Sorgliga tider

Fredag kväll. Och jag är sådär lagom uppspelt. Tyskland. Den tyska maskinen. Har malt ner ännu en motståndare. Den här gången var det av mycket hög klass också. Argentina.
Det var ingen lätt match. Det var det inte. Men det var en vinst. Och det är det som räknas.

Nu blir det semifinal. Och Klinsman kan få sitt erkännande. Det är han värd. Han har fått en hel nation att stå bakom ett ifrågasatt landslag. Och han har fått ett landslag. Ett nybyggt sådant. Att visa vad de kan. Och ännu är det inte slut. Äventyret fortsätter.

På arbetet. Var det idag dags att säga adjö till ännu ett barn. Det är lite sorgliga tider just nu. Barnen som ska börja skolan. De går på semester. Några har gått redan. Några går snart. Kvar blir jag. Visserligen med nya härliga barn. Men. De gamla var bra. Riktigt bra. Men så är det väl. Tiden går. Nya saker sker. Skolbarnen. De får leva kvar. I minnet. På foton. Det kommer de att göra. Länge.

Analyserad dialog

Igår träffade jag en tidigare vän till mig. Eller. Jag ska inte kalla honom för vän direkt. Han och jag har aldrig kommit överens. Men jag träffade i alla fall honom.
Han var samma person som tidigare. Något år sedan jag träffat honom sist tror jag. Skillnaden var bara att han blivit väldigt mycket smalare.

I alla fall. Vi pratade någon minut. Några meningar. Innan mitt tåg kom. När jag gick på tåget. Och satte mig. Började jag fundera på vad jag egentligen hade sagt. Jag började analysera mitt samtal. Vad jag hade kunnat säga annorlunda. Är det normalt?
Jag brukar göra det. Vid kortare träffar. Med personer jag kanske inte träffar så ofta. Hm.

Nåväl. Dagarna rullar på annars. Semestern närmar sig. Och det är väldigt bra. Jag behöver det nu. Idag for jag runt som en flipperkula på arbetet. Skrev ordrar på saker som skulle göras. Fyllde i papper. Letade fram nya möbler som ska beställas. Städade ett helt förråd. Och mellan allt det. Vara lite med barnen. De tio som hade letat sig dit i dag.
Förrådet. Var ett enda stort bombnedslag. Allt var bara inkastat. Rörelsematerial. Papper. Leksaker.
Nu har en hel del slängts. Andra saker är fint inlagda och sorterade i lådor. Märkta. Papper är sorterat. Efter färg. Och efter storlek. Och på hyllan står det vad varje papper är. Precis som det ska vara. Efter den tyska ordningen.

Jag tänkte. Det borde kanske gälla samma sak med vuxna. Som det gör för barn. Att material ska vara synligt. Då lockar det mer.
Nu är det synligt. Och det är gott om plats i förrådet. Jag är nöjd. Jävligt nöjd.

I morgon. Är det dags för tvättstugan. Då ska det plockas i ordning. Ha! Jag tror jag får små kickar av att städa. Och kanske inte så små heller.

Veckans lista v.25

Positivt just nu:

- Lön

Lön är gott. Och det blir ännu bättre när den höjs också.

- Extra ledighet

En dag gör mycket.

- Flickan från landet i norr

Nu är hon här. Och mitt leende är fast.

- Tyska maskinen
Den rullar på. Sverige föll platt. Ostoppbar kanske?

- StayFriends
En riktigt bra sida. Kolla in den.

Negativt just nu:

- Ångest

Dagen efter man intagit rusdrycker. Den är inte rolig. Vare sig man gjort bort sig eller inte.
- Tidsinställd trötthet
21.00. Då slår den in. Till andra matchen. Och det går inte att försvara sig mot den.
- Arbetet
Seriöst. Jag vill inte mer.

- Domare

Trist med en del domare som ska avgöra matcherna. Italiens straff mot Australien? Andra älskar att vifta med sina kort.
- Mina blommor

R.I.P

Deutschlandlied

I kväll är det alltså dags. Tyskland - Sverige. Åttondelsfinal i VM. Det är inte illa. Inför VM var jag inte säker på att något av lagen skulle ta sig vidare från gruppspelet.
Sverige. Ja. De hade en rätt så tuff grupp.
Tyskland. De hade inte visat de minsta form innan. Men de brukar alltid höja sig när det gäller.

Det kommer nog bli jämnt i kväll. Men jag tror på Tyskland. Kanske tippar jag en del med hjärtat. Jag vet inte. Men. Jämnt blir det. Det är klart.

Zlatan ska visst spela från start. Det är bra. För Tyskland. Då blir det en anfallare mindre att oroa sig för. Klose mot Henke.

Det är fem timmar kvar till avspark. Städningen är färdig. Allt är klart. Det är bara lite mat som ska förberedas. Kyckling. Wokgrönsaker. Vattenkastanjer. Chili. Kokosmjölk. Och ris till. Det blir nog kvällens supé.

Undertiden. Finns risken. Att det blir några uppladdningsmatcher på Fifa 2006. FC Köln står numera under min ledning.

Avslutningsvis. Några rader inför i kväll. Deutschlandlied. Nationalsången. Var goda res er upp.

Einigkeit und Recht und Freiheit,
Für das deutsche Vaterland!
Danach lasst uns alle streben,
Brüederlich mit Herz und Hand!
Einigkeit und Recht und Freiheit,
Sind des Glückes Unterpfand.
Blüh im Glanze dieses Glückes,
Blühe, deutsches Vaterland!

Dags att sätta fart

Midsommar. Varför firas den egentligen? Jag är så fruktansvärt dålig på dessa saker. Kanske någon kan berätta historien om midsommar. Och varför den firas just idag.
Jag ska inte fira någonting idag. Min dag kommer att bestå av städning. Handlande. Och en hel del plockande.

I morgon kommer Flickan från landet i norr. Och hennes mor. Med en hel del lådor i bilen. Ni förstår säkert vad det är som händer.
Och tills dess. Ska lägenheten. Jag slutar säga min lägenhet nu. Vara fin. Hopplockad. Det ska finnas utrymme för nya saker. Städad. Vilket den i och för sig oftast är. Pedantisk som jag är.

Pajen då? Jodå. Så klart det blev en succé. Kunde det sluta på något annat sätt? En kollega kom fram med papper och penna. Hon ville ha receptet. Och det läskigaste av allt. Var kanske att jag kunde hela receptet utantill.
Jag har en hel paj kvar här hemma. Så om någon känner sig sugen. Stig på.

Kanske ska jag börja ta tag i dagen. Fick till en 12 timmars sömn i natt. Det var skönt. Viktigt. Om fem timmar börjar fotbollen. Då ska allt vara klart. Handlande. Tränande. Putsande. Städande.
Lika bra att sätta igång.

Ett grattis till Tant S. Och ett grattis till min chef. Som gifter sig idag. En stor dag.

Ett rosa paket ägg till Tant S

På fredag fyller Tant S år. Och på vårat arbete. Firas personalens födelsedagar med bakat och presenter. Presenter från styrelsen. Bakat eller liknande från personalen.
Varje personal har blivit tilldelad en födelsedag. Och i morgon. Ska Tant S firas. Vilket innebär att jag ska baka.

Hon sa idag att det inte behövdes. Några i personalen är lediga i morgon. Men ska det vara. Då ska det vara. Så är det. Jag hade laddat upp med sakerna jag behövde. Resultatet ska bli en citron och limepaj.
Jag kom hem. Dyblöt. Och körde igång. Tills jag kom till pajens innehåll. Ägg. Ägg?
Helvete! Jag hade glömt äggen.

Jag fick hoppa i skorna. De nytvättade. Och rusa ner till Ica. Och rusa hem. Med ett rosa paket med ägg.
Nu står pajen i ugnen. Äggen är på sin plats. Och jag väntar med spänning på resultatet. Jag är inte bra på att baka. Jag är inte ens bra på att laga mat. Men jag tycker att det är fruktansvärt roligt. När man har tid. Kanske vinner man en hel del på det redan. Glädjen.

