Vinterns andra

Jag borde egentligen ligga och sova för länge sedan. Men ibland är det saker som måste göras. Saker som inte går att skjuta upp till morgondagen. Och ibland är det helt enkelt bara roligare att vara uppe. Än att sova.

Kom hem från ett intervallpass för en timme sedan. Vinterns andra. Förra veckan blev det 3x1000m med 1 min vila. Och ett snitt på 3.46.21. Idag blev det 4x1000m. Och ett snitt på 3.45.73. Och det på en fot. Som ändå kändes relativt bra.

Jag har beslutat mig för att köra på nu. Jag kan inte vela mer med fothelvetet. "Nu får det bära eller brista. Som en känd Väsby Friidrottsprofil en gång uttryckte det. Blir det att foten går av. Så får en läkare kolla på den. Så är det.

På uppvärmningen kom bror och in på skönhetsideal. Och tog in det på löpningens spår. Där är det inte uppsvullna läppar. Uppumpade bröst. Eller tillbaka dragna rynkor. Nej. Ingreppen där måste vara av en helt annan kaliber.

Löpare ska vara lätta på foten. Alltså: Bort med onödig vikt. Och eftersom en löpare inte väger speciellt mycket. Så är det annat än fett som ryker. Halsmandlarna. Blindtarmen. En njure kanske. Och levern? Man dricker ändå ingen alkohol, så bort med den också. Kanske något men någonstans i kroppen? Och när man ändå håller på. Så kan man passa på att förstora lungorna.

Det är tur att man kan utnyttja fantasin där ute på de ensama. Mörka. Kalla gatorna. Där bara fotstegen och den tunga andningen hörs. Men tänk. Hur det skulle kunna vara.