Jag hörde en nyhet för någon dag sedan. En nyhet som handlade om förbud mot häng på byxorna. Att en skola, eller en klass i en skola, skulle förbjuda ungdomarna att visa kallsongerna. Skolan låg i ett så kallat finare område.
Jag förstår det inte. Hur kan man förbjuda en sådan sak? Jag förespråkar inte att man ska visa underkläderna, tvärtom. Jag anser att det i många fall ser riktigt löjligt ut. Men jag kan inte komma på någon som helst anledning till att det ska förbjudas. Att det ser fult ut är väl knappast någon anledning till att förbjuda något? I såna fall finns det mycket som folk har på sig som ser bra mycket fulare ut. Och vem har rätten att bestämma vad som är snyggt eller fult?
De är ungdomar och det modet går över. Precis som alla andra moden. Det känna som att mobiltelefoner kan vara bättre att förbjuda på lektionerna än några hängande byxor.
Magnus Uggla skriver i sin blogg att det mycket möjligt kan handla om en klassfråga. Jag är beredd att instämma. Det gäller att ha de "bästa" underkläderna. Och det gäller att visa det. Tydligen.
Enligt någon skulle det störa inlärningen. Men finns det inte andra saker då att förbjuda? Kjolar. Högklackat. Urrigningar. Killar med tre burkar vax i håret. Kepsar. Ja, det finns väl en herrans massa saker som är värre än lite häng på byxorna. Och varför pratas det bara om att killar ska dra upp byxorna? Det finns en hel del damer som bör göra det också, som visar sina underkläder. Och borde då också skapa ett störningsmoment i inlärningen. Men tydligen inte.
Jag är på skolverkets sida. De sa nej. De anser inte att det stör. Jag har svårare med det här mjukisbyxmodet hos ungdomarna. Och att de små damerna har alldes för mycket smink på sig, och på fel sätt. Annars borde skolan kanske ha större problem att ta intu med. Bråkiga elever och våld mot lärare. Men vad vet jag. Jag är bara förskollärare i dagens läge.
Jag ska väl erkänna att jag är en av dem som förespråkar det här med skoluniform. Jag tror det skulle få bort många negativa moment. Men vi är nog långt i från någonting sådant. Men hoppas kan man. Sen får ungdomarna ha byxorna hur de vill.
tisdag, oktober 30, 2007
söndag, oktober 28, 2007
Veckans lista v. 43
Positivt:
- Lön
Ibland är den viktigare än någonsin. Den här månaden var en sådan gång.
- Arsenal
En riktigt bra start i ligan. Och i Champions league dominerar de. Och det utan Henry.
- Kläderna
Nya löparkläder av bror. Man bockar och bugar!
- Magnus Carlsson helg
Magnus Carlsson helg på svenska favoriter. Vilken miss att jag först hörde det i dag.
- Djurgården fotboll
De var tippade som ett mittenlag, men har överraskat många. En helt klart godkänd säsong även om avslutningen var kass. Nästa säsong är det inget snack om vart guldet hamnar.
Negativt:
- Allsvenskan
Guld till till Stefan Rehn på ett sätt som känns lite bittert. Men visst, grattis så jävla mycket. Njut av det för nästa år hamnar det där det hör hemma. I blårändernas stockholm!
- Samtal
Som vanligt ogillar jag dessa samtal. Nu återstår ett enda. Och på senaste slog jag nog rekord. Jag satt över en timme.
- Vädret
Finns solen kvar? Jag har ärligt talat inte sett till den på bra länge.
- Tågolyckorna
Visst är det tragiskt att de blev påkörda, men är man inte ganska dum om man springer runt bland tågspåren?
- Tandläkaren
Första hålet någonsin lagat. Utan bedövning. Jag är nöjd, det kändes ingenting. Hade förväntat mig en enorm smärta.
Omgång 26
Har placerat mig i soffan med en stor Caffe latte bredvid mig. Den är självgjord. Och är på så sätt långt i från den där ljuvliga latten på Wayne's. Men det får duga för nu.
På televisionen rullar Fab 5. Hur det än är, så finns det bra tips i programmet som man kan ta lärdom av. Så är det.
Det är skönt att koppla av lite. Förra helgen var det kurs på Röda korset. En frivillig och gratiskurs om hjärt-och lungräddning för barn. Jag tog med mig Flickan från landet i norr och gick dit. Ledaren var inte ett dugg pedagogisk, och smått överintresserad av det hela. Men det var lärorikt ändå. Kontigt nog kändes det som en riktigt bra idé när jag anmälde oss. På lördag morgon när klockan ringde kändes det inte likadant längre.
Den här helgen var lugnare. En middag hos USM och hans dam i går kväll. En trevlig tillställning. Men förutom det har det bara varit att slänga upp fötterna på bordet. Om man vill förstås. Men det är roligare att hitta på saker.
Nåja. Den här dagen innehåller stora saker ändå. Inte bara en självgjord lagomsmakande latte. Utan ett avgörande i allsvenskan. Sista omgången. Nummer 26. Kl 15.00 stannar tiden upp här hemma. Andan hålls i 90 minuter med en kort andningspaus efter 45'. Djurgården ska plocka guldet. Så är det bara. Även om det känns väldigt svårt med utgångsläget som råder.
Just därför är det kanske ännu viktigare att se vidare på Fab 5, låta TLK eka ut från datorns högtalare och smutta vidare på latten. Eller så hämtar jag dammsugaren och städar lite. Det är bra att det finns alternativ.
På televisionen rullar Fab 5. Hur det än är, så finns det bra tips i programmet som man kan ta lärdom av. Så är det.
Det är skönt att koppla av lite. Förra helgen var det kurs på Röda korset. En frivillig och gratiskurs om hjärt-och lungräddning för barn. Jag tog med mig Flickan från landet i norr och gick dit. Ledaren var inte ett dugg pedagogisk, och smått överintresserad av det hela. Men det var lärorikt ändå. Kontigt nog kändes det som en riktigt bra idé när jag anmälde oss. På lördag morgon när klockan ringde kändes det inte likadant längre.
Den här helgen var lugnare. En middag hos USM och hans dam i går kväll. En trevlig tillställning. Men förutom det har det bara varit att slänga upp fötterna på bordet. Om man vill förstås. Men det är roligare att hitta på saker.
Nåja. Den här dagen innehåller stora saker ändå. Inte bara en självgjord lagomsmakande latte. Utan ett avgörande i allsvenskan. Sista omgången. Nummer 26. Kl 15.00 stannar tiden upp här hemma. Andan hålls i 90 minuter med en kort andningspaus efter 45'. Djurgården ska plocka guldet. Så är det bara. Även om det känns väldigt svårt med utgångsläget som råder.
Just därför är det kanske ännu viktigare att se vidare på Fab 5, låta TLK eka ut från datorns högtalare och smutta vidare på latten. Eller så hämtar jag dammsugaren och städar lite. Det är bra att det finns alternativ.
söndag, oktober 21, 2007
Födelsedagstid
På arbetet har vi ett system. Vi har flera system. Men ett av dem handlar om personalens födelsedagar. Alla i personalen har en kollegas födelsedag att ansvara för. Jag har Chica H's. Hennes födelsedag är i morgon och jag ska ha införskaffat present. Det har jag också. Diverse doftljus och annat kimskrams. Och så en sympolisk Dancing light tvål. Chica H dansar.
Till det har jag köpt en stor jävla prinsesstårta. Och nu insåg jag att jag glömde köpa ljusen till den. Chica H fyller 30. By the way.
Jag är lite nervös. Hon kanske inte alls tycker om det. Det visar sig i morgon. Under dagen då Chica H fyller 30.
Samtidigt kommer Flickan från landet i norr's födelsedag snart upp. De presenterna är också införskaffade. Problemet är att gömma det. Att hålla nyfikna tassar i från dem. För nyfikna tassar finns det här i huset.
Jag tycker om att köpa presenter. Det är svårt att komma på och hitta det man vill. Men att ge dem är roligt. Jag är lite sugen på att ge Flickan från landet i norr hennes presenter redan nu. Men jag antar att mina tassar också ska hålla sig där i från.
Det är många tassar här. Snart kanske det blir fler. Men innan de nya tassarna dyker upp så är det födelsedagstider. Chica H är först ute. Där mina presentval kommer att granskas ordentligt. Inte så mycket av Chica H själv. Utan mest av nyfikna kollegor. Kollegor med tassar.
Till det har jag köpt en stor jävla prinsesstårta. Och nu insåg jag att jag glömde köpa ljusen till den. Chica H fyller 30. By the way.
Jag är lite nervös. Hon kanske inte alls tycker om det. Det visar sig i morgon. Under dagen då Chica H fyller 30.
Samtidigt kommer Flickan från landet i norr's födelsedag snart upp. De presenterna är också införskaffade. Problemet är att gömma det. Att hålla nyfikna tassar i från dem. För nyfikna tassar finns det här i huset.
Jag tycker om att köpa presenter. Det är svårt att komma på och hitta det man vill. Men att ge dem är roligt. Jag är lite sugen på att ge Flickan från landet i norr hennes presenter redan nu. Men jag antar att mina tassar också ska hålla sig där i från.
Det är många tassar här. Snart kanske det blir fler. Men innan de nya tassarna dyker upp så är det födelsedagstider. Chica H är först ute. Där mina presentval kommer att granskas ordentligt. Inte så mycket av Chica H själv. Utan mest av nyfikna kollegor. Kollegor med tassar.
Veckans lista v. 42
Positivt:
- Djurgården hockey
Det kanske kan gå vägen den här säsongen. En start som lovar mera.
- Greys anatomy
Och så var jag fast i en serie till. Greys anatomy är den senaste i raden. Eftertänksam och verklig.
- Livstid
Liza Marklund har gjort det igen. Boken "Livstid" var riktigt riktigt bra.
- Bil
En hel dag med bil, då är det bara passa på att göra så mycket som möjligt. Slänga papper och annat skräp på tippen, storhandla och åka i väg till ställen bussarna inte vill ta en.
- Ljus
Mörkret drar allt tätare inpå oss. Då tänds ljusen i rummen här inne. Fler och fler för varje dag.
Negativt:
- Mängderna
Det blir för mycket. Jag orkar inte mer. Tankarna får inte plats i huvudet.
- Samtal
Tre samtal är gjorda. Nästa vecka kommer tre till. De tre värsta.
- Ansiktsboken
Jag är trött på den. Helt enkelt.
- Träningen
En hel träningsfri vecka. Det blir så ibland. När tankarna tar för stor plats.
- Björnskyttet
Vad finns det för anledning att skjuta björnar som försöker försvara sina liv? Som försöker att undvika att bli dödade av människor som kommer springande med gevär i högsta hugg. Som genom det plockar några jägare. Bah! Den som är med i leken får leken tåla.
onsdag, oktober 17, 2007
Bokförlagen har sagt sitt
För ett antal veckor sedan tog jag mod till mig och skickade i väg ett manus till ett flertal bokförlag. Det var ett manus till en barnbok jag skrivit lite på.
Jag har läst en hel del barnböcker och sett en del i förskolornas värld.
Jag tänkte tidigt att det var en sådan brist på manliga förskollärare. Men aldrig någonsin har jag läst en bok där en man är förskollärare. Det finns mycket bra böcker med moraler hit och moraler dit. Saker barn kan lära sig och känna till. Allting nedskriviet i bra barnböcker. Och med fina bilder till.
Jag ville att det skulle finnas en barnbok där en kille är förskollärare. Hur barn reflekterar över det. Men tydligen gick det inte som jag tänkte.
Alla bokförlag jag skickat till har nekat publicering. Det sista svaret kom idag. Det var det största förlaget. Och ändå det bästa svaret. De sa att det var en bra idé. Tanken var god med det fanns inte plats i deras publicering nu. Kanske säger de så till alla. Men det kändes ändå okej.
Nu har jag tappat lusten till att skriva. Jag skrev väl inte speciellt bra. Men kanske kommer lusten tillbaka vid ett senare skede i livet. Jag har ändå provat nu. Och det är väl ändå något.
Jag har läst en hel del barnböcker och sett en del i förskolornas värld.
Jag tänkte tidigt att det var en sådan brist på manliga förskollärare. Men aldrig någonsin har jag läst en bok där en man är förskollärare. Det finns mycket bra böcker med moraler hit och moraler dit. Saker barn kan lära sig och känna till. Allting nedskriviet i bra barnböcker. Och med fina bilder till.
Jag ville att det skulle finnas en barnbok där en kille är förskollärare. Hur barn reflekterar över det. Men tydligen gick det inte som jag tänkte.
Alla bokförlag jag skickat till har nekat publicering. Det sista svaret kom idag. Det var det största förlaget. Och ändå det bästa svaret. De sa att det var en bra idé. Tanken var god med det fanns inte plats i deras publicering nu. Kanske säger de så till alla. Men det kändes ändå okej.
Nu har jag tappat lusten till att skriva. Jag skrev väl inte speciellt bra. Men kanske kommer lusten tillbaka vid ett senare skede i livet. Jag har ändå provat nu. Och det är väl ändå något.
Två slags verkligheter
Det har varit mycket den senaste tiden. Mycket i huvudet. Mycket i armar och ben. I hela kroppen. Ännu en gång har jag simmat omkring och bara försökt hålla mig flytande. Huvudet precis ovanför alla de där sakerna som måste göras. Sakerna jag lagt på hög utan att ha skjutit upp någonting.
Den här veckan har det varit långa dagar på arbetet. Möten och stägningar. Samtalen har rullat igång. Jag var först ut. Jag vill ha dem avklarade. Eller bortgjorda. Första samtalet gick strålande. Allt gick som det skulle. Jag provar en ny taktik i år. Föräldrarna får med sig ett papper med lite frågor inför samtalet. Då får de på ett synligare sätt vara delaktiga. Dessutom blir de tvugna att förbereda sig lite också. Och till sist. Det är ett skönt underlag för mig att stå på. För mig som är så förbannat osäker.
Det andra samtalet gick sådär. Det var med J. Med J som gjorde om vårat badrum. Jag kände att det var svårt att få till ett riktigt professionellt samtal. Men det var ändå okej.
Båda har varit väldigt nöjda med sin nya avdelning och har känt att deras barn växt sedan de börjat på min avdelning.
Fem samtal kvar. Kanske sex. Men det är bara toppen på isberget just nu. Det finns så mycket i mitt huvud som måste göras. Och även om jag är bra på att organisera och förbereda så känns det som att det rinner över snart. Saker ska skrivas. Fler uppgifter varje dag. Fler än jag hinner avverka. Besök. Samtal. Bokförlag. Remisser och hälsenor. Sena kvällar och tidiga gryningar. Föreläsