Veckans lista v.52

Positivt just nu:

- JVM

JVM känns som ett riktigt VM fast med mindre namnkunniga spelare. Tempot är samma. Och det går bra.

- Nya bloggen (webbloggen)

En ny blogg (webblogg) är skapad. Och jag blev riktigt nöjd. Känns lite motiverande också.

- DIF hockey klacken
Tekniken strulade i matchen mot Luleå. Då tar klacken tag i det och börjar sjunga hela nationalsången. Det var mäktigt.
- Flickan från landet i norr

Nu är hon hemma igen! Wohoo!
- Nyår

En chans till att ändra saker. En vändpunkt. Damen L's nya år ska bli bra. Mitt också. Och i kväll blir det riktigt trevligt.

Negativt just nu:

- Julmat

Det är inte ens gott första gången.

- Blogspot

Kanske inte ska hacka för mycket på dem. Jag har ändå fått upp en ny blogg (webblogg). Men det tog tid och det höll på att sluta illa.
- Arlanda
Det är virrigt att hitta rätt terminal. Det kostar miljarder att parkera tio minuter. Och det är fullt med tutande bilar.

- Träningen

Inte ett pass på en hel vecka. Men foten och vaden känns bättre än på länge. Så det kanske bara var bra att få vila upp dem ordentligt.
- Vintern

Den varade i någon dag. Men nu behöver det inte bli vinter längre. Nu kan våren likaväl komma.

Så som i min himmel

Nu börjar året ta slut. Det är inte alltför lång tid kvar. Det känns alltid bra så här dagarna innan ett nytt år. Det känns lite som att man får chansen att starta om. Att skärpa till allt det där som måste skärpas till. Att ändra på saker. Att dra sig själv i skjortkragen. Vilket är ett bra uttryck numera. För jag har börjat använda mera skjortor.

Nåja. Ännu är det inte över. Året 2006. På den här tredje sista dagen av året passade den nyligen hemkommna Flickan från landet i norr och jag på att åka till Uppsala. Vi tog en tur till äventyrsbadet och lekte av oss lite. Bubblade. Bastade.
Jag har inte arbetat på ett tag nu. Och har därför inte fått vara barnslig. Så det passade fint.
Att jag sedan slog rekordet på den långa vattenrutschkanan. Det hör inte hit. Men eftersom jag är en sådan fruktansvärd tävlingsmänniska. Så skriver jag det ändå.

Såg på "Så som i himmelen" i kväll. Det var en bra film. En väldigt fin och sorlig film. Men jag tänkte på en sak. Att det är så jag kommer att sluta. Jag kommer att slita ut mitt hjärta tror jag. Och kasta in handuken med en attack.
Har fått en skiva av en kollega. "Körskola för livet" heter den. Tydligen ska den handla om något som är bra för själen. Att man ska lugna ner sig lite. Inte stressa. Ta vara på sig själv.
Så klart jag inte har lyssnat på den. Varför skulle jag det? "Inte ännu" intalar jag mig själv. Men sanningen är väl den att jag inte vill höra något som skulle kunna stämma in på mig. Jag kanske bara är rädd att höra sanningen.
Så jag kör på. Jag skriver en lång lista på saker som måste göra i morgon. I morgon på ännu en ledig dag. För efter den dagen. Då är det en ledig dag till. Och då måste ännu mera saker göras. Och så fortsätter det. Ända tills jag ligger där i badrummet. Precis bredvid en ihopsjunken Michael Nyqvist.

En ny är skapad

Beslutat fattades snabbare än väntat. En ny blogg (webblogg) är skapad. Den kommer att handla om träning. Min träning. Medan den här kommer att fortsätta precis som förr. med lite mindre träningsinnehåll bara.
Så för er som inte är allt för ointresserade. Här kommer den:

http://matteslopning.blogspot.com

Ändra inriktning eller skapa nytt

Juldagarna är förbi. Det känns faktiskt skönt. Inte så att jag längtar till vardagen och till arbetet. Inte ännu. Men jag tycker det är skönt att all hets inför julen är över. Och själva julafton. Ja. Den är inte så speciell egentligen. Tyvärr.

Nu är jag nyss hemkommen från globen. Efter att sett Djurgården spelmässigt köra över Luleå. Och efter att sett en väldigt förvirrad Luleåmålvakt de sista sekundrarna. Ha! Det var en syn.

När jag kommer hem. Och det var det varit några dagar. Så är det alldeles tyst här. Det har varit ensamt hemma. Ingen Flicka från landet i norr. Hon har firat jul uppe hos sig. I norr. Men i morgon. Då landar ett plan med en underbar flicka i på arlanda. Och då är jag där och möter upp henne. Så klart. Då får vi några lediga dagar tillsammans.

Sitter och funderar lite. På två saker egentligen. Det första är det där klassika gamla hockeyspelet "Blades of steel" som finns på nintendo 8-bit. Är det någon som på riktigt vet vad som sägs varje gång man passar pucken?

Det andra. Är min blogg (webblogg). Det är snart ett nytt år. 2007. Och det innebär en del förändringar. Det kommer ni säkert märka här framöver, men jag kan avslöja en. Det är träningen. Den kommer att kartläggas lite mera. Och det kommer att köras betydligt med än det gjort den senaste månaden. Så mycket kroppen nu tillåter. Efter stressfrakturer och vadbristningar.
Jag funderar på om jag ska göra det här till en mera träningsinriktad berättelse. Som en slags träningshemsida. Eller om jag ska fortsätta med den här och skapa en till. En ny. Som bara innehåller träningstankar och resultat. Jag menar. Någon kanske skulle vara intresserad av att följa den. Om inte annat. Är det roligt för mig att se hur det ligger till på träningsfronten.

Men det är några dagar kvar till den nya året. Och jag får fundera vidare lite. Både vad gäller skrivandet. Och passningsuttalandena på "Blades of steel". Det där året som ska bli ett skadefritt år. Jag önskade det av tomten. Kanske gick det inte att slå in. Men det kanske slår in ändå.

Veckans lista v.51

Positivt just nu:
- Minusgrader och snö

Snön föll. Snön försvann. precis som förr. 7 plusgrader och julafton. Shit. Vilken julstämmning.
- Ledighet

Skönt. Helvete vad skönt. På riktigt.
- Nya miljöer

Att få träna i en ny miljö kan ge lite extra energi. Får passet att kännas lite lättare. Kungsholmen blev det senast.

- Familjens historia
Intresset börjar komma nu. Och när tyska mostrar och farmor är här berättas det mycket. Det är fascinerande. Fly från kriget med fem barn. Genom dimman på natten. Hit och dit. Säkert. Osäkert.

- Uppesittarkväll
Hur töntigt det än må vara. Bingolotto uppesittarkväll is the shit. Tack för en trevlig kväll Mr T.

Negativt just nu:

- Flickan från landet i Norr
Självklart inte hon. Utan att hon åker upp till norr över julen. Det är tomt. det är ensamt. Lite gamla känslor kom fram vid avskedet på arlanda.
- Ekonomin

Julhandeln sätter sina spår. Men det är det värt.

- Stängda bankomater

De är alltid stängda när man behöver använda dem.
- Träningen

Det känns riktigt tungt just nu. Energin är borta innan passet börjar. Varje steg är segt. Benen är möra. Men det är visst bara mala på. Till slut måste det släppa.

- Svennis jul
Vilken nyhet. Givetvis på förstasidan. För han kan inte ha sällskap. Han har ingen rätt till ett privatliv.Kom igen. låt killen vara. I alla fall över julen. Suck.

Frohe Weihnachten!

Nej. Jag kanske inte blev miljonär igår. Jag kanske bara vann en sketen liten hundralapp. Men det är bättre än ingenting. Och jag hade trevligt. Tack Mr. T för en trevlig kväll. Verkligen.

GOD JUL

Dagen efter dagen före

Nytt pass idag. Gårdagspasset fick kortas ner. 15km blev 9km. Idag blev 15 km bara 7km.
Stack iväg och det kändes som att det skulle gå bättre idag. Men efter ca. tre minuters löpning högg det till lite i vänster sida av bröstet. Efter det kändes det bara tungt. Kroppen svarade inte på stegen. Det kändes som att jag stod stilla.
Det kan inte bero på att jag skulle vara otränad. Det måste vara något annat. Min grundträning ska ändå räcka till de här små passen.

Jag är ledig idag också. Det har varit skönt att ta de här två extra dagarna ledighet. Komma bort från arbetet lite mer. Ladda batterierna inför vårterminen. Det ska bli en bra termin. En bättre än den här. Faktiskt så ska hela året. År 2007 bli riktigt bra. Det ska det. Alla delar.
2006 var bra. Riktigt bra när det gäller en del bitar. Kontakter bröts, som behövde brytas. Kontakter knöts, som gärna fick knytas.
Tyvärr innehöll 2006 också en helvetes massa skador. Som vanligt. Jag får önska efter ett skadefritt 2007. Kan man få det islaget i ett fint litet paket? Med röda snören kanske? Så kom igen nu Tomten. Bring it.

2006 kommer att avslutas bra. På lördag. Då kommer pengarna rulla in. Hovas in med en enorm hov. För att allt ska få plats. Jag blir rik. Tomten. Du behöver inte så in den julklappen. Det fixar jag själv. En duttpenna, skratt och en trevlig kväll.

Otränad med längtan

Nu har ledigheten slagt in. Gick hem från arbetet med en viss lättnad igår. Det var en tung sista dag. Men nu är det klart. Inget mer arbetande 2006. Det är ett par dagar.

Har tänkt att jag inte ska göra någonting de här dagarna jag har ledigt. Men konstigt nog omfördelas bara arbetet när man är ledig. Från obligatoriskt, till obligatoriskt i sitt eget huvud. Jag började ledigheten idag med att skriva våran avdelningsutvärdering för höstterminen. Den blev på fem sidor. Bara sådär lagom överarbetad. Precis som det brukar kunna bli när jag gör något.

Fick ihop ett träningspass idag också. Ett kort 9km (43.25.45) pass. Det var ett sånt pass där man får slita från första steget. Jag är inte alls i form. Inte ens lite. Men kan jag verkligen vara så otränad att det blir jobbigt att jogga 9km? Jag har svårt att tro det. Kanske vill jag inte tro det.
I morgon är det dags igen. 15km. Kanske går det lättare då.

Vill bara bli helt skadefri nu. Så jag kan mala mig igenom alla de här brutalt tunga passen. Och komma ut på andra sidan igen. Starkare. Snabbare. Mera motiverad. Blödningen i vaden förra veckan, gjorde inte att slutet på tunneln kommer närmare.

Jag skrev för länge sedan att jag ville leva om mitt liv. Ändra på en fruktansvärt massa saker. Kanske det stämmer fortfarande. Men jag vill samtidigt leva om det av en annan anledning. För att uppleva en del saker igen. Uppleva att köra alla hårda pass. Tävlingarna. Vinsterna. Förlusterna. Uppleva de stegen som sattes då. På snö, is, grus och asfalt. På banan, hinderbockarna och gräset. I vattengraven.

