Min polare Leonard

Min mp3:a har fått vila lite senaste tiden. Jag har i stället börjar läsa igen.
Efter att ha tagit igenom mig ett stycke kurslitteratur. En "Tras" bok. (Tidig regestrering av språkutveckling) som vi ska läsa genom arbetet. Så har det åkt fram flera böcker.

Förra året. Läste jag James Frey's första bok "Tusen små bitar". Jag kunde inte lägga i från mig boken. Den fångade mig totalt.
Nu har jag Herr Frey's andra bok. "My friend Leonard". Och det är samma sak med den. Jag har inte kunnat lägga undan den. Fram till nu. Jag har ungefär 15 sidor kvar av boken. Och jag börjar förstå vad som ska hände. Det är hemskt. Jag är så inne i boken. Att det känns som om jag vore där. Precis bredvid Leonard. Precis bredvid James.

Jag är lite känslig. Det vet jag. Så kanske ska jag bara låta boken vara. Stänga igen den. Och ställa den i bokhyllan? Då slipper jag läsa om det jag vet kommer att hända. Då slipper tårarna komma.
Men så kommer det inte heller att bli. Det kan jag lova. Boken kommer att läsas ut. I morgon bitti. På väg till arbetet. Och imorgon. På vägen hem. Då kommer en ny bok att öppnas. En svart. Som handlar om Martin Luther King. Så är det.
Det här med läsning. Det var inte så tokigt ändå.