tisdag, augusti 31, 2010

Veckans lista v.34

Veckans lista v.34

Positivt:

-Rudisha
Klart killen får stå kvar. Ytterligare ett magnifikt lopp. Ännu ett rekord. 1.41.01!
- Hösten
Vi har en riktigt trevlig höst framför oss. Konserter. Musikaler. Hotellvistelser. Det kan bli mysigt.
- TV-tablån
Nu börjar det arta sig. Fantastiska program som Idol, ensam mamma söker och lyxfällan börjar igen. Och på det en massa serier. Ha! Nu finns det hjärndöd tv att se på igen.
- Barngruppen
Vi har en fruktansvärt trevlig barngrupp på arbetet. Lugn och stillsam. Och villig att pyssla och gå ut. Nästan för bra för att vara sant. Dessutom sex halvtidsbarn som är lediga måndag och fredag.
Negativt:

- Förkylning
När en kille är förkyld så håller han på att dö, sägs det. Det är nog lite så.
- Drömmar
Ibland känns framtidsdrömmarna bara så fruktansvärt svåra att uppnä. Jag vet inte hur allt ska gå ihop.
-S.A.T.S
Deras reklam på televisionen innehåller en massa tränande männsikor. Varenda en av dem är väldigt vältränad. Får inte otränade och överviktiga träna på S.A.T.S?
- Stelhet
Jag var på en tillställning i lördags. Med kostym och allt. Och jag kände stelheten komma krypande tidigt. Obekväm satt jag där utan att känna någon. Trevlig tillställning. Men obekvämt.

fredag, augusti 27, 2010

Med hjärtat i halsgropen

Flickan från landet i norr var ute på festligheter igår. Något med sitt Vasa-sällskap. Själv tittade jag på fotboll. Ellos-Napoli. Kvalitén lyste med sig frånvaro och intresset brann lagom starkt.

I vilket fall som helst. När jag vaknade till vid 03-tiden låg jag fortfarande ensam i sängen. På telefonen stod det att Flickan från landet i norr skulle sova hos en kompis om det blev för sent. Jag antog att det skulle bli så.

En stund senare sov jag gott igen. Började drömma. Och bara en sån sak är ovanligt för mig. Men nu drömde jag. Och jag drömde att Flickan från landet i norr låg bredvid mig i sängen. Hon hade kommit hem efter festligheten och sov här i tryggheten.
Plötsligt drogs ytterdörrshantaget ner och dörren öppnades. Jag fick panik. Vaknade med ett ryck och pulsen i 250. Jag visste att dörren var olåst, men nu hade väl Flickan från landet i norr redan kommit hem. Hon låg ju här bredvid mig. Vem tog sig in nu? Är det dags att slåss?

Men sen märker jag det odramatiska i det hela. Hon ligger ju inte alls bredvid mig. Det var bara en dröm. Det är först nu hon kommer hem. Pulsen börjar lägga sig. Flickan från landet likaså. Och ögonen faller ihop igen och försvinner.

söndag, augusti 22, 2010

Veckans lista v.33

Någon poängterade att det inte dök upp någon lista förra veckan. Någon poängterade att klockan närmar sig tolv och det fanns ingen lista för den här veckan heller. Jag antar att den någon har rätt. Och att jag kanske göra något åt saken. Here goes...
Veckans lista v.33

Positivt:
-Rudisha
1.41.09. Jag visste att rekordet skulle slås den här säsongen. Och jag fick rätt. Men det är inte mig vi ska hylla nu. Utan den ya världsrekordhållaren på 800m. Helt galet bra!
-Alliansen
Valet närmar sig och Sifo spottar ut analyser i ett. Tydligen går det bra för alliansen. Och det tycker vi om.
-Arbetet
Jag vet. Att arbetet någon gång skulle hamna på positivt känns otippat. Men det känns faktiskt riktigt bra just nu. Även om det bara gått en vecka efter semestern.
- Djurgården
Jag får passa på nu. Två raka vinster. Idag 2-0 mot götet. Nu blickar vi uppåt i tabellen. Full fart framåt!
Negativt:
-P-vakter
Nackskott ska de jävlarna ha. Åkte visst på en böter medan bilen var inlämnad på verkstaden. Hyggligt. Verkligen.
-Ekonomin
Inte ovanligt så här efter semestern. Att äta ute sex av sju dagar första semesterveckan. 17.000:- för lite nya bildelar. Det svider ordentligt på kontot.
- Framtidstro
Kommer allt verkligen klaffa till årsskiftet. Hus. Arbete. Nytt liv. Allt det där. Ibland tvekar man. Och viljan är enorm. Men jag jobbar vidare på det.
-Midnattsloppet
Jävla skittävling. Idioter som står i fel startgrupper. Hälsenejävel. Inte många rätt den kvällen.

lördag, augusti 21, 2010

Annorlunda inskolning

Klockan har precis tagit det där steget över till en ny dag. Senaste tiden har just denpasseringen sällan upplevts i vaket tillstånd. Ögonen svider och vill slås igen långt innan dess. Annat var det för ett antal år sedan. Då började kvällen just vid den nämnda passeringen. Ögonen var öppna och sinnet klart. Colan stod bredvid datorn och snusdosan låg där. Det fanns så mycket vettigt att göra. Eller. Vettigt och vettigt. Det ansåg jag då i alla fall.

Men som sagt. Det har nu gått och blivit lördag och helgen är i gång. Första arbetsveckan efter semestern är avklarad. Och jag känner mig ändå rätt nöjd. Det har varit roligt att börja arbeta igen. Inte illa att känna så. Bättre blir det nästan när jag kan säga att jag har haft en inskolning den här veckan också. En lite annorlunda inskolning.

Jag kan inte gå in på detaljer gällande den. Men omständigheterna kring barnen är speciella. Men det har gått bra. Riktigt bra. Jag har fått bra kontakt med barnet och han har frågat hemma varje morgon om jag ska vara där nästa dag. Jag får se det som en liten ego-boost.

Han har tagit steg som föräldrarna verkligen inte trodde han skulle göra. De har varit fruktansvärt nervösa och orliga. Men är just nu mest lyckliga. Allt har gått så mycket över förväntan. Vilket kanske gör att jag kan le lite extra också. Åter igen. Ego-boost.

Det är en vecka kvar av inskolningen. Men jag känner ingen oro. Det kommer att gå fint. Alldeles utmärkt. Det är jag övertygad om. Så det har varit en bra vecka. Ur arbetssynpunkt i alla fall.
Om man sen ska se livet ur alla möjliga synvinklar. Så kan man bara undra om jag tycker det är så förbannat roligt att sätta sig på en motionscykel varje dag efter arbetet. Trampa på tills det simmar runt en stor pöl av svett inne på gymet. Under mitt cykelstyre. Senast drog sig pölen hela vägen över till grannens cykel. Jag skäms lite.

Tyvärr får jag sitta kvar på den där cykeln några dagar till. Kanske någon vecka till och med. Tills jag anser att senfästet läkt ordentligt och det åter igen blir dags att dra på sig skorna och sticka ut på vägarna och mala kilometrar. Fantastiska kilometrar. Hösten närmar sig. Om den nu inte redan är här. Och det finns ingen bättre tid för löpning. Så enkelt är det.

Men vara sig jag får springa eller cykla. Så börjar nu ögonen svida lite för mycket. Klockan har tickat på några minutrar till sen jag började skriva. Och sängen står i det andra rummet och ropar. Jag antar att det är bäst att lyssna. God natt.

fredag, augusti 13, 2010

Sikta högt

Fredag. Fyra veckors ledighet från arebetet är över. Nu återstår bara en helg. En sån där vanlig helg. Som man alltid har. Året om. Men det känns okej. Faktiskt. De senaste dagarna har jag känt att det ska bli lite roligt att komma igång. Det finns lite motivation där inne någonstans. Och dessutom. Hur underbart är det inte att komma in i vardagsrutiner igen? Jag behöver rutiner. Det är så jag fungerar.

Det är nya barn. Nya föräldrar. Uppflyttade från den minsta avdelningen. Jag tror det blir en bra barngrupp. Lugnare än den jag hade senast. En del stunder förstod jag inte hur vi klarade det. Men det gjorde vi. Mina kollegor och jag.

På kontoret sitter en ny chef. En manlig sådan. Jag tror det blir bra också. I vilket fall som helst måste man ge det en chans. Det måste vi alla. Så om två dagar. Då är jag tillbaka till det gamla vanliga. Fast det är nytt. Så att säga.

Men innan dess. Ska jag mäkta med en tävlingscomeback. Tre och ett halvt år sedan ungefär. Då stod jag senast på en startlinje för att prestera. Då stannade jag flera gånger för att jag blev rädd att bli trött. Det får inte hända i morgon. Det ska inte hända. 10km har jag framför mig. Och just nu. Med tanke på hälsenestrulet jag haft senaste veckorna så är jag nästan nöjd att bara kunna stå där på startlinjen. 3.50/km är målfarten. Kanske lite väl högt upplaggd ribba. Man vad fan. Sikta mot stjärnorna och landa på molnen. Eller hur är det man brukar säga? Eller är det sikta mot solen och landa på stjärnorna? Jaja. Sikta högt är det i alla fall.

måndag, augusti 09, 2010

Veckans lista v.31

Veckans lista v.31

Positivt:

- Semester
Sista veckan. Och trots att det ska bli skönt att komma in i rutinerna igen så är det skönt att vara ledig. Jävligt skönt.
- Sim EM
En vecka utan någon idrott på tv. Men nu drar sim-EM igångoch då är det bara att bänka sig och hoppas påett bättre svenskt mästerskap än friidrottarna lyckades med.
- Herr Winnerbäck
Trots ösregnet och konstant kroppsvärme på 10 grader så var det värt det. Winnerbäck är kung och allt annat man kan vara. Han är helt enkelt bäst.
- DN Galan
Seger för Tyson Gay. Och Rimmer knäcker nästan polacken. Det var en riktigt fin afton där på stadion. För att inte tala om norska hinderlöperskan.

Negativt:

- Hälsenan
Nu börjar neder fästet påhöger hälsena ömma också. Två veckor innan tävling. Förbannat dålig tajming.
- Matlagning
Varför är det så svårt en del perioder. Inte minst när man har mest tid. Det är inte roligt att ställa sig i köket. Det finns inget som känns lockande i matväg.
- Vädret
Det blev inte så fint semesterväder. Rgen och moln, det var mest det som dök upp på himlen under de fyra veckorna jag kunde ta det lugnt.
- Funktionärsarbete
Stå en hel dag. Från kl 9.00 till 19.00 och lysfta upp en jävla stavhoppasribba. Roligare saker kan man göra med sitt liv.

torsdag, augusti 05, 2010

Vad hände egentligen nu?

Jag satt just och såg på filmen "Linas kvällsbok". Fråga mig inte varför. För det har jag ingen som helst aning om. Men det blev så nu. Och det värsta av allt. Förutom att jag verkligen satt och såg på den. Var att den berörde.

Det är ingen topp film. Inte på långa vägar. Men det kanske inte gör något. För den berör ändå. Jag funderar. Men jag kan inte heller komma på vad det är som berör. Och vad som blir berört. Om man nu säger så. Kanske är det för att det finns hopp. Att det finns tomåringar som vågar. Dessutom dyker en fantastisk låt upp lite här. Och lite där. Otis Redding's - "I've been loving you too long (to stop now)"

Det är en flicka. En 15 årig flicka som kanske inte är så nöjd med sin tillvaro. Det är de vanliga fjortisfesterna och allt som hör till. Man ska leva upp till en viss status och man ska vara häftig. Man ska tycka om rätt killar och gå så långt som andra tycker. Farligt att vara sig själv. Men det är kanske här det händer. För plötsligt så kommer hon på sig själv. Hon tar steget. Hon vågar verkligen ta steget. Och skita i vad de andra tycker. Hon går sin egen väg och. Och visst fan blir det bra i slutändan.

