Sommartider ger kortkortkort

Värmen har kommit. Förhoppningsvis för att stanna. Men med det svenska vädret vet man aldrig. Idag kom jag iväg tidigare än väntat från arbetet. Det gjorde att ett leende kunde utforma sig på läpparna. Jag sjöng lite på väg till bussen. Paolo Nutini’s - New shoes tror jag det var. De jag mötte vet nog bättre än jag.

När jag kom till tåget var det sent. Inte bara några vanliga SL minuter. Idag var det 55 minuter sent. Men inte ens det kunde få bort leendet från läpparna. Jag höll tillbaka en sång. Där jag gick på perrongen.

Det stod mycket folk och väntade. En blandning av både det ena och andra. En riktigt överviktig människa som såg ut att ha badat precis. För det rann längs pannan på han. Jag rös till.
Ett gäng med unga pojkar och flickor som var målade i ansiktet på ett lite annorlunda sätt. Svarta kläder. De tittade och skrattade åt en handikappad kvinna som hoppade fram och tillbaka och pratade för sig själv samtidigt som hon klappade händerna. Jag tyckte synd om kvinnan.
Jag gick vidare länge perrongen. Två herrar i kostym. Det verkade varmt.
Två unga flickor i något som borde ha minst ett kort om inte två innan namnet kortkort. De hade alltså kortkortkort på sig. Visserligen är det varmt. Men kom igen nu.

Tåget kom och jag gick på. Det var packat med människor och jag hamnar givetvis bakom två stora herrar som antagligen hade svettats rejält under hela dagen. Jag försökte krypa ihop i mitt hörn och tänka på ett roligare ställe.
Jag gick av. Och gick till bussen som inte kom. Där såg jag en kvinna i min ålder. Hon hade enorma bröst. Ett litet tygstycke för att försöka. Eller inte försöka, täcka delar av dem. Samt ett exemplar av den numera väldigt vanliga kortkortkort kjolen. Ibland undrar jag hur folk tänker. Det såg förjävligt ut.

En ny buss kom och jag gick på. Jag kom hem. Släppte ut sången jag tidigare hållit inne.” Hey, I put some new shoes on, and suddenly everything is right, I said, hey, I put some new shoes on and everybody's smiling, it so inviting, Oh, short on money, but long on time, slowly strolling in the sweet sunshine

Kanske hörde någon. Kanske inte. Man kan aldrig veta. Och det ska man helst inte. Precis som med det svenska vädret.