Idag fortsätter min resa mot ett helt knä. Ortopedbesök. Sedan i fredags har jag inte märkt av några större skillnader. Men. Jag har heller inte provat att springa. Det skulle jag inte göra fören på fredag.
Idag fortsatte hon knåda mitt lår. Och massera knäskålen. Samma sak som hon gjorde senast. För att få igång cirkulationen ordentligt.
Efter förra mötet. Kunde jag knappt gå. Jag hade så ont i låret. Sådan ömhet. Träningsvärk.
Idag knådade hon inte lika mycket. Inte lika hårt. Däremot. Fick jag en liten leksak. En ström maskin. Hon fästa två lappar på låret och sedan satte hon på maskinen. Det pulserade och musklerna på låret började hoppa till. Maskinen och styrkan var inställd på 20.
Hon gav mig dosan. Och sa att jag själv fick leka med den. Och bestämma styrkan. Direkt drog jag upp den till 25. Och förklarade att det kanske inte är så bra att ge den till en enorm tävlingsmänniska. Som måste testa.
Hon skrattade. Och berättade att en patient hon hade igår hade den på styrka 50.Men han var dubbelt så gammal. Och fet. Så. Det hade visst något med saken att göra.
Jag drog upp den till 27. Nu hoppade nästan hela benet. Där stannade jag. Och fick ha den på mig i 15 minuter. Tydligen ska jag få ännu mera träningsvärk än senast. Ser jag fram emot. Då kan jag åtminstånde inbilla mig själv att jag har tränat hårt.
Inga fler besök är inbokade. I morgon får jag få springa i stället. Lugnt. Lätt. Kort. 5km blev ordern. Då får vi se om det hela blivit bättre. Jag är nervös. Livrädd.
Avslutningsvis.
Grattis Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar