Analyserad dialog

Igår träffade jag en tidigare vän till mig. Eller. Jag ska inte kalla honom för vän direkt. Han och jag har aldrig kommit överens. Men jag träffade i alla fall honom.
Han var samma person som tidigare. Något år sedan jag träffat honom sist tror jag. Skillnaden var bara att han blivit väldigt mycket smalare.

I alla fall. Vi pratade någon minut. Några meningar. Innan mitt tåg kom. När jag gick på tåget. Och satte mig. Började jag fundera på vad jag egentligen hade sagt. Jag började analysera mitt samtal. Vad jag hade kunnat säga annorlunda. Är det normalt?
Jag brukar göra det. Vid kortare träffar. Med personer jag kanske inte träffar så ofta. Hm.

Nåväl. Dagarna rullar på annars. Semestern närmar sig. Och det är väldigt bra. Jag behöver det nu. Idag for jag runt som en flipperkula på arbetet. Skrev ordrar på saker som skulle göras. Fyllde i papper. Letade fram nya möbler som ska beställas. Städade ett helt förråd. Och mellan allt det. Vara lite med barnen. De tio som hade letat sig dit i dag.
Förrådet. Var ett enda stort bombnedslag. Allt var bara inkastat. Rörelsematerial. Papper. Leksaker.
Nu har en hel del slängts. Andra saker är fint inlagda och sorterade i lådor. Märkta. Papper är sorterat. Efter färg. Och efter storlek. Och på hyllan står det vad varje papper är. Precis som det ska vara. Efter den tyska ordningen.

Jag tänkte. Det borde kanske gälla samma sak med vuxna. Som det gör för barn. Att material ska vara synligt. Då lockar det mer.
Nu är det synligt. Och det är gott om plats i förrådet. Jag är nöjd. Jävligt nöjd.

I morgon. Är det dags för tvättstugan. Då ska det plockas i ordning. Ha! Jag tror jag får små kickar av att städa. Och kanske inte så små heller.