Veckans lista v.50

Positivt just nu:

- Skrika
Skrika ut aggressioner är underskattat. Sitta ensam i en bil och bara skrika tills rösten inte håller mera. Det gör lite ont i huvudet, men humöret lättar. Och visst, kanske tittar medtrafikanterna lite konstigt, men det får man ta. Kan skrika på dem i stället.

- Handbolls EM
Damerna visade att de är bra. Och det blev inte alls trist att titta på som jag befarade. Tvärtom. Imponerande tjejer!

- Försäljningen
Äntligen blev Torbjörn Åhgård såld. Lönekostnaderna sjönk ordentligt. Kassan fylldes på. Och en vinst mot de två säsongernas senaste mästare bärgades. Gott.
- Stämningen

Stämningen på arbetet känns bra nu. Efter planeringsdagen har det lättats upp. Kanske beror det på att ledigheten närmar sig. Men jag vill inte tror det. Det har vänt. Det tror jag på.
- Minusgrader

Vaknar upp och ser att alla bilar är täckta med frost. Minus ett på termometern. Det känns bra. Väldigt bra.

Negativt just nu:

- Julkort

Vilken plåga. Det är nästan det värsta med julen. Att behöva skriva hälften av dem på tyska gör inte saken bättre.

- Julfesten
Var på julfest med kollegor och styrelse i fredags. Hemma innan 00.00. Det bästa de kom på var näsflöjtar. Herregud. Tant S och jag var de enda som ville köra på. Så blev inte fallet.
- Alkohol
Första större intaget sedan juli. Känns som om det kan ta lika lång tid tills nästa. Skiten är inte ens god. (Varning utfärdas för kanel/saffran snapps)

- Julklappsinköp
Det är jätteroligt att ge bort. Men att vara där ute i massorna och försöka hitta något att ge. Det är inte roligt på något sätt.
- Min blogg (webblogg)

Blir i stort sätt bara veckolistor just nu. Tiden räcker inte till. Men till nästa vecka blir det lite ändring. Då faller ledigheten in. I alla fall efter onsdag. Samtidigt som Flickan från landet i norr ger sig av norrut. Tyvärr.

Veckans lista v.49

Positivt just nu:

- Fredagar

Fredagar är lite lyxiga. Alla är lite mera avslappnade och lugna. Veckorna blir kortare om man räknar bort den sköna dagen.
- Sänkt hyra

Inte många kronor. Men några. Och det tackar man hjärligast för.
- Alternativ julkalender

Den var bra för två år sedan. Den var oslagbar förra året. Och den gör ingen besviken i år heller. Ha!

- Matlista
Ny sak i hushållet. Och det är en riktigt bra sak. Många funderingar och onödiga köp är över.

- Eget pyssel

Att sätta ihop egna kreationer hemma tillhör det roliga. Adventsljusstake med geléhallon, polkagrisar och stora vita ljus är en sak. Adventskruka med amaryllissar och mossa är en annan.

Negativt just nu:

- Bragdguldet
Grattis Anja. Verkligen. Men allvarligt. Bengt - Åke? Tre kronor? Vad hände med dem? Bragdguldet var givet. Och det hamnade fel.
- Linda Rosing

Belinda. Bionda. Linda. Vad fan hon nu ska kalla sig. Hon blev pinsam för länge sedan. Nu har hon passerat det.

- Mina träningskläder

Ja. Efter 15-20 pass i dem kanske de inte doftar sommaräng. Men samtidigt ger det en lukt av nöjdhet att ha kört på hårt.
- Rymdfärden

Iväg. Inställt. Iväg. Inställt. Det blev så många turer så spänningen och intresset försvann för länge sedan. Men visst. Grattis Fuglesang. Good for you.

- Snöns frånvaro

Man börjar nästan undra om den någonsin kommer igen. Om det ändå bara kunde bli ett par minusgrader. Så lite vinterkänsla sprider sig.

Allt är inte som vanligt

Det skrivs inte så mycket just nu. Kanske ska jag bara glida in och säga att allting rullar på som vanligt? Men det skulle inte vara sanning. Inte riktigt sanning. Och inte min sanning.
Allting är inte som vanligt. Om man nu räknar "vanligt" som den senaste tiden.

Saker och ting börjar vända uppåt igen. Det är bra. Det är inte en vind i ryggen. Men det är inte så illa att gå till arbetet längre. Kanske är det för att julpysslet är i gång. Och det är en hel massa julpyssel. Jag ser inget slut på allt barnen gör.
Samtidigt ligger ledigheten runt hörnet. Eller så är det att vi arbetat ihop oss och kommit fram till att det inte var så hemskt ändå.
Fredagar känns nästan som ledighet. Det sprider sig alltid ett lugn över avdelningen då. Så man kan säga att jag arbetar fyra dagars veckor. Fast ändå inte.

Foten som varit trasig så länge nu. Börjar hålla för lite löpning igen. Den är inte hel ännu. Utan felen finns nog kvar där i. Men 40-50 km i veckan kan jag köra. Förneka att något är fel. Inte tänka på det. Tävla mot mig själv och mot klockan i stället. Pass ut och pass in.

Alltså. Det är inte som vanligt. Det har blivit lite bättre. Ett bättre vanligt. Och om 15 dagar blir det ännu bättre. Då blir jag rik. Det är sant. Jag kommer att vinna en satans massa pengar då. Ni ska se.

Jag träffade en mamma till en flicka jag gick i låg och mellanstadiet med i veckan. Vi pratade en del innan bussen kom. Jag brukar sällan fundera över mina gamla klasskamrater. Jag tyckte inte direkt om den tiden. Och försöker ofta se det som ett avslutat kapitel i min livsbok. Men nu har jag funderat lite de senaste dagarna. Jag vet vad den här flickan gör. Hon pluggade medicin i Köpenhamn. Men vad gör alla andra?
Klassträffar brukar kunna avgöra sådant. Jag har aldrig varit på någon. Kanske blir jag inte bjuden. Eller så har det inte varit någon ännu. Ska man säga den klassiska "du är precis som förr!"? Jag vet inte hur jag skulle tolka den. Jag vill vara förändrad. Men samtidigt inte allt för mycket personlighetsmässigt.
Klassträffar. De verkar lite roliga ändå. När allt kommer omkring.

Och när allt kommer omkring. Bör jag även ta in påsarna som fortfarande står kvar i hallen. Att jag aldrig lär mig. Tänk om det skulle komma upp på en klassträff. Oj oj.

Veckans lista v.48

Positivt just nu:

- Träningen
Det är inte helt okej ännu. Men träningen går frammåt. Fyra pass och 37,5 km den här veckan. Bara 70-80 km kvar. Ha!

- Cappucino med tobleronesmak

Var lite skeptisk till en början. Men det var riktigt gott. Finns mer att testa på den fronten.

- Henke
Henke till United. Det är stort. Det är rätt. Han är inte färdig i Europa. Och när han är det. Och lekt färdigt i Helsingborg. Då är han välkommen till Djurgården. Ha! Det skulle vara något.
- Barnkramar

Fler och fler barn kommer fram till mig och kramar mig på arbetet. Det är något visst med dessa kramar. Känner sig riktigt uppskattad.
- Gratulationer
Det blev en del tippade. En del otippade. Och ett par riktiga överraskningar. Och några uteblev. Tackar och bockar för gratulationer och presenter.

Negativt just nu:

- Fylla år

Ännu ett år har gott. Det är inte roligt att fylla år. Tiden går så snabbt. Så snabbt. Tyckte jag fyllde 20 alldeles nyss.

- Kalla bussar
Ibland är bussarna riktigt nerkylda på morgonen. Det är lagom roligt. Det är lagom störande.
- Vinterkaskadsjukan
Nu är den i gång hos oss på arbetet. Men har än så länge hållt sig på en avdelning. Men den ligger farligt nära.

- Djurgården hockey
Ja. Jag kan inte mer än erkänna. Det går åt helvete. Verkligen. Just nu. Men serien är inte slut ännu. Inte på långa vägar.
- Torbjörn Åhgård
Bli såld din jävel!

En ny sorts planeringsdag

Vi hade planeringsdag idag. Det kan kännas lite konstigt att ha den så här sent på terminen. Men vi hade lagt till den här på planeringen. Det var en planeringsdag som handlade om oss. Men det var en bra planeringsdag. Verkligen. Den gav någonting. Samt att jag även öppnade munnen den här gången.

Vi började med att säga vad vi alla tyckte arbetsglädje var. Och hur vi ska göra för att få mera av den varan. Och se en föreläsning av Kay Pollak.

Sedan kom en ergonom var där och pratade. Hon tog upp lite om vad vi kunde förändra i vardagen på arbetet. Höjde och lyftsätt. Jag frågade henne under ett gruppsamtal om det fanns något sagt gällande barnlyft.
Hon började prata om att det är viktigt att barn rör på sig.

Det förstår jag också. Så frågan kom upp i hela gruppen senare. Och jag frågade henne igen. Om det fanns något som var sagt gällande barnlyft. Eftersom pedagogerna alltid säger att barnen ska hjälpa till att plocka undan så vi inte sliter ut oss.
Kan inte barnen slita ut sig?
Återigen började hon prata om att det är viktigt att barn rör på sig. Chicka H förstod vad jag menade och försökte också få fram ett svar.
Ergonomen var snabb på att fortsätta.
Jag tror inte att hon hade något svar. Faktiskt. Jga tror hon förstod fullt ut vad jag ville få fram. Men hade inte en jävla aning om vad hon skulle svara.
Så nu kvarstår frågan. Är det inte farligt för barn att lyfta för mycket? Lyfta fel? Vad räknas för tugnt i barnens ögon? Jag får forska vidare.

Vi bröt upp och åt lunch. Pratade om lika värde. Hur vi ska förmedla etiska principer till barnen. Vad ska de bära med sig till skolan? Hur ska vi förhindra kränkningar? En ny lag gällande sådant har införts. Och vi måste sätta ihop en arbetsplan.
Vi kom också in på kränkningar jämtemot varandra. Kollegor.

En friskis & svettis tant dök upp. Vi körde ett pass med mini-röris. Fruktansvärt bra. Kändes löjligt idag. Men kommer att uppskattas av våra barn. Säkerligen.

Avslutningsvis fick vi ett papper på ryggen av chefen. Vi skulle gå runt och skriva något om varandra på lapparna. Alla skulle skriva något på alla lappar. En del var lättare än andra.
Jag fick en del saker på min lapp. Som jag tydligen är. Chefen avslutade med att säga, -"Ta åt dig nu!" Men jag måste ärligt säga. Jag tror inte det här hjälpte. Det måste finnas något sätt som får mig att förstå och se mig själv på ett mera positivt sätt.

- Skojjig

- Bra att prata med och skratta med!

- Älskar Mulle

- Positiv!

- Mycket bra tankar och funderingar

- Omtyckt av barnen

- Plikttrogen

- Positiv, plikttrogen

- Strukturerad = positivt!

- Humor

- Snäll

- Ordningsam

- Humor!

