Tankar om hösten

Halva semestern har rullat förbi. Och jag har verkligen inte gjort mycket. Middag med föräldrar, bror och dalaflickan. Middag med G-spot. Köpt ny soffa och ny matta. Tränat med cykel. Styrketränat. Tittat på tour de France och jagat bostadsföreningspengar. Alltså. Jag har inte gjort någonting alls.

Kanske är det så det ska vara på semestern. Förra året målade vi om alla dörrposter. Det var ett stort projekt. Inget målande i år.
Jag börjar i stället tänka på hösten. Hösten i september. Jag försöker tänka förbi v.33. Veckan då jag ska vara föreståndare. Och chefen arbeta som. Ja, jag vet inte vad hon ska göra.

Men hösten ser jag fram emot. Att gå i väg till skogen med min nya Mullegrupp. Att hitta på en massa saker. Det finns visserligen en hel del jag kanske inte ser fram emot lika mycket. Föräldramöte. Utvecklingssamtal. Det finns en hel del.
Men efter att nu varit borta från arbetet ett litet tag. Så märks det att jag ändå trivs väldigt bra på mitt arbete. Jag ser verkligen fram emot att komma tillbaka och börja om på nytt. Ny barn. Nya föräldrar. Nya fast gamla.

Jag har ett tag kvar innan jag börjar. I morgon åker jag norrut. Med Flickan från landet i norr. Och med den vinröda franska kombin. Några dagar där. Och så några dagar här. Sedan är det dags att köra i gång igen. Och det finns ingen ångest. Inte ett spår av den. Det finns bara positiva tankar. Kanske t.o.m lite längtan. Men bara kanske.