När jag väl är igång. Så var det lika bra att göra två satser. Kanske ha en som backup. I fall den första skiter sig totalt.
Så. En till i morgon. Och en till. Ja, det är ändå fotboll i kväll. Holland - Argentina. Kan bli bra. I väntan på den stora drabbningen på lördag.

Maskinen är i rullning

Det blev inte många timmar sömn i natt. Tre för att vara exakt. Och det är ungefär 14 timmar för lite för mig.
Det var några idioter som störde mig. De bor i huset mittemot. De skrek och höll på från sina fönster. Skrek och bråkade med någon som stod under.
Jag försökte somna om. I två timmar tjafsade de. Sedan blev det tyst.
Kort efter det kom de igång igen. Jag återigen upp för att titta. Och då kommer killen som stod under gåendes med ett baseballträ.
De andra skriker på honom.
Jag går och lägger mig. Hör några dunk. Och sedan blir det tyst.
Antingen har han slagit dem hårt. Eller så kom han inte in och gav upp. Vilket som. Det blev tyst.

På arbetet idag hade jag lönesamtal. Det kom lite plötsligt. Sent. Men plötsligt för dagen. Ekonomin har inte varit den bästa i år. Så jag hade inte räknat med någon stor höjning. Kanske blev det inte heller det. Men i mina ögon känns det faktiskt helt okej. Ökningen låg kring 4%. 700:-.
Det tackade jag för.

Kom hem. Cyklandes genom regnet. Svetten mötte regndropparna. Undrar vem som vann? Tyskland - Ecuador. De sistnämnda spelade visserligen med några reserver. Men ändå. Tyskland imponerade. Den disciplinerade tyska lagmaskinen är i rullning. Nu ska den fortsätta rulla framåt. Hela vägen till pokalen.

Fingret sitter kvar i dörren

I lördags var det alltså lite festligheter med personalen och med styrelsen. Det var inte illa. Jag börjar kanske komma in lite i det hela nu. Inte så avvaktande och tyst inför dessa människor.
De hade gjort i ordning tävlingar. Riktigt roliga.
Jag hamnade i lag med bl.a Chica H och Tant S.
Och självklart slutade det hela som det skulle. Med en vinst för oss.

När vinsten var säkrad. Skålandet avklarat och talen färdiga. Då presenterades vinsten. Det ag som hade vunnit. Skulle få äran (?) att arrangera årets julfest. Jaha. Tack så jävla mycket för den.

Kvällen avslutades med lite sjungande. Kanske ingen direkt sköngsång. Det var något slags karaokespel. Till playstation2.
En match gick mellan min chef och mig. Vi skulle sjunga Patrik Isaksson. Jag vann. Ha!

Igår. Efter en lång dag. Var jag taggad för träning. Först skulle jag bara slänga soporna. Men. Det var kanske det sista jag gjorde också. På vägen tillbaka in lyckades jag smälla igen dörren. Och en sådan dörr tar man i lite när man ska stänga den. Jag smällde igen den med mitt pekfinger sittandes kvar. Jag fick uppleva smärta. En smärta jag nog aldrig känt tidigare. Jag skrek länge. Säkert i flera timmar. Kanske dagar.
Så nu vet jag. Låt soporna stå kvar i hallen. De kan stå där. Tillammans med påsarna från Ica.

Veckans lista v.24

Positivt just nu:

- Fotbolls VM
Tysklands match mot Polen. Sveriges drabbning mot Paraguay. Argentinas utklassning. Allt.
- Föräldrakontakt
Den blir bättre och bättre på arbetet. Och fotbolls VM hjälper till en hel del.
- Christian Olsson
17.40 i andra tävlingen på 21 månader. Det är imponerande. Det lovar gott inför EM.
- Positivt tänkande

Det kan man komma rätt långt med.
Elizabeta

Den stämmer bra. Och är bra skriven.