- Positiv

- Rak och öppensinnig

- Bra på att lyfta fram saker till barnens fördel

- Du är en väldigt bra pedagog

Mari och förlåtelsefrågorna

Ja Mari. Härligt med en utmaning utöver de vanliga. Alltså, en utmaning jag kan acceptera. Och i alla fall försöka göra. Sedan, hur du kan ha med mig i dessa kloka människor du lärt känna, det vet jag inte. Men tack ändå.

Jag hoppas det är okej att jag slänger upp frågorna här. Frågorna, tillsammans med mina svar. Kanske är det någon som har synpunkter och vill vara med och leka.

1. Vad är förlåtelse för dig?

Förlåtelse både ges och tas. Och betyder därför olika beroende på vilken sida man är. Ber man någon om förlåtelse. Så har man förstått att och varför man gjort fel. Och vill då att motparten ska kunna acceptera det. Så att båda kan gå vidare.
Ber någon annan om förlåtelse så är det upp till en själv att avgöra om man kan acceptera ursäkten. Om man känner att man kan vara vänner igen.
I alla fall behövs det inte bes om ursäkt. Ursäkten kan nog komma automatiskt.

2. Kan alla handlingar förlåtas?

Nej. Det tycker inte jag. En del handlingar är för grova att förlåtas. Då är det bättre att bryta upp helt.

3. Om inte, ge exempel på oförlåtliga handlingar

Otrohet kan vara en handling som inte går att förlåta. Mycket när det gäller känslor. Är det materiella saker tror jag det är lättare att förlåta. Dvs. om man haft sönder något eller tappat bort något.
Fast… om man är best man på ett bröllop och glömmer ta med ringen till bröllopet. Då skulle jag inte bli glad. Fast, kanske är det något att skratta åt i efterhand.

Eller. Om tränaren eller någon i familjen dopar en i hemlighet. Ja. Det skulle givetvis vara oförlåtligt. Stryk skulle de nästan få. Och jag skulle vara stark då. Ha!

4. Är det alltid bra för den som blivit utsatt att förlåta?

Icke. Nej, jag tror inte att det är bäst att förlåta allting.

5. Om ja, varför?

6. Om nej, varför?

Ibland är det bäst att bryta upp. Är det två vänner där den ena alltid gör dumma saker. Då är det inte bra i längden att förlåta allting. Då kan det vara bäst att säga upp bekantskapen och gå vidare.
Samma sak gäller i otrohetsfall.

7. Bör man skilja mellan handling och person, alltså kan man förlåta en människa bortom handlingen?

Det var en svår fråga. Egentligen borde man kunna göra det. Men samtidigt så är det människan som utför handlingen.
Så eftersom det är magkänslan du är ute efter. Så är jag tvungen att säga nej.

8. Om ja, varför då?

9. Om nej, varför inte?

Eftersom människan utför handlingen. Det är alltid (oftast?) människan som har kontrollen över sina gärningar. Stjäla pengar av en vän för att man behöver betala tillbaka en skuld? Det är kanske mer handlingen än människan som är det värsta. Men samtidigt kan man fråga och lösa det på ett annat sätt.
Är man väldigt onykter och hamnar i säng med någon annan än sin tjej. Lätt att skylla på spriten, men innerst inne är det människans fel.
Så ibland kanske det i såna fall skulle vara lättare att förlåta handlingen, men inte människan?

10. Är bitterhet alltid av ondo?

Oj, den svåraste frågan på slutet. Så klart.
Nej, det tycker jag inte att den behöver vara. Och jag antar att du vill veta varför?
Jo, för det första finns det nog massvis med olik bitterhet. Sedan, kan det inte ibland vara bra att få bli bitter? Att känna att man inte alltid får det man vill. Lite motgångar gör en bara starkare.
Och bitterhet kan innebära avundsjuka. Och den sortens bitterhet anser jag inte vara av ondo. Det är mera uppbyggt på önskan och vilja, att få ha samma sak.

Hoppas svaren duger. Det var magkänslan du var ute efter. Det var magkänslan du fick. Inga större funderingar. Bara fingrar som dansar över tangentbordet.

Veckans lista v. 47

Positivt just nu:

- Foten

Det är inte helt läkt. Men det går bättre och bättre. Ett 12 km pass gick bra i veckan.
- George

Våran George. Ett besök där och man är fast. Som en egen liten frizon. George - du är kung!
- US M

Senaste åren har man inte haft möjlighet att träffa honom. Men i veckan gick det. Och det är alltid lika trevligt.

- Köket

Små saker kan göra stora föändringar. Vårat kök ser nytt ut. Nästan i alla fall. Riktigt öppet och snyggt har det blivit nu.

- Ronaldinho

Målet han gjorde i helgen. Helvete vad snyggt!

Negativt just nu:

- Thorpe
Det är synd att han bestämde sig för att lägga av med simningen. Men samtidigt förstår jag honom. Undrar om han kan tänka sig byta liv med mig?
- VEP nedläggning

Inte direkt otippat. Men det är synd ändå. Många fina och roliga minnen från festivalerna. Och några minnen som inte riktigt är minnen men..ja. Ni förstår.

- Kaka

Var på Thaifest i helgen. Som efterrätt hade de två kakor. En med grädde på. Och en med rostad lök. Rostad lök!? Allvarligt. Vem fan har rostad lök på en kaka?
- HT- uppehåll

Hattrick uppehållet gör att svåra beslut behöver tas.

- Tidiga mornar
Nedräkning till ledighet.............

Regler, Kalle och positiva ord

Sedan arbetet började efter sommaren har jag haft lite problem vid mitt matbord. Nya barn har kommit dit. Några gamla är kvar. Någon har svårt att sitta stilla. Någon pratar konstant. Någon har svårt att använda kniv och gaffel. Föredrar fingrarna. Och någon säger inte ett ord.
Jag har totalt sju barn vid mitt bord.
Och det har varit stökigt där jag sitter och äter. Hög ljudnivå. En massa stök. Och väldigt dålig matro.

Jag har försökt fundera ut något jag skulle göra. Något som fick dem att skräpa till sig. Att lyssna upp. Förra året körde jag med prickar. Tre prickar och man åkte bort från bordet. En prick kunde vara att rapa. Säga något fult ord. Bråka. Skrika. Ja, sådana saker.

Nu har jag gjort ett häfte där varje barn får säga något positivt om sig själva. Vad de tycker de är duktiga på. Eller vad de tycker om med sig själva. Och det har blivit bemött på ett oväntat bra sätt.
Jag gjorde också egna bordsregler tillsammans med barnen. Som vi har satt upp på väggen bakom bordet. De fick vara med. Så att det är lättare för mig att referera till dem.
Och till slut. Har jag tagit dit Kalle. Kalle och hans chokladfabrik.

Nu sitter barnen lugnt. Äter med bestick. Påpekar när någon råkar bryta en av våra regler. Och när jag läser efter maten. Sitter alla vid bordet och lyssnar intensivt. Det är inget prat som det var när jag läste små korta böcker.

Jag tror jag har lyckats. Faktiskt.

Veckans lista v.46

Positivt just nu:

- Kristian Sigurður Jónsson
Ny coach i Djurgården. Det känns bra. Han känns rätt.

- G-spot
G-spot var här på middag i tisdags. Det tycker vi om. Det var en trevlig kväll. En trött, men trevlig.

- Prata
Ligga i sängen i ett mörkt rum. Och bara prata sönder nätterna. Om allt möjligt. Och om ingenting.
- Känslan
Jag har lite positiva känslor just nu. Det är dags att arbeta i morgon. Och det ska inte bli så hemskt. Träning i morgon. Och foten känns bättre i viloläge än på länge.
- Bannister
En riktigt bra sida för oss löparintresserade. Tack för den. Jag hänger där. Ofta. Och längtar mig tillbaka till fornstora dagar.

Negativt just nu:

- Fjortisar och småflickor i högklackat

De går till skolan i högklackat. Om man nu kan kalla det gå. De snubblar fram och ser allmänt väldigt instabila ut.

- Rökare

Rökare har alltid varit äckliga. Men att stå inne i busskuren och bolma, är riktigt lågt.
- Tvätta
Nej. Det är inte roligt. Inte någonstans.

- Oförmåga

Den här gången gäller det min oförmåga att slappna av. Jag har så fruktansvärt svårt för det. Lyckas jag. Somnar jag direkt.
- Allt på en gång

Jag vill göra allting på en gång. Men det går tydligen inte alltid så bra. Och kommer jag på en sak jag vill ha eller behöver göra. Ska det göras eller fixas direkt.

Vinterns andra

Jag borde egentligen ligga och sova för länge sedan. Men ibland är det saker som måste göras. Saker som inte går att skjuta upp till morgondagen. Och ibland är det helt enkelt bara roligare att vara uppe. Än att sova.

Kom hem från ett intervallpass för en timme sedan. Vinterns andra. Förra veckan blev det 3x1000m med 1 min vila. Och ett snitt på 3.46.21. Idag blev det 4x1000m. Och ett snitt på 3.45.73. Och det på en fot. Som ändå kändes relativt bra.

Jag har beslutat mig för att köra på nu. Jag kan inte vela mer med fothelvetet. "Nu får det bära eller brista. Som en känd Väsby Friidrottsprofil en gång uttryckte det. Blir det att foten går av. Så får en läkare kolla på den. Så är det.

På uppvärmningen kom bror och in på skönhetsideal. Och tog in det på löpningens spår. Där är det inte uppsvullna läppar. Uppumpade bröst. Eller tillbaka dragna rynkor. Nej. Ingreppen där måste vara av en helt annan kaliber.

Löpare ska vara lätta på foten. Alltså: Bort med onödig vikt. Och eftersom en löpare inte väger speciellt mycket. Så är det annat än fett som ryker. Halsmandlarna. Blindtarmen. En njure kanske. Och levern? Man dricker ändå ingen alkohol, så bort med den också. Kanske något men någonstans i kroppen? Och när man ändå håller på. Så kan man passa på att förstora lungorna.

Det är tur att man kan utnyttja fantasin där ute på de ensama. Mörka. Kalla gatorna. Där bara fotstegen och den tunga andningen hörs. Men tänk. Hur det skulle kunna vara.

Varför inte bara en tvilling?

Jag har återkommit till storstaden. Stockholm. Efter en fyradagarstripp till landet i norr. Umeå. Robertsfors. Och ett litet ställe mitt ute i skogen.
Det fanns snö där uppe. Inte bara lite. Utan ett par decimeter av den härliga vita snön.

Det var skönt att vara där. Inte bara lugnet. Utan hela stämningen. Och inte minst att komma i väg från det som finns här. Stressen. Arbetet. Regnet.
Men nu är jag tyvärr tillbaka. Tyvärr. Samtidigt som det är lite skönt. Att ha sitt eget. Lägenheten och allt man har här.

Jag kan inte påstå att jag studsade upp kl 05.00 i morse när klockhelvetet spelade den där hemska melodin. Men jag tog mig upp och i väg. Och har tagit mig igenom en arbetsdag. Den innehöll ett utvecklingssamtal också. Nu har jag gjort fyra. Hälften. 50 procent.
I morgon är det nummer fem. Och på torsdag nummer sex.

