I got 99 problems

För sex veckor sedan lämnade jag in min uppsägning till den nya bossen. Tre månaders uppsägningstid. Vilket innebär att jag har sex veckor kvar. Efter mer än sju år på stället har jag nu endast sex veckor kvar att arbeta. Och jag försöker att köra hårt hela vägen. Ända in i kaklet. För ett arbete än ändå ett arbete.

Tankarna däremot är överallt just nu. Saker som ska flyttas, ändras och sägas upp. Bindningstider och uppsägningstider. Tider hit och tider dit. Planering. Planering ut av bara helvete.

Det börjar närma sig nu. Det är på riktigt nu. Köpare av lägenheten är funnen och kontrakt ska skrivas i morgon. Då är en stor sak ur världen. En av ungefär en miljon. Bara 999 999 saker kvar alltså. Inga problem. Jag har sex veckor på mig. Förresten så ändrade jag alla försäkringar i går kväll också. så 999 998 saker kvar bara. Fast. En av försäkringarna måste jag ändå ringa på när vi flyttat så då var vi tillbaka på 999 999 saker. Och så ska barnförsäkringen skaffas. Härligt! En miljon saker igen.

En sak försvinner på listan och två nya saker dyker upp. Är det verkligen så det ska vara? Men sex veckor. Det är ingenting. Då sitter vi i en ny lägenhet. I en ny stad. 63 mil härifrån. Och allting är på plats. Det blir bra. Det blir skönt. Det blir en lättnad. Bara Flickan från landet i norr och jag. I just norr. Vad är det Jay - Z brukar säga. "I got 99 problems and the bitch ain't one". Ja, något sådant.

Ovetande blivande pappa

Jag fortsätter min resa mot att bli förälder. Vissa dagar stannar jag bara upp. Måste fundera. Måste känna efter. Är det verkligen sant. Jag ska bli pappa. Herre jävlar! Hur ska det gå till? Hur ska jag fixa det?

Nu när det närmar sig så är det en del saker som ska fixas. Och överallt kan jag läsa hur man ska vara. Om jag vore en blivande mamma. Mamman ska söka det. Mamman ska ansöka där. Mamman måste förbereda det ena och det andra. Okej. Men om man inte är en blivande mamma? Om man är en blivande pappa?

Jag läser och jag letar. Men inte hittar jag någon information om vad jag behöver göra. Hur ska jag söka föräldrapenning? Hur ska jag ansöka om mina första tio pappadagar? Hur ska jag bevisa att det är jag som är far till barnet? Åter igen. Herre jävlar!

Det är tur att man har kamrater. Kamrater som ligger steget före. Som en gång i tiden också var hjälplösa ovetande blivande pappor. Som nu är stenhårda pappor med full kontroll. Ja. Nästan i alla fall. Det är hos dem mina frågor hamnar.

Nu är det 62 dagar kvar tills det smäller. Jag får fortsätta leta information till den ovetande blivande pappan. Läsa på och ställa frågor. Men i slutända så ska jag ändå bli pappa. Det kan ingen ta i från mig. Kan man säga "Herre jävlar" igen? Jodå. Jag ska bli pappa!

En annan sorts njutning

Jag har några minuter över. Tänkte att jag skulle säga några ord. Några väl valda ord. Som man brukar uttrycka det. Jag sitter och har lite mental vila. Det låter mer ambitiöst än det egentligen är. Den mentala vilan kommer genom att inte springa. Att inte få springa. Utan att det handlar om att vara skadad. Det är årets två viloveckor mellan säsongerna. Och jag upplever lite av hur det är att vara "normal". Komma hem från arbetet och ha hela kvällen ledig. Laga mat. Ta det lugnt. Njuta.

Fyra dagar är det kvar och först nu. Idag. Onsdag. Så kände jag suget av att gå ut att springa. Dra på skorna och dra av ett antal km. Kanske en mil eller mer. Vara ett med ansträngningen. Vara ett med vinden och regnet. Vara ett med asfalten som passerar under fötterna. Det är förresten njutning det också. Men på ett helt annat sätt.

Om fyra dagar drar alltså nästa säsong igång. Hur det blir vet jag inte. Fram till 21:a december är det bara mala på. Sen kommer en bebis. Sen bor jag 63 mil härifrån. Sen börjar jag på ett nytt arbete. Jag kan inte räkna med att kunna köra 10mil i veckan.

Nu är det snart dags för Champions league och Arsenal. Det är snart dags för mintchokladglass med maränger och vispgrädde. Och chokladsås. Det är dags att ta det lugnt och njuta. Njuta på det där andra sättet. Som jag inte är van vid. Fyra dagar. Sen njuter vi på ett annat sätt. 8km blir 12km. 12km blir 15km. Och lite intervaller på det. Mums.