Negativt just nu:

- Arbetet
Jag orkar inte mer. Jag är helt slut.

- Chippens tofs

Kom igen. Varför?

- Lång väg

Det är aldrig roligt att ha långt hem. Speciellt inte efter festligheter. Då vill man bara hem så snabbt som möjligt.
- Kollegor
Mycket klagomål just nu. Alla verkar inte sträva åt samma håll.

- Planera
Planera är bra. Men kanske inte när hela planeringen grundas på fotbolls VM.

Det var visst inte så rent

I kväll är det dags för ytterligare en festlighet. Med arbetet. Och dess styrelse. Senast. På kräftskivan. Och på julfesten. Var jag nykter. Jag åkte bil. Det var visst inte tillåtet att komma med bil idag. Se där.

Innan en festlighet. Måste jag träna. Så är det bara. Annars får mitt samvete en för stor smäll. Men det är inte bara att sticka ut och springa och sedan är det okej. Nej då. Fullt så enkelt ska det inte vara. Det måste vara rätt sorts pass också.

Blir passet för dåligt. Kommer det tankar. Jag måste träna mera. Bättre. Inte hålla på att dricka. Och kvällen blir inte bra.
Blir passet för bra. Då kommer andra tankar. Att formen är god. Jag har inte råd att dricka. Jag förlorar formen och måste fortsätta köra på. Kvällen blir inte bra.

Alltså gäller det att få ett pass där mellan. Och hur lätt är det egentligen att göra det? Lite kan jag påverka. Välja ett pass som inte kräver toppform. Ett längre pass som är lugnt.
Imorse blev det lite mera åt det "för bra" hållet. 7 km. (31.31.21)
Knät kändes rätt bra. Och det är det viktigaste just nu. Att formen inte är på topp. Det spelar ingen roll. Först skadefri. Sedan kan träningen köras igång på allvar.

Så vi får se hur det blir i kväll. Kanske är det lite bättre. Att det blev ett för bra pass i stället för ett sämre. Det visar sig.

Avslutningsvis. En liten fundering. Kanske mest riktat till Mari. Men ni är alla välkomna att delta och ge era synpunkter. Det gäller uttrycket "Rent ut sagt".
Varför säger man så? Exempelvis "Det är rent ut sagt förjävligt!"
Det är inte speciellt rent sagt. Och oftast. Kanske jämt. Kommer det uttrycket i kombination med en svordom.

Sova vid styret

Mycket på arbetet. Mycket fotboll att se på. Det börjar ta ut sin rätt nu. Sömnen blir ordentligt lidande. Det finns inte så mycket att ta i från i kroppen längre.
Och i morse märktes det extra tydligt. Jag tror jag slog något slags rekord.

Jag var ute i god tid. Öppningen var min. Och jag kunde ta det lugnt. Cykeln gick inte allt för fort framåt. Och plötsligt. Är jag i en buske. Ha! Vilken grej.
Jag hade lyckats med konsten att somna på en cykel. Cyklandes.
Det kan inte vara vanligt. Jag ramlade inte. Utan vaknade till med ett ryck när jag var på väg rätt in i en buske vid sidan av vägen.
Tur att jag var i väg tidigt. När det inte är så mycket rörelse ute.
Jag cyklade vidare. Ut på vägen igen. Och tänkte på Måns i Jalla Jalla. När han kommer cyklandes i en park. Och bara ramla omkull. Oslagbart.


När jag kom hem. Efter arbetsdagen. Fick jag uppleva något hemskt. Det här kanske inte är något speciellt för de flesta. Men för mig. Är det här illa. Jag hade fått en påminnelse. Från telefonbolaget. Det är första gången i mitt liv jag får en sådan.
Sån är jag.

Det tog cirka 2 sekunder. Innan den var betald. och sedan började jag fundera. Jag tittade i mina pärmar. Där alla tidigare räkningar och sådant sitter.
Inte fanns det någon räkning där. Som jag missat. Och inte hittar jag den någon annanstans heller.

Så jag säger så här. Det är inte mitt fel. De har inte skickat ut den första räkningen. Inte undra på att jag inte kunnat betala den. Så är det. Helt klart. Inte mitt fel. Utan deras.

Presenterades ett bud?

Idag berättade jag för chefen. När vi åt lunch. Om samtalen jag fått. Av den där andra förskolan.
Jag berättade att jag igår fått en mail. Där deras förskolechef skrivit om deras förskola. Och frågat om jag söker arbete. Då är de förskolan för mig. Tydligen.

När jag berättade det. Kom ett svar på två tiondelar. "Nej!"

De var lite lustigt. Det kom så snabbt. Som om hon verkligen inte vill bli av med mig. Kanske lite som en fotbollsspelare. Får bud av andra. Presenterades alltså ett bud på mig nu?
Men. Undrar vad man ligger på för värde då? Och finns det någon transferlista? Hm. Undrar det.

Allting händer

Det händer mycket nu. Och det mesta cirkulerar kring arbetet. Igår. Var det personalmöte. och det urartade lite på slutet. Det kan man minst sagt påstå. Sedan tidigare har en kollega haft väldigt negativa inställningar till förändringarna som ska ske på arbetsplatsen. Och jag har svårt att se varför.

Jag drar inte allting en gång till. Men det blev stora diskussioner i går kväll. Igen. Och det slutade med att min nya. Blivande kollega. Gick ut och smällde igen dörren. Undrar om hon kommer att sluta snart? Det har varit uppe på bordet tidigare. Efter senaste utbrottet. Både av chefen och av henne.
Jag ser mera positivt på hösten. Kanske kommer det att bli jobbigt. Men. Jag ger det en chans. Man vet inte fören man har provat. Så är det. Faktiskt. Och börja med en negativ inställning. Nej. Det går inte bra. Inte på något sätt.

Jag skakar av mig det där. Går vidare. Till dagen.
Idag var det utflyktsdag. men alla barnen. Alla avdelningar. Alla föräldrar. Ute i skogen, vid ett litet torp. Det bjöds på lekar. Både för föräldrar och för barn. Det spelades fotboll. Det minglades. Och det bjöds på fika.
Det här är en av våra traditioner. Varje år har vi det här. och det är bland det bästa på hela året. Tycker alla. Idag hade vi även tur med vädret. Strålande sol.

Årets utflykt bjöds även på våran avslutning. För de blivande skolbarnen. Och jag hade som bekant gjort rim som var på deras diplom. Läste dem högt när barnen kom fram. Inför alla föräldrarna. Jag var nervös. Det kändes som att jag stammade och skakade. Det gjorde jag tydligen inte.

En kollega kom fram efteråt. "Jag förstår inte hur du kan stå så lugn och cool sådär."
Det var jag inte. Inte ens lite.
Men alla verkande tycka om rimmen. Och tur var väl det. En mamma skulle maila över julklappslistan till mig. Ha! Då har jag att göra.

Vart är taggen och peppen?

Det är någonting som fattas. Energi. Ork. Tagg. Pepp. Kalla det vad ni vill. Fattas gör det i alla fall. Det känns som om luften har gått ur mig. Jag drar nästan benen efter mig. Släpar mig fram. Med hjälp av föremål som sitter fast. Eller barn som rör på sig. Jag har ingen direkt lust till någonting.
För några dagar sedan. Flöt jag bara fram. Nu. Är det helt tvärtom.

Jag vet inte vad det kan bero på. Men det har varit mycket den senaste tiden. Både fysiskt och psykiskt. Med arbete. Resor. Sömnbrist. Skador och träning. Det har varit påfrestande. Samtidigt suger säkert värmen ur en del av energin. Men det ska jag inte klaga på. Det får gärna fortsätta vara så här varmt. Länge.

När jag cyklar. Känns det som att det går i slow-motion. Jag tror att min cykel börjar bli trött. den måste få vila lite. Återfå energin. Dricka lite vatten.

När jag kom hem idag. Höll jag på att somna i soffan. Men lyckades masa mig ut och dra på mig de svarta skorna. Och sticka ut på ett pass. 7 km. (30.32.52). Fortfarande lugna och korta pass. Även om det idag kanske gick lite för fort. Men det är svårt att hålla tillbaka farten.

Jag hade två missade samtal på telefonen när jag kom tillbaka. Jag kollade upp dem. Det ena var från en förskola. Det andra. var hemnumret till förskolechefen på samma förskola.
Är det någon som hittat en gammal ansökan igen? Eller är det något annat på gång? Jag inväntar kvällen. Och ser om det rör sig i luren igen.

Undertiden fortsätter jag leta. Efter peppet. Efter taggen. Efter orken.

Den tysta tiden förklaras

Det har varit tyst ett tag. Och veckans lista kom lite sent. Jag behöver inte ursäkta mig. Inte alls. Men en förklaring kan vara på plats.
I torsdags. Då var det övernattning med de blivande skolbarnen.
Vi sov 10 barn och två fröknar i en liten sal. Eller. Sov och sov. Barnen sov. Jag sov inte. Utanför rummet stod en soffa. Där kunde jag sova lite. Två timmar totalt. Och tröttheten var total dagen efter. Jag gick hem. Tidigt.

Vi hade gjort i ordning en tipspromenad till barnen. De fick arbeta två och två. Och det var frågor om barnen själva. Och om saker vi har arbetat med under våren. Ett par fick alla rätt. Det var imponerande. Att det var just det paret. Var än mer imponerande.

Efter det var det dags att slå på varandra. Med stora kuddar. Sittandes på en planka över en tjockmadrass. Där skulle de slå och slå. Tills en av dem ramlade ner. En flicka vann alla sina matcher. Det var också imponerande.
Vi firade allt med tårta och saft.

På med pyjamas och ner i sovsäck. Popcorndags Och film dags. Nemo. Så klart. Var kvällens visning. Sedan tandborstning. Och fortsatt Nemo tittande. En efter en somnade de. När alla sov. Gick jag upp. Och arbetade lite. Fixade med saker.

Alla var så nöjda efteråt.

I helgen då. Var Flickan från landet i norr här. Härligt. Jag tycker om när hon är här. Eller när jag är där. Och snart. Ja. Snart. Vi har roligt ihop.

Till sist. Finns det en anledning till. Och den kommer att gälla även i fortsättningen. Varför det har varit lite tyst från mig och mitt tangentbord. Och det stavas fotbolls VM. Äntligen är det igång. Och Tyskland imponerade i första matchen. I alla fall offentivt.
Det är nästan så att man får dåligt samvete. När man sitter inne. Och tittar på fotboll när det är 33 grader i skuggan ute. Men. Bara nästan.
Ha!

Veckans lista v. 23

Positivt just nu:

- Summertime

Will Smith, DJ Jazzy Jeff gör det bra. Riktigt bra. Den håller varje år.

- Fotbolls VM

Äntligen är det igång!

- Besöket

Besöket med stort B. Antagligen det sista.
- Fotboll

Att se på är det underbart. Att spela själv. Det kan nästan vara bättre.

- Vädret
33 grader i skuggan. Det är underbart. Så ska det alltid vara. Förutom på julafton. Så klart.

Negativt just nu:

- Rättssystemet

10 år för Bobbys död. Det är ingenting. Jag vill inte ens tänka på vad Hagamannen kommer att komma undan med.
- Trötthet
Allting rör sig i slow-motion. Det är lite läskigt.
- Huvudvärk
Huvudvärk förstör allt. Det går inte att tänka klart. Knappt att röra sig. Lite slow-motion här också kanske?

- Glenns BK

Går från klarhet till riktigt stora och onödiga förluster. En uppryckning behövs.
- Sveriges VM premiär

Ha! Heja. Det finns inga ord.

Rim som imponerar

Jag måste fortsätta höja mig lite här. Det är min blogg (webblogg) och jag får skriva exakt vad jag vill. Nästan. Kanske är det bara mitt sätt att försöka få lite bättre självförtroende. När jag med ord får ner något bra jag har gjort.

