Fredag kväll. Och jag är sådär lagom uppspelt. Tyskland. Den tyska maskinen. Har malt ner ännu en motståndare. Den här gången var det av mycket hög klass också. Argentina.
Det var ingen lätt match. Det var det inte. Men det var en vinst. Och det är det som räknas.
Nu blir det semifinal. Och Klinsman kan få sitt erkännande. Det är han värd. Han har fått en hel nation att stå bakom ett ifrågasatt landslag. Och han har fått ett landslag. Ett nybyggt sådant. Att visa vad de kan. Och ännu är det inte slut. Äventyret fortsätter.
På arbetet. Var det idag dags att säga adjö till ännu ett barn. Det är lite sorgliga tider just nu. Barnen som ska börja skolan. De går på semester. Några har gått redan. Några går snart. Kvar blir jag. Visserligen med nya härliga barn. Men. De gamla var bra. Riktigt bra. Men så är det väl. Tiden går. Nya saker sker. Skolbarnen. De får leva kvar. I minnet. På foton. Det kommer de att göra. Länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Att det var en dålig taktik av Argentina som avgjorde kvarten var väl inget att snacka om. De hade matchen och bjöd in tyskarna. Sen kan jag tänka mig att tyskarna är det enda laget som inte har något att klaga på domarna. Men men, med 2 heta polacker där framme så är tyskarna farliga.
Målvaktsskadan var trist. Och hans tidiga defensiva tänkande. Helt klart. Men en match är 90min (som Zoran säger). Och det kan svänga ordentligt.
Att tyskland ska ha fördel av domarna. Det är bara snack.
Tyvärr är väl inte alla domare så proffisionella de ska vara. Men många är. En del ger de stora fördel. En del vill hjälpa de små.
Men när man skyller Argentinas förlust på domaren. Det är bara löjlig bitterhet.
Nu är det bara två matcher kvar till guldet.
Skicka en kommentar