at tänder som slås ihop med mosad bananjävel mellan får mig att vilja gå ut och lägga mig framför bussen. För övrigt så känner jag han som körde bussen, så det hade lätt kunnat ordnas.

Nu är jag hemma. Champions league ska snart dra igång på televisionen. Det dåliga samvetet sitter kvar. Egentligen ska det inte det, men så är fallet. Ljudet av bananen börjar så saktaligen ebba ut. I morgon är en annan dag. Frågan är om jag ska undra och vänta på mer skit som kommer att hända. Eller om jag ska öppna ögonen i morgon bitti och se att det faktiskt är en helt ny dag. En dag som kan ge något gott.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken vecka! Men snart är det helg så nu kan det väl bara bli bättre? Själv känner jag en begynnande förkylning, redan...

Glenn sa...

Anna >> Precis. Nu kan det bara gå uppåt. Tänkte jag, tills jag insåg att jag har personalmöte hela kvällen i morgon.

Men som du säger, snart är det helg.