Riddarna kring runda bordet

Idag drog utvecklingssamtalen igång. Och precis som alla gånger förr. Så är jag skakis och nervös innan. Idag hade jag första. Det gick bra. För första gången någonsin höll jag faktiskt på längre än den halvtimmen som var planerad.
Efter några minuter. Och de inledande fraserna. Började jag slappna av. Jag har inte haft samtal med de två föräldrarna tidigare. Nu har jag det. Och det gick bra.
Nu är ett klart. Bara sju kvar.

Igår hanns det med en middag i de gamla kvarteret. Hemma hos mor och far. Med bror och dalaflickan. Det var en väldigt god middag. Men stämningen kring bordet. Och i sällskapet. Är inte lika trevlig. Det är saker som inte står rätt till. Bitterhet åt ena hållet. Frågetecken åt andra. Tankar och påståenden. Själv sitter Flickan från landet i norr och jag i mitten. Och förstår inte riktigt vad som händer.

Det är trist att det är som det är. Middagar av det här slaget ska vara roliga. För alla. Prata om vad som händer i allas liv. Vad som händer i samhället. Film och musik. Sport så klart. Ja. Vad fan som helst. Ingen ska känna sig illa till mods.

Men hur som helst. Middagen var god. Och för en gångs skull. På lång tid. Kändes det faktiskt rätt bra att vara hemma igen. Sitta kring middagsbordet med mor och far. Och sitta i fotöljen med kaffekoppen i handen. Trots den tryckande stämningen. Tack.