måndag, april 30, 2007
Vill du gå på kalas?
Mamman berättade att hennes dotter gärna ville att jag skulle komma på hennes kalas i helgen. Och mamman hade försökt förklara att jag kanske hade annat att göra och inte riktigt hade tid. Eller ork efter att ha varit med alla barnen under veckan. Hennes dotter hande blivit besviken. Men förstått.
Jag blev lite generad. Och rörd. Visste inte riktigt vad jag skulle säga. En del av mig ville verkligen gå. De här två som fyllde år måsste jag ärligt säga tillhör mina favoritbarn på arbetet. Men samtidigt. Måste jag gå på allas kalas då? Vad köper man för present? Kan verkligen "fröken" komma på barnen kalas? Hade jag tid och ork?
Jag vet inte. Jag gick aldrig. Men tyckte det var väldigt snällt av dottern att vilja. Att verkligen vilja. Men nu blev det inte så. Jag valde att vara frånvarande. Men jag var närvarande i tanken. I min tanke var jag där. Och kanske var jag även det i hennes.
söndag, april 29, 2007
Veckans lista v.17
- 8,8%
fredag, april 27, 2007
Gråa skuggan blir blue stream
Människor går runt i allt från svarta läderrockar till minimala kortkjolar. Vet inte riktigt vad som är bäst. För en del människor bör ta sig en extra titt i spegeln och kanske ifrågasätta vad de egentligen tagit på sig. Och hur lämpligt det är. Men visst. Det är tur att vi alla fungerar olika.
Kvällen börjar anlända. Men plusgraderna verkar stanna ett tag till. Några timmar till in på kvällen. Det är en kväll där den berömda gråa skuggan har tagit ett steg ner. I framtiden kommer det inte längre vara den gråa skuggan folket här i byn pratar om när de ser en löpare som snabbt flyger förbi. Nu är det annorlunda. Jag kan inte svara för människorna här. Men kanske blue stream kommer att vara ord som kommer från deras läppar.
De nya kläderna är inköpta idag och kommer väl att användas så fort det blir lite kyligare igen.
En ny klocka köptes också idag. Den andra gick inte längre att laga. Tyvärr. Det var en bra klocka. Inte bara full med tider. Utan även överfull med minnen.
Jag hittade den nya relativt snabbt. Som kan spara en hel bunt varvtider och lagra dem i klockan. Spara pass efter pass. Varje intervall. Med belysning så jag kan se tiden under de mörka passen ute på gatorna.
I första affären hade de inga såna som jag behövde. Killen i kassan föreslog att jag skulle köpa en ipod. Vilket förslag. Vilket komiskt förslag.
Nåväl. Nya sakerna är här nu. Och väntar på att användas. Vare sig det blir under namnet gråa skuggan eller blue stream. Så kommer det att gå fort. Riktigt fort. Och en ny klocka fylls med nya minnen.
söndag, april 22, 2007
Veckans lista v.16
- Klimatbelysningen
tisdag, april 17, 2007
Lila och skära ärr
Dagarna rullar på och semestern kommer allt närmare. Fast den känns fortfarande ljusår härifrån. Kanske tur att vädret blivit lite sämre nu igen. Då är inte ledighetslängtan lika stor. Även om den finns där. Konstant.
Samtalen jag hade förra veckan förvånade lite. Förhoppningsvis inte de föräldrar jag träffade. Och kanske inte min chef. Men mig. Jag fick lite frågor som kändes väldigt seriösa och eftertänksamma. Och samtidigt som en del av mig fick panik och ville rusa ut genom dörren. Så öppnades munnen och klockrena pedagogiska analyser vällde ut. Jag vet inte riktigt vart de kom i från. Men de stämmde bra. Föräldrarna verkade väldigt nöjda och jag kunde sitta och mysa. Och känns mig lite extra pedagogisk.
Såg en ung man på tåget hem idag. Ett par år yngre än mig. Han utmärker sig lite. Har tidigare haft jätterött hår. Lite annorlunda kläder. Men idag hade han en kortärmad skjorta. Och jag kunde inte slita blicken från hans arm. Den var full med skärsår och ärr. Undrar om han fortfarande mår dåligt. Eller om det kanske bara är någon annan konstig anledning man gör så. Anledningarna skiljer sig nog väldigt mellan olika personer.
Medan jag satt med boken i knät och låtsades läsa. Samtidigt som ögonen vilade på hans skurna armar. Tänkte jag på mig själv. Jag har också haft en sådan period. För några år sedan. Alla vassa föremål beslagtogs ut mitt rum. Men jag fick nästan dåligt samvete. Mina ärr och skärsår är inte i närheten av så grova som hans. Har jag ens rätt att klaga på hur dåligt jag mådde då? Mitt illamående kanske inte ens är i närheten?
Jag vet att man kanske inte kan jämföra på det sättet. Men det var den tanken som slog mig. Och kanske är det ändå bra? Att jag inte mådde sämre än jag gjorde. Att mina armar i stort sätt ser bra ut. Och inte fulla med lila och skära ärr. Jag hoppas bara att den här pojken löser sitt. Snabbt. Innan ärren på utsidan blir grövre än de på insidan.
lördag, april 14, 2007
Samtalen har rullat igång
Några saker återstår dock att göra. Till och börja med plocka bort den gamla stora burken och fixa med de nya stora ytorna som öppnar sig på skrivbortet. Stora öppna landskap. Täckta med ett molntäcke av damm som lagrats till en alldeles utmärkt årgång.
Med den nya datorn är det också några saker som inte riktigt vill fungera som de ska. Eller som vi vill. DC++. Det vill inte riktigt fungera. Tydligen ska det sitta någon slags brandvägg i routern som vi inte kommer runt. Eller förbi.
Internet mottagningen är lagom het. Kanske har det med andra mekaniska saker att göra som stör signalen. Kanske med all betong som omsluter oss här. Eller med våran okunskap när det gäller installationer. Jag vägrar givetvis tro på det sistnämnda.
I veckan var det premiär för samtalen på arbetet. Jag gick ut först på min avdelning och avklarade två stycken på en eftermiddag. Jag förstår inte varför nervositeten måste infinna sig inför varje samtal. Kommer man aldrig i från den? Är övriga kollegor lugna bara på ytan? Jag tror att de sitter hemma och skakar inför varje samtal. För att sedan komma till arbetet och säga att det är lugnt. Samtal är roliga. Det är minsan inga problem för dem. De går iväg och ler. Men skakar inombords. Kvar står jag. Imponerad av deras lugn. Deras falska lugn. Men nu har jag avslöjat dem. Ha! Nu kan de inte lura mig längre. Nu vet jag. Eller tror att jag vet. Att de är minst lika nervösa och osäkra som jag. Eller inte.
De här två samtalen var i alla fall de enda som det skulle diskuteras saker på. Mina övriga sex samtal är avslutningssamtal. Där är det mest allmänt prat. Om hur de haft det på förskolan. Hur de ser på framtiden. Om skolan. Och en hel massa annat diverse tjafs. Men min puls. Den är inte låg inför dem heller. Skakningarna finns i min kropp även där. När det blir dags att sätta sig ner framför föräldrarna.
tisdag, april 10, 2007
Det är visst nån som är tillbaka
Förra veckan bestod endast av två arbetsdagar. Sedan bar det av upp till norrland. I den franska kombin. Där spenderades ett par kalla men sköna dagar. Innan det bar av hem igen. Tillbaka hem till verkligheten. Till arbetet som inte längre är speciellt roligt.
Och det är där jag befinner mig för tillfället. I verkligheten.
Sitter framför TV:n med datorn i knät. Känner värmen från datorns fläktar på låren. De värms upp lite efter nedkylningen under det hårda intervallpasset för en stund sedan. Det är efter hårda pass jag kan förstå det där med påsken och Jesus. Jag dör efter passen. Helt död. Men återuppstår några timmar senare.
Måste meddela att Veckans lista förra veckan och den här veckan kommer att utgå. Det får bli så. Anledningen är en flytt. Hela den stationära datorn. Min förra. Ska flyttas över till den jag har i knät. Det är foton. Dokument. Filmer och närmare 3000 helt lagligt inlagda låtar.
Det tar sin tid. Och det blir på listans bekostnad.
Men jag är tillbaka i alla fall. Det är jag. Efter verklighetsflykten upp till norrland. Efter några dagar med energiladdande. Med en laddare som egentligen inte fungerade alls.
söndag, april 01, 2007
9,3%!
Jag kunde snabbt konstatera att jag fortfarande har stora problem när det gäller synen på min vikt. Inte på samma sätt som för några år sedan. Men synen och tankarna finns fortfarande kvar där. Önskan att gå ner mer och mer och mer finns fortfarande kvar där. Känslan av att vara tjock finns där. Som tur är så finns inte handlingskraften kvar.
9,3 % fett ska enligt experterna vara i underkant för vad man ska ha. Mellan 8% - 19% är tydligen rimligt. 0,0% hade känts bättre. Men nu stod det 9,3%. 9,3%! Det är hur mycket som helst. I mina ögon.
Jag får fortsätta köra 6 pass och springa mina 90km varje vecka. Fortsätta äta yoghurt till middag. Då kanske det försvinner lite fett till. Vad vet jag. Under 8% måste jag i alla fall. För 9,3%. Det är orimligt högt. Inte för er. Men för mig. Så är det bara. Jag har min syn. Ni har eran.
Veckans lista v13
- Värmen
Börjar nog redan bli lite bortskämd med värmen och solen. Ibland känns det som sommar. Tills man kommer på sig själv och undrar vart kylan egentligen tagit vägen.
Snart är den här. 6 dagar kvar. Och jag kommer att se matchen. Sweet!
- 30 års kalas
- Kameran
Negativt just nu: