Någonting har fått mig att börja fundera på arbetet. Jag har en kollega som är mammaledig. Därför finns det nu en annons ute på en 50% tjänst. Tjänsten ska vara på min avdelning. Det som får mig att känna mig lite olustig är att det är en kille som har sökt tjänsten. Han ska ha fått riktigt bra referenser. Och kommer på besök i morgon kl. 14.
Jag vet inte varför riktigt, men att det just är en kille som kanske ska börja hos oss känns inte bra. Det är bra med manliga förebilder, men räcker det inte med mig? Om jag nu är en förebild. På något sätt känns det som att jag vill vara ensam kille där. Även om man ibland får ta emot pikar lite här och där. De är ändå på skoj och lite charmiga. Men jag gör en massa saker både med barnen och för kollegorna. Saker som gör att jag höjer mig själv. I mina ögon. Och det har varit viktigt för mig de senaste åren. Även om det bara är små simpla saker.
Jag vill fortsätta med det. Men samtidigt kanske det är en kille som är helt annorlunda. Mina andra kollegor kanske fortsätter att komma till mig. Barnen likaså. Kanske är hen riktigt bra och utmanar mig så att jag måste höja mig själv ännu mera. Det är bra för framtiden. Och för förskolan. För barnen likaså.
Men innerst inne. Om jag ska vara helt ärlig. Så vill jag inte att en till kille ska komma dit. Jag vill vara ensam kille. Jag trivs bra med det. Är det inte bättre att sprida ut de få killarna som arbetar i förskolan? Gör så, och låt killen få anställning någon annanstans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej,
Det är ju ditt revir han klampar in på.. Jag förstår att det måste vara ovant. Du får väl skicka han till oss :). Hoppas du kan njuta av sommaren! Semestern är väl nära?
jag måste erkänna att jag gillade detta inlägg. Gillade och beundrar din ärlighet. För det du skriver är så inkorrekt; vår uppfostran säger oss att vi skall hälsa alla välkomna utan att tänka på hur nykomlingen kommer att påverka vår personliga situation och i 99,9 fall säger vi också det fast vi alla vet att vi ofta tänker något helt annat, något klart mer egoistiskt.
Men här vågar du stå för det du tänker och du vågar till och med lägga fram det helt öppet. Tufft!!!
Ha en fin midsommar/Mari
Kanske dock, så kommer du hitta ett komplement och ett stöd i att inte vara ensam kille, heller, å andra sidan.
Rädsla är till för att övervinnas och ett öppet sinne ger dig större möjligheter att ta in nya intryck!
Och om du inte gillar honom får du väl se till att glänsa mer... och det är inte svårt för dig! ;)
Kram
Ann >> Hallo! Jo, det blir lite som att han klampar in på mitt revir. Det känns sådär. Men samtidigt får man väl försöka att inte låta det komma ivägen för det pedagogiska arbetet.
Semestern är nära. "bara" tre veckor kvar.
Hur är det själv? Blir det någon resa på semestern i år?
Mari >> Tackar! Det är inte kul om han ska börja. Men som sagt, det gäller väl att inte låte de personliga känslorna förstöra det pedagogiska arbetet.
G-spot >> Mr. niceguy... Vi får se om han blir något stöd. Den där tuffa meshippien.
Skicka en kommentar