Den där killen kom på besök. En sån här helylle kille. Och kanske var det så att han tydligen imponerade på chefen. Våren profil är miljö. Och det var han visst väldigt intresserad av. Men vem skulle inte säga det på en intervju?
Tiderna var han också nöjd med. Och stället.Och bla bla bla. Allt var tydligen bra.
Så i oktober ska väl den här nissen börja på min avdelning. Kul. Verkligen. Jag ser fram emot det.
Fast mest tycker jag synd om honom. För jag kommer att överglänsa honom så mycket att han kommer att krypa hem med svansen mellan benen varje dag. Mitt arbete kommer att vara världsklass. Medan hans kommer att vara korpseriematerial. Så kommer det att vara. Jag kommer att vara överallt. Samtidigt.
Nu ser jag nästan fram emot det på riktigt. Inte för att han han skulle kunna komplitera mig som ensam kille. Inte för att han kan vara en avlastning. Och inte för att de pedagogiska diskussionerna kanske kan bli bättre. Utan för att se hur han kryper hem och hur han imponeras över mitt arbete. Ha! De är som om Arsenal skulle möta Väsby.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Upplagt för tuppfight med andra ord!
Önskar att jag fick sitta som en fluga på väggen och se hur ni kaxar er mot varandra ;-).
Men skämt å sido, så förstår jag var du menar.
Jag hoppas, för jobbfridens skull, att ni upptäcker att ni kompletterar varandra istället för konkurrerar.
Lycka till!
Skicka en kommentar