Dagarna rullar på och semestern kommer allt närmare. Fast den känns fortfarande ljusår härifrån. Kanske tur att vädret blivit lite sämre nu igen. Då är inte ledighetslängtan lika stor. Även om den finns där. Konstant.
Samtalen jag hade förra veckan förvånade lite. Förhoppningsvis inte de föräldrar jag träffade. Och kanske inte min chef. Men mig. Jag fick lite frågor som kändes väldigt seriösa och eftertänksamma. Och samtidigt som en del av mig fick panik och ville rusa ut genom dörren. Så öppnades munnen och klockrena pedagogiska analyser vällde ut. Jag vet inte riktigt vart de kom i från. Men de stämmde bra. Föräldrarna verkade väldigt nöjda och jag kunde sitta och mysa. Och känns mig lite extra pedagogisk.
Såg en ung man på tåget hem idag. Ett par år yngre än mig. Han utmärker sig lite. Har tidigare haft jätterött hår. Lite annorlunda kläder. Men idag hade han en kortärmad skjorta. Och jag kunde inte slita blicken från hans arm. Den var full med skärsår och ärr. Undrar om han fortfarande mår dåligt. Eller om det kanske bara är någon annan konstig anledning man gör så. Anledningarna skiljer sig nog väldigt mellan olika personer.
Medan jag satt med boken i knät och låtsades läsa. Samtidigt som ögonen vilade på hans skurna armar. Tänkte jag på mig själv. Jag har också haft en sådan period. För några år sedan. Alla vassa föremål beslagtogs ut mitt rum. Men jag fick nästan dåligt samvete. Mina ärr och skärsår är inte i närheten av så grova som hans. Har jag ens rätt att klaga på hur dåligt jag mådde då? Mitt illamående kanske inte ens är i närheten?
Jag vet att man kanske inte kan jämföra på det sättet. Men det var den tanken som slog mig. Och kanske är det ändå bra? Att jag inte mådde sämre än jag gjorde. Att mina armar i stort sätt ser bra ut. Och inte fulla med lila och skära ärr. Jag hoppas bara att den här pojken löser sitt. Snabbt. Innan ärren på utsidan blir grövre än de på insidan.
3 kommentarer:
Så BRA att samtalen gick galant! Det är ganska kul när man ertappar sin mun med att säga en massa smarta saker som t.o.m. överraskar en själv!
Skärsår och ärr... Det spelar ingen roll hur djupa och synliga de på utsidan är. Du HAR rätt att klaga på hur dåligt du mådde! Man kan inte gradera och jämföra! Men du får vara glad över att du inte skadat sig lika allvarligt som killen på tåget.
Vare sig de yttre skadorna består av små ytliga rispor/stick av en nål eller djupa jack med kniv och rakblad så säger det ju egentligen inte så mycket om hur mycket/lite ångest det finns på insidan.
Det finns ju andra sätt att skada sig själv på också, alla sätt syns ju inte.
Tessalisa >> Nej, jeg vet. Du har rätt. Men tanken som kommer först är att han har det värre. Men som du sägewr, kanske är det dut att mina armar fortfarande är i bra skick. Och kanske bäst av allt. Tankarna jag hade då finns inte kvar på insidan heller.
Ja det är det bästa! Alltså att dina såna tankar inte finns på insidan heller!
Skicka en kommentar