Idag är det soligt. Det var ett tag sedan. Nu sitter jag inne på chefens kontor och känner på hur det är att vara föreståndare. Att vara förestånadare utan att behöva ta några beslut. Jag har musik i öronen. I tankarna har jag något annat.
Ute på gården idag kom Tant S fram till mig. Hon hade något att prata om. Hon och min kollega L8, samt några vänner till Tant S. En av dem är civilekonom. En annan utbildad lärare. De har en idé om att öppna en egen förskola. Och de ville ha med mig.
Förskolan ska ligga i min hemkommun, vilket gör att jag sparar väldigt mycket restid. Men jag känner mig ändå lite osäker. Jag har hört att man ska ta chansen om man får den. Chansen att vara med och starta upp en avdelning, eller en förskola. Den chansen kanske jag får nu. De ska ansöka om allt som nu ska ansökas om. Och så får vi se.
Jag känner mig lite osäker på folks kapacitet och seriöshetsstatus bara. Jag vet inte riktigt. Det är mycket som måste göras. Mycket som ska organiseras och fås fram. Handlingsplaner och diverse andra seriösa och eftertänksamma saker.
Så jag vet inte riktigt. Det låter väldigt spännande. De hande tänkt någon slags språkprofil. Jag med min tyska. Tant S med sin spanska. Någon hade finska. Kanske kan vara något. Det kan inte vara det lättaste att bara starta upp en förskola. Eller så är det det. Jag vet inte. Jag kände mig mest smickrad över att de ville ha med mig ombord. Men intressant låter det. Verkligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det låter så spännande! Jag är nästan i din sits. Vi ska flytta vår avdelning till en ny förskola som håller på att byggas nu. Men nu vet vi inte om jag får följa med eller inte ... och det tar ju lite på stämningen. Men jag hoppas och ser väldigt mycket fram emot vår flytt. Men vi fortsätter ju att vara kommunala att starta något helt själv är ju lite läskigare. Ska bli spännande att höra hur du gör!
Du får bli smickrad över att de frågar dig =)
Ta dig en riktig funderare innan du tackar jag eller nej. Vad du en säger så ska du tänkt över beslutet.
Läser mr t`s inlägg och allt jag vill göra är att ställa mig och skrika.."nej nej nej, tvärt om!!!!"
För en gång skull tycker jag inte att du skall tänka efter så himla mycket,inte grubbla, inte väga fördelar mot nackdelar eller försöka utröna hur seriösa folk är.
Släpp detta och känn efter hur det kändes i maggropen när Tant S kom fram och frågade, vad var din första spontana känsla?
Använd den känslan och fatta ditt beslut utifrån detta. För vad är det värsta som kan hända...att du efteråt finner att du tog fel beslut..ja men livet tar ju inte slut för det utan allt går att fixa till/Mari
Mr T och Mari >> Oj, ja, vad ska man säga. Tänkte säga att Mr T känner mig och vet hur jag måste fundera och grubbla över allting, men sen kom jag på att du, Mari, känner mig rätt bra vid det här laget också. Och kanske är det den första magkänslan jag bör gå efter.
Jobbigt nog var den känslan om seriösheten. "Va? Ska ni fixa det där? Hur ska det gå?"
Men jag vet inte. De måste få fram någon slags plan först, sen får vi se. Undertiden har jag annat att grubbla över.
Skicka en kommentar