Jag har återkommit till storstaden. Stockholm. Efter en fyradagarstripp till landet i norr. Umeå. Robertsfors. Och ett litet ställe mitt ute i skogen.
Det fanns snö där uppe. Inte bara lite. Utan ett par decimeter av den härliga vita snön.
Det var skönt att vara där. Inte bara lugnet. Utan hela stämningen. Och inte minst att komma i väg från det som finns här. Stressen. Arbetet. Regnet.
Men nu är jag tyvärr tillbaka. Tyvärr. Samtidigt som det är lite skönt. Att ha sitt eget. Lägenheten och allt man har här.
Jag kan inte påstå att jag studsade upp kl 05.00 i morse när klockhelvetet spelade den där hemska melodin. Men jag tog mig upp och i väg. Och har tagit mig igenom en arbetsdag. Den innehöll ett utvecklingssamtal också. Nu har jag gjort fyra. Hälften. 50 procent.
I morgon är det nummer fem. Och på torsdag nummer sex.
Ska egentligen ut och träna nu. Eller. Jag borde vara ute och köra ett pass. Förra veckan körde jag ett intervallpass. 3x1000m med 1' vila. Jag brukar köra 8-10 stycken när kroppen är som den ska. Men nu blev det i alla fall några. I hygglig fart.
På fredagen ömmade foten lite mer än tidigare.
Det resulterade i vila lördag. Söndag. Och i går. Idag skulle jag ut och testa foten. Men jag är för feg. Jag vill ut. Är sugen på att köra ett pass. Men är så rädd att det ska göra ont igen. Och därför sitter jag nu här. Utan träningskläder.
Jag vet inte längre vad jag ska göra med den där foten. Kanske är det mer än bara en envis stressfraktur? Kanske är det broskbitar som är lösa i foten? Kanske är det någon inflamation i någon sena?
Frågorna är många. Och tankarna på att det kanske är det sista och slutgiltiga skadan för mig finns. Men jag vill inte. Jag vill springa. Springa utav bara helvete. Långt. Mycket. Länge. Snabbt.
Jag avslutar med någon som kanske borde in till tjuvlyssna.se. Men jag skriver det här. Det är några fjortistjejer som sitter på subway i Umeå. De ser en pojke gå förbi.
"-Titta, där är den ena tvillingen" säger en av dem.
Efter några minuter kommer en pojke till förbi.
"-Titta, där kommer den andra tvillingen" säger samma tjej.
Det bli tyst ett litet tag. Och sedan säger tjejen mitt emot:
"Det är ändå coolt, att båda är tvillingar."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ledsen om jag nu lägger mig i saker jag inte borde lägga mig i men.....
Angående din fot och viljan att springa så …som jag ser det hör alltid kropp och själ ihop och oftast även den medvetna tanken. Men ibland händer något som gör att kroppen och själen på olika sätt måste ta kommandot över den medvetna tanken ( gu´va flummigt det låter och nu kommer det mer).
Kan det kanske vara så med din lust till löpning och din fot, att din kropp och din själ faktisk inte alls tycker att det är ett bra läge för dig att träna hårt just nu, att de tycker du borde satsa kraft och energi på något helt annat men att din medvetna tanke ännu inte riktigt fattat budskapet?
-Fel , säger du, för jag drömmer ju till och med om löpning.
Javisst drömmer du för det är där, i drömmen, som kroppen/själen tycker att hårdsatsningen skall vara för ögonblicket.
Vad som ligger bakom kroppen/själens önskemål kan jag ju bara spekulera om, kanske tycker de att du borde satsa på att finna trivsel i ditt arbete, på att finna modet att lämna staden för nya äventyr och/eller att det dags att seriöst satsa på familjebildning?
Jag är ganska säker på att du, när läget blir annorlunda, kommer finna att det helt plötsligt är okej att löpa igen, att foten funkar precis som den skall och att du får de efterlängtade kickarna i skogen...men bara om du har modet att just nu släppa taget /Mari
Ja, det är klart jag måste säga att du har fel. Det förstår du också. Och det skrev du. =)
Och inte bara för att jag "alltid vill springa". Utan för att jag tycker allt annat blir roligare när träningen går bra. Träningen är i centrum hos mig. Resten av livet speglas mycket av den.
Och när foten började göra on, var ungefär den tiden jag började tycka arbetet var trist.
Fast, inte kan det väl vara tvärtom? Som du säger? Hm. Det går ju att vinkla det åt båda hållen.
Trevlig helg!
Skicka en kommentar