I kväll är det dags för ytterligare en festlighet. Med arbetet. Och dess styrelse. Senast. På kräftskivan. Och på julfesten. Var jag nykter. Jag åkte bil. Det var visst inte tillåtet att komma med bil idag. Se där.
Innan en festlighet. Måste jag träna. Så är det bara. Annars får mitt samvete en för stor smäll. Men det är inte bara att sticka ut och springa och sedan är det okej. Nej då. Fullt så enkelt ska det inte vara. Det måste vara rätt sorts pass också.
Blir passet för dåligt. Kommer det tankar. Jag måste träna mera. Bättre. Inte hålla på att dricka. Och kvällen blir inte bra.
Blir passet för bra. Då kommer andra tankar. Att formen är god. Jag har inte råd att dricka. Jag förlorar formen och måste fortsätta köra på. Kvällen blir inte bra.
Alltså gäller det att få ett pass där mellan. Och hur lätt är det egentligen att göra det? Lite kan jag påverka. Välja ett pass som inte kräver toppform. Ett längre pass som är lugnt.
Imorse blev det lite mera åt det "för bra" hållet. 7 km. (31.31.21)
Knät kändes rätt bra. Och det är det viktigaste just nu. Att formen inte är på topp. Det spelar ingen roll. Först skadefri. Sedan kan träningen köras igång på allvar.
Så vi får se hur det blir i kväll. Kanske är det lite bättre. Att det blev ett för bra pass i stället för ett sämre. Det visar sig.
Avslutningsvis. En liten fundering. Kanske mest riktat till Mari. Men ni är alla välkomna att delta och ge era synpunkter. Det gäller uttrycket "Rent ut sagt".
Varför säger man så? Exempelvis "Det är rent ut sagt förjävligt!"
Det är inte speciellt rent sagt. Och oftast. Kanske jämt. Kommer det uttrycket i kombination med en svordom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Menar man inte att det är rent ifrån krusiduller och fina omskrivningar..? det tror jag.
OJ, det finns alltså fler än jag som får "konstiga" tankar kring alkohol och träning!
Jag tränar absolut inte på din nivå och absolut inte på samma sätt. För mig handlar det om en kamp mot övervikten. Ändå är tankarna liknande. Jag klarar inte av att dricka utan att samvetet SKRIKER "kompensera!" och precis som du måste det vara lagom! För lite så kan jag inte slappna av, för mycket så är det inte värt att sabba med alkohol.
När det gäller "rent ut sagt" så håller jag med Martina!
"Rent ut sagt"..en förklaring.
Att vara människa är, som vi alla vet,inte alltid lätt och svårare har det varit. Under 1700- och 1800-talet led många svårt av hunger, trångboddhet, kyla osv osv.
Men i den mänskliga naturen finns en stark överlevnadskraft och för att kunna överleva på ett drägligt sätt har det i alla tider funnits sätt att lindra plågorna.
Ett sätt som många nyttjat och fortfarande nyttjar är alkohol. Det söps kopiöst då. Ett annat sätt att söka lindring var att nyttja tobak men på ett lite annorlunda sätt i dag. Dels fanns det snuset som man "snortade" för att framkalla njutningsfulla nysningar. Att snorta snus var överklassens tobaksval ( en av anledningarna till att snortandet av kokain blivit så populärt bland nutidens jetset. De har det liksom i generna)
Bland de hårt arbetande i de lägre klasserna tuggade man sk tuggbussar. Man köpte tobaksflätor som man sedan klippte eller bet bitar av och sedan tuggade i flera timmar. Som alla förstår innebar detta att det producerades stora mängder brun, stinkande saliv vilket man spottade ut i välriktade strålar. Faktum är att det under många år arrangerades stora mästerskap i just salivspottning; man spottade prick, spottade långt och mätte spottmängd. Flera forskare hävdar att ordet sport ursprungligen härstammat från ordet spott men det är en helt annan historia.
Nåväl, detta tuggande gjorde att talet blev en smula otydlig och grumligt. Speciellt bland män som gärna hade VÄLDIGT stora bitar tobak i munnen samtidigt.
Och när då diskussioner uppstod mellan arbetare och deras förmän kom ALLTID arbetarna tillkorta eftersom stora delar av deras argumentation försvann in i tobakskletet.
Så småning om utvecklades därför en argumentationsteknik som gick ut på att man, när man verkligen ville få fram något, valde att spotta ut tobaken och tala "rent"
Och när man i tredje person berättade om en argumentation som man lyssnat av så betonade man allvaret just genom att påpeka att "han talade rent" med innebörden " han tyckte saken var så allvarlig att han till och med valde att spotta ut tobaken för att kunna tala klart".
Numera är livet , för de flesta av oss, betydligt lättare och valet av njtningsmedel har också förändrats.
Men fortfarande säger vi alltså " rent ut sagt" eller " det var rent ut sagt för djävligt" när vi vill visa att vi talar i en sak som berör oss mycket och där vi verkligen vill att omgivningen skall förstå hur upprörda vi är och hur viktigt vi tycker det vi yttrar oss om är./Mari
Mari >> Ja, vad ska jag säga. En applåd till dig. En stor applåd. Du har det fortfarande. Det märker jag.
Kanske därför jag själv slutade snusa. Jag ville få fram mina åsikter lite tydligare. Hm.
Skicka en kommentar