Lördagskvällen börjar lida mot sitt slut. I alla fall för mig. För andra kanske den precis har börjat. Jag har precis sett ett avsnitt av Scrubs. Ett avsnitt som bjöd på tillbakablickar av olika slag. Tillbakablickar på fall. På fina saker och på elaka saker de gjort mot varandra. Men det kändes inte som att det var så hemskt. De verkade ha haft det riktigt bra där. I sina sex år. Och det pratades om dagdrömmandet.
Och plötsligt satt jag där. Med huvudet snett upp till vänster. Tankarna flög i väg. Och landade så smått på min arbetsplats. Jag har inte varit där i sex år. Knappt tre. Men det finns minnen. Vi har gjort så mycket roligt. Och vissa stunder ser jag det som obegripligt att ens fundera på att sluta där. Kanske ska jag väga in de tankarna i Tant S erbjudande?
Men barn har kommit och gått. Föräldrar likaså. Snart är det sommar. Och sedan börjar ett nytt kapitel. Både för barnen och för mig. Nytt kapitel med nya minnen. Vi har gjort elaka saker mot varandra i personalgruppen. Vi har gjort mycket snällt också. Och roligt. Och vad gäller fallen. Då är det nog bara jag som får stå för dem.
En stund mindes det om dansande i Scrubs. Jag minns mina danssteg. Jag är nog den enda bland pedagogerna som dansar omkring på arbetet. Det måste man ibland. Det blir så mycket roligare då. Och det syns utåt att man trivs och har roligt.
Men utan att bli för sentimental så här inför tolvslaget, så är minnen i regel bra. Även om det gäller minnen där man kanske inte blivit behandlad eller behandlat någon på bästa sätt. I stället har man lärt sig, utvecklats och gått vidare. Det stärker oftast. Och då blir det till bra minnen. Precis som i serien jag precis sett. Fall. Dans. Roligt och tråkigt. Minnen är minnen och i slutändan är det just det som ingen kan ta i från oss. Och det är bara upp till oss själva om de ska framställas som bra eller dåliga.
lördag, juni 30, 2007
torsdag, juni 28, 2007
Rapportskribent och föreståndare
Och plötsligt satt jag där. Med två stora uppdrag på mina axlar. Kanske inte så betungande som jag först var rädd för. Men de är stora.
I våras tog vi hem titeln efter att ha gjort den bästa Grön Flagg rapporten. Inkasserade 10.000:- och kände oss fruktansvärt nöjda. Förra rapporten handlad om mijön. Det var det vi arbetade med då. Efter den rapporten gick vi mera in på livsstil och hälsa. Och det bestämdes att någon annan skulle ha hand om det.
Där satt Tant S och tog på sig uppdraget. Men hon skulle inte göra det ensam. Mittemot henne satt jag och tog emot hennes blick. Mödosamt sträckte jag upp min hand och tog på mig det delade ansvaret. Men det kändes inte alls specielt betungande. Idag hade vi vårat första möte. Och vi fick ihop rätt mycket material och tankar. Så det kan nog bli roligt det här.
Om vi vann förra året. Då kommer vi att utklassa i år. När Tant S och jag är färdiga med den här rapporten. Även om två vinster i rad, känns föga troligt.
Imorse kom chefen fram. Och kastade ansvar rakt i ansiktet på mig. V. 28 och 33 är hon på semester och då ville hon ha någon assisterande chef. V. 33 hade hon planerat att låta mig ta hand om stället.
Det kanske inte är så många beslut att fatta. Antagligen inga alls. Men något får jag säkert ta hand om. Kanske några ansökningar till 50% tjänsten som ligger ute just nu.
Jag han knappt ifrågasätta hennes beslut så svarade hon med lugn röst: "Jag hade inte frågat dig om jag inte trodde att du skulle fixa det".
Och så var det med det.
Men jag börjar inte bli nervös för det. Inte ännu. Jag tar det med ro. Undertiden har jag annat att fundera över. Annat att bli rädd för. Något jag inte kan skaka bort från tyngda axlar. Men jag får återkomma med det.
I våras tog vi hem titeln efter att ha gjort den bästa Grön Flagg rapporten. Inkasserade 10.000:- och kände oss fruktansvärt nöjda. Förra rapporten handlad om mijön. Det var det vi arbetade med då. Efter den rapporten gick vi mera in på livsstil och hälsa. Och det bestämdes att någon annan skulle ha hand om det.
Där satt Tant S och tog på sig uppdraget. Men hon skulle inte göra det ensam. Mittemot henne satt jag och tog emot hennes blick. Mödosamt sträckte jag upp min hand och tog på mig det delade ansvaret. Men det kändes inte alls specielt betungande. Idag hade vi vårat första möte. Och vi fick ihop rätt mycket material och tankar. Så det kan nog bli roligt det här.
Om vi vann förra året. Då kommer vi att utklassa i år. När Tant S och jag är färdiga med den här rapporten. Även om två vinster i rad, känns föga troligt.
Imorse kom chefen fram. Och kastade ansvar rakt i ansiktet på mig. V. 28 och 33 är hon på semester och då ville hon ha någon assisterande chef. V. 33 hade hon planerat att låta mig ta hand om stället.
Det kanske inte är så många beslut att fatta. Antagligen inga alls. Men något får jag säkert ta hand om. Kanske några ansökningar till 50% tjänsten som ligger ute just nu.
Jag han knappt ifrågasätta hennes beslut så svarade hon med lugn röst: "Jag hade inte frågat dig om jag inte trodde att du skulle fixa det".
Och så var det med det.
Men jag börjar inte bli nervös för det. Inte ännu. Jag tar det med ro. Undertiden har jag annat att fundera över. Annat att bli rädd för. Något jag inte kan skaka bort från tyngda axlar. Men jag får återkomma med det.
tisdag, juni 26, 2007
Tant S kommer med erbjudande
Idag är det soligt. Det var ett tag sedan. Nu sitter jag inne på chefens kontor och känner på hur det är att vara föreståndare. Att vara förestånadare utan att behöva ta några beslut. Jag har musik i öronen. I tankarna har jag något annat.
Ute på gården idag kom Tant S fram till mig. Hon hade något att prata om. Hon och min kollega L8, samt några vänner till Tant S. En av dem är civilekonom. En annan utbildad lärare. De har en idé om att öppna en egen förskola. Och de ville ha med mig.
Förskolan ska ligga i min hemkommun, vilket gör att jag sparar väldigt mycket restid. Men jag känner mig ändå lite osäker. Jag har hört att man ska ta chansen om man får den. Chansen att vara med och starta upp en avdelning, eller en förskola. Den chansen kanske jag får nu. De ska ansöka om allt som nu ska ansökas om. Och så får vi se.
Jag känner mig lite osäker på folks kapacitet och seriöshetsstatus bara. Jag vet inte riktigt. Det är mycket som måste göras. Mycket som ska organiseras och fås fram. Handlingsplaner och diverse andra seriösa och eftertänksamma saker.
Så jag vet inte riktigt. Det låter väldigt spännande. De hande tänkt någon slags språkprofil. Jag med min tyska. Tant S med sin spanska. Någon hade finska. Kanske kan vara något. Det kan inte vara det lättaste att bara starta upp en förskola. Eller så är det det. Jag vet inte. Jag kände mig mest smickrad över att de ville ha med mig ombord. Men intressant låter det. Verkligen.
Ute på gården idag kom Tant S fram till mig. Hon hade något att prata om. Hon och min kollega L8, samt några vänner till Tant S. En av dem är civilekonom. En annan utbildad lärare. De har en idé om att öppna en egen förskola. Och de ville ha med mig.
Förskolan ska ligga i min hemkommun, vilket gör att jag sparar väldigt mycket restid. Men jag känner mig ändå lite osäker. Jag har hört att man ska ta chansen om man får den. Chansen att vara med och starta upp en avdelning, eller en förskola. Den chansen kanske jag får nu. De ska ansöka om allt som nu ska ansökas om. Och så får vi se.
Jag känner mig lite osäker på folks kapacitet och seriöshetsstatus bara. Jag vet inte riktigt. Det är mycket som måste göras. Mycket som ska organiseras och fås fram. Handlingsplaner och diverse andra seriösa och eftertänksamma saker.
Så jag vet inte riktigt. Det låter väldigt spännande. De hande tänkt någon slags språkprofil. Jag med min tyska. Tant S med sin spanska. Någon hade finska. Kanske kan vara något. Det kan inte vara det lättaste att bara starta upp en förskola. Eller så är det det. Jag vet inte. Jag kände mig mest smickrad över att de ville ha med mig ombord. Men intressant låter det. Verkligen.
söndag, juni 24, 2007
Veckans lista v. 25
Positivt just nu:
- Träning
Jag har börjat träna igen. Ingen löpning, men jag kör lite styrketräning varje kväll. Det känns bra att få upp pulsen lite igen.
- Röda dagar
Ännu en röd dag. Jag tackar och tar emot.
Ännu en röd dag. Jag tackar och tar emot.
- DC ++
Äntligen har vi fått i gång det. Bara för syns skull alltså, för vi laddar ju inte ner. Sånt är olagligt.
Äntligen har vi fått i gång det. Bara för syns skull alltså, för vi laddar ju inte ner. Sånt är olagligt.
- TV sport
Det visas mycket friidrott på tv just nu. Även om det är lite bittert att se ibland så är det riktigt trevligt.
Det visas mycket friidrott på tv just nu. Även om det är lite bittert att se ibland så är det riktigt trevligt.
- Badrummet
Det känns fortfarande nytt. Det känns fortfarande härligt att duscha och gå omkring i badrummet.
Det känns fortfarande nytt. Det känns fortfarande härligt att duscha och gå omkring i badrummet.
Negativt just nu:
- Arbetaren
Den nya nissen. Vikarien. Som ska börja i oktober på min avdelning. Han är negativ, så enkelt är det. Han har inget där att göra.
- Fotboll
Derbyförlust mot Bajen. Real Madrid fick turligt med sig ligatiteln. Och Henry försvinner från Arsenal. Ingen bra fotbollsvecka.
- Hanna Ljungberg
Åtta minuters comeback. Sedan skadad igen. Riktigt trist för henne och Sverige.
- Respons
Nu har jag skrivit två böcker. Och responsen från de som läst dem var sådär. Jag kanske ska lägga pennan bredvid skorna på hyllan.
- Matlagning
Just nu finns det ingen lust till matlagning. Måste man äta?
fredag, juni 22, 2007
Kryp hem pojk
Den där killen kom på besök. En sån här helylle kille. Och kanske var det så att han tydligen imponerade på chefen. Våren profil är miljö. Och det var han visst väldigt intresserad av. Men vem skulle inte säga det på en intervju?
Tiderna var han också nöjd med. Och stället.Och bla bla bla. Allt var tydligen bra.
Så i oktober ska väl den här nissen börja på min avdelning. Kul. Verkligen. Jag ser fram emot det.
Fast mest tycker jag synd om honom. För jag kommer att överglänsa honom så mycket att han kommer att krypa hem med svansen mellan benen varje dag. Mitt arbete kommer att vara världsklass. Medan hans kommer att vara korpseriematerial. Så kommer det att vara. Jag kommer att vara överallt. Samtidigt.
Nu ser jag nästan fram emot det på riktigt. Inte för att han han skulle kunna komplitera mig som ensam kille. Inte för att han kan vara en avlastning. Och inte för att de pedagogiska diskussionerna kanske kan bli bättre. Utan för att se hur han kryper hem och hur han imponeras över mitt arbete. Ha! De är som om Arsenal skulle möta Väsby.
Tiderna var han också nöjd med. Och stället.Och bla bla bla. Allt var tydligen bra.
Så i oktober ska väl den här nissen börja på min avdelning. Kul. Verkligen. Jag ser fram emot det.
Fast mest tycker jag synd om honom. För jag kommer att överglänsa honom så mycket att han kommer att krypa hem med svansen mellan benen varje dag. Mitt arbete kommer att vara världsklass. Medan hans kommer att vara korpseriematerial. Så kommer det att vara. Jag kommer att vara överallt. Samtidigt.
Nu ser jag nästan fram emot det på riktigt. Inte för att han han skulle kunna komplitera mig som ensam kille. Inte för att han kan vara en avlastning. Och inte för att de pedagogiska diskussionerna kanske kan bli bättre. Utan för att se hur han kryper hem och hur han imponeras över mitt arbete. Ha! De är som om Arsenal skulle möta Väsby.
tisdag, juni 19, 2007
Ensam kille har sina fördelar
Någonting har fått mig att börja fundera på arbetet. Jag har en kollega som är mammaledig. Därför finns det nu en annons ute på en 50% tjänst. Tjänsten ska vara på min avdelning. Det som får mig att känna mig lite olustig är att det är en kille som har sökt tjänsten. Han ska ha fått riktigt bra referenser. Och kommer på besök i morgon kl. 14.
Jag vet inte varför riktigt, men att det just är en kille som kanske ska börja hos oss känns inte bra. Det är bra med manliga förebilder, men räcker det inte med mig? Om jag nu är en förebild. På något sätt känns det som att jag vill vara ensam kille där. Även om man ibland får ta emot pikar lite här och där. De är ändå på skoj och lite charmiga. Men jag gör en massa saker både med barnen och för kollegorna. Saker som gör att jag höjer mig själv. I mina ögon. Och det har varit viktigt för mig de senaste åren. Även om det bara är små simpla saker.
Jag vill fortsätta med det. Men samtidigt kanske det är en kille som är helt annorlunda. Mina andra kollegor kanske fortsätter att komma till mig. Barnen likaså. Kanske är hen riktigt bra och utmanar mig så att jag måste höja mig själv ännu mera. Det är bra för framtiden. Och för förskolan. För barnen likaså.
Men innerst inne. Om jag ska vara helt ärlig. Så vill jag inte att en till kille ska komma dit. Jag vill vara ensam kille. Jag trivs bra med det. Är det inte bättre att sprida ut de få killarna som arbetar i förskolan? Gör så, och låt killen få anställning någon annanstans.
Jag vet inte varför riktigt, men att det just är en kille som kanske ska börja hos oss känns inte bra. Det är bra med manliga förebilder, men räcker det inte med mig? Om jag nu är en förebild. På något sätt känns det som att jag vill vara ensam kille där. Även om man ibland får ta emot pikar lite här och där. De är ändå på skoj och lite charmiga. Men jag gör en massa saker både med barnen och för kollegorna. Saker som gör att jag höjer mig själv. I mina ögon. Och det har varit viktigt för mig de senaste åren. Även om det bara är små simpla saker.
Jag vill fortsätta med det. Men samtidigt kanske det är en kille som är helt annorlunda. Mina andra kollegor kanske fortsätter att komma till mig. Barnen likaså. Kanske är hen riktigt bra och utmanar mig så att jag måste höja mig själv ännu mera. Det är bra för framtiden. Och för förskolan. För barnen likaså.
Men innerst inne. Om jag ska vara helt ärlig. Så vill jag inte att en till kille ska komma dit. Jag vill vara ensam kille. Jag trivs bra med det. Är det inte bättre att sprida ut de få killarna som arbetar i förskolan? Gör så, och låt killen få anställning någon annanstans.
söndag, juni 17, 2007
Veckans lista v. 24
Positivt just nu:
- Ordningen
Ordningen är återställd. Smutsen, dammet och partiklarna är ute ut lägenheten. Alla maskiner och material likaså. In med renhet och doft. Och ordning.
- Glenns weblogg
Shit. Veckans lista är tillbaka. Som ni har väntat. Som jag har väntat. Eller så är det inte nån som har väntat.
- Badrummet
Vad ska man säga. Det är klart. Det är fint. Det är nästan vackert.
- Djurgården fotboll
- Djurgården fotboll
Derbyvinst. Vinst mot IFK. Och tillfällig serieledning. Full fart frammåt!
- Fab 5
- Fab 5
Hur låter det här egentligen? Fab 5? Men kom igen, man får en massa bra tips. Och ett gott skratt ibland.
-Negativt just nu:
- Beslutet
Ja, att ta beslutet att sluta träna var tugnt. Men alla jag pratat med har accepterat det, förstått det och stöttat. Tack.
- Tristess
- Tristess
Allvarligt, det finns ingetning att göra på arbetet längre. Allt är klart. Nu väntar man verkligen bara på att barnen ska sluta och gå på semester, så man får städa upp efter dem ordentligt.
- Ekonomin
- Ekonomin
3 juni och jag hade 240:- kvar på kontot. Det är inte bra. Det är till och med riktigt jävla illa. Men det ser ut att lösa sig även den här gången.
- Skriva
- Skriva
Att skriva något speciellt är mycket svårare än att bara fantisera ihop något. Jag har skrivit första manuset till en barnbok nu. Hoppas jag kan hitta någon som är bra på att teckna bilderna till bara.
- Avundsjuka
- Avundsjuka
Avundsjuka är jobbigt i alla fall. Men i en del fall lider man extra mycket. Att titta på Golden league tävlingarna i friidrott precis när man själv insett att man kanske aldrig mer kommer att träna hårt, det är nästan självplågeri, högt upp på skalan.
lördag, juni 16, 2007
Ett SMS från kroppen
Jag skulle ljuga om jag sa att jag mådde bra. Att gråta sig själv till sömns natt efter natt efter natt kan inte vara ett friskhetstecken. Men samtidigt är jag inte förvånad. Det har tagit hårt. För att lindra smällen tänker jag att det inte är slut. Jag måste bara vila ett par månader för att bli frisk och hel. Då känns det lättare. Det blir som att vänta på att få köra igång igen.
I väntan på att månaderna ska gå så har jag satt mig med datorn i knät och börjat skriva. Jag har skrivit en barnbok. Jag själv tycker att den är riktigt kass. Men kanske kan den bli bättre med lite bilder till.
Och en annan bok, som handlar om vägen till beslutet alla idrottsmän och kvinnor måste ta. Någongång i livet. Vare sig man vill eller inte. Det är roligt att skriva. Men det blir nästan lite svårare när man sätter sig ner och ska skapa något sårskillt.
Drömde något förra veckan, men det försvann lika fort. Varför glömmer man drömmar så snabbt? Det är lättare att dagdrömmar. De kan man anpassa och bestämma över på ett annat sätt.
Inatt drömde jag ingenting. Jag brukar sällan drömma. Eller så drömmer jag men kommer inte ihåg någonting av det.
I morse funderade jag mera över kroppens funktioner. Det borde finnas en inbyggd SMS funktion i kroppen. En funktion som kan skicka iväg ett SMS när man exempelvis håller på att bli sjuk.
[pip pip] "-Du kommer att kräkas en jävla massa i 30 timmar" Från: Magsäcken.
Eller kanske [pip pip] "-Du kommer att vara förkyld i sex dagar" Från: Virus
Eller, jag. Jag vet inte. Kanske tillhör det avdelningen dagdrömmar. Men dagdrömma är tillåtet. Dagdrömma är bra. Jag får hoppas att jag får ett SMS av kroppen som berättar när min kropp blir hel. Undertiden får jag hålla mig till dagdrömmandet. Och på så sätt hålla tårarna borta på nätterna.
I väntan på att månaderna ska gå så har jag satt mig med datorn i knät och börjat skriva. Jag har skrivit en barnbok. Jag själv tycker att den är riktigt kass. Men kanske kan den bli bättre med lite bilder till.
Och en annan bok, som handlar om vägen till beslutet alla idrottsmän och kvinnor måste ta. Någongång i livet. Vare sig man vill eller inte. Det är roligt att skriva. Men det blir nästan lite svårare när man sätter sig ner och ska skapa något sårskillt.
Drömde något förra veckan, men det försvann lika fort. Varför glömmer man drömmar så snabbt? Det är lättare att dagdrömmar. De kan man anpassa och bestämma över på ett annat sätt.
Inatt drömde jag ingenting. Jag brukar sällan drömma. Eller så drömmer jag men kommer inte ihåg någonting av det.
I morse funderade jag mera över kroppens funktioner. Det borde finnas en inbyggd SMS funktion i kroppen. En funktion som kan skicka iväg ett SMS när man exempelvis håller på att bli sjuk.
[pip pip] "-Du kommer att kräkas en jävla massa i 30 timmar" Från: Magsäcken.
Eller kanske [pip pip] "-Du kommer att vara förkyld i sex dagar" Från: Virus
Eller, jag. Jag vet inte. Kanske tillhör det avdelningen dagdrömmar. Men dagdrömma är tillåtet. Dagdrömma är bra. Jag får hoppas att jag får ett SMS av kroppen som berättar när min kropp blir hel. Undertiden får jag hålla mig till dagdrömmandet. Och på så sätt hålla tårarna borta på nätterna.
onsdag, juni 13, 2007
Handduken är kastad
Det är över nu. En skada på vänster hälsena gör att orken är slut. Inte en skada till. Och verkligen inte en skada på hälsenan. Jag har kastat in handduken nu. När det gäller träningen och löpningen. I fortsättningen kanske det blir lite cykel till arbetet. Lite backups och situps på morgonen och kvällen. Men ingen löpning.
Vid årsskiftet får vi se hur kroppen mår. Hur vader, baksidor och hälsenor mår. Kanske blir det lite jogg då. Kanske till och med mer än så. Men jag antar att det aldrig var meningen för mig att hålla på med löpning. Och nu är det alltså slut.
Jag får fundera lite på vad jag ska hitta på i fortsättningen. Kanske bara ta det lugnt och inte göra ett skit? Kanske ska jag sätta mig ner och fundera lite på ett manus till en bok? Jag har länge velat skriva något. Men frågan är vad. Gärna någon form av barnbok. Och kanske är det just det jag får tid till nu. Eller bara energi att fokucera mer på arbetet.
Närmasta tiden kommer att vara tung. Löpningen och träningen har varit mitt liv. Fram till nu. Och det kommer att vara svårt att acceptera slutet. Men jag hoppas omgivningen har förståelse för att jag kommer att må dåligt ett tag. Men det går över. Det måste det göra. Precis som skadorna. De måste också gå över någon gång. Och då får vi se hur livet ser ut.
Vid årsskiftet får vi se hur kroppen mår. Hur vader, baksidor och hälsenor mår. Kanske blir det lite jogg då. Kanske till och med mer än så. Men jag antar att det aldrig var meningen för mig att hålla på med löpning. Och nu är det alltså slut.
Jag får fundera lite på vad jag ska hitta på i fortsättningen. Kanske bara ta det lugnt och inte göra ett skit? Kanske ska jag sätta mig ner och fundera lite på ett manus till en bok? Jag har länge velat skriva något. Men frågan är vad. Gärna någon form av barnbok. Och kanske är det just det jag får tid till nu. Eller bara energi att fokucera mer på arbetet.
Närmasta tiden kommer att vara tung. Löpningen och träningen har varit mitt liv. Fram till nu. Och det kommer att vara svårt att acceptera slutet. Men jag hoppas omgivningen har förståelse för att jag kommer att må dåligt ett tag. Men det går över. Det måste det göra. Precis som skadorna. De måste också gå över någon gång. Och då får vi se hur livet ser ut.
lördag, juni 09, 2007
En syndig pilsner
Idag var det Stockholm marathon. Och en sådan löpartillställning går inte att missa. Även om den gick i ordentlig hetta.
Så Mr T och jag satte oss på tåget och tog oss in till storstaden. Väl där inne gick vi lite i affärerna och avslutade med att bänka oss vid vattnet framför stadshuset. Glass och vätska. Och bara njuta.
När starten gick rundade vi stadshuset och tog oss en bit in på norrmälarstrand. När vi gick längs gatan kom vi förbi ett gäng män som hade plockat ut soffor och bord och bänkat sig med pilsner och ciggaretter på trottoaren.
De hade en skinnsoffa och vi skulle få en pilsner om vi vågade sätta oss i den och luta oss tillbaka. Det gjorde vi. Jag menar, en kall pilsner i solen är inte fel.
Pilsner fick vi, och vi började titta oss lite omkring. Mannen mitt emot hade en hel del tatueringar. På axeln stod det namnet på en skinhead förening. Efter att ha tittar på övriga tatueringar och sett ett flertal nazistiska symboler så dracks det rätt fort.
Männen pratade på. Någon drog skämt om svarta och bomull. Någon frågade vilket lag vi höll på. Vad skulle man svara på det? Någon frågade om vi var homosexuella. De var trevliga, men det kändes inte speciellt bra att sitta där i sofforna.
En av männen berättade att förra året hade nyheterna zoomat in dem. Det hade just varit en fin syn. Sitta där i soffan med dessa herrar. Ha!
Vi drack upp. Jag snabbare än Mr T. Tackade artigt och gick vidare. Jag var lite nervös. Mr T lugnare. Men sån är jag. Att dricka pilsner med främmande nazister tillhör inte vanligheterna. God pilsner. Men syndig pilsner.
Så Mr T och jag satte oss på tåget och tog oss in till storstaden. Väl där inne gick vi lite i affärerna och avslutade med att bänka oss vid vattnet framför stadshuset. Glass och vätska. Och bara njuta.
När starten gick rundade vi stadshuset och tog oss en bit in på norrmälarstrand. När vi gick längs gatan kom vi förbi ett gäng män som hade plockat ut soffor och bord och bänkat sig med pilsner och ciggaretter på trottoaren.
De hade en skinnsoffa och vi skulle få en pilsner om vi vågade sätta oss i den och luta oss tillbaka. Det gjorde vi. Jag menar, en kall pilsner i solen är inte fel.
Pilsner fick vi, och vi började titta oss lite omkring. Mannen mitt emot hade en hel del tatueringar. På axeln stod det namnet på en skinhead förening. Efter att ha tittar på övriga tatueringar och sett ett flertal nazistiska symboler så dracks det rätt fort.
Männen pratade på. Någon drog skämt om svarta och bomull. Någon frågade vilket lag vi höll på. Vad skulle man svara på det? Någon frågade om vi var homosexuella. De var trevliga, men det kändes inte speciellt bra att sitta där i sofforna.
En av männen berättade att förra året hade nyheterna zoomat in dem. Det hade just varit en fin syn. Sitta där i soffan med dessa herrar. Ha!
Vi drack upp. Jag snabbare än Mr T. Tackade artigt och gick vidare. Jag var lite nervös. Mr T lugnare. Men sån är jag. Att dricka pilsner med främmande nazister tillhör inte vanligheterna. God pilsner. Men syndig pilsner.
torsdag, juni 07, 2007
Sommartider ger kortkortkort
Värmen har kommit. Förhoppningsvis för att stanna. Men med det svenska vädret vet man aldrig. Idag kom jag iväg tidigare än väntat från arbetet. Det gjorde att ett leende kunde utforma sig på läpparna. Jag sjöng lite på väg till bussen. Paolo Nutini’s - New shoes tror jag det var. De jag mötte vet nog bättre än jag.
När jag kom till tåget var det sent. Inte bara några vanliga SL minuter. Idag var det 55 minuter sent. Men inte ens det kunde få bort leendet från läpparna. Jag höll tillbaka en sång. Där jag gick på perrongen.
Det stod mycket folk och väntade. En blandning av både det ena och andra. En riktigt överviktig människa som såg ut att ha badat precis. För det rann längs pannan på han. Jag rös till.
Ett gäng med unga pojkar och flickor som var målade i ansiktet på ett lite annorlunda sätt. Svarta kläder. De tittade och skrattade åt en handikappad kvinna som hoppade fram och tillbaka och pratade för sig själv samtidigt som hon klappade händerna. Jag tyckte synd om kvinnan.
Jag gick vidare länge perrongen. Två herrar i kostym. Det verkade varmt.
Två unga flickor i något som borde ha minst ett kort om inte två innan namnet kortkort. De hade alltså kortkortkort på sig. Visserligen är det varmt. Men kom igen nu.
Tåget kom och jag gick på. Det var packat med människor och jag hamnar givetvis bakom två stora herrar som antagligen hade svettats rejält under hela dagen. Jag försökte krypa ihop i mitt hörn och tänka på ett roligare ställe.
