Jag skulle ljuga om jag sa att jag mådde bra. Att gråta sig själv till sömns natt efter natt efter natt kan inte vara ett friskhetstecken. Men samtidigt är jag inte förvånad. Det har tagit hårt. För att lindra smällen tänker jag att det inte är slut. Jag måste bara vila ett par månader för att bli frisk och hel. Då känns det lättare. Det blir som att vänta på att få köra igång igen.
I väntan på att månaderna ska gå så har jag satt mig med datorn i knät och börjat skriva. Jag har skrivit en barnbok. Jag själv tycker att den är riktigt kass. Men kanske kan den bli bättre med lite bilder till.
Och en annan bok, som handlar om vägen till beslutet alla idrottsmän och kvinnor måste ta. Någongång i livet. Vare sig man vill eller inte. Det är roligt att skriva. Men det blir nästan lite svårare när man sätter sig ner och ska skapa något sårskillt.
Drömde något förra veckan, men det försvann lika fort. Varför glömmer man drömmar så snabbt? Det är lättare att dagdrömmar. De kan man anpassa och bestämma över på ett annat sätt.
Inatt drömde jag ingenting. Jag brukar sällan drömma. Eller så drömmer jag men kommer inte ihåg någonting av det.
I morse funderade jag mera över kroppens funktioner. Det borde finnas en inbyggd SMS funktion i kroppen. En funktion som kan skicka iväg ett SMS när man exempelvis håller på att bli sjuk.
[pip pip] "-Du kommer att kräkas en jävla massa i 30 timmar" Från: Magsäcken.
Eller kanske [pip pip] "-Du kommer att vara förkyld i sex dagar" Från: Virus
Eller, jag. Jag vet inte. Kanske tillhör det avdelningen dagdrömmar. Men dagdrömma är tillåtet. Dagdrömma är bra. Jag får hoppas att jag får ett SMS av kroppen som berättar när min kropp blir hel. Undertiden får jag hålla mig till dagdrömmandet. Och på så sätt hålla tårarna borta på nätterna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
*kramar*
tråkigt att höra om skador! Kan du inte simträna? Det är roligt och avlastande för kroppen.
Det är klart att du inte mår bra! Det är nog något som växt fram under en längre tid tror jag, eller har jag fel?
Någonstans är det ändå sunt att du kan gråta. Gråt är helande!
Jag önskar att jag hade förmågan att gråta. Jag får bara en värkande klump istället.
Spännande med böcker! Jag har också planer på att skriva böcker. Ideerna finns färdiga i mitt huvud och tanken är att min lillebror ska få illustrera dem. Först måste ideerna dock skrivas ner.
Du får ta och göra långa lyxiga relaxade besök i nya badrummet och mysa extra mycket med "flickan från landet i norr" så kanske de deppiga tankarna blir lättare att leva med.
Tessalisa >> Tack tack. Jo, det är ett beslut som växt fram. Starkare och starkare i och med varje skada. Tills bägaren rann över och orsakade översvämmning.
Vi kan byta när det gäller gråtande, jag gråter alldeles för lätt. Känns lite mesigt ibland. Så det gäller att ha släckt när det är sådan film på skärmen.
Är lillebror bra på att illustrera? Jag har svårt att hitta någon som kan. Vad blir det för böcker hos dig?
Om det gick så fick du gärna dela med dig av "gråtförmågan" ;-)
Min lillebror är jätteduktig på att teckna, men jag misstänker att ska jag få honom att illustrera så måste jag bearbeta honom hårt innan. Han vill helst teckna fantasyfigurer och såna hör inte hemma i mina berättelser!
Men duktig är han med "estetisk bild", 2-årig konstlinje och 3 års datorspelsgrafiksutbildning med i bagaget.
Ett tips! Kolla upp om det finns någon folkhögskola med konstlinje och kolla om det inte finns någon lämplig illustratör där!
Du kan kanske hitta någon på Estetiska programmet på gymnasiet också, men på folkhögskola har de oftat mognat lite mer personlighetsmässigt och kanske blir mer pålitliga på att genomföra sitt uppdrag.
Den bok som är mest "färdig" i huvudet är en sagobok för barn i 4-5årsåldern, men det finns också ideer till en ungdomsroman (som inte behöver illustreras, men som verkligen måste tänkas igenom och redigeras textmässigt)
Skicka en kommentar