Mycket på fatet

Jag har tänkt en hel del den senaste tiden. Inte så länge som jag varit frånvarande här. Men några veckor i alla fall. Det har helt enkelt varit lite tungt. I huvudet. Och i kroppen. Som man brukar säga så har jag känt att jag haft lite för mycket på mitt fat. Dessutom har Prinsen en jobbig period vilket resulterar i allt för lite sömn för hans stackars föräldrar.

På ett personalmöte (eller APT som det så fint heter) så satt jag och drömde lite. Det är inget ovanligt. Jag sitter och drömmer rätt ofta om dagarna. Men just här satt jag i mina egna tankar och funderade lite på det där fatet jag håller i och har lite mycket saker på.

Plötsligt hör jag chefen säga mitt namn. Jag rycker till. Tar ett snabbt skutt tillbaka till verkligheten. Och just där inser jag att jag fått lite till på mitt fat. Plötsligt är jag med i den tvåmannagrupp som ska hålla i och fixa arbetet med LHU. (Ännu en förkortning, den här står för lärande om hållbar utveckling). Intressant och roligt ämne. Men kom igen chefen. Jag sitter redan med ett fat som rinner över. Men en härlig blandning av privata och arbetsmässiga godsaker.

De senaste veckorna har alltså varit tunga. Jag har känt mig lite ensam även när jag inte är det. Jag har gått in lite extra i mig själv. Gömt mig från verkligheten genom att se på film. Och jag får inte riktigt till det jag önskar. Det blir då svårt att pressa fram ett leende. Och det har kommit några skrikande uppvaknanden mitt i natten.

Jag får försöka att bita ihop. Det går i vågor. Det gör det jämt. För alla. Så snart kanske jag får kontroll på allt igen. Snart kanske jag får pusselbitarna på plats. Inte minst i vardagen. Snart kanske jag kan göra mer av det jag egentligen vill. Snart kanske jag ser botten på det fatet jag just nu försöker balansera i handen.