Fingret sitter kvar i dörren

I lördags var det alltså lite festligheter med personalen och med styrelsen. Det var inte illa. Jag börjar kanske komma in lite i det hela nu. Inte så avvaktande och tyst inför dessa människor.
De hade gjort i ordning tävlingar. Riktigt roliga.
Jag hamnade i lag med bl.a Chica H och Tant S.
Och självklart slutade det hela som det skulle. Med en vinst för oss.

När vinsten var säkrad. Skålandet avklarat och talen färdiga. Då presenterades vinsten. Det ag som hade vunnit. Skulle få äran (?) att arrangera årets julfest. Jaha. Tack så jävla mycket för den.

Kvällen avslutades med lite sjungande. Kanske ingen direkt sköngsång. Det var något slags karaokespel. Till playstation2.
En match gick mellan min chef och mig. Vi skulle sjunga Patrik Isaksson. Jag vann. Ha!

Igår. Efter en lång dag. Var jag taggad för träning. Först skulle jag bara slänga soporna. Men. Det var kanske det sista jag gjorde också. På vägen tillbaka in lyckades jag smälla igen dörren. Och en sådan dörr tar man i lite när man ska stänga den. Jag smällde igen den med mitt pekfinger sittandes kvar. Jag fick uppleva smärta. En smärta jag nog aldrig känt tidigare. Jag skrek länge. Säkert i flera timmar. Kanske dagar.
Så nu vet jag. Låt soporna stå kvar i hallen. De kan stå där. Tillammans med påsarna från Ica.