Ska egentligen ut och träna nu. Eller. Jag borde vara ute och köra ett pass. Förra veckan körde jag ett intervallpass. 3x1000m med 1' vila. Jag brukar köra 8-10 stycken när kroppen är som den ska. Men nu blev det i alla fall några. I hygglig fart.
På fredagen ömmade foten lite mer än tidigare.

Det resulterade i vila lördag. Söndag. Och i går. Idag skulle jag ut och testa foten. Men jag är för feg. Jag vill ut. Är sugen på att köra ett pass. Men är så rädd att det ska göra ont igen. Och därför sitter jag nu här. Utan träningskläder.
Jag vet inte längre vad jag ska göra med den där foten. Kanske är det mer än bara en envis stressfraktur? Kanske är det broskbitar som är lösa i foten? Kanske är det någon inflamation i någon sena?
Frågorna är många. Och tankarna på att det kanske är det sista och slutgiltiga skadan för mig finns. Men jag vill inte. Jag vill springa. Springa utav bara helvete. Långt. Mycket. Länge. Snabbt.

Jag avslutar med någon som kanske borde in till tjuvlyssna.se. Men jag skriver det här. Det är några fjortistjejer som sitter på subway i Umeå. De ser en pojke gå förbi.
"-Titta, där är den ena tvillingen" säger en av dem.
Efter några minuter kommer en pojke till förbi.
"-Titta, där kommer den andra tvillingen" säger samma tjej.
Det bli tyst ett litet tag. Och sedan säger tjejen mitt emot:
"Det är ändå coolt, att båda är tvillingar."

Veckans lista v.45

Positivt just nu:

- Fyra dagars arbetsvecka

Jag behöver inte förklara. En dag mindre att arbeta. En dag mer att vara ledig på. Kan inte bli bättre. Förutom kanske en tre dagars vecka.
- Brommapojkarna
Brommapojkarna i allsvenskan. Det tycker vi om. BP och Bergtoft.

-Rally

Det var kanske inte meningen som rally. Men att fara fram genom helt snötäckta vägar genom de norrländska skogarna. Underbart.

- Trygg Hansa

Deras försäkringar är kanske inte billigast. Men varje gång jag ringt dem. Vilket har blivit en hel del senaste tiden. Så har jag blivit bemött på ett ovanligt trevligt sätt. Och det kan man vinna mycket på.

- Umeå

Nu har jag varit där igen. I fyra hela sköna dagar. Och jag har fortfarande inget ont att säga om Umeå och dess kringliggande orter.

Negativt just nu:

- Fothelvetet
Ett intervallpass den här veckan. Snabbare och lättare än jag räknat med. Men foten har inte känts bättre. Är det här den avgörande och slutgiltiga skadan?

- Brommapojkarna

Roligt att ni är där. Men är det verkligen bra för den här otroliga talangskola?
- Storlekar
När man väl hittar några kläder som man vill ha. Så finns inte rätt storlek. Frustrerande.
- Flyga
Jag har svårt för att flyga. Jag blir nervös. Orolig. Och det gör ont.

- Provoceringsförsök
Det är lite roligt när någon gör sitt yttersta för att provocera och få fram kommentarer. Utan att lyckas.

Nordic Battlegroup

Förra veckan fick jag brev från försvarsmakten. Jag blev lite förvånad. Och tanken om repmånad slog mig. Först blev jag orolig. Men sedan tänkte jag lite på filmen. Och skrattade för mig själv. Ha! Våran skvadron på repmånad? Nej. Det skulle se roligt ut.

Jag öppnade och började läsa. Det var underskrivet av en brigadgeneral och Force Commander för Nordic Battlegroup.
Mitt frågetecken blev ännu större. Så jag läste igenom hela brevet.

Det handlade om en ny snabbinsatsstyrka som ska sättas ihop. Med soldater från Sverige, Norge, Finland och Estland. Styrkan ska vara på plats först av alla och ta tag i det eventuella kaos som området drabbats av. Vart som helst i världen.
Det står att det krävs en särskild person att klara av det här. Dessa extremt svåra förutsättningar. Och man ska vara beredd på allt. Allt från humanitära insatser till väpnad strid.
Brevet avslutades med att meddela att jag var en av de personer som uppfyller lämplighets och behörighetskraven den där styrkan kräver.

Jaha. Tänkte jag. Fräckt. Men samtidigt. Det där får säkert alla som gjort värnplikten. Dagen efter. Pratade jag med en mamma till ett barn på min avdelning. Hon arbetar inom försvarsmakten. Och visste exakt vad det där handlade om. Och inte alla hade fått ett sådant papper. Det var ca. 1000 stycken i Sverige som hade fått det.
Innebär det att jag är bland de 1000 bästa soldaterna i Sverige? Som inte redan är anställda. Hm. Antagligen inte. Jag var en av de bättre i min skvadron. Kanske den bästa.
Det vet jag inte riktigt.

Att klara svåra förhållanden är inga problem. Jag kan gå några dagar utan mat. Jag är väldigt envis, målmedveten och i fysiskt bra form.
Konstigt nog kan jag också ge order bra. Jag är lätt att sammarbeta med. Och mitt skytte var relativt bra. Jag kan hantera stress, hålla mig lugn och ta beslut.

Kanske skulle jag bli en bra yrkessoldat. Kanske. Men det vår vi aldrig veta. För jag tänker inte acceptera den här förfrågan. Jag vill helt enkelt inte. Även om det på något sätt är lockande. För när allt kommer omkring. Hur tufft är det inte att vara soldat? Och ärligt talat. Lite speciell känner jag mig ändå. När man får ett sånt här papper.

Veckans lista v.44

Positivt just nu:

- Chefen
Min chef är bra. Riktigt bra. Det går att prata med henne. Och hon slänger beröm på en. Även om hon får betalt för det.

- Listor

Listor är bra. Kanske inte den här på min blogg (webblogg). Men andra. Som exempelvis packlistor. Det ger ett lugn när det är gjort. Eller önskelistor.
-Snö
Så ja! Nu är den äntligen här. Och, se där. Nu var den borta igen.
- Levande ljus

Svaga punkten på det här hushållet. Levande ljus är helt underbart.
- Små händelser
Det är intressant hur små små händelser kan påverka vardagen. Humöret. Tänkandet. Åt båda hållen.

Negativt just nu:

- Fotjäveln

Ännu en vecka utan seriös hård träning. 17 km på tre pass. Suck. Det är som att jogga till bussen.
- SL
Kom igen nu. Allvarligt. Kan ni inte få något tåg att komma i tid?

- Människors bedömningar

SMHI varnar för storm och snö i två veckors tid. Överallt står det om snön som ska komma. Men när den faller. Då står alla stilla och blir förvånade att det kom snö.

- Snön försvann

Det var kul så länge det varade. Några stjärtlappsåk (asslapp) hann det i alla fall bli.
- Hålla på motståndaren

Det tog emot. Hålla på Elfsborg mot Djurgården. Allt för att AIK inte ska ta hem guldet. Nu gick det bra. Men det kändes fel. Lika fel som överfallet på Dembo.

Riddarna kring runda bordet

Idag drog utvecklingssamtalen igång. Och precis som alla gånger förr. Så är jag skakis och nervös innan. Idag hade jag första. Det gick bra. För första gången någonsin höll jag faktiskt på längre än den halvtimmen som var planerad.
Efter några minuter. Och de inledande fraserna. Började jag slappna av. Jag har inte haft samtal med de två föräldrarna tidigare. Nu har jag det. Och det gick bra.
Nu är ett klart. Bara sju kvar.

Igår hanns det med en middag i de gamla kvarteret. Hemma hos mor och far. Med bror och dalaflickan. Det var en väldigt god middag. Men stämningen kring bordet. Och i sällskapet. Är inte lika trevlig. Det är saker som inte står rätt till. Bitterhet åt ena hållet. Frågetecken åt andra. Tankar och påståenden. Själv sitter Flickan från landet i norr och jag i mitten. Och förstår inte riktigt vad som händer.

Det är trist att det är som det är. Middagar av det här slaget ska vara roliga. För alla. Prata om vad som händer i allas liv. Vad som händer i samhället. Film och musik. Sport så klart. Ja. Vad fan som helst. Ingen ska känna sig illa till mods.

Men hur som helst. Middagen var god. Och för en gångs skull. På lång tid. Kändes det faktiskt rätt bra att vara hemma igen. Sitta kring middagsbordet med mor och far. Och sitta i fotöljen med kaffekoppen i handen. Trots den tryckande stämningen. Tack.

Le människa. Le.

En äldre kvinna stiger på tåget. Sätter sig bredvid en utländsk man. Kvinnan har aftonbladet i handen. Hon plockar ut det rosa sportbladet. Räcker det till mannen bredvid. Han tittar glatt på det. Och tackar artigt. Den äldre kvinnan log.

En familj ska gå av bussen. Mamman först. Och två pojkar i tio års ålder efter. Precis i trappen ut upptäcker den ena pojken att han glömt sin mössa på sätet. Han hinner inte gå upp igen. För en yngre man. Kanske i min ålder. Är redan på väg. Snabbt genom hela gången med pojkens mössa i handen. Han räcker den till pojken. Som tackar artigt. Den yngre mannen ler.

En ung kvinna ska gå på tåget. Hon lyfter ur sitt barn ur barnvagnen för att hon ska orka. En lite äldre kvinna erbjuder sig snabbt att ta barnvagnen. Hon lyfter upp den i tåget. Efter kommer den unga mamman med sitt barn. Hon tackar den andra kvinnan. Båda ler.

Det är bara några av de sakerna jag lade märke till på vägen hem från arbetet idag. Det kändes bra. Att se människor som är vänliga. Att det fortfarande finns folk som hjälper andra. Som ställer upp. Som erbjuder sin hjälp. Samtidigt som det finns de som är artiga. Tackar för hjälpen.
Och leenden. Det är alltid trevligt att se. Vem det än kommer i från.

Jag log när jag såg de här situationerna. Jag ler när jag tänker på dem. jag ler när jag tänker på den lilla flickan jag fick hjälpa klä på sig idag. Från en annan avdelning. Jag ler när jag nu. Precis nyss. Tog mig igenom ett pass på 7 km (35.16.49) utan att ha ont i foten. Jag ler. När jag tänker på att Flickan från landet i norr strax är hemma.

Välkommen till en vinter i Stockholm

Alla busslinjer i området är indragna. Fick nyheten av en liten pojke som kom springandes genom snön. Han verkade glad över att få berätta nyheten. Och att något extra hade hänt.
Jag hade börjat inse att bussarna inte skulle kunna gå längre.

Från arbetet brukar det ta 10 minuter med buss. Till tåget. Idag tog det 35 minuter. Som tur var hade jag en glad busschaufför. Han berättade om fenomenet snö. Och att svenskar inte kan köra bil när lite snö faller. Står en bil stilla, måste alla ställa sig med varningsblinkers.
Chauffören berättade att det var tur att inte fienden kände till den svagheten hos svenskarna.

Sedan uppmanade han passagerarna till allsång. Och avslutade med att berätta varför han var så positiv.
"Jag är ju den enda som får betalt att stå här. Jag går av mitt pass en viss tid."

Efter tåget. Som förvånandsvärt nog gick itid. Och "i tid" innebär alltså inom en fem minuters marginal.
Bussen efter tåget. Kom aldrig. Så jag gick efter några minuters väntan. Tre km hem är det ungefär. Jag pulsade genom snön med musiken i öronen. Och flingorna virvlande kring mig. Längs vägen stod bilar. Några spann däcken och kom ingen vart. Några hade krockat. En splitterny BMW hade kört in i en buss. Från sidan. Jag kunde inte hålla tillbaka leendet. Det är hemskt. Men ändå. Andra stod bara stilla. Länge. Länge.

Jag tycker det är roligt att snön har kommit. Och lagt sig på marken. Barnen blir så glada. och fulla med liv på något sätt. Tyvärr kommer trafikkaoset på köpet. Det är konstigt. Att så många människor inte kan inse att snön kommer att falla. Och att vägarne blir hala. Varför byts inte däcken i tid? Läser man inte tidingarna? Varför kan man inte köra lite försiktigt? En sån överraskning kan det inte vara. Snön har ändå fallit en hel del år vid det här laget. Kanske skulle det hjälpa med en kom-ihåg-lapp?

"Vintern närmar sig. Snö kommer att falla. Byt däck. Kör försiktigt."
Men jag tvivlar. Även på att det skulle hjälpa.

Chefssamtal

Idag var det dags. Jag hade mitt medarbetarsamtal med chefen. Måndag morgon. Jag hade fått ett papper med en bunt frågor jag skulle svara på. Som vi skulle prata om.
Det hade jag gjort. Och vi pratade på.

Om saker jag tyckte var svårt. Vad hon tycker om mitt arbete. Om allt möjligt faktiskt. En fråga gällde att jag skulle ta upp mina starka sidor. Jag hade tagit upp alla jag kom på. Och det tog ett tag att komma på dem. Pedantisk och hjälpsam. Leker med barnen och gör saker på en gång. Närvarande.
Chefen blev positivt överraskad. Hon höll med på alla punkter. Men trodde inte att jag skulle få fram sakerna själv.

Men det är något vi skulle arbeta vidare på. Att jag ska inse min kapacitet. Att jag ska tycka att det jag gör är bra. För det gör tydligen alla andra.
Det andra är att få fram lite mer på möten. Jag är gärna tyst. Och tänker.
Det tredje. Något praktiskt. Är samlingar. Jag klarar inte av samlingar. Så enkelt är det. Och det är något jag behöver arbeta med.

Kanske borde jag ha ett sådant samtal oftare. En gång i veckan i alla fall. För när jag gick därifrån. Kände jag mig lite bättre. Lite starkare. Att jag kanske kunde något. Och gjorde någon nytta på stället ändå.
Men det kanske är lite svårt att få tid till ett samtal i veckan. Jag får försöka hålla de positiva tankarna i huvudet själv. Och vänta på nästa samtal. Om ett halvår.

Undrar varför jag ska ha så svårt att ta åt mig det positiva. Det måste finnas någon slags block i huvudet. Som stoppar det. Så har det alltid varit. Och ibland känns det som att det alltid kommer att förbli så.
Negativt in. Positivt stopp!

Veckans lista v.43

Positivt just nu:

- Rögle

Elva raka vinster. Överlägsen serieledning. Hoppas verkligen på en elitserieplats nu. Tyvärr tog sviten slut i kväll. Mot råttorna. Men nu börjar en ny.
- Improvisation

Att improvisera är roligt. Ibland blir det bättre när man inte har allting noga planerat.

- Delicatoreklamen

Haha. Äntligen någon som går emot allt nyttighetstjafs.

- San José Sharks
Riktigt imponerande start på säsongen. Fortsätt så. Tack.

- Nya kläder
Att köpa nya kläder ger lite extra finhetskänsla. Och inte behöver det vara så fruktansvärt dyrt heller.

Negativt just nu:

- Ljudnivå
Ljudnivån på arbetet är ibland olidligt svår att smälta. Tur att det är tyst och stilla övriga tider på dygnet.

- Utvecklingssamtal

Nu är det dags. Helvete!
- Min kollega
Bokar om ett av mina samtal utan att jag vet om det. Tack för det.
- Lösa tänder
Lösa tänder är läskigt att titta på. De går att böja åt helt onaturliga håll.

- Städa efter andra
Morr. Hur svårt kan det vara att lägga tillbaka saker där de låg? Och hålla lite ordning efter sig.

* Egentligen borde Peter André & Jordan´s låt " A whole new world" ligga kvar på den negativa listan denna vecka. Och nästa. Och egentligen för all evighet. För det är så fruktansvärt hemsk. Men. Hur skulle det se ut.*

Jag mot dem.

Ännu en arbetsvecka har passerat. Det har varit en relativt bra vecka. Känslorna börjar bli lite positivare kring arbetet igen. I alla fall den här veckan.
Arbetet i barngruppen fungerar bra. Och de andra pedagogerna har sagt att det är lugnt när man går förbi våran avdelning. Och det känns bra att höra.

Idag kom chefen till mig. Med sin bärbara dator uppfälld i handen. Visade ett dokument som kom från en närliggande skola. Den skola dit de flesta av våra barn brukar gå. När det blir dags för dem.
Det gällde en konferrens. Där de ska utvärdera förra årets överlämningar och skolstart.

Chefen berättade att jag skulle få gå på den. Själv. Och det tog ingen lång stund innan hon såg paniken i mina ögon. I tio minuter försökte hon förklara att det skulle gå jättebra. Att hon inte var ett dugg orolig. Annars skulle hon inte skicka mig på den där träffen.

Innan jag åkte hem. Sa hon strängt åt mig att inte tänka på det i helgen. Hon börjar känna mig rätt bra. Och vet att jag grubblar och oroar mig när det gäller dessa saker.
Sedan frågade hon om jag ville ha skjuts. Hem.

På tisdag gäller det alltså. Dem mot mig. Jag mot dem. Eller arbetar vi inte alla ihop? Skolan, förskoleklasserna och förskolan? Jo. Så är det nog. Men ändå. Jag behöver ha mitt klart. Jag talar inte gärna inför folk. Men jag vill göra det. Och det är lättare att göra det när orden redan är tänkta. I förväg. Och skrivna på ett papper eller i huvudet.
Vare sig det är alla tillsammans. Eller jag mot dem.

Trollen kan ha fört oss samman.

Internet hade rasat ihop. Men efter några enkla. Eller kanske mera komplicerade och förvirrande. Minuter lyckades jag få igång det hela igen.

Jag hade en bra dag på arbetet idag. Kanske är jag inte så bortskämd med dessa dagar nu för tiden. Min negativa kollega och jag har Mullegruppen tillsammans. Och sedvanligt var vi ute i skogen med dem idag. Men tiden där var inte som alla andra gånger vi är där. Idag var det roligt. Imporviserande. Och kanske bäst av allt. Samarbete.

Idag gjorde jag upp en liten eld i skogen. Ett test till i morgon. Då vi ska göra egna kolkritor över den öppna elden. Sedan började min kollega prata om troll. Jag började spela med. "Ta på er väskorna, så smyger vi efter trollen!" Trollen i fråga var två mammor som var ute och gick i skogen med sina små barn. Som måste ha tyckt vi var riktigt tokiga.

Det blev en intensiv jakt. Spionerade och gömde oss. Över berg och djupa dalar. "Vi måste varna mulle!" sa ett av barnen. Så klart vi ska. Och det gjorde vi. Genom att skriva "Troll" på vägen med pinnar. (Ha! Då fick vi en den padagogiska biten också)
Det var länge sedan jag sett barnen ha så roligt när vi var i skogen. Och samma sak gäller mig också. Och säkerligen min kollega också.

I morgon är det en ny dag. Kanske har trollen fört oss lite närmare varandra. Man kan alltid hoppas. Det skulle vara roligt. Det skulle underlätta vårat arbete på avdelningen. Betydligt.
Men det återstår att se. I morgon.

Veckans lista v.42

Positivt just nu:

- Magnus Carlsson
Undrar om jag blir dömd nu. Men. Vilken skön och mysig röst.

- US M
Skickar presenter från Amerika. Vilken kille. Vilken kompis. US M. Tack!
- Min närvaro
1,5 sjukdag på två år. Inte illa.
- Skogen

Det är avkopplande. Det är mysigt där ute. Skogen är fruktansvärt underskattad. Och att sedan leka kurragömma i den. Priceless.
- Västerås

Äntligen. Där satt den. Där sitter han. Cykelvåldtäktsidioten.

Negativt just nu:

- Sjukdom

Det var inte bra att stanna hemma för den lilla utmattning/sjukdom jag hade. Jag har haft dåligt samvete. Även om jag tror det gjort mig gott.
-Beslutsamhet
Jag har svårt att säga nej. I en del fall är det bara irriterande. Exempelvis när försäljare ringer. Men nu har jag lärt mig knepen.

- Fothelvetet

3-4 km var femte dag. Kul. Det kommer jag fruktansvärt långt på. Vilovecka fem är över.

- Borgliga hetsjakten

De borgliga vann (äntligen). Acceptera det och ge upp denna hetsjakt på obetalda räkningar, långt hår och banvakter. Våra landsgrannar skrattar åt oss.
- Peter André & Jordan

"A whole new world" heter visst deras låt. Och allvarligt talat. Mer tondöva människor får man leta efter. Den är hemsk. Verkligen hemsk.

En läcka i taket

Herren ovanför har börjat igen. Han har plockat fram borren och kör på för fullt. Flera dagar i veckan. Ibland börjar han kl 07.00. Ibland sparar han på krafterna och börjar nu. Runt 12-tiden. Hans spikmatta borde vara klar snart. Kanske gör han väggarna också?

I veckan ringde jag på hos honom. Det gällde inte hans borrande. Det gällde vattnet som började komma genom mitt tak. Hans badrumsbrunn hade svämmat över. Precis som min gjort för ett antal månader sedan. Det var inte mycket vatten som kom ner till mitt tak. Men still. En läcka är en läcka.Och folk är nu inblandade. Hyresvärdar och försäkringsbolag. Intressant hur gärna de på försäkringsbolagen vill ha en anmälan på en skada.
Tänk om det blir så kallt att det börjar hänga istappar i taken. Från den där läckan. Det skulle vara något det.

Jag är hemma idag också. För att studera vattenläckan. Nej. Jag är fortfarande sliten. Så jag håller mig hemma. Riktigt skönt att inte behöva stiga upp mitt i natten för att gå till bussen. Skönt att bara ta det lugnt här hemma. Och på måndag. Borde jag ha krafter nog att ta mig till arbetet igen. Det måste jag. Det ska jag. Nu måste jag vara där varje dag. Fram till jul. Det ska jag klara.

Med tanke på att jag behöver hålla mig frisk fram till jul. Så kom jag på att jag passerade ett apoteket igår. Tittade in genom fönstret. Tänkte att alla människor där inne var sjuka. Undrar varför det blir så. Det behöver väl inte vara så? Att alla som är inne på ett apotek automatiskt måste vara sjuka? Nej. Så kan det vara. Men första tanken är så.

"Fram till jul". Jul. Ha! Känns lite främmande det ordet. Men snart är vi där. Inte speciellt långt kvar. Snö i Umeå igår. Snö är härligt. Snart borde den anlända här hos oss. Ska bli roligt. Att bli barn på nytt. Att rulla runt i snön. Åka pulka och bygga snögubbar. Sådant som barn ofta gör. Och vuxna gör för sällan.

Imponera på en Fil. Kand.

Igår eftermiddag ringde en herre till min mobil. Jag hade just telefonen på mig och relativt lugnt på gården. Så jag passade på att svara. Det var en man som ringde från Lärarhögskolan.

Han hade läst Damen L’s och mitt examensarbete om ”Lekens konflikter”. Och pratade en massa om seminarier och intervjuer. Jag förstod ärligt talat inte riktigt vad han ville få ut av samtalet.

Men så till slut kom det. Han ville boka in en tid för intervju. Där han ville att vi skulle diskutera kring arbetet. Han höll på att forska kring arbeten och hur det senare blir i praktiken.
Under samtalet rös jag till. Han nämnde Mr. M.M. En lärare som vi hade under vårat examensarbete och som sågade oss jämt med fotknölarna. Jämt och ständigt.

Vi bokade in en tid för intervju. Men efter samtalet kom jag på att jag verkligen inte vill. Inte för att Mr. M.M ska vara med. Utan för att jag inte har något som helst intresse av det hela. Jag har knappt koll på vad vi skrev om. Arbetet har varit stängt sedan den dagen vi redovisade. Och är relativt säker. På att Damen L inte har sneglat i det heller.

Inte vill jag ta ledigt från arbetet. För att åka in till Lärarhögskolan och sitta där. Nej tack. Då finns det skönare och roligare saker att göra på ledig tid.

Jag tackade nej idag. Förklarade att jag gärna kan svara på frågor genom mail. Om det skulle gå för sig. Mannen som ringde. Var ”Fil. Kand.” Vad det nu innebär. Men det låter som en viktig person. Och därför. Måste han sökt ut arbeten som var av intresse och betydelsefulla.

Ha! Inte dåligt Damen L. Vilket arbete vi måste ha gjort. Om vi imponerar på en ”Fil. Kand.” Ha!

Två år har passerat

De senaste dagarna har jag inte varit i fin form. Kroppen har känts lite väl tung. Och huvudvärken har funnits där när jag kommer hem från arbetet. Och finns kvar när jag stiger upp på morgonen. Det har varit tunga dagar på arbetet. En del barn har varit sjuka. Och när de kommer tillbaka är det lite extra livliga.

I går var det dessutom personalmöte. Åkte till arbetet 06.30 och kom hem 21.30. Det är en onödigt lång dag. Faktiskt. När jag kom hem igår kväll var jag helt slut. Fysiskt och psykiskt. Jag ramlade ner i sängen och sov till tidig morgon. Vaknade och kände hur huvudvärken låg och tryckte där inne.

Men jag pallade mig i väg till bussen. Till tåget. Till bussen. Och sedan även iväg ut till skogen med min Mullegrupp. Men efter lunchen tog det stopp. Jag satt kvar vid bordet länge. Och orkade inte resa på mig. Jag tog på mig jackan och åkte hem.

Hade lite svårt att lämna mina kollegor. Vill inte att de ska behöva arbeta över eller för mycket bara för att jag ska gå hem. Men de övertygade mig om att det skulle gå bra. Och där satt jag på bussen. Men Sprängaren i handen.

Det första jag gör när jag kommer hem. Är att städa. Betala lite räkningar. Fixa lite med det ena. Och lite med det andra. Kanske ska jag bara luta mig tillbaka och titta på någon film. Vila ordentligt. När jag för en gångs skull har möjlighet till det?
Jag har lite dåligt samvete att jag gått hem. Jag är inte dödssjuk. Ingen feber. Bara otroligt sliten i kroppen. Huvudvärk. Näsproblem. Samt en röst som inte riktigt låter som den brukar. Men jag tycker personligen. Inte att det räcker med symptom för att sjukanmäla mig. Jag brukar palla för det här.

Idag har det gått exakt två år sedan jag arbetade min första dag på förskolan. Det är lång tid. Och under de två åren. Har jag varit borta 1,5 dag p.g.a sjukdom. Det kan inte räknas som mycket.
Känner att huvudvärken börjar släppa lite nu. Kanske är jag frisk nog för att åka tillbaka till arbetet igen? Kan man göra så?

Veckans lista v.41

Positivt just nu:

- Sprängaren

Liza Marklunds bok. Det är en riktig hit.
- Praoelever
Ibland har man turen att få en riktigt bra elev. Och att få det där lilla extra ansvaret att vara handledare. Det känns rätt bra ändå.
- Hållpunkter

Att ha något att se fram emot är viktigt. Då går dagarna och veckorna lite lättare.

- Källströms slägga

Matchen mot Island. Hans skott ökade fan i hastighet desto närmare mål den kom. Gudomligt Kim!

- Laga mat
Det är roligt. Men oftast finns det varken tid eller ork.

Negativt just nu:

- Fotjäveln

Det har blivit sämre den här veckan. I kväll är det ett nytt sest. Men det lovar inte gott.
- Föräldramöte

Att prata inför en massa föräldrar om deras barn och våran verksamhet. Är inget jag längtar efter att göra. Om det dessutom är på kvällstid och samma kväll som EM-kval match. Då är det vidrigt.
- Damm
Vart kommer allt i från egentligen? Man hinner knappt damma färdigt innan ett lager har lagt sig igen.
- Tele2
De skickar bara ut betalningspåminnelser till mig. Är det inte meningen att man först ska få en faktura så det finns en rimlig chans att betala skiten i tid?

- Helsvenska invandrare
Helsvenska tonåringar som försöker låta som invandrare. Det är bara skrattretande och löjligt.

Bladen bläddras

Den stenhårda boken "Guld och blod" (Louis L’amour) är nu utläst. Måste erkänna. Att den var inte så stenhård och tuff som jag förväntade mig. Men den var absolut inte dålig.

Nästa bok. Ska påbörjas i morgon bittit. Men jag har lite svårare att hitta vilken det ska bli nu. Jag har en biografi av Haile Gebereselassie "The Greatest". Men jag vill avvakta med den. Tills jag kan träna på för fullt. Jag räknar med att bli inspirerad och motiverad av boken. Och det vill jag kunna använda senare. När fotjäveln är bra.

Nu står det mellan två böcker.
Michael Connelly - "Framgångens pris"
Liza Marklund - "Sprängaren"

SKa fundera lite i kväll. Så får vi se vad det blir.
Det här med läsning. Fan. Det är inte dåligt.

Föräldramöte

I går var det en lång dag. 12 timmars arbetsdag. Och det tar på krafterna. Sätter sig i huvudet. Ofta som huvudvärk.
Det var föräldramöte. Jag kommer ihåg senast jag skulle ha föräldramöte. Det var mitt första riktiga och jag var fruktansvärt nervös. Jag var nervös igår också. Det var jag. Jag tycker inte om att prata inför andra människor. Vilket är intressant då jag valt att bli lärare.
Men igår tog jag det hela ändå lite mera med ro. Kanske börjar jag komma in i matchen lite. När det gäller det här yrket.

Igår började jag skriva ner lite saker jag skulle säga timmen innan mötet skulle äga rum. Jag började skriva om mina punkter. Som rörelse och mullegrupp. Jag förberedde också inför andra frågor. "Hur arbetar ni efter läroplanen?" Den frågan är lite läskig. Men när jag öppnade läroplanen och tittade under alla punkter. (Normer och värden. Barns inflytande o.s.v) Så blev det mycket lättare än vad jag trodde. Jag kom på saker vi gjorde som passade in på alla punkter. Nu kom visserligen inte den frågan. Så det spelade ingen roll.
Chefen läste pappret. Tyckte jag skulle läsa upp det ändå. Men så blev inte fallet.

Mötet i sig blev annars en enmansshow. Min kollega tyckte om att hålla ordet. Och pratade på. Vid ett tillfälle kom samarbetet med förskoleklass och skolan upp. Kollegan berättade att vi tyvärr inte har något sådant. Jag tittade upp. Och berättade att vi visst har det under våren. Kollegan sa att vi inte pratar och besöker skolorna. Jag berättade att vi visst gör det. Med överlämnandekonferenser och besök. Det blev lite diskussion mellan min kollega och mig. Men jag kände att sanningen skulle fram. (Oj, vad allvarligt det där lät.)

Mötet gick bra. Föräldrar var nöjda. Både med mötet och med avdelningen. Så jag antar att det bara är att fortsätta köra på. Precis som alltid.
Några pappor hade bråttom hem. För att se fotbollen. Tyvärr kunde jag inte sticka iväg direkt. Tyvärr. Men jag hann se sista 25 minuterna. Och i efterhand Kim's kanon. Han är gudomlig den pojken. Gudomlig och övernaturlig. Nästan onaturlig.

En del går framåt. Andra bakåt.

Det går framåt. Det går bakåt. Samtidigt står det still.
Nu gäller det här visserligen olika delar av vardagen. Olika situationer och saker i livet.
Men ibland är det intressant att se. Hur någonting utvecklas och går framåt. När något annat går bakåt och blir sämre. Fast de båda sakerna ligger så nära varandra. Vare sig de är stora. Eller små.

Hos mig är de just det. Både stora och små. Allting med Flickan från landet i norr. Går utmärkt. Kunde inte vara bättre. Det går framåt. Precis som det ska.

Framåt går också läsningen. Efter att ha avslutat James Frey’s andra bok ”My friend Leonard”. Så har jag snart läst ut nästa bok också. Det är en lite mera komisk bok. Rickard Fuchs som skrivit om Sverige och svenskar. ”Visst är det härligt att vara svensk!” heter den.
Nästa bok ska påbörjas i morgon. Och det blir en lite annorlunda bok. Louis L’amour heter författaren och titeln är hård som sten. ”Guld och blod.” Det är en western bok. Som en gång kostade 1.75:-. Jag är lite uppvuxen med western intresset. Men själv kanske inte riktigt tilltagit mig det. Kan bli roligt att läsa den här. Hittade den i bokhyllan. Och alla böcker ska läsas någon gång. Så det är bara att börja från en sida.

Men när det gäller arbetet. Går det nog mera bakåt än framåt. Energin och motivationen blir allt mindre. Det gäller dessvärre inte heller bara mig. Utan ett flertal kollegor. L8. Tant S och Chica H. För att nämna några av de kända.
Men jag ska inte gå in mera på det just nu.

Något som går både framåt och bakåt är fotjäveln. Träningen. Jag vilade två veckor för min stressfraktur på höger framfot. Sedan testade jag att springa. Långsamt. Kort. Det kändes lite ömt i foten medan jag sprang. Jag vilade resten av veckan.
Idag tog jag på mig mina gamla svarta skor igen. Och stack ut. Kändes underbart att få löpa fram längs de mörka vägarna igen. Kylig och frisk luft. Och foten kändes bra. Men när jag kom in började den göra lite ont. Bara lite.