Jag gick av. Och gick till bussen som inte kom. Där såg jag en kvinna i min ålder. Hon hade enorma bröst. Ett litet tygstycke för att försöka. Eller inte försöka, täcka delar av dem. Samt ett exemplar av den numera väldigt vanliga kortkortkort kjolen. Ibland undrar jag hur folk tänker. Det såg förjävligt ut.
En ny buss kom och jag gick på. Jag kom hem. Släppte ut sången jag tidigare hållit inne.” Hey, I put some new shoes on, and suddenly everything is right, I said, hey, I put some new shoes on and everybody's smiling, it so inviting, Oh, short on money, but long on time, slowly strolling in the sweet sunshine
Kanske hörde någon. Kanske inte. Man kan aldrig veta. Och det ska man helst inte. Precis som med det svenska vädret.
När jag kom till tåget var det sent. Inte bara några vanliga SL minuter. Idag var det 55 minuter sent. Men inte ens det kunde få bort leendet från läpparna. Jag höll tillbaka en sång. Där jag gick på perrongen.
Det stod mycket folk och väntade. En blandning av både det ena och andra. En riktigt överviktig människa som såg ut att ha badat precis. För det rann längs pannan på han. Jag rös till.
Ett gäng med unga pojkar och flickor som var målade i ansiktet på ett lite annorlunda sätt. Svarta kläder. De tittade och skrattade åt en handikappad kvinna som hoppade fram och tillbaka och pratade för sig själv samtidigt som hon klappade händerna. Jag tyckte synd om kvinnan.
Jag gick vidare länge perrongen. Två herrar i kostym. Det verkade varmt.
Två unga flickor i något som borde ha minst ett kort om inte två innan namnet kortkort. De hade alltså kortkortkort på sig. Visserligen är det varmt. Men kom igen nu.
Tåget kom och jag gick på. Det var packat med människor och jag hamnar givetvis bakom två stora herrar som antagligen hade svettats rejält under hela dagen. Jag försökte krypa ihop i mitt hörn och tänka på ett roligare ställe.
Jag gick av. Och gick till bussen som inte kom. Där såg jag en kvinna i min ålder. Hon hade enorma bröst. Ett litet tygstycke för att försöka. Eller inte försöka, täcka delar av dem. Samt ett exemplar av den numera väldigt vanliga kortkortkort kjolen. Ibland undrar jag hur folk tänker. Det såg förjävligt ut.
En ny buss kom och jag gick på. Jag kom hem. Släppte ut sången jag tidigare hållit inne.” Hey, I put some new shoes on, and suddenly everything is right, I said, hey, I put some new shoes on and everybody's smiling, it so inviting, Oh, short on money, but long on time, slowly strolling in the sweet sunshine
Kanske hörde någon. Kanske inte. Man kan aldrig veta. Och det ska man helst inte. Precis som med det svenska vädret.
Där satt den!
För ett antal månader sedan, kanske redan vid årsskiftet. Eller egentligen började det redan när jag var här för ett parår sedan och först såg lägenheten. Jag pratar om tankarna om att renovera badrummet.
Och så till det stora. Avlånga vita matta kakelplattor på väggarna. Och grått klinkers på golvet samt en del av duschhörnan. Stor dusch som faller som regn över en där man står och drömmer sig bort i duschen.
Eftersom den förra datorn nu blivit stulen så kan jag tyvärr inte visa hur badrummet såg ut. Men det var vidrigt, så mycket kan jag påstå.
För tre veckor sedan kom J hit. Han tittade. Tittade lite till. Och kom tillbaka några dagar senare. Då hade han med sig en annan J. Och en hel massa annat. Och så började de slå sönder hela badrummet.
Det har varit kaosartat. Kanske inte för J och J. Men för mig och Flickan från landet i norr. Det stod saker överallt. Och det låg damm och annat skit på varenda plats i hela lägenheten. Och stundtals slogs jag av tanken om det verkligen var värt det.
Men nu. Efter att J och J lämnat stället i morse så funderar jag inte längre. Det räcker med att titta in lite i badrummet. Nu ska jag inte vara sån, som bara berättar att vi har ett underbart fräscht och fint badrum. Givetvis ska den som vill också få kika in. Välkomna. Stig på. Känn er som hemma. Nästan.
En enkel handdukstork och fyra finns spotlights med dimmer.
Och så till det stora. Avlånga vita matta kakelplattor på väggarna. Och grått klinkers på golvet samt en del av duschhörnan. Stor dusch som faller som regn över en där man står och drömmer sig bort i duschen.
Spegelskåp med spotlights ovantill och under, och bra med plats på insidan. Samt skåp under handfatet. Allt i ek. Precis som det ska.
onsdag, juni 06, 2007
En ny dator i knät
Nu sitter jag här i soffan. Måttligt nyvaken då byggkillarna i morse stormade in och började borra i betongen. Och bygger väldigt goda relationer med våra grannar som försöker njuta av den nationaldagsledigheten. Kanske är det sista dagen de är här. Kanske kan det vara en sådan tur att vårat badrum står klart inom några timmar.
Jag har en ny dator i knät. En helt ny. De förra blev stulen för bara några dagar sedan. Mer om det kan ni läsa hos Flickan från landet i norr. Hon säger det bra. Jag säger helvete. Och undrar hur svårt det kan vara att hålla tassarna ifrån andras saker.
Flickan från landet i norr berättade att det var första gången hon blivit rånad. Jag var tvungen att höja på ögonbrynet. Vi har haft tre bilar. Alla tre har haft inbrott. Jag antar att det är en viss skillnad på Väsby och Umeå. När flyttar vi?
Men jag ska inte fortsätta vara bitter. Jag ska snart rulla in i löparskorna och rulla ut. Ut i det fina vädret. Först vill jag bara avvakta byggandet. Se hur badrummet tar form. Och se vilka morgonpigga nationaldagsfirande grannar vi har. Ha! Vi kommer att vara populärast i hela kvarteret.
Jag har en ny dator i knät. En helt ny. De förra blev stulen för bara några dagar sedan. Mer om det kan ni läsa hos Flickan från landet i norr. Hon säger det bra. Jag säger helvete. Och undrar hur svårt det kan vara att hålla tassarna ifrån andras saker.
Flickan från landet i norr berättade att det var första gången hon blivit rånad. Jag var tvungen att höja på ögonbrynet. Vi har haft tre bilar. Alla tre har haft inbrott. Jag antar att det är en viss skillnad på Väsby och Umeå. När flyttar vi?
Men jag ska inte fortsätta vara bitter. Jag ska snart rulla in i löparskorna och rulla ut. Ut i det fina vädret. Först vill jag bara avvakta byggandet. Se hur badrummet tar form. Och se vilka morgonpigga nationaldagsfirande grannar vi har. Ha! Vi kommer att vara populärast i hela kvarteret.
måndag, juni 04, 2007
Mitt är mitt och för i helvete inte ditt
Inbrott och rånad. Jag återkommer vid ett senare tillfälle.
fredag, juni 01, 2007
Ännu en ny sängplats
Klockan har passerat midnatt och jag sitter här i ett mörkt rum på arbetet. Jag är inte mer arbetsnarkoman än vanligt. Jag har bara lite svårt att sova bland alla barnen.
De äldsta barnen ligger nämligen här intill och sover. Några hade svårt att somna. Men till slut försvann även de sista in i drömmarnas värld.
Jag har precis bränt 20st skivor. Planen är att alla ska få var sin skiva som är full med bilder som är tagna på barnen här senaste året. Det får bli deras sommarpresent från min kollega och mig. Det uppskattas garanterat.
Annars har jag haft mitt sista samtal för den här terminen idag. Det blev ett bra samtal. Men ändå sorligt. Flickan som var med sin mamma på samtalet tillhör favoriterna. Det gör hon. Både flickan och hennes föräldrar. Och det ska bli riktigt riktigt tråkigt när hon nu går vidare till skolan. Men så är det väl. Och det är bara att acceptera.
Om några timmar öppnar vi igen och det är dags att väcka barnen. Jag kommer att vara lagom utvilad. Men det gör ingenting. Jag får åka hem relativt tidigt i morgon. Jag behöver inte arbeta full dag. Ska försöka smyga in och slå mig ner på en madrass nu. Det har varit en bra dag. Snart börjar nästa. Tills dess är det drömmarnas land som gäller.
De äldsta barnen ligger nämligen här intill och sover. Några hade svårt att somna. Men till slut försvann även de sista in i drömmarnas värld.
Jag har precis bränt 20st skivor. Planen är att alla ska få var sin skiva som är full med bilder som är tagna på barnen här senaste året. Det får bli deras sommarpresent från min kollega och mig. Det uppskattas garanterat.
Annars har jag haft mitt sista samtal för den här terminen idag. Det blev ett bra samtal. Men ändå sorligt. Flickan som var med sin mamma på samtalet tillhör favoriterna. Det gör hon. Både flickan och hennes föräldrar. Och det ska bli riktigt riktigt tråkigt när hon nu går vidare till skolan. Men så är det väl. Och det är bara att acceptera.
Om några timmar öppnar vi igen och det är dags att väcka barnen. Jag kommer att vara lagom utvilad. Men det gör ingenting. Jag får åka hem relativt tidigt i morgon. Jag behöver inte arbeta full dag. Ska försöka smyga in och slå mig ner på en madrass nu. Det har varit en bra dag. Snart börjar nästa. Tills dess är det drömmarnas land som gäller.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)