Med rätt att få gå hem

Jag hatar att vara sjuk. Fast egentligen är det inte själva sjukdomen som är det värsta. Det värsta är att inte kunna gå till arbetet. Jag får ångest över att inte kunna göra det jag ska.

I torsdags gick jag hem efter halva dagen. Egentligen kanske jag skulle stannat hemma helt. Men ni vet hur det är med karensdagar och sådant.
När jag gick blev mina kollegor förvånade. "Ska du gå hem?" "Är du sjuk?"
Jag har en hög arbetsmoral och är sällan sjuk. Så jag antar att de har rätt. Men det skulle vara skönt att få ha rätten att gå hem. Precis som alla andra.

Efter semestern är man visst inte lika immun mot alla de flygande bakterierna. Och de krypande och stillasittande också för den delen. Men nu har jag haft mitt. Nu blir det inget mer. Inte innan jul.

Nu sitter jag alltså här. Mår bättre men har missat lite arbete. Det är det som svider. Jag får ta igen det när jag kommer tillbaka. Då är det bara tre veckor kvar. Till den där nissen ska börja på min avdelning. Nissen. Som jag ska dansa cirklar runt.