I alla fall. Rim. Det handlar det om idag. Snart är det dags för våra äldsta barn. Att gå vidare till skolan. I morgon ska vi övernatta med dem på förskolan. Och senare blir det en slags offentlig avslutning. Då ska det delas ut diplom. Och hur roligt är det att få ett helt vanligt diplom? Hur minnesvärt är det egentligen om några år?

Därför. Fortsätter kreativiteten på våran avdelning. Hm. Jag höjer inte bara mig själv. Jag tar med upp mina kollegor i detta berömmande.
Vi har tagit fram bilder på det vi har arbetat med senaste året. Mulle. Hitta Vilse. Brandkunskap. Och givetvis. Diamantprinsessorna och skogstigrarna. Symboler och bilderna scanas in på diplomet.

Och sedan satte jag fart. Något ska väl ändå vara personligt på deras diplom? Förutom deras namn. Så jag började klura på lite rim. För att få med deras personlighet.
Exempelvis:
"Glenn" tycker om att äta och prata
Sällan behöver man på henne tjata
Att klä ut sig tillhör det bästa
Och efter maten ta en siesta

Fyra enkla rader. Som beskriver barnet till fullo. Elva barn. Elva personligheter. Vill ni höra fler. Hojta till.
Jag visade mina kollegor idag. De tyckte det var bra. Jag hade det inom mig.
Jag visade chefen. Hon tyckte det var strålande. Och hon undrade snabbt om jag kunde hjälpa henne med några saker till hennes bröllop. Ha!
Tant S läste. Hon förstod inte hur jag lyckades. Jag hade verkligen fått med så perfekt på varje barn

Nöjd kunde jag cykla hem vid dagens slut. Regnet. Det spelade föga roll.
När jag kom hem. Drog jag på mig träningskläderna. Jo. Ni hörde rätt. Idag fick jag prova springa. 3 km (15.10.41) Undrar om jag någonsin sprungit så långsamt. Men det är bra. Knät känns inte 100%. Inte ännu. Men jag antar att jag måste ge det en chans. Några pass kanske knät. Och musklerna runtom behöver.

Ortopeden får låret att hoppa

Idag fortsätter min resa mot ett helt knä. Ortopedbesök. Sedan i fredags har jag inte märkt av några större skillnader. Men. Jag har heller inte provat att springa. Det skulle jag inte göra fören på fredag.
Idag fortsatte hon knåda mitt lår. Och massera knäskålen. Samma sak som hon gjorde senast. För att få igång cirkulationen ordentligt.
Efter förra mötet. Kunde jag knappt gå. Jag hade så ont i låret. Sådan ömhet. Träningsvärk.

Idag knådade hon inte lika mycket. Inte lika hårt. Däremot. Fick jag en liten leksak. En ström maskin. Hon fästa två lappar på låret och sedan satte hon på maskinen. Det pulserade och musklerna på låret började hoppa till. Maskinen och styrkan var inställd på 20.

Hon gav mig dosan. Och sa att jag själv fick leka med den. Och bestämma styrkan. Direkt drog jag upp den till 25. Och förklarade att det kanske inte är så bra att ge den till en enorm tävlingsmänniska. Som måste testa.

Hon skrattade. Och berättade att en patient hon hade igår hade den på styrka 50.Men han var dubbelt så gammal. Och fet. Så. Det hade visst något med saken att göra.

Jag drog upp den till 27. Nu hoppade nästan hela benet. Där stannade jag. Och fick ha den på mig i 15 minuter. Tydligen ska jag få ännu mera träningsvärk än senast. Ser jag fram emot. Då kan jag åtminstånde inbilla mig själv att jag har tränat hårt.

Inga fler besök är inbokade. I morgon får jag få springa i stället. Lugnt. Lätt. Kort. 5km blev ordern. Då får vi se om det hela blivit bättre. Jag är nervös. Livrädd.

Avslutningsvis.
Grattis Sverige.

Bordsskick runt om

Jag har tidigare. Med pojkarna på min avdelning. Haft lite bordsskicks undervisning. Hur man dukar. Hur man äter. Och hur man gör när man avslutat måltiden.
Det har verkligen fastnat. Vid mitt bord. Sitter fyra flickor. Och två pojkar. Pojkarna äter ordentligt. Och de lägger gafflen och kniven ihop som man bör. När man är klar.
Det har imponerat på mig. Och på andra.

Det jag tänkt vidare på. Är vuxna människors bordskick. Kanske är jag fel uppfostrad. Jag vet inte. Men jag kan inte tänka mig det. För mig faller det naturlig. Att inte ha armbågar på bordet. Ha servetten i knät medan man äter. Använda både kniv och gaffel. Och att vänta tills alla sitter ner innan man börjar. Och när man äter. Pratar man inte med mat i munnen.
Efter maten. Lägger man ihop kniv och gaffel för att visa att man är färdig. Och servetten lägger man bredvid tallriken.

Men det är inte alla som kan det. Långt i från. I går var jag på middag hos en vän. Där var flera vänner. Och det åts. Ja. På en hel del olika sätt.
Samma sak gäller på arbetet. Jag har kollegor som inte äter speciellt trevligt. Armbågar på bordet. Pratandes med mat i munnen. Bestick som ligger lite här. Och lite där. När det är på det viset. Blir det svårt att försöka lära barnen ett bra bordsskick.

Som sagt. Kanske är min uppfostran gammaldags. Fel. Eller helt enkelt tysk. Vad vet jag. Men om så skulle vara fallet. Då är jag glad att den är det.

Veckans lista v.22

Positivt just nu:

- Mamma och pappa
De ställer upp varje gång. Och ger trygghet. Otroligt uppskattat.
- Känslor
Tänk att vara känslolös. Hemskt.
- Nedräkningar
Känns bra. 25 dagar. 5 dagar.

- Ljungberg
Henke får mycket uppmärksamhet. Han är ändå kung. Men Freddie. Oj oj.
- Friidrott

Nu är säsongen igång på allvar. Synd bara att man inte får vara med att leka.

Negativt just nu:

- Knäjäveln
Suck. Men ortopeden väcker en liten förhoppning.

- Helgarbete

Att få stå och arbeta en hel lördag. Känns bara meningslöst. Och slöseri med helg.

- Vården

104 veckors väntetid för en artroskopi. Det är helt vansinnigt.
- Ekonomi

Den är inte på topp just nu. En del oväntade utgifter stör balansen.
- Förväntad uppmärksamhet

En del förväntar sig att de ska få all uppmärksamhet. Det blir bara fel då.

Vinna eller förlora

Då har vi bytt månad. Gått över till juni. Det är mulet och en del gråa moln på himlen. Är inte juni en av sommarmånaderna? Jag antar att det gäller att ha tålamod. Någon dag. Kanske solen skiner för fullt. Eller. I alla fall lite. Då är jag där.

Ortoped besök idag. Hon skulle tydligen vara bra. Var det sagt. Nyexaminerad var hon. 2004 stod det på hennes diplom. Men jag kom dit. Och kände att jag inte hade något att förlora.
När jag åkte därifrån hade jag förlorat. 400:-. Men hade jag vunnit något? Det vet jag inte. Jag är lite förvirrad när det gäller övningar och analyser.

Det pratas fortfarande om slemsäcken på knät. Jag fick massage. På knät. Och låret. Och fick höra en massa analyser. Och tankar. Ännu kan jag inte riktigt placera allt. Jag vet inte vad hon kom fram till. Och vad jag berättade.

Övningar ska i alla fall göras. Och uppehåll med löpning i en vecka. Det är överenskomligt. Helt klart. Undertiden gäller alternativ träning. Mycket cykel.
Jag ska tillbaka två gånger till. För att fortsätta behandlingen och få igång knät. Och allt runt omkring.

Undertiden. Antar jag att det bara är att sätta igång. Med alla övningar. Och hur de ska utföras utan redskap från ett gym.
Nu kör vi.