Har börjat komma in i något enormt träningsberoende. Igen. Kanske jag bör tillägga. Men jag håller mig fortfarande i från allt som heter löpning. I stället har jag hoppat upp på sadeln. Rullar fram km efter km. Mil efter mil.
I morse hoppade jag upp på sadeln och styrde cykeln ut mot det stora fältet. Järvafältet. Har sprungit lite där ute tidigare. Från Jakobsbergshållet. Nu kom jag in från andra hållet och kände mig vilse innan jag ens kommit in på fältet. Men det var bara att chansa. Två hundra olika vägar som går under, över och genom varandra. Klart man inte kan åka fel på det.
Det var en hel del människor ute och gick. Och snabbt fick jag känslan av att man inte var mycket värd när man cyklar lite snabbare. Jag vet inte direkt om jag ska kalla mig själv cyklist. Men man kan alltid önska.
Det haglade elaka blickar och mummel när jag cyklade/flög förbi de som var ute och gick eller rullade fram på sina cyklar. Blickarna hann inte riktigt i fatt mig. Men de syntes lång väg.
Vart ska man cykla om man vill köra på lite snabbare? Och om man inte har en landsvägscykel? För att desperat ändra på det skickade jag in rätt svar till eurosport's tittarfråga till tour de france idag. Vinsten var en landsvägscykel fär 7500:-.
Antagligen är jag de enda som skickat in. Så jag kan redan känna mig fruktansvärt lycklig och säker på att jag vinner den.
Medan jag väntar på den får jag cykla vidare med min mountainbike. På Järvafältet eller inte. De arga blickarna får helt enkelt acceptera det. Vi får dela på vägen. 60/40. Helt rättvist.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar