Förra veckan fick jag brev från försvarsmakten. Jag blev lite förvånad. Och tanken om repmånad slog mig. Först blev jag orolig. Men sedan tänkte jag lite på filmen. Och skrattade för mig själv. Ha! Våran skvadron på repmånad? Nej. Det skulle se roligt ut.
Jag öppnade och började läsa. Det var underskrivet av en brigadgeneral och Force Commander för Nordic Battlegroup.
Mitt frågetecken blev ännu större. Så jag läste igenom hela brevet.
Det handlade om en ny snabbinsatsstyrka som ska sättas ihop. Med soldater från Sverige, Norge, Finland och Estland. Styrkan ska vara på plats först av alla och ta tag i det eventuella kaos som området drabbats av. Vart som helst i världen.
Det står att det krävs en särskild person att klara av det här. Dessa extremt svåra förutsättningar. Och man ska vara beredd på allt. Allt från humanitära insatser till väpnad strid.
Brevet avslutades med att meddela att jag var en av de personer som uppfyller lämplighets och behörighetskraven den där styrkan kräver.
Jaha. Tänkte jag. Fräckt. Men samtidigt. Det där får säkert alla som gjort värnplikten. Dagen efter. Pratade jag med en mamma till ett barn på min avdelning. Hon arbetar inom försvarsmakten. Och visste exakt vad det där handlade om. Och inte alla hade fått ett sådant papper. Det var ca. 1000 stycken i Sverige som hade fått det.
Innebär det att jag är bland de 1000 bästa soldaterna i Sverige? Som inte redan är anställda. Hm. Antagligen inte. Jag var en av de bättre i min skvadron. Kanske den bästa.
Det vet jag inte riktigt.
Att klara svåra förhållanden är inga problem. Jag kan gå några dagar utan mat. Jag är väldigt envis, målmedveten och i fysiskt bra form.
Konstigt nog kan jag också ge order bra. Jag är lätt att sammarbeta med. Och mitt skytte var relativt bra. Jag kan hantera stress, hålla mig lugn och ta beslut.
Kanske skulle jag bli en bra yrkessoldat. Kanske. Men det vår vi aldrig veta. För jag tänker inte acceptera den här förfrågan. Jag vill helt enkelt inte. Även om det på något sätt är lockande. För när allt kommer omkring. Hur tufft är det inte att vara soldat? Och ärligt talat. Lite speciell känner jag mig ändå. När man får ett sånt här papper.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Wow! En lite annorlunda merit att lägga till meritlistan! En av tusen utvalda.
Klart att du ska vara lite mallig över det :-) ÄVEN om du tänker tacka nej.
Alltid kul att känna sig utvald vilket jag tycker du med rätta kan känna dig stolt över men stoltare ändå tycker jag att du skall vara över ditt beslut att inte anta erbjudandet. Det tycker jag är dj...starkt!!!/Mari
Tjena kompis!
Haha.. håller gubbarna i grönt på med en charmoffensiv?? Som tur vad är man inte hemma och med mitt knä bör det inte ligga ett brev hemma och vänta på mig. Kommer vara hemma mellan den 16e och 24e november, dejta George??
Mari >> Måste ställa frågan. Varför är det så starkt? Är du emot armén eller finns det någon annan tanke bakom?
US M >> Att du ens behöver ställa frågan. George är given. Och vad gäller gubbarna i grönt. Trodde nästan du var så inblandad så det var du som skickade pappret ;-)
Självklar är jag emot armén! Men det var egentligen inte det som gjorde att jag imponerades av ditt aggerande utan det att du kunde stå emot.
Alla lider vi mer eller mindre av bristande självförtroende och när/om man då får ett brev liknande det du fått; ett brev som i klartext talar om att just du är bra, ja bättre än de flesta och att du därmed är önskad måste vara skönt och stärkande. Att då ha kraft att tacka nej är starkt gjort!
Vi som följer din blogg vet ju att ditt liv inte alltid är en dans på rosor, foten strular, arbetet är tidvis jobbigt osv osv.
Du funderar en hel del över vad, vem och var du är i livet. I det läget skulle det vara väldigt lätt för dig att köpa arméns budskap rakt av; de tycker ju om dig, tycker det du har är specielt bra och de vill ha dig.....men du är klokare än så!!!!/Mari
Klokare än så. Ja, kanske det. Men jag förstår din tanke. Kanske ska jag ändra mig och acceptera? Bara för att få en säker identitet? (Inte för att det skulle vara någon garanti men..)
Mer intressant. Varför är du emot armén?
Varför jag är emot armén. Oj det var en tuff fråga. För mig är det så självklar magkänsla att jag inte riktigt tvingat mig att finna intellektuella argumenten för saken. Jag funderar och återkommer/Mari
coolt sånt brev fick jag också...och idag ytterligare ett som beskriver arbetsuppgifterna bättre....är inte heller så sugen på att åka till afghanistan och skjuta stannar nog hemma och slutför polisutbildningen
Det låter som en bra plan. Kör hårt och god jul.
Skicka en kommentar