Nu är det antagligen vila några dagar till. Kanske veckan ut. Sedan bör foten vara i tillräckligt gott skicka för träning. Långsam stegring ända upp till toppen. Till de sviniga intervallpassen. Till de korta snabba passen. Till de långa 23 km rundorna. Till snö och halka. Till minusgrader och frusna leder. Till allt det där som hör till. Och som jag drömmer om varje dag. Natt som dag.

Veckans lista v.40

Positivt just nu:

- 2-0
Det var en imponerande seger. Imponerande spel. Och imponerande laganda. Grattis Sverige.

- Zlatan

Utsedd till förra veckans sämsta spelare i italienska ligan. Ha ha ha ha ha ha ha ha!

- Carl Bildt
Så ja. Det var ett bra val. Legenden kommer att utföra stordåd.
- Chokladmjölk

Mmm....
- Patrik Isaksson

Kanske är jag för mjuk. Men Patrik Isaksson är riktigt mysig och skön musik.

Negativt just nu:

- Fotjäveln
En vecka till har gått. Utan träning. I morgon blir det ett nytt test.

- Fredagströtthet
Det är helt enormt vad slut man är på fredagar. Det finns inga krafter kvar till någonting. Förutom att sitta i soffan och halvsova.

- Kontot

Jag kommer inte riktigt överrens med mitt konto för tillfället. För stora Ikea drömmar gör kontot litet.

- Brist på umgänge

Jag träffar vänner för sällan. Men det finns så lite tid i veckorna. Förlåt Köpings M. Damen L. Fröken J.L. Mr T. DJ E. G-spot och US M.
- Alla jävla väldtäkter

Det är helt sjukt vad det våldtas nuförtiden. Finns det inget stopp för dessa idiotiska fega handlingar?

En ny vän

Igår var flickan från landet i norr och jag i storstan. Vi skulle äta en bit mat. Eller egentligen en hel massa bitar mat. Men ändå. Och sedan var det bioplaner i huvudet.
På väg till resturangen. Där vi gick i regnet. Såg vi plötsligt ett bekant ansikte.

"-Är inte det Allbäck?" säger flickan från landet i norr.
"Jo! Och Mellberg!" svarar jag. Lite lagom upprymd.

De gick där. Metern framför oss och tittade runt i skyltfönster. Fräckt! Och eftersom flickan från landet i norrs syster. Ja. Vad ska man säga. Inte direkt tycker illa om Allbäck. Så ringdes hon upp.
Fotbollskillarna försvann in i en affär. Och runt hörnet på affären stod vi och pratade i telefon.

Efter ett litet tag kom det två killar runt hörnet. Och den ena gick in i min arm. Han vände sig om och sa "Oj, ursäkta." Och visst fan var det Mellberg! Lika skäggig som vanligt.

Så jag anser att vi är relativt bra kompisar nu. Jag och Olof. (Ja, jag tycker att vi har kommit så långt att jag får kalla honom Olof. Eller t.o.m kanske Olle eller Mellis?) Men jag ska nog låta honom fokusera på matchen i kväll. Innan jag ringer.
Alternativt. Låter jag det bara vara.

Senare på kvällen. Såg vi även en känd (?) inredningskvinna från TV. Med grått hår. Men det hör inte hit.

Veckans lista v.39

Positivt just nu:

-Flickan från landet i norr

Hon är bara för go´!

- Nya saker
Lägenheten fylls på. Sakerna behöver inte vara helt nya. Men en utökad inredning är trevligt.
- Umeå

En riktigt trevlig liten stad. Tankarna ligger ofta där numera. När arbetet är som det är.

- Flickan från landet i norr's släkt och vänner.
Jag känner mig verkligen välkommen. Jag kan inte ha gjort bort mig så mycket. Ännu. Tack.

- Counter Strike Zero
Fräckt. Helt enkelt fräckt.

Negativt just nu:

- Bilförare

En del kör verkligen som jävla puckon. Tur att det finns bra och ansvarsfulla. Som jag. Hm.
- Fotjävlen

Jaha. Fortsatt vila då. Kul.
- Platsbrist
Många nya saker. Men samma plats. Då blir det lite trångt. Men idéer ochdrömmar finns. Dags att skrida till verket? (Oj, vilka ord.)
- Frånvarande kollegor
På mer än ett sätt.

- Arbetstid
Ibland ligger tiderna helt fel. Att en börjar arbeta när den andra slutar. That's sucks. Bigtime.

Det var den foten

Nu är vi tillbaka från norr. Det blev en kort. Men intensiv vistelse. Och efter alltför många timmar bakom ratten. Var det åter igen dags att stiga upp och bege sig till arbetet. Det är inte roligt där. Det är faktiskt inte det. Och sorligt nog. Är jag inte i närheten att vara den enda som tycker så.
Fyra dagar kvar till ledighet. Till helgen.

Idag var det tänkt att träningen skulle återupptas. Efter 14 dagars vila. Vila som är belöningen efter ett års träning. Vilan som avslutar säsongen. Och som påbörjar nästa.
Men första passet på vinterträningen. På grundträningen. Slutade med 3 km. Det var inte tänkt så. Inte alls. Men min kropp protesterade.

Närmare bestämt min högra fot. Den foten jag hade lite småproblem med innan vilouppehållet. Den har inte velat läka som den ska under de senaste 14 dagarna. Mitt på foten är det ömt. Och lite svullet. Det gör inte extremt ont. Inte alls. Men det känns lite när jag springer. Och det är illa nog.
Jag vet vad det är. Det är jag nästan säker på. Stressfraktur i ett ben i framfoten. Jag haft det tidigare. Under liknande omständigheter. Den här gången var det några riktigt tuffa träningsveckor. Då var det fyra tävlingar på tre dagar. Varav en av dem var halvmarathon.
Det tar ett tag att bli kvitt den lilla sprickan i benet. Men tur är. Att jag kände av det tidigt. Och avbröt träningen då. Men ett par dagar till. Kanske en vecka. Får jag nog räkna med att hålla uppe med träningen till.

Det är trist. Det är det verkligen. Men tyvärr är det inte speciellt mycket jag kan göra åt det. Det är bara avvakta och känna efter.

Veckans lista. Kommer upp i morgon. Den är klar för publicering. Men ögonen säger nej. 05.00 ringer klockan i morgon. Allt för att göra den hemska dagen hemskare. Ha! Skönt. Att jag ser allting så jävla positivt just nu.
Förlåt.

Städmelodi

Idag var det samma visa igen. Båda mina två kollegor var hemma. Med sjukt barn. Och med öm rygg/nacke.
Chefen ryckte in och tog plats bredvid mig på avdelningen. Och som vanligt. Var det mycket roligare att arbeta då. Det blev mera gjort. Kan man byta ut kollegorna mot en chef?

I vilket fall som helst. Har jag känt att vi haft lite problem med städningen på våran avdelning. Vi vuxna. Om man nu kan kalla sig det. Städar alltför mycket. Och andra avdelningar. Lägger sig i allt för mycket. Och säger att barnen ska göra det själva. I största allmänhet. Klagas det allt för mycket på det där stället.
Men som våran köksa sa i går kväll. När vi åkte bil. "Det är alldeles för mycket kvinnor där. Då blir det gnäll hela tiden. "
Kanske är det så. Kanske inte. Ibland kan jag inte komma på någon annan anledning utom personligheten. Och ibland känns kvinnoanledningen bara helt klockren. Köksan sade också. "Ni män. Ni är mera rakt på. Nu jävlar kör vi! Det behövs här."
Det stämmer nog bra. Jag är sådan. Jag ska bara försöka få fram det på arbetet också. Men ibland känns det meningslöst att ens försöka dra med sig alla negativa människor.

Jaja. Nu kom jag ur spår. Städningen var det. Jag kom på en idé igår kväll. Så jag plockade fram en bjällra. Eller vad instrumentet nu kallas. Och gick in med alla barnen på samling. Samling. Vilket jag i normala fall hatar. Jag berättade att vi inte längre vill städa efter barnen. Och att de skulle få göra det själva i större utsträckning.
Barnen lyssnade bra. Jag visade bjällran. Och berättade att när den låter. Då jävlar är det städdags. Innan det är städat går vi inte ut. Vi äter inte lunch. Mellis. Eller vad nu som ska göras. Då slipper dessutom vi pedagoger gå runt och gnälla och tjata att de ska städa.

Barnen var helt med på det. Och på eftermiddagen bjällrade jag för första gången. "Städning!" skrek barnen. Och började plocka. Efter en kort kontroll. Kunde vi snabbt gå ut.

Kanske är det bara en rolig grej för dem just nu. Något nytt. Roligt. Men jag tror på idén. Bara vi håller fast vid den och kanske repeterar det några gånger på samlingarna. Hur det håller i sig. Återstår att se i framtiden.

Nu lämnar jag datorn för ett tag. En tripp upp till norr är inplanerad. Det ska bli skönt. Komma iväg. Åka bil. Umgås. Och sjunga kalassånger.

Vänta vänta vänta

"Vi vet av smärtsam erfarenhet att förtryckaren aldrig frivilligt skänker frihet. Det måste de förtryckta kräva. Uppriktigt sagt har jag ännu inte varit engagerad i en riktad aktionskampanj som varit läglig i deras ögon som inte lidit otillbörligt av segregeringens plågor. I många år har jag nu hört ordet "vänta!". Det ljuder familjärt i öronen på alla svarta. Detta "vänta!" har nästan alltid betytt "aldrig"."'

Så står det i Martin Luther King's självbiografi. Utdraget ur ett brev han skrev från fängelset i Birmingham.
Men vad har nu detta för poäng?

Jo. Det är inte poängen i dessa meningar jag vill ta upp. Utan det var ordet "vänta." Jag var på väg hem från bussen idag. Och gick som vanligt och läste. Men jag fastnade på de här raderna. Och började genast fundera på arbetet. Och barnen där.

Hur ofta frågar inte de någonting. Eller vill någonting. När en vuxen. I det här fallet en pedagog. Håller på med något annat och säger "vänta". Tänk om barnen börjar uppfatta ordet "vänta" som "aldrig". Det skulle vara lite hemskt faktiskt.

Fast. Ibland kanske orden "vänta" är en förmildrad version av ordet "aldrig".
"Kan vi ta ut cyklarna nu?"
"Vänta lite. Vi får se sen." (läs:nej, för då måste vi plocka in dem om 10 min när alla börjar gå hem)

Ja, så kan det vara. Bara för att man inte vill säga "nej".
Eller. Så säger man "vänta". Och glömmer sedan bort vad barnen ville. Och då blir det också ett "aldrig".
Oj. Nu blev det mycket. Men ni är smarta människor. Ni förstår säkert vad jag menar. Vad jag är ute efter.

Akta ordet "vänta". Det kan ha större och annorlunda betydelse än man tror.

Min polare Leonard

Min mp3:a har fått vila lite senaste tiden. Jag har i stället börjar läsa igen.
Efter att ha tagit igenom mig ett stycke kurslitteratur. En "Tras" bok. (Tidig regestrering av språkutveckling) som vi ska läsa genom arbetet. Så har det åkt fram flera böcker.

Förra året. Läste jag James Frey's första bok "Tusen små bitar". Jag kunde inte lägga i från mig boken. Den fångade mig totalt.
Nu har jag Herr Frey's andra bok. "My friend Leonard". Och det är samma sak med den. Jag har inte kunnat lägga undan den. Fram till nu. Jag har ungefär 15 sidor kvar av boken. Och jag börjar förstå vad som ska hände. Det är hemskt. Jag är så inne i boken. Att det känns som om jag vore där. Precis bredvid Leonard. Precis bredvid James.

Jag är lite känslig. Det vet jag. Så kanske ska jag bara låta boken vara. Stänga igen den. Och ställa den i bokhyllan? Då slipper jag läsa om det jag vet kommer att hända. Då slipper tårarna komma.
Men så kommer det inte heller att bli. Det kan jag lova. Boken kommer att läsas ut. I morgon bitti. På väg till arbetet. Och imorgon. På vägen hem. Då kommer en ny bok att öppnas. En svart. Som handlar om Martin Luther King. Så är det.
Det här med läsning. Det var inte så tokigt ändå.

En jävla dag

I morgon är det alltså måndag igen. Den där jävla måndagen. Så har det känts de senaste veckorna. Och ärligt talat? Så känns det inför i morgon också.
Den där jävla måndagen. Igen. Allt för långt till tisdag. Och för att inte tala om hur långt det är till fredag.

Men än är det fortfarande söndag. En sån där jävla söndag. Och inte heller det är någon ny känsla. Utan att söndagar har varit sån där jävliga. Är verkligen inget nytt. En sån där jävla söndag. Som kommer innan den där jävla måndagen. Så är det.

Flickan från landet i norr. Och jag. Pratar om datorer. Hon vill ha en bärbar dator. Då kan vi skriva blogg (webblogg) samtidigt. Och förstår ni hur bra det skulle vara. Då kan man synka texterna. Klicka på publiceringsknappen exakt samtidigt. Det skulle vara riktigt häftigt. Eller. Så skulle det kanske bara vara helt patetiskt och jättelöjligt. Gränsen kan ibland vara hårfin. Och helt klart. Ligga i betraktarens ögon.

Men just nu blir det ingen bärbar dator. Det blir att sova i stället. Och invänta slutet på den här jävla söndagen. Och känna att man snart är framme. I den där jävla måndagen. Men ibland. Kan både söndagar. Och måndagar. Vara helt okej. Men det hör inte hit. Inte nu. Inte ikväll.

Veckans lista v.38

Positivt just nu:

-Kruthornet
Inte en George. Men kruthornet kommer som väldigt god två.
- Elitserien

Nu är den igång. Och det har börjat bra. Bara 52 omgångar kvar.

- Lönelyft
En riktigt trevlig fredagsöverraskning. Kanske är det just det som gör att motivationen och viljan kommer tillbaka?
- Championship manager

2001/2002 eller 2006. Spelar ingen roll. CM är CM. Och det är bland det bästa tidsfördriven man kan ha.
- Valet

Jodå! Nu blev det äntligen blått.

Negativt just nu:

- Derbyt
Ja, vad i helvete hände? Bittert. Bryta ihop och komma igen. Det finns gott om poäng att spela om kvar.

- Min kropp
Jag börjar tro att min kropp inte är menad till träning. Den verkar bara gå sönder hela tiden. Foten börjar bli lite bättre. En vecka vila kvar. Innan grundträningen börjar.

- Mitt humör

Det är inte bara kroppen. Humöret också. Det påverkar andra när jag är nere. Och det gör mig ännu mera nere. Jag vill inte vara så här längre. Som tröst. Har jag gjort en kolapaj idag.

- Trängseln

På en del gator i stan. Går det inte att ta sig fram. Det blir inte roligt att gå på stan då. I tankarna finns en annan stad.
- Misslyckanden

Stora som små. Misslyckas jag. Eller inte klarar det på första försöket. Blir jag arg. Och envis. Jag ska klara det. Så enkelt är det.

Släpp klassfrågan

Sätter på datorn. Så här tidigt på lördagmorgonen. Tidigt. För mig alltså. Klockan närmar sig tio.
Jag tittar på aftonbladet. Precis som alltid. Och ser en debattrubrik. Om den nya bestämmelsen att höja böterna för fortkörning.

Ursprungsförfattaren tyckte det var pinsamt. Att rika nu ska kunna ta över vägarna ännu mer. Och att det bara kommer att svida för barnfamiljer.
Ett flertal av de följande inläggen håller med.

Det gör inte jag. Inte ens lite. Jag blir mest upprörd. Jag kan inte förstå hur människan tänker. Hur kan det här bli en klassfråga? Är inte lagen lika för alla människor? Och varför förväntas det av författaren att alla rika kör olagligt?

Nej. Det var bara ett av alla dessa idiotiska påhopp på rika. Denna klassfråga. Som uppenbarar sig överallt. Är helt onödig tycker jag. Jag är inte rik. Inte alls. Inte ens efter min löneförhöjning på 800:- Men jag förstår inte varför rika måste få betala extra mycket för saker. Bara för att de har pengar. De flesta har antagligen kämpat hårt för dessa pengar.

När det gäller hastigheterna. Så kan alla släppa på gasen. Rik. Som fattig. Även jag ska försöka göra det. Och när det gäller klassfrågan i övrigt. Låt de rika vara.

För övrigt. Undrar jag verkligen vad en vänsterdemokrat är för något...

Det stiger

Om inte humöret vänder. Så kanske andra saker fortsätter att gå bra. I går var det "Grön Flagg" vinsten på 10.000:-
Idag blev det an annan vinst. För mig. Personlig.

Jag hade precis smällt igen ytterdörren efter en lång planeringsdag. En massa nya mål. Blandade med gamla. Och en hel massa annat. Jag var rätt tyst som vanligt. Som jag brukar vara i större samlingar. Jag har idéer. Jag har åsikter. Men jag har svårt att få fram dem när hela personalen är där. Pratar jag ensam med någon. Framförallt chefen. Så är det lättare att prata.

Det ringde i telefonen. Jag svarade.
Det var våran nya personalansvarige. Hon berättade att de tittat lite på lönerna. Och berättade att f.o.m första oktober. Skulle min lön höjas med 800:- Dessutom ska jag vara med på den vanliga löneförhandlingen som äger rum i april.

Nu var inte just summan det roligaste. Visst. Jag blev jätteglad. Vem skulle inte bli det? Men det var en av de två anledningarna som fastnade främst.
Den första var att eftersom jag var den sista läraren som blivit anställd så var min lön lite lägre än andra utbildade. Och eftersom de tyckte att jag gjorde samma sak. Hade samma ansvar. Så skulle jag ha lika lön också.

Men sen kom de orden. Som jag kände betydde mest av allt hon sade. "Sedan är det ju så också, att vi är väldigt rädda om dig."

Det kanske inte låter så speciellt. Men jag kände. Att de där få orden. Betyder fruktansvärt mycket för mig. Eftersom jag själv inte tror på mig. Jag själv tvivlar på min förmåga och kompetens. Så kom dessa ord. Dessa fina ord. De vill ha kvar mig. De tycker att jag gör något väldigt bra. Något betydelsefullt. Tack.

Kanske var det vändningen på vinden? Motvin blir medvind. Jag tänker redan nu. Att jag ska gå in på måndag. Med en ny slags inställning. En ny. Fast gammal. Att köra hårt. Att visa energi och positiv anda. Som jag gjorde tidigare. Delaktig. Ja. Det ska jag.

Tack.

Grön Flagg vinst

Jag är tillbaka snabbare än väntat. Leendet. Det är fortfarande borta. Men en sak kom jag på. Grön Flagg. Som många förskolor och skolor i Sverige strävar efter och arbetar med. Våran förskola har haft "Grön Flagg" i fem år nu. Och varje år ska en rapport skickas in.

Den ska innehålla mål som förskolan arbetat efter. Miljö. Hälsa. Skog. Kretslopp. Ja. Vad som helt antar jag. Vi skickade in våran rapport för ett antal veckor sedan. Och idag ringde en herre.
Han berättade att han hade blivit väldigt imponerad av våran rapport. Och utav alla de rapporter som skickats in. Hade han valt ut våran som den bästa.
Första priset är 10.000:- och det ska bli en liten cermoni med lokal press och dyligt.

Det kanske inte är en stor mängd pengar. Men det det kan ge väldigt bra publicitet för våran förskola. Och det känns bra att andra också är nöjda med vårat arbete. Vi har lyckats med det vi strävade efter.

Så är det. Faktiskt. Grattis oss.

Fortfarande inget leende

Det går fortsatt tungt. Leendet som jag tappat bort har ännu inte hittats. Kanske tvärtom. Det har nog blivit sämre än tidigare. I stort sätt allting känns väldigt jobbigt och ansträngande just nu. Kanske blåser det helt enkelt motvind. Efter alla dessa vindar i ryggen. Fast. Jag tycker då att jag haft en del vindar mot mig också.

Träningen hade gått så bra. 85 km på sex träningspass förra veckan. Passen bara maldes ner och det känndes roligare och bättre än på väldigt väldigt länge. Klart det skulle ha sitt slut snabbt också.
En misstänkt stressfraktur i höger fot satte stopp för det. Den här gången. Jag hade något liknande för några år sedan. Och blev borta från träningen fyra veckor. Nu känns det inte alls lika illa. Men ett tag framöver blir det nog vila. Tyvärr.

På arbetet finns det inte mycket att hämta. Ingen inspiration. Ingen lust att leka med barnen. Ingen vidare kommunikation med kollegorna. Ja. Det går åt helvete med andra ord. I går kom ja till arbetet. Båda mina kollegor var hemma. Kul. Tänkte jag. Och jag hade visserligen rätt. Jag fick arbeta med chefen hela dagen. Och vi fick väldigt mycket gjort. Och hade väldigt roligt. Men idag var det slut på det roliga. Kollegan tillbaka.

Kanske inte ska fortsätta klaga. Tycker inte om att gnälla. Men. Ibland blir det bara för mycket. Och då måste det ut någonstans. Jag brukar kunna hålla inne med mycket. Men ibland får inte allt plats. Det på klistrade leendet ramlar av. Tyvärr.

Jag ska nog inte återkomma hit. Förrän klagovisan har tystnat. Och när jag har lite mera tid. Känns just nu som att all tid verkligen bara försvinner. Jag vet inte riktigt vart den tar vägen. Dagarna rullar på. Och blir allt för enformiga. Förhoppningsvis tar det inte så många dagar. Tills det blir bra. Tills det vänder. Då ska det bli lite ändring. På skrivandet också. Kanske är det bra i morgon? I kväll? Har planeringsdag i morgon. Så det kan kanske vända på det hela. Vem vet.

Derbyförlust igår. Men elitserieledning. Det är inte dåligt det.
Tack och adjö.