Tysk ordning

Jag antar att man alltid ska vara förberedd på att byggarbetares tiduppfattning inte är den bästa. En och en halv vecka blir lätt två. Två veckor blir lätt två och en halv. Och två veckor hinner säkerligen bli tre veckor till slut också.

Det är frustrerande att inte få badrummet klart. Hade det varit ett kök hade det varit en sak. Eller ett vardagsrum. En stol. Eller något annat. Men inte badrummet. Ingen fungerande dusch. Ingen ordentlig toa. No nothing.

Just nu håller de på med tätningen. Det tar tid. Och luktar som starkt lim. Vi var där en sväng i går och blev antagligen lite höga utan att ens veta om det.

Att bo borta skapar kaos hos mig. Inte bara för att det är borta. Hos mina föräldrar. Utan all oreda. Bristen på struktur och ordning. Jag behöver det. Jag är Tysk.
Det ligger saker lite här och lite där. Man vet inte när man kan komma hem igen. Till råga på allt är det lite skönt vardagskaos också. Sjukgymnastbesök i morse. Direkt vidare och ha avslutningssmtal med en familj. För att sen snabbt plocka med sig åtta barn och ta med dem till skolan de ska börja i höst.
Igår fick jag lätt panik. Drog på mig träningskläderna, skyndade mig ut och drog igen dörren. Lättad andades jag ut och började springa i väg. Leendet bröt fram och sorteringen av tankar började ta fart.

I morgon ska det sovas på förskolan också. Något barnen längtat efter i ett år ungefär. Det ska bli roligt. Men väldigt tröttsamt. Jag kommer komma hem på fredag och bara längta efter att sova i kaoset och duscha i duschen som inte finns.

Men som sagt. Det är lite kaos just nu. I min tillvaro. Jag vill ha tillbaka strukturen, den tyska ordningen och mitt vanliga liv. Det vanliga, fast med nytt badrum. Och jag vill ha det nu. Nyss.



Så här ser det ut. Kaoset i badrummet påminner om kaoset i mitt huvud. Synd bara att man inte kan stänga igen dörren och gömma kaoset i huvudet.

Renovering pågår

Det har varit en lite annorlunda vecka. Vi har inte bott hemma. Utan fått ockupera oss hos mina föräldrar. Anledningen är renoveringen av vårat badrum. Det finns varken toalett eller dusch, vilket är två saker som är rätt bra att ha.
Nu i helgen har J inte arbetat med badrummet. Vilket har gjort att vi kunnat bo där. Inte problemfritt. Men det har ändå varit skönt att få ha lite ensam tid och sova i egen säng.

I och med renoveringen utgår samtidigt veckans lista den här veckan. Kanske är det ingen anledning. Men jag gör som jag vill. Senare i veckan kommer det nog upp lite bilder på hur det ser ut där hemma.

Senast jag skrev klagade jag lite på solen som inte gjorde kohagen grön. Nu lyser solen underbart där uppe på den klarblåa himlen. Jag hoppas den fortsätter göra det. För just idag. Då känns det ändå lite sommrigt.

Den senaste veckan. Och den som kommer nu. Är lite av de två tyngsta veckorna på väldigt länge. Både arbetsmässigt och privat. En av veckorna är avklarade. Snart börjar nästa. En vecka som innehåller övernattning med avslutningsbarnen. Renoverings arbete. Tillfällig boplats. Derby. Fyra utvecklingssamtal. Rehab träning. Brist på struktur och planering. Och säkert en hel del annat.
Men även den veckan måste ha sitt slut. Och det är inte mer än sju dagar dit. Även om det ibland känns som det dubbla. Vare sig det är gråa dagar som aldrig skyndar på eller sommriga dagar som gör benen fulla med spring. Sju dagar är sju dagar.

Det är kaos och uppochner

Det är mycket just nu. Det är inte bara mycket som pågår i mitt huvud. Det är mycket som pågår runt omkring också.

I går ringde J på dörren. Med sin kompis J. Och de började vandalisera vårat badrum. Det är alltså dags nu. Renoveringen har börjat. Och med renoveringen kommer en hel de andra saker.
Samtal med banken. Inhandlande av allt material. Tillfällig flytt. Och det ständiga orosmomentet över att någonting ska bli fel.

Flickan från landet i norr och jag har flyttat lite norrut. Bara någon mil. Till mor och far. Och det känns sådär. Det är lite jobbigt att bo här. Minnen som kommer tillbaka och anpassningar. Men nu är det så och det är bara att bita ihop. Det uppskattas någonstanns inom mig ändå.

Det har kommit till en tid nu där vädret nästan förväntas vara fint. I början av våren var minsta lilla solglimt underbar. Nu är det snart juni. Och då förväntas vädret vara sommrigt. Sådär sommrigt som gör benen fulla med spring. Och sommrigt som gör kohagen grön. Och sådär sommrigt som gör att blommorna blommar.
Men nu är det inte så. Det går segt med solskenet just nu. Det är mest grått. Och gåa dagar skyndar aldrig på. Så är det. Gråa dagar blir lite segare och lite mera långdragna än andra. Än de där sommriga dagarna.

Men när det är gråa dagar ute. Kanske det är viktigare att hitta det sommriga inne. Inne i kroppen och huvudet. Hitta något som sprider lite ljus som inte syns. Kanske kan ett nytt badrum sprida det.

Veckans lista v.20

Positivt just nu:

- Ekologisk reklam

Reklamen är underbar. Man vill bara sjunga med, fast man kan inte.

- Annelie

Äntligen har hon kickat ut han. Det var på tiden. Det tycker vi om. Hon är värd så mycket mer.

- G-spot

Middag hos G-spot. Alltid trevligt. Jag får bocka och buga så hjärtligt.

- Röda dagar

Det blev en kort vecka. Kort arbetsvecka. Det är vi alla värda i bland.

- Franska kombin

En vecka med bil. Det är nästan så man blir bortskämd.

-Negativt just nu:
- Röran

Det är ett kaos hemma hos oss just nu. Det står saker överallt. Sladdar ligger över golvet. Kakel står i hörnet. Duschväggar och diverse annat som tar plats.

- Tålamodet

Jag har tålamod när det gäller barnen. Men att skruva ihop ett skåp kan knäcka mig totalt.

- Baksidan

Pang sa det, och så var det kört. Det var den baksidan.

- Djurgården fotboll

Förlust mot Gais i serien. Och orättvis utmarsch från cupen. Allt under samma vecka.

- Bioidioter

I filmen Spiderman III får en kvinna ett slag av en man. I biosalongen sitter ett gäng killar med utländsk bakgrund och jublar och applåderar åt det.

5 sekunder av frihet

Varje år brukar vi föda upp egna fjärilar på avdelningarna. Det brukar komma en burk med fem larver. De blir efter några dagar puppor som hänger i locket på burken.
Då sätts locket upp i ett fjärilshus och efter ett par dagar blir de färdiga fjärilar.
Barnen får följa hela processen och tycker att det är rätt så fascinerande.

I onsdags var det till slut dags. Dags för det bästa, enligt barnen. Det var tid att samlas och släppa ut dem i det fria. Men i år blev det inte riktigt som förr. Inte för den första fjärilen i alla fall.
Locket på huset öppnades och en fjäril flög ut. Han flög över ett staket. Och där tog det slut. Plötsligt kom en fågel och högg tag i fjärilen. Där satt 16 barn och tre vuxna och bara gapade. 5 sekunder av frihet. Det var allt den där fjärilen fick. Ibland kan världen vara grym.
De andra fyra kanske klarar sig längre. De får i alla fall chansen att göra det.

Nu är det fredag. Och lite ledigt. Det är skönt. Jag sitter här med trasig baksida. Kan inte träna som jag vill. Vilket gör att det pirrar i kroppen hela tiden. Det finns så mycket vilja och energi som vill ut. Ut i frihet precis som fjärilarna.

Annons

Två biljetter till Linkin Park säljes till reducerat pris. Globen fredag 25 maj 2007.

Någon som är intresserad?

En osynlig stapel

Det börjar närma sig slutet på terminen nu. Saker ska rundas upp. Avslutas och utvärderas. Samtidigt som tankarna redan ligger på hösten. Och vad som kommer att ske där. Med vilka barn. Med vilken personal. Med vilka pedagogiska tankar.

Några saker har börjat falla på plats redan nu. Barnen vi får in är klara. Och att både min negativa kollega och jag blir kvar på samma avdelning. Det är bra. Det tycker vi om. Men min halvtidskollega flytts bort. Tyvärr. In ska en ny. En på 60%. Någon som är intresserad?

Men någonstans i allt funderande kring hösten får man stanna upp. Skaka till lite och försöka stanna kvar i nutiden. Pausa framtiden. Vi är så klart inte inne på hösten ännu. Än är det vår. Man har fortfarande inte vant sig vid solen och rensopade gator. Vid gröna blad och färgglada blommor.
Och visst finns det tillräckligt där. Saker som staplas och lastas på varandra tills det rinner över och jag får stå och hålla i högen så den inte faller ihop. Än så länge håller den utan hjälp.
Jag har fixat med diplomen till de nio barnen som ska sluta. Jag fick panik när jag insåg att jag glömt ett barn. Det var nära. Tur att jag var ute i god tid.

Men vi kämpar på där inne på avdelningen. Trots olika syn på saker. Arbetar vi bra ihop. Vi hoppas att de närmsta veckorna ska passera smärtfritt. Jag vet inte om det är en förhoppning eller en dröm. Man säger att hoppet är det sista som överger en. Vad händer med drömmen? Ger man upp drömmarna före hoppet? Jag tror på tvärtom. Men det är bara jag. Vad vet jag. Jag är bara en förskollärare som håller upp en stapel med saker.
En stapel med saker som inte riktigt går att se. Men en stapel som känns.

Veckans lista v.19

Positivt just nu:

- Jamie Oliver

Jag vill vara som han. Jag vill vara han.

- One tree hill

Ja. Det kanske är en mesig serie. Vad vet jag. Men det är riktigt spännande just nu.

- Andres Vasquez mål

Jag vet inte vem han är. Och det spelar ingen roll heller. Men ett imponerade mål gjorde han. "Tur har man inte, det förtjänar man", finns det visst ett ordspråk som går.

-Vaderna

Äntligen börjar det ljusna lite. Två veckors träning utan vadproblem. Där av ett backintervall pass och en tävling.

- Tiden

"När tiden vill i fatt" säger Lasse. Men idag kom inte riktigt tiden i fatt. Jag sprang i från den. 21.25.17 är helt okej. Även om det kan putsas en hel del på den också.

Negativt just nu:

-Nattjobb

Måste flickan från landet i norr arbeta på nätterna ibland? Det bli lite tomt och tyst här. Lite för tomt och tyst för att vara bra.

- San José

Jaha. Det tog slut snabbt det där. Efter övertygande spel kom svenskarna tillbaka i Detroit. Då var det roliga slut för San José.

- Melodifestivalen

Det kan diskuteras i evighet. Och det bör det kanske göras. Men det är skrattretande. Det börjar bli pinsamt och löjligt. Löjliga bidrag dyker upp och plockar tolvor. Seriösa musiker får backa undan och verka dåliga. Östblocket röstar bara på varandra. Väst på sina. Flest grannar vinner. Grattis till feministtanten från Serbien. Grattis så in i helvete lite.

- Tävlingsnerver

Jag är en fruktansvärd tävlingsmänniska. Men nerver har jag inte. I veckan kräktes jag bara genom att tänka på en tävling.

- Rädslan

Den måste få ett slut. Snabbt. Ingen som känner någon idrottspsykolog som är billig eller har några bra tips? Just nu är jag rädd för att inte orka under alla pass. Och jag har en tro på mig själv som är under all kritik.

Veckans lista v.18

Positivt just nu:

- Röda dagar

Röda dagar tas alltid emot med öppna armar. Snart är det dags igen, och den här gången kommer den hand i hand med en klämdag.

- Renoveringen

Nu börjar det dra ihop sig ordentligt. Kanske är det bara några dagar kvar tills skiten rivs.

- Träningen

7 pass den här veckan. Det är det enda jag behöver säga.

- DC ++

Inte för att vi laddar ner. Men nu har vi äntligen fått igång DC++. Utrymmet på hårddisken krymper snabbt. Men som sagt. Inte för att vi laddar ner.

- Passion

Vare sig det är till en annan person, ett arbete eller kanske en idrott. Passion är bra. Det är viktigt om man ska kunna ta sig fram på ett bra sätt.

Negativt just nu:

- Startelvan.se

Det var kul i början. Nu känns det mest jobbigt och rörigt. Har inte loggat in på över en vecka. Undrar hur det går.

- Rädslan

Jag är rädd för att inte orka. Jag är rädd för att misslyckas. Alltså väljer jag den lätta vägen. Det är inte bra. Det är väldigt fel.

- Renoveringen

Allt känns bara rörigt. Och en viss panik börjar infinna sig i huvudet.

- Magen

Min mage är inte i form. Den krampar sig en hel del senaste tiden.

- Orken

Ibland är orkan pinsamt liten. Att ta en promenad 500m till ICA eller att slänga ihop lite mat. Det ska inte vara så svårt. Men att sitta still i soffan lockar allt för ofta mera. Därför ska jag nu resa på mig och gå ner till den där affären.

Där satt den

Tyskland - Tjeckien 2-0

Ni förstår själva. VM-guldet är redan klart. VM-guldet är tyskt.

Att må dåligt är en bra början

I personalrummet sitter det en liten skylt på väggen.

"Att må dåligt är en bra början"

Och jag tittar på den där lilla skylten. Inte bara en gång per dag. Utan en hel del gånger. Korta stunder. Långa stunder. Och jag rynkar pannan. Jag funderar över de där orden. Och ärligt talat. Jag förstår inte meningen med dem.

Hade det varit på ett annat sätt. "Att förstå att man mår dåligt, det är en bra början". Då hade det varit en sak. Men nu. Nu förstår jag inte. Det kan väl inte vara bra att må dåligt? Även om det blir bättre efter det.

Någon mår dåligt fysiskt för träningen går tungt. Men inte fan är det en bra början? Någon kanske vantrivs på arbetet och mår dåligt över det. Inte fan är det en bra början? Någon vill gå ner i vikt. Mår dåligt över de extra kilona. Inte fan är det en bra början? Någon tycker inte om att gå upp kl 05.00 och mår dåligt den tiden. Men inte fan är det enbra början? Någon blir inte riktigt kvitt sin förkylning men lever vidare för det. Även om personen mår dåligt. Och visst fan är inte det en bra början?

Givetvis är det bra att man kan inse att man mår dåligt. Då kanske man kan ta tag i det. Men det är inte det de där orden på skylten betyder. Inte för mig i alla fall.

Det är en bra tanke. Men gör om meningen. Eller ge mig något bra resonemang så jag kan acceptera skylten som den är. För ska det vara som nu. Då kommer jag att fortsätta rynka på pannan. Grubbla övermeningen med den där meningen. Och inse varje dag att min rast tar slut allt för snabbt.

Vill du gå på kalas?

I slutet på förra veckan kom en mamma fram till mig på arbetet. Hennes dotter skulle fylla år på fredagen, samtidigt som hennes kompis som också går på min avdelning.
Mamman berättade att hennes dotter gärna ville att jag skulle komma på hennes kalas i helgen. Och mamman hade försökt förklara att jag kanske hade annat att göra och inte riktigt hade tid. Eller ork efter att ha varit med alla barnen under veckan. Hennes dotter hande blivit besviken. Men förstått.

Jag blev lite generad. Och rörd. Visste inte riktigt vad jag skulle säga. En del av mig ville verkligen gå. De här två som fyllde år måsste jag ärligt säga tillhör mina favoritbarn på arbetet. Men samtidigt. Måste jag gå på allas kalas då? Vad köper man för present? Kan verkligen "fröken" komma på barnen kalas? Hade jag tid och ork?

Jag vet inte. Jag gick aldrig. Men tyckte det var väldigt snällt av dottern att vilja. Att verkligen vilja. Men nu blev det inte så. Jag valde att vara frånvarande. Men jag var närvarande i tanken. I min tanke var jag där. Och kanske var jag även det i hennes.

Veckans lista v.17

Positivt just nu:
- 8,8%

Fettprocenten låg senast på 8,8%. Det tycker vi om!

- Nya saker

Ett halvt nytt badrum står nu i vardagsrummet. I väntan på att monteras upp. Ny klocka sitter runt armen. Och nya löparkläder upphängda och redan fulla med svett.

- Hockey VM

Okej. Att spela hockey VM i april/maj är inte speciellt logiskt. Men vad fan, hockey VM är alltid hockey VM. Go USA go!

- Renoveringen

Det närmar sig en renoveringsstart. Saker är redan inköpta och redo. Nu saknas endast kakel och klinkers.

- Djurgården

Två raka imponerande vinster. Nästa match börjar om 17 minuter. Kanske bör jag vänta med att lägga upp DIF på listan. Men samtidigt, DIF är alltid positivt. Ha!

Negativt just nu:

- Träningen

Missar många viktiga pass. Missar många viktiga km.

- MiniGlenn

Glenns BK's juniorlag. Inte visste jag att det skulle vara så svårt att coacha ett gäng fjortisar.

- Hetsjakt

Det är hetsjakt på det mesta nuförtiden tycker jag. Men bland det värsta är hetsen på mat. Man ska snart inte äta någonting annat än linfrön och rågflingor. Kom igen nu. Lite rörelse och sunt förnuft räcker väl.

- Misstänkt allergi

Ögonen rinner konstant och svider. Kan det vara pollen? Jag har aldrig haft problem med det förr.

- Damfotbollsbevakning

Sitter och tittar på Arsenal - Umeå. Och det är faktiskt riktigt spännande. Domaren är möjligtvis sämre än Fröjdfeld. Men matchen är bra. Kanske bör damfotbollen visas och bevakas mera.

Gråa skuggan blir blue stream

En sån här dag går tankarna lite snabbt till myten. Legenden Bengt Alsterlind. Ni vet "sommar, sommar och sol...". Hajken.
Människor går runt i allt från svarta läderrockar till minimala kortkjolar. Vet inte riktigt vad som är bäst. För en del människor bör ta sig en extra titt i spegeln och kanske ifrågasätta vad de egentligen tagit på sig. Och hur lämpligt det är. Men visst. Det är tur att vi alla fungerar olika.

Kvällen börjar anlända. Men plusgraderna verkar stanna ett tag till. Några timmar till in på kvällen. Det är en kväll där den berömda gråa skuggan har tagit ett steg ner. I framtiden kommer det inte längre vara den gråa skuggan folket här i byn pratar om när de ser en löpare som snabbt flyger förbi. Nu är det annorlunda. Jag kan inte svara för människorna här. Men kanske blue stream kommer att vara ord som kommer från deras läppar.
De nya kläderna är inköpta idag och kommer väl att användas så fort det blir lite kyligare igen.

En ny klocka köptes också idag. Den andra gick inte längre att laga. Tyvärr. Det var en bra klocka. Inte bara full med tider. Utan även överfull med minnen.
Jag hittade den nya relativt snabbt. Som kan spara en hel bunt varvtider och lagra dem i klockan. Spara pass efter pass. Varje intervall. Med belysning så jag kan se tiden under de mörka passen ute på gatorna.
I första affären hade de inga såna som jag behövde. Killen i kassan föreslog att jag skulle köpa en ipod. Vilket förslag. Vilket komiskt förslag.

Nåväl. Nya sakerna är här nu. Och väntar på att användas. Vare sig det blir under namnet gråa skuggan eller blue stream. Så kommer det att gå fort. Riktigt fort. Och en ny klocka fylls med nya minnen.

Veckans lista v.16

Positivt just nu:

- San José Sharks

Ut med Nashville. Hajarna maler ner allt!

- Arbete

Flickan från landet i norr fick snabbt ett nytt arbete efter senaste nedläggningen. Det tycker vi om. Det skapar lugn. Arbete finns bara man vill.

- Arbetet

Mitt arbete den här gågen. Jag får stanna kvar på samma avdelning ett år till. Det är gott.

- FM 2007

Football Manager 2007 är visserligen inget Championship manager 2001, med bra är det.
- Klimatbelysningen

Äntligen har fler och fler börjar visa upp hur illa det är med våran planet. Hur man kan göra för att rädda den. Mera sådant tack.

Negativt just nu:

- Internet

Vårat internet. Det trådlösa. Är inte som det ska. Inte ens nära. Mottagningen tänds och släcks hit och dit.

- Bengt

Min julstjärna är snart 2,5 år gammal. Men nu börjar den bli sliten. Han börjar hänga lite väl mycket. Och ja - han heter faktiskt Bengt.

- Vaden

En ordentligt överansträngd vadmuslek gör det svårt att känna njutningen under löppassen. Men under nästa vecka blir det nog ändring på det.

- Förkylningen

Så klart kom en förkylning under den lilla ledigheten man har också. Halsen ömmar ordentligt. Nästan så jag funderar på om jag ska avlida. Fast inte riktigt. I morgon blir det arbete.

- Helgen

Är det ens möjligt att helgens slut kommer innan helgens början? För så känns det ibland. Fast när helgens början då kommer, är helgen ändå slut. Jag förstår ingenting. Vart tog helgen egentligen vägen?

Lila och skära ärr

Dagarna rullar på och semestern kommer allt närmare. Fast den känns fortfarande ljusår härifrån. Kanske tur att vädret blivit lite sämre nu igen. Då är inte ledighetslängtan lika stor. Även om den finns där. Konstant.

Samtalen jag hade förra veckan förvånade lite. Förhoppningsvis inte de föräldrar jag träffade. Och kanske inte min chef. Men mig. Jag fick lite frågor som kändes väldigt seriösa och eftertänksamma. Och samtidigt som en del av mig fick panik och ville rusa ut genom dörren. Så öppnades munnen och klockrena pedagogiska analyser vällde ut. Jag vet inte riktigt vart de kom i från. Men de stämmde bra. Föräldrarna verkade väldigt nöjda och jag kunde sitta och mysa. Och känns mig lite extra pedagogisk.

Såg en ung man på tåget hem idag. Ett par år yngre än mig. Han utmärker sig lite. Har tidigare haft jätterött hår. Lite annorlunda kläder. Men idag hade han en kortärmad skjorta. Och jag kunde inte slita blicken från hans arm. Den var full med skärsår och ärr. Undrar om han fortfarande mår dåligt. Eller om det kanske bara är någon annan konstig anledning man gör så. Anledningarna skiljer sig nog väldigt mellan olika personer.

Medan jag satt med boken i knät och låtsades läsa. Samtidigt som ögonen vilade på hans skurna armar. Tänkte jag på mig själv. Jag har också haft en sådan period. För några år sedan. Alla vassa föremål beslagtogs ut mitt rum. Men jag fick nästan dåligt samvete. Mina ärr och skärsår är inte i närheten av så grova som hans. Har jag ens rätt att klaga på hur dåligt jag mådde då? Mitt illamående kanske inte ens är i närheten?

Jag vet att man kanske inte kan jämföra på det sättet. Men det var den tanken som slog mig. Och kanske är det ändå bra? Att jag inte mådde sämre än jag gjorde. Att mina armar i stort sätt ser bra ut. Och inte fulla med lila och skära ärr. Jag hoppas bara att den här pojken löser sitt. Snabbt. Innan ärren på utsidan blir grövre än de på insidan.

Samtalen har rullat igång

Beslutet står fast när det gäller skrivandet av Veckans lista. Den utgår även den här veckan. Allting från den gamla datorn är nu överfört. Det tog sin tid. Men skönt att ha det gjort nu.

Några saker återstår dock att göra. Till och börja med plocka bort den gamla stora burken och fixa med de nya stora ytorna som öppnar sig på skrivbortet. Stora öppna landskap. Täckta med ett molntäcke av damm som lagrats till en alldeles utmärkt årgång.

Med den nya datorn är det också några saker som inte riktigt vill fungera som de ska. Eller som vi vill. DC++. Det vill inte riktigt fungera. Tydligen ska det sitta någon slags brandvägg i routern som vi inte kommer runt. Eller förbi.
Internet mottagningen är lagom het. Kanske har det med andra mekaniska saker att göra som stör signalen. Kanske med all betong som omsluter oss här. Eller med våran okunskap när det gäller installationer. Jag vägrar givetvis tro på det sistnämnda.

I veckan var det premiär för samtalen på arbetet. Jag gick ut först på min avdelning och avklarade två stycken på en eftermiddag. Jag förstår inte varför nervositeten måste infinna sig inför varje samtal. Kommer man aldrig i från den? Är övriga kollegor lugna bara på ytan? Jag tror att de sitter hemma och skakar inför varje samtal. För att sedan komma till arbetet och säga att det är lugnt. Samtal är roliga. Det är minsan inga problem för dem. De går iväg och ler. Men skakar inombords. Kvar står jag. Imponerad av deras lugn. Deras falska lugn. Men nu har jag avslöjat dem. Ha! Nu kan de inte lura mig längre. Nu vet jag. Eller tror att jag vet. Att de är minst lika nervösa och osäkra som jag. Eller inte.

De här två samtalen var i alla fall de enda som det skulle diskuteras saker på. Mina övriga sex samtal är avslutningssamtal. Där är det mest allmänt prat. Om hur de haft det på förskolan. Hur de ser på framtiden. Om skolan. Och en hel massa annat diverse tjafs. Men min puls. Den är inte låg inför dem heller. Skakningarna finns i min kropp även där. När det blir dags att sätta sig ner framför föräldrarna.

Det är visst nån som är tillbaka

Ja. Jag kanske har haft den där rubriken tidigare. Men har man varit borta ett litet tag och dyker upp igen. Då finns det egentigen inga ord som passar bättre.

Förra veckan bestod endast av två arbetsdagar. Sedan bar det av upp till norrland. I den franska kombin. Där spenderades ett par kalla men sköna dagar. Innan det bar av hem igen. Tillbaka hem till verkligheten. Till arbetet som inte längre är speciellt roligt.
Och det är där jag befinner mig för tillfället. I verkligheten.

Sitter framför TV:n med datorn i knät. Känner värmen från datorns fläktar på låren. De värms upp lite efter nedkylningen under det hårda intervallpasset för en stund sedan. Det är efter hårda pass jag kan förstå det där med påsken och Jesus. Jag dör efter passen. Helt död. Men återuppstår några timmar senare.

Måste meddela att Veckans lista förra veckan och den här veckan kommer att utgå. Det får bli så. Anledningen är en flytt. Hela den stationära datorn. Min förra. Ska flyttas över till den jag har i knät. Det är foton. Dokument. Filmer och närmare 3000 helt lagligt inlagda låtar.
Det tar sin tid. Och det blir på listans bekostnad.

Men jag är tillbaka i alla fall. Det är jag. Efter verklighetsflykten upp till norrland. Efter några dagar med energiladdande. Med en laddare som egentligen inte fungerade alls.

9,3%!

Provade på en sån där våg som mäter lite olika saker i kroppen. Inte bara vikten. Utan även fettprocenten och vattenprocenten. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig när jag ställde mig på den. Men när jag såg vad det kom upp för siffror på skärmen högg det verkligen till i hjärtat. Jag klev av vågen och stod bara och stirrade på siffrorna. Orörlig.

Jag kunde snabbt konstatera att jag fortfarande har stora problem när det gäller synen på min vikt. Inte på samma sätt som för några år sedan. Men synen och tankarna finns fortfarande kvar där. Önskan att gå ner mer och mer och mer finns fortfarande kvar där. Känslan av att vara tjock finns där. Som tur är så finns inte handlingskraften kvar.

9,3 % fett ska enligt experterna vara i underkant för vad man ska ha. Mellan 8% - 19% är tydligen rimligt. 0,0% hade känts bättre. Men nu stod det 9,3%. 9,3%! Det är hur mycket som helst. I mina ögon.

Jag får fortsätta köra 6 pass och springa mina 90km varje vecka. Fortsätta äta yoghurt till middag. Då kanske det försvinner lite fett till. Vad vet jag. Under 8% måste jag i alla fall. För 9,3%. Det är orimligt högt. Inte för er. Men för mig. Så är det bara. Jag har min syn. Ni har eran.

Veckans lista v13

Positivt just nu:

- Värmen
Börjar nog redan bli lite bortskämd med värmen och solen. Ibland känns det som sommar. Tills man kommer på sig själv och undrar vart kylan egentligen tagit vägen.

- Träningsmånaden

67km - 80km - 92km - 80km. 6 pass varje vecka. Den här månaden har gått väldigt bra.

- Allsvensk premiär
Snart är den här. 6 dagar kvar. Och jag kommer att se matchen. Sweet!
- 30 års kalas

Tack för en trevlig tillställning!
- Kameran

Jag fascineras ständigt hur det kan gå till. Med ett klick så sitter verkligheten på ett papper. Helt otroligt.

Negativt just nu:

-30 år

Jag lider med dig Dalafickan. Grattis. Men det kan inte vara kul att fylla 30. Jag fick panik när jag fyllde 20 redan. hur ska jag klara 30 gränsen?

-Samtalsdags

Nu var det dags igen. Jag hatar verkligen dessa samtal. Vem kom på idén om att man ska ha utveckligssamtal?

- Hattrick

Det börjar bli lagom intressant. Är det dags för ett avhopp?

- Allergin

Det kliar ständigt numera. Värst är det efter varje träningspass. Dags att plocka fram de där små tabletterna igen.

- Fett %

Ställde mig på en sån där våg som mäter vikt, vattenprocen och fettprocent. Det var inte roligt. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig. Hade väl hoppats på 0,0 % fett, även om det kanske är lite orimligt. Nu blinkade det upp 9,3%. Det sved till i bröstet.