Skriver blogg med balkongdörren öppen

Sitter med balkongdörren öppen. Släpper in våren. Skulle inte Winnerbäck eka ut över gatan skulle jag antagligen höra några fåglar sjunga. Men just nu föredrar jag Lasses sång. Det stod om honom i tidningen i morse. Det planeras ny skiva. Utan Idde. Utan Hovet. Ska bli spännande att följa.

Med våren kommer inte bara fåglarna. Det kommer blommor och knoppar. Det kommer fler leenden på bussarna. På tågen. På gatorna. Och inte minst. Det kommer gladare barn med våren. Det gör det faktiskt. Kanske har det med alla dessa overaller och galonisar att göra. Vilket är förståligt. Nu är det tjocktröja och gympaskor. Allting blir så mycket lättare.
Kanske är det just våren som kommer med min energi också? Jag har saknat den väldigt länge. Mycket längre än jag tidigare gjort. Den har varit borta ändå sedan december. Motivation och lust att angagera mig. Det är inte bra. men som sagt, kanske kommer våren med den också.

När vi ändå är inne på barnen. Artikeln som tidningen Förskolan skulle publicera. Den kommer inte att publiceras. Inte nu ialla fall. Det var för mycket vinter på den. Och det passade inte när våren kommit nu. Kanske trycks den senare i år. Men för er som vill ha ett smakprov. Så finns det i det nummret som är ute nu, en bild på min kollega och mig. Samt några av våra barn. Och en eld.
Eftersom jag har artikeln här skulle jag kunna publicera den på bloggen (webbloggen). Men jag vet inte vad de skulle tycka om det. Så jag håller den hemlig. Men är det någon som verkligen är intresserad går det säkert att lösa på något annat sätt.

Kanske ska jag ut och njuta av värmen nu. Och av allt som våren kommer med. Låta stegen studsa mot marken. Låta pulsen höjas. Låta km efter km passera. Och hoppas att våren låter mig få min energi tillbaka.

Veckans lista v.12

Positivt just nu:

- Jan Tauer

Han ska tydligen ha problem med diciplinen både på och utanför planen. Men han verkar ha imponerat. Och det känns bra. Permiären närmar sig och jag tror att Tauer står där på vänsterbacksplatsen när domaren blåser igång.

- Tidningen Förskolan

Jag är med. Det är stort. Bara en bild, men ändå. Texten kanske kommer i slutet på året. När sommaren fryser till is. Igen.

-Träningen

Det fortsätter att gå bra. 92km på 6 pass den här veckan. Foten känns bra. Knäna känns bra. Vaderna känns okej.

-Minnen

Jag brukar kunna drömma mig bort till gamla minnen. Träningslägret i monte Gordo förra våren är en av favoriterna.

- Allsvenskan

Wohoo! Det närmar sig premiär!

Negativt just nu:

-Arbetet

Ingen bättring ännu...

-Minnen

Alla minnen behöver givetvis inte vara bra. Det finns dåliga minnen också, som ibland dyker upp i huvudet. Inte lika roligt som ett Monte Gordo minne direkt.

- Terräng VM

Att arrangera 12km terräng VM i 35 graders hetta och 85% luftfuktighet. Det är inte sportsligt. Inte för någon. Vare sig man är vit eller svart. Och att Bekele bröt med 800m kvar. Det är sorligt.

- Renoveringen

Den blir dyr. 92.000:- ungefär. Och sedan tillkommer lite materialköp. Det svider. Undrar när det är dags att börja handla. Motivationen verkar inte finnas.

- Rakning

När man är liten vill man raka sig fast det inte finns något att raka. När man får skäggväxt, då är det bara jobbigt att behöva raka sig hela tiden.

Överlämnandekonferens

Förra veckan fick vi brev från en av skolorna som ligger i närheten av mitt arbete. Det är den skolan dit de flesta av våra barn går. När det blir dags.
Nu gällde det en överlämnadekonferens. Där det ska pratas lite om barnen. Men rektor. Med förskolor. Och med de kommande förskoleklasserna.

Jag har varit på samma konferrens två gånger tidigare. Första året var jag ny på stället och följde med min dåvarande kollega S. Jag sa nog inte ett ord.
Förra året var jag tvungen att gå själv. Verkligen tvungen. För inte hade jag gått dit frivilligt. Jag sa inte mycket då heller. Inte mer än några meningar. Kände mig dum. Gick tillbaka. Med svansen mellan benen. Eller vad det nu heter.

I år. Då var det annorlunda. Jag förstod direkt att det var jag som skulle gå. Och det var inga problem. Faktiskt. Jag ville nästan gå. För det första. Det är mitt område nu. Jag sköter det mesta när det gäller överflyttningar till skolorna och avslutningar. Dessutom, på något sätt känner jag mig lite seriösare när jag kan gå på något såndant. Jag satt där. Mellan rektorer och erfarna lärare. Och jag öste på. Jag pratade en massa om varje barn vi tänker skicka dit. Och det bästa av allt. Jag kände mig jävligt säker.

Så. Någonting har i alla fall hänt sedan jag började på stället för nästan 2,5 år sedan. Och även om det bara skulle vara det som utvecklats. Är det väl ändå bättre än ingenting. Man får se det så.
Fast. Om jag ska vara helt ärlig. Så skulle det kanske vara tragiskt om det bara var konferenskänslan som utvecklats. Någonting mer måste det finnas. Något som jag kanske inte kan se eller ta på. Kanske något som andra kan se. Och det är för mig viktigare.

I carried a watermelon

Hade en sån där dag där små saker gör att man bara trycks längre och längre ner. Det kan vara små kommentarer jag kanske tolkar fel. Eller något jag inte riktigt fick fram något bra svar på. Det blir lite som den där Baby i "Dirty Dancing". " I carried a watermelon?" Ja, ni vet säkert vad jag menar.

Hade i alla fall en del såna idag. Både med kollegor och föräldrar. Och med min osäkerhet så känns det som att jag blir några cm kortare för varje gång. Och börjar fundera. vad tycker föräldrarna egentligen om mig? Tycker de att jag gör något vettigt överhuvudtaget på det här stället?

Sedan blev det inte bättre när jag sandpapprade en vedbit och fick in en två cm lång sticka under nagelbandet. En cm stack upp och en cm satt mellan negeln och nagelbandet. Återigen fick jag det bekräftat. Glory is temporary, pain is forever.

Och tills slut vädret. Kom igen, det var vår förra veckan. Fåglarna kvittrade, leenden på läpparna, barfota spring i gräset, brunbrända ben, bad och ja, hela det där. Nu öste det ner snö. Snöplogarna mullrar fram. Och man pulsar fram i två meter höga snödrivor. Tur att jag inte är en överdriftens man i alla fall.

Funderar på att fortsätta gnälla lite. Och det på hela veckan. Har en tung vecka framför mig. Hemska samlingar. 91km - 6 pass. Tvättning. Personalmöte. Fullt upp hela dagarna. Och nämde jag vädret?
Men något positivt ska nog gå att hitta. En mamma läste min dagbok jag skriver på avdelningen. Hon sa att hon tyckte jag skulle skriva blogg på internet. Jag log bara mot henne. Jag log.

Veckans lista v.11

Positivt just nu:

- Träningsplanering

Känns bra att göra träningsplanering några veckor framåt. Det ger extra energi och motivation. Tyvärr brukar alltid någon skada sätta stopp för det hela. Men inte den här gången...

-Serier

Följer en del serier. Och till slut blir man nästan en del av dem. När det gått ett par säsonger är det svårt att sluta titta. O.C var en av dem. Det var inte bra på slutet, men jag var tvungen att se klart den. Det har jag nu. Positivt.

-Vilda Väsby

De åkte på en nit mot Huddinge. men att bara ta sig till allsvensktkval är starkt. Kanske blir det Rögle-Väsby nästa år? Det skulle vara något.

- Tävlingspremiär
Det gick bra det där. Ingen tid att skryta med, men det kändes skönt att vara tillbaka där ute. På tävlingsarenorna.
- Synoptik
Skön reklam. Och en bra kampanj. Lika många % rabatt som man är år. men, om man är 105 år och behöver nya glasögon då? Får man glasögonen och pengar på köpet?

Negativt just nu:

- Personalbarn

Vem kom egentligen på idén om att ha personalens barn på samma stuga som sina föräldrar? Det skapar bara problem. Och det är barnen som skapar de minsta.

- Arbetet

Allvarligt. Det räcker nu. Det är inte roligt längre. Någonting måste ske snart.

-Innan tävling

På morgonen när jag vaknar samma dag som tävlingen är det värst. Jag blir tyst och nästan hatisk. Och minutrarna innan start. När överdragskläderna är av. Tur att jag har en sådan underbart förstående flicka.

- Homovigsel inlägg

Läste ett inlägg om homovigsel i kyrkan. Killen jämförde homosexuallitet med pedofilism. Det är lika onaturligt att vara med en man som att vara med barn tyckte han. Man blir uppriktigt sagt förbannad. Större idiot får man leta efter.

- Hammarby kan inte vinna

Det börjar bli lite komiskt. Men samtidigt är det lite trist för hammarbyarna. De kan väl få vinna en gång i alla fall.

Veckans lista v.10

Positivt just nu:

- Kanal 9
Trevligt när nya kanaler poppar upp. Och den här kanalen kan t.o.m jag se. Och det börjar med lite fotboll och hockeyslutspelet. Gott.
-Zlatan
Okej gott folk. Ni anar inte hur mycket det här tar emot att säga. Hur svårt det är att ha den där pojken på positiva listan. Men, han imponerade på mig i champions league. Inte spelmässigt. Men humörsmässigt. Han höll sig lugn när han fick det felaktiga gula kortet och han höll sig lugn under bråket efter matchen. Så. Nu har jag sagt det. Lite tyst.
-Vädret
"Inte varmt men nästan vår, ingen lösning men ett spår, inga planer men ett steg, inte där än men på väg". Våren är på intågande. Det piggar upp och ger en bra känsla. Gemytlig, om det nu är ett svenskt ord.
- El classico

Vilken match. Den hade allt. Allt utom Barcelona vinst. Men man kan inte få allt.

- Träningen

6 pass och 67km. Det går åt rätt håll igen. Några få dagar kvar till säsongspremiären.

Negativt just nu:

- Arbetet

Det är inte roligt att gå till arbetet just nu. Det finns inte tillräckligt med energi att ta tag i saker och angagera sig. Tyvärr. Dessutom är det mest gnäll på ekonomin.

- Min tankeverksamhet
Det finns inte nog med energi eller tid för den heller. Trist är det. Men det är inget jag kan tvinga fram. Och tills den kommer tillbaka så är det inte speciellt mycket tanke bakom det som skrivs här.

- Reklamutdelning

Det kan vara okej med reklam. Absolut. Men de som delar ut den kan väl tänka efter lite. Att gå runt och slänga ner tjocka buntar kl 04.00 är inte speciellt klokt. Gör om gör rätt. För helvete!

- Bergtoft
Killen har inte flyt helt enkelt. Skadad igen. Antagligen borta hela säsongen. Och där försvann Brommapojkarnas chans till fortsatt allsvenskt spel.

- Rögles start

Två förluster på de två första matcherna. Inte den starten ett blivande elitserielag ska få.

Drar mig innåt

Ännu en vecka är förbi. Som jag nämnde tidigare. Tiden bara flyger förbi just nu. SÅ snabbt att det ändå är skönt. Och jag vågar fortfarande inte stanna upp och tänka till.
Kanske är det därför jag sitter här och ska sätta ihop veckans lista. Och kommer knappt på någonting. Det finns några positiva, men när det kommer till det negativa står det still. Jag kanske har tappat förmågan att fundera och tänka till?
Listan kommer alltså knappast komma upp idag. Snarare i morgon kväll. Då har lag lite tid att fundera.

Har fått lite ledigt under påsken. Många i personalen skulle vara lediga med sina barn. Men jag fick ledigt också. "Jag fixar det åt dig" sa chefen när jag frågade lite försiktigt. Och dagen efter hade hon beviljat den. Då blir det att åka upp norr över. Till flickan från landet i norrs familj. Hörde att det skulle finnas snö och åka skoter där. Jag blir lite chockad. Snö? Då är det april. Det ska vara sommar då. I alla fall nästan.

Nästa vecka är det dessutom dags för tävlingsdebuten. På söndag drar jag på mig tävlingslinnet igen. Väsby står det tvärs över bröstet. Den gröna färgen omringar de vita bokstäverna.
Det kommer inte gå bra. Jag har missat för många pass under intern för att det ska gå bra så här i början av året. Men det är ett steg i rätt riktning.

Så under nästa vecka kommer jag sakta men säkert dra mig innåt. För det är mitt sätt att hantera nervositeten. Jag blir okontaktbar. Jag tänker bara på loppet. Tänker mina negativa tankar om att jag kommer att komma sist. Precis som alltid. Tankar som funnits där sedan jag stod där. På den första startlinjen på mini marathon 1991. 10 år gammal. Samma tankar som när jag stod på startlinjen på JSM i Karlskrona 1998. Eller ett skollopp under skoltiden. Alltid har de funnits där. Och jag tror inte söndagens startlinje bjuder på något annat. SÅ är det bara. Och det är jag fullt medveten om.

Kanske är det just det som ska in på den negativa listan. Nu när jag tänker efter. Men samtidigt ska jag inte förutse det och vara säker på hur mina tankar är nästa vecka. Det får visa sig då. Och det får visa sig på nästa veckans lista. Positivt eller negativt. Mina pengar ligger på negativt.

För tiden vill i fatt

Mari har rätt. Det är väldigt tyst och stilla här. Men det finns anledning till det. Världen runt omkring. Den snurrar på i lite för hög hastighet ibland. Och jag hinner inte riktigt med allt. Jag försöker ibland ta ett kliv åt ett håll. Men då vinglar jag till.

Det är så mycket som ska hinnas med. Mycket som ska göras. Mycket som behöver tänkas. Och blir det en stund över. Då är det viktigt att ta tillvara på den på bästa sätt. Och bara det krävs planering och betänketid.
Samtidigt är det skönt att tiden ändå far förbi i det där höga tempot. Veckorna går. Dagarna tar snabbt slut. Och lika snabbt börjar nästa. Tiden vill inte bara komma i fatt. Den har passerat mig. Och ligger före.
Våren närmar sig och den för alltid något gott med sig. Sedan kommer sommaren. Och den för också något gott med sig. Givetvis.
Så kort sagt. Jag vågar inte riktigt stanna upp och tänka. Jag vågar inte avsluta något utan att börja på något nytt. Jag hinner inte med några pauser för då kanske tiden plötsligt börjar gå långsamt. Det ska den inte göra. Inte ännu. Den kan fara förbi i några veckor till. Tre veckor. Kanske fyra.

Nu fick jag i alla fall en stund till att tänka. Och jag kommer ihåg att jag funderat över några uttryck. För Gud's skull. Dra åt skogen. Det gick åt pipan. Var några av dem. Jag undrade varifrån de kommer. Varför man just ska till skogen. Och varför man gör saken för Gud's skull och inte sin egen. Och pipa?
Så klart att alla inte faller på plats precis nu. Men de finns där i huvudet någonstans. Och jag ska göra mitt bästa för att få fram dem. Utan att behöva ta en paus mellan något avslutat och något som ska påbörjas.

Veckans lista v.9

Positivt just nu:

- Sportlovsvecka

Färre barn på arbetet. Det är skönt ibland. Även om rastlösheten ibland kickar in då.

-IEM

Friidrott på heltid. En hel helg. Sweet. Och det gick riktigt bra också. Men allra mest imponerande Mattias Claesson på mig.

- Ikea

Den nya sängen står bakom mig. Alldeles underbar. Perfekt. Med den smarta lösningen med utdragbara hyllor bakom. Jag är nöjd.

-Mor & Far. Bror & Dalaflickan

Tack. Verkligen. Ni ska alla ha ett stort tack för all hjälp i helgen. Transporthjälp av möbler. Bärande. Middag. Billånande. Skräpkörande och pappröjare. Tack! Tack! Tack!

- Städning
Det blev en storstädning i igår. Och det känns bra. Riktigt bra.

Negativt just nu:

- Skid VM
Det blev förvisso någon liten medalj. Men i det hela, var det ett riktigt kasst VM. Bryt ihop och kom igen.
- Internetbanken

Min internetbank krashade två gånger i veckan. Det har inte påverkat mig. Men det känns lagom förtroendegivande.

- Träningen

En vecka till åt helvete. Förkylning och mindre vadskada.

- Elitserien

Vad ska man säga. Det gick inte i år heller. Men det var nära. Några minuter i från bara. Och vi, i jämförelse med andra, spelade på riktigt. Med de bästa spelarna. Men bitter? Nej, det skulel jag inte påstå att jag är. När fan börjar allsvenskan?

- Flickan från landet i norrs arbete

Det drar ner hennes humör. Det tycker vi inte om. Hoppas det vänder snart. Hon är bäst på det hon gör, när ska de andra se det? Och när ska vi bli kollegor?

Veckans lista v. 8

Positivt just nu:

- Lisa Miskovsky

En riktigt härlig tjej. Med en riktigt härlig röst. Little bird på nya skivan är enastående.
-Banken
Lånelöfte och indraget topplån. Jo, jag tackar ja. Nu känns det rätt bra med ekonomin igen.
- Eget omdömme
Det lyssnas allt för mycket på råd och rön. Tidningar och "experter" som säger både det ena och andra. Varför kan man inte bara stanna upp och lyssna på sin egen kropp. På sin egen vilja. Allt passar väl inte bra på alla? Man måste kunna ha ett eget omdömme om saker också.

-Melodifestivalen
Tar lite emot att säga det. Men lördagskvällarna i soffan är rätt mysiga. Och melodifestivalen är inte så illa. När allt kommer omkring. Att sedan Magnus Carlsson inte gick vidare. Det är en skandal.
- Inter

17:e raka vinsten nu. Det spelas ett imponerande spel. Hoppas bara på en vändning i CL nu. Det är en svår uppgift. Men det kan gå.

Negativt just nu:

- "Sena" utekvällar

När jag väl är ute. Vill jag bara hem. Även om det bara är en halvsen kväll i stan med bio och middag. De där komunala resorna gör att man tappar sugen.

- Träningen
2 pass och 24 km. Skandal. Men nu är skavsårsproblemet i stort sätt löst. Nu är det bara mala på igen. Några tunga pass kommer det att bli. Men sedan släpper det.
- Clüft's 2007
Jag tror att det här kommer att bli ett tugnt år för Carro. Tyvärr. Hockeybloggaren på aftonbladet tippade ett lag sist. Samma lag vann den säsongen. Så jag kan lugnt uttala mig om det här utan att vara värst. Tyvärr Carro. Någongång måste motgångarna komma. Och det blir i år.
- Elitserien
Jag tror att jag håller på att få magsår tack vare den här ovissa slutspels/ingemansland/kvalseriekampen. Det är inte roligt. Tre matcher kvar. Tre vinster för Djurgården. I morgon sitter jag i globen och skriker. Som så många gånger förr.
- P-möten

Personalmöten är inte roliga. De ligger alltid fel. De ligger alltid sent. Och det diskuteras bara en massa oväsentligheter. Den här gången missade jag globen galan. Och Bekeles attack mot världsrekordet. Helvete.

Steg två klart

Kom iväg lite tidigare från arbetet idag. Precis i tid för att glida in på banken och prata pengar. Och jag måste säga. Att jag är glatt överraskad över hur bra det gick. Och hur bra ekonomin ser ut.

Lånet blir beviljat. Samtidigt tar de bort mitt resterande topplån på lägenheten. Och bildar ett nytt bottenlån. Räntebetalningen sjunker. Mera betalas av varje månad.
Så det hela känns väldigt bra. Mycket stabilt. Vilket gör att det blev mycket roligare att börja renovera nu. Ångesten för pengarna är borta. Nu är det bara att köra.

Nästa steg. Det är att boka upp tider med J. Nu ska han få att göra. Nu ska det bli av. Det behövs bara ett samtal till bankkvinnan. Så är pengarna på mitt konto. För att sekunden senare. Försvinna iväg. Till ett nytt konto.

Banken nästa

Vi fortsätter med tanken om renovering. Lite extra luft fick vi efter samtalet med J. Och det är den luften som i morgon ska ta mig hela vägen till bankkontoret.

För i morgon eftermiddag har jag ett inbokat möte på Swedbank. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta upp. Eftersom inget är bestämt med J. Men den kan väl alltid vara bra att höra lite om lånet. Hur räntorna är. Hur batalningsplanen ser ut. Och en massa saker kring det hela. Så är det sen bara att gå dit och säga till. När det väl blir dags.

Så. I morgon tas nästa steg mot ett exlusivt och välplanerat badrum. Det blir strålande.

Rosa tabletter mot osäkerhet

Sätter mig här framför datorn och känner att fingrarna fortfarande är frusna. Känseln har inte riktigt kommit tillbaka till fingertopparna. Men med värmen i rummet vet jag att den snart kommer dit också.
Ute fortsätter temperaturen att dala. Det är kallt. Riktigt jävla kallt faktiskt. Det närmar sig - 45 grader nu. Men vad gör det när man sitter här inne. Med tända ljus och halvtinade fingrar.

Funderade på vägen hem idag. På vad man kan göra för att inte vara så orolig för vad alla tycker och tänker om mig. Människor på bussen. På tåget. På bussen. Människor jag inte känner. Jag fick arbeta lite med chefen idag. Hon sa att det var bra, vi skulle fixa det. Hon tyckte om att arbeta med mig.
Jag tänker inte att alla andra människor. De där på bussarna. Eller i affärerna. Att de tänker som hon. De arbetar visserligen inte med mig. Men ni förstår konceptet.

Jag önskar det fanns en tablett ta ta mot denna osäkerhet. Ett snabbt och enkelt sätt att bli av med den. En liten rosa tablett. Och några klunkar vatten. Så...poff! Var all osäkerhet på sig själv spårlöst borta.

Det borde finnas tabletter att ta till många saker. Och de behöver inte ens vara rosa. De kan vara i vilken färg som helst. T.o.m med glitter på. En tablett mot fobier. Spindlar exempelvis. Jag skulle trycka i mig de tabletterna.
En tablett mot lässvårigheter. Irritation. Eller kanske dålig sångröst. Jag vet inte. Det finsn oändliga tankebanor gällande det här. Men jag kanske skulle nöja mig med den där rosa. Mot osäkerhet och dålig självkänsla. Och den mot spindelfobi. Så klart.

Men medan jag väntar på att tabletterna ska komma ut på marknaden. Så får jag nöja mig med att fundera. Och ta en bit choklad. Fingrarna har tinat upp helt nu. Det är skönt. Ljusen gör sitt. Värmen segrar här inne. Men har inte en chans där ute.

Veckans lista v.7

Positivt just nu:

- Pelotterna
De är inte sköna att ha under fötterna. Men det verkar hjälpa. Så det är bara att bita ihop och mala på.

-För kärlekens skull

Vilken underbar låt. Helt enkelt.

- J

Är det han som ska rädda våra renoveringsdrömmar?

-Helgerna

De är underbara. Oftast. Bara få göra ingenting. Tyvärr tar de nästan slut innan de hinner börja.

- Internet

Tänk hur mycket tid och energi man sparar med internet. Alla tidtabeller, tips och saker man kan kolla upp på den fantastiska uppfinningen.

Negativt just nu:

- Rospriserna

Rospriserna steg ungefär med 465% till alla hjärtans dag. Sorligt. Men smart.

-Johanna Sällströms död

Det är tragiskt. R.I.P

- Skavsår

Skavsår lika stora som globen. Det går knappt att gå. Än mindre att springa. Frustrerande och onödigt.

- Lahti

En skam för domarkåren. Han borde inte ens få dömma korpenhockey. T.o.m Thomas Andersson är bättre. Och det säger inte lite.

- Självdiciplinen

Den har inte varit på topp senaste veckan. Skärpning. Så fort hälen läkt ordentligt.

Slut på luft

Vi kanske ska ta och bromsa lite. Det där med renoveringen. Den tog kanske slut innan den hade börjat. En man. Även en far till ett av barnen på min avdelning. Var hemma hos oss i veckan och tittade på badrummet. Han tittade. Frågade. Vi berättade. Och hoppades. Hoppades att priset inte skulle bli för högt.

Till slut hade han räknat och tittat. Och var på väg därifrån. Då kom beskedet. Och det kom som en bombjävel rakt i ansiktet. Luften gick ur oss. Och det där med renovering. Det var faktiskt inte ett dugg roligt längre. Vi gav upp helt enkelt.

Ända till igår. Då pratade jag lite löst med en annan man. En mycket trevlig man som också har barn på min arbetsplats. Han var väldigt ivrig att utföra arbetet. Även om det pris han sa var ungefär lika med det vi fick hos den första.

Skillnader finns dock. Man nummer två. Är riktigt trevlig och pratglad. Han skulle kunna fixa till lite för en kopp kaffe. Om man säger på det sättet. Inte alls svart. Det vill jag inte. Men förmåner. Kan man säga så? Slänga på lite extra för det ursprungliga priset. Dessutom skulle arbetet gå på nästan halva tiden hos man nummer två.

Men vi får se. Lite intresse har kommit tillbaka nu. Ska börja prata lite med banker. Se vd de har att erbjuda. Se vad jag måste ge tillbaka. En massa sånt som jag egentligen inte har någon som helst aning om.

Men. Det blir man nummer två som får arbetet i såna fall. Om det nu blir av. Vi kan börja kalla honom J. Bara sådär. J vill vi ha som fixar vårat badrum. J känns roligare och bättre. J gav tillbaka lite syre. När luften i stort sätt var helt borta.

Renoveringsdags

Nu är det stora planer på gång i hushållet. Flickan från landet i norr och jag vill renovera. Och den här gången är det inget litet som att måla om dörrkarmar eller köpa någon liten sak från paradiset Ikea.

Nej. Den här gången är det badrummet som ska få sig en omgång. Badrummet är från 1963. Och jag har svårt att tro att det någonsin har ronoverats sedan dess. Brunnar och avlopp är osmakligt vidriga. Kakelplattorna är ordentligt ur form. Den vita fär som en gång fanns på de kakelplattorna. Ja, finns helt enkelt inte längre där.

Längst in står det ett badkar. Som även det har sett sina bästa dagar.

Kort sagt. Badrummet är inte direkt våran favoritplats i lägenheten. Så nu är det bestämt att det ska ändras. Ordentligt.

Vi har en kontakt som ska komma och kolla på det och sätta ett pris på en totalrenovering. Det kommer att bli en hel det kronor. Men det är vi beredda att ta.

Vi tittar runt i kataloger och på internet. Vad ska man ha för klinkers? Kakel? Vilken toalettstol ska vi välja? Handfat? Duschhörnet med vilka dörrar? Någon som har några tips eller idéer och vill dela med sig?

Det finns en hel del där ute. Och det är svårt att välja.

Det här kommer att bli en lång följetång. Så häng med. Nu. Från början. Vi står på noll just nu. Med ett skitit badrum från 1963. Men ska snarast upp i 100. Men med idéer från 2007.

Bilden är inte från nu. Men så här såg det ut när jag köpte lägenheten. Ta en ordentlig titt. För snart åker skiten ut. Hoppas jag. Och fylls med nya härliga saker.

Veckans lista v.6

Positivt just nu:

- G-spot

Blodpuddingsamtalet och 4-veckor utan skiten. Starkt jobbat kompis!

- Anja
Vilken superkvinna. Riktigt imponerande. Men ändå en bit kvar till Stenmarks status.

- Wolfgang Pilcher

Vilken demon.

-Sportsöndag

Den här söndagen var inte illa. Störtlopp. Skidskytte. Störtlopp. Skidskytte. Hockey. Und so weiter...

- Nya saker

Att köpa nya saker känns alltid bra. Vare sig det är ett hus. Kläder. Bil eller bara mat.

Negativt just nu:

- Shopping
Inte ens när man har pengar är det lätt att shoppa. Det är en djungel där ute. Och den är full med konstiga saker. Och dyra.
- Sjukdom
Fem veckors strålande träning. Sedan tog det stopp. En lättare förkylning gjorde att några extra vilodagar anlände i protokollet. Inte bra.

- Mina grubblerier

Jag funderar allt för mycket. Renoveringar. Samlingar. Och t.o.m hur nästa jul ska se ut. Vad ska man köpa till vem i julklapp? Det måste få ett slut snart.

- Arbetet

Det känns inte rätt på arbetet just nu. Ingen motivation alls. Får hoppas på en ändring snart. Eller så är det att andra saker tar över energin jag tidigare lagt på barnen och arbetet kring dem.
- Backen

Att gå till Ica från oss är ingen lek. Vi bor på toppen. Vilket gör att hemvägen alltid består av en mödosam backe. Samma sak gäller löprundorna. Men det kanske bara är bra.

En vän utan bil fast med blodpudding

Igår kväll ringde en riktigt god vän till mig. Han skulle äta blodpudding och hade börjat bli orolig. För tänk om grisen har haft någon blodsjukdom. Du skulle han också bli smittad.
En riktigt bra tanke. Egentligen.

Men själva samtalet blev jag glad över. Vi har pratat en del senaste tiden. Det är bra.
Och att bara ringa för att fråga om det är lugnt att äta blodpudding. Det är såna samtal jag tycker om. Bara ringa för att prata lite smuts. För att fråga eller säga något som egentligen inte har någon poäng.
Att ha månadssamtal är mest jobbigt. När livet ska uppdateras och bla bla bla. När man lite systematiskt frågar vad man har haft för sig den senaste tiden. Träffat någon gemensam vän. Eller berätta sin livshistoria.
Jag tycker det känns bättre och mera avslappnat med kortare samtal. Korta men oftare. Det blir mera avslappnat på något sätt.

Igår kändes som ett sådant samtal. Och det kändes kul. Synd bara att vi inte har tid att träffas oftare. Vi bor egentligen inte så långt i från varandra. Men ingen av oss har bil. Och det här är ändå Stockholm. Och då är även korta avstånd långa.

Men jag saknar den här vännen. Leendet brukar alltid bli bredare när han är i närheten. Vare sig man tar en kaffe och pratar om livet. Eller sitter i var sin lägenhet och undrar om man kan äta blodpudding utan att bli smittad av grisens sjukdomar.

Ett lätt byte att knäcka

Jag är allt för lätt att bryta ner. Det har jag alltid varit. Så om någon av mina kollegor skulle vilja ha bort mig. Skulle det nog inte vara så svårt. Nu hoppas jag inte att fallet är så.
Men jag tar åt mig allting så personligt.

Exempelvis som i tisdags morse. Jag och en kollega hade frukosten. Två av tjejerna från min avdelning var väldigt flamsiga och hade brottom bort från frukostbordet. Så där som 5-6 åringar i regel brukar vara. Min kollega tyckte det störde matron och ansåg att vi på min avdelning skulle prata med dem, att de måste vara lugnare på morgonen.

Jag håller med. Men tog åt mig av kritiken och känner att det är jag som måste göra det. Att det är mitt fel att tjejerna är så. Kanske är det det. Eftersom de går på min avdelning. Men det finns ändå fler pedagoger på stället.
Så är det alltid. Jag tar mycket kritik allt för personligt. Jag borde inte göra det. I många fall vet jag att det inte är mitt fel. Eller att det inte är mitt problem. Undrar vad det kan bero på? Kanske för att jag vill klara saker själv. Jag tar på mig så mycket saker så det automatiskt blir mitt problem. Eller så beror det på att jag vill klara av saker direkt. Jag vill kunna på en gång. Precis som barnen.
Alltså är jag väldigt lätt att bryta ner. Lätt att slå undan benen för. Så jag faller. Hårt.

För övrigt så är artikeln som ska in i tidningen Förskolan klar. Den blev godkänd av chefen. Godkänd av min kollega och mig. Efter ett par små ändringar.
Efter helgen mailade min kollega journalisten igen. Det var tydligen något som inte var bra längre. Något som påvisade att hon är barnskötare och jag förskollärare. Som fallet är.
Jag har inte fått veta vad hon skrev. Men ärligt talat skiter jag fullständigt i det. Faktiskt.

Jag vet inte exakt när artikeln kommer ut. Men jag avvaktar med att lägga upp den här. Tills den är ute i världen. Och gör stordåd. Eller. Kanske är det bara samma saker som sägs igen. Och igen. Och igen. Inga banbrytande déer. Bara vår vanliga verksamhet.

En verksamhet med en bitter barnskötare. Och en skör förskollärare som faller och går sönder i bland. Går sönder för små rättelser. Men som samtidigt reser sig igen. Reser sig gång på gång.

Veckans lista v.5

Positivt just nu:

- Friidrottsäsongen
- Nu är den äntligen igång. Pers hit och per dit. Och vilken start av höjdhopparna. Kan bli en intressant säsong. IEM närmar sig.
- Luuk

Ordentligt sågad efter gårdagens melodifestival. Jag säger som Björkman: "Det är ju humor!" Luuk är klockren.
- VM

Nu är det igång. Skidskytte. Utför och längd. Ett handbolls VM. Där Tyskland (!) är i final. Samt ett lagom avslaget Bandy VM.

- Artikeln
Artikeln som ska in i tidningen "Förskolan" är klar. Den är godkänd. Och den var...ja, okej. Jga har den och skulle kunna lägga upp den här. Men det gör jag inte. Inte innan tryckning.
- Grammisgalan
Närvarade även vid Grammisgalan. Men fick inte heller den här gången sitta där vi förtjänar. Alltså bland prostagarna. Men Lasse Winnerbäck gick förbi oss ett flertal gånger, så vi kan helt klart ha överseende med våra platser.

Negativt just nu:

- Zlatan

Olof och Chippen har släppt det och gått vidare. Allvarligt. Väx upp Zlatan. And smell the reality

- Foten

Några ömmande stunder den här veckan. Oroligheten kommer tillbaka lite.

- Basshunter
En Grammis för årets ringsignallåt och killen håller världens längsta tacktal. Och är hur stolt som helst. Tycker mest grabben är pinsam.

- Pengabrist

Ge mig mera pengar. Nu. Pengar gör en inte lycklig? Ha. Ni skulle bara veta.

- Drömmar

Dagdrömmar behöver visst inte alltid vara bra. En drömrenovering inom räckhåll. Men samtidigt väldigt långt bort. Det ger en fruktansvärt bitter smak i munnen.