Mari och förlåtelsefrågorna

Ja Mari. Härligt med en utmaning utöver de vanliga. Alltså, en utmaning jag kan acceptera. Och i alla fall försöka göra. Sedan, hur du kan ha med mig i dessa kloka människor du lärt känna, det vet jag inte. Men tack ändå.

Jag hoppas det är okej att jag slänger upp frågorna här. Frågorna, tillsammans med mina svar. Kanske är det någon som har synpunkter och vill vara med och leka.

1. Vad är förlåtelse för dig?

Förlåtelse både ges och tas. Och betyder därför olika beroende på vilken sida man är. Ber man någon om förlåtelse. Så har man förstått att och varför man gjort fel. Och vill då att motparten ska kunna acceptera det. Så att båda kan gå vidare.
Ber någon annan om förlåtelse så är det upp till en själv att avgöra om man kan acceptera ursäkten. Om man känner att man kan vara vänner igen.
I alla fall behövs det inte bes om ursäkt. Ursäkten kan nog komma automatiskt.

2. Kan alla handlingar förlåtas?

Nej. Det tycker inte jag. En del handlingar är för grova att förlåtas. Då är det bättre att bryta upp helt.

3. Om inte, ge exempel på oförlåtliga handlingar

Otrohet kan vara en handling som inte går att förlåta. Mycket när det gäller känslor. Är det materiella saker tror jag det är lättare att förlåta. Dvs. om man haft sönder något eller tappat bort något.
Fast… om man är best man på ett bröllop och glömmer ta med ringen till bröllopet. Då skulle jag inte bli glad. Fast, kanske är det något att skratta åt i efterhand.

Eller. Om tränaren eller någon i familjen dopar en i hemlighet. Ja. Det skulle givetvis vara oförlåtligt. Stryk skulle de nästan få. Och jag skulle vara stark då. Ha!

4. Är det alltid bra för den som blivit utsatt att förlåta?

Icke. Nej, jag tror inte att det är bäst att förlåta allting.

5. Om ja, varför?

6. Om nej, varför?

Ibland är det bäst att bryta upp. Är det två vänner där den ena alltid gör dumma saker. Då är det inte bra i längden att förlåta allting. Då kan det vara bäst att säga upp bekantskapen och gå vidare.
Samma sak gäller i otrohetsfall.

7. Bör man skilja mellan handling och person, alltså kan man förlåta en människa bortom handlingen?

Det var en svår fråga. Egentligen borde man kunna göra det. Men samtidigt så är det människan som utför handlingen.
Så eftersom det är magkänslan du är ute efter. Så är jag tvungen att säga nej.

8. Om ja, varför då?

9. Om nej, varför inte?

Eftersom människan utför handlingen. Det är alltid (oftast?) människan som har kontrollen över sina gärningar. Stjäla pengar av en vän för att man behöver betala tillbaka en skuld? Det är kanske mer handlingen än människan som är det värsta. Men samtidigt kan man fråga och lösa det på ett annat sätt.
Är man väldigt onykter och hamnar i säng med någon annan än sin tjej. Lätt att skylla på spriten, men innerst inne är det människans fel.
Så ibland kanske det i såna fall skulle vara lättare att förlåta handlingen, men inte människan?

10. Är bitterhet alltid av ondo?

Oj, den svåraste frågan på slutet. Så klart.
Nej, det tycker jag inte att den behöver vara. Och jag antar att du vill veta varför?
Jo, för det första finns det nog massvis med olik bitterhet. Sedan, kan det inte ibland vara bra att få bli bitter? Att känna att man inte alltid får det man vill. Lite motgångar gör en bara starkare.
Och bitterhet kan innebära avundsjuka. Och den sortens bitterhet anser jag inte vara av ondo. Det är mera uppbyggt på önskan och vilja, att få ha samma sak.

Hoppas svaren duger. Det var magkänslan du var ute efter. Det var magkänslan du fick. Inga större funderingar. Bara fingrar som dansar över tangentbordet.