Jag tänker tillbaka på hur det var i den åldern. Inte var det lätt. Inte på långa vägar. Men jag var inte i närheten att vara lika modig som den där Lina. Hon med kvällsboken. Jag gick inte min egen väg. Inte riktigt. Inte som jag ville. Och trots att jag verkligen hatade den perioden i livet så skulle jag nu nästan vilja leva om den. Bara för att göra rätt. För att vara modig.

Lina hittar den perfekta killen. Han som inte är som alla andra. Han är sig själv. Och han är grym. Hon har en fantastiskt komunikation med sin mamma. Hon blir nöjd. Helt fantastiskt. Och någonstans där ser jag fram emot att ha tonårsbarn. Det kommer att vara förbannat jobbigt. Men jag ser ändå fram emot det. På något sätt.

Att en film som "Linas kvällsbok" skulle kunna omfamna mig på det sättet. Trodde jag verkligen inte. Men nu gjorde den det. Kanske är det ett sätt att gå sin egen väg. Att vara modig. Bara genom att berätta det här. Hm. 15 år. Flicka. 29 år. Kille. Ibland är så olika så lika.

söndag, augusti 01, 2010

Hemma bäst men borta kan bli bättre

I måndags åkte Flickan från landet i norr och jag upp till norrland igen. Jag steg uppredan klockan 06.00. Men inte för att åka, utan för att hinna dra av ett intervallpass innan det var tid att sätta sig i bilen ett antal timmar.

Vistelsen där uppe var intensiv. Jag är inte speciellt social av mig. Men kom igen. Det vet väl alla vid det här laget. Och de här norrlandsbesöken tar ordentligt på orken. Det träffas folk hela tiden och det gäller att vara social och sällskaplig av sig. Jag klarar av det. Men när det sedan blir dags att åka hem så är jag så slut i kroppen och huvudet att jag stänger in mig i mig själv. Jag vill bara vara för mig själv och inte umgås med någon. Det är så det fungerar.

Nu betyder det inte att det är hemskt att åka upp. Tvärtom. Jag trivs där uppe. Med miljön och med folket. Och jag ser fram emot att bli en av de där norrlänningarna. Men det jag saknar när jag är på besök däruppe. Det är att ha sitt eget. Att kunna komma hem till ett hem. Ett eget hem. Så det är svårt att jämföra och känna hur det kommer att vara när man bor där. Nu när man bor hos någon annan och alltid träffar och umgås med andra.

Nu är semesterbesöket över för den här sommaren. trist. Men ändå skönt att komma hem. Till sitt eget. Borta bra med hemma bäst. Är det inte så man brukar säga? Jag känner mera såhär just nu: "Hemma bäst men borta kan bli bättre." När vårt hus står där. Redo att bli bebott av Flickan från landet i norr och mig. När ett nytt arbete väntar på att få ta del av mina kunskaper och erfarenheter. När nya löpsvängar skapas. Och när en mage börjar växa. Då kan det bli riktigt bra. Det är jag övertygad om.

Veckans lista v.30

Veckans lista v. 30

Positivt:

- Umeå
Ytteligare ett besök upp till norr. Och även fast det är socialt påfrestande så är det rätt trevligt.
- Semester
Halva semestern avklarad. Och inte en..eller, så många, tankar på arbete.
- EM
Även fast det kanske inte gått så lysande för svenskarna. Så är det bra friidrott. Och EM's kung måste nästan vara Mo Farah.
- Längtan
Det skapar lätt ångest. Men att blicka fram ett halvår känns rätt bra. Det kan bli fint det där. Om allt tajmar som det ska.

Negativt:

- Träningen
Jag kör alla pass jag ska. Men det känns inte som om jag kommer framåt just nu. Får hoppas på en bra kommande vecka.
- Bilåkande
10 timmar i bilen. Det är fan inte roligt. Inte någonstans.
- Semesterekonomi
Det görs så mycket saker. Som kostar. Så helt plötsligt är det rätt tomt på kontot.
- Sällskap
Janne har packat ihop och flyttat till Dalarna. Det är svårare att få till sällskap. Framför allt på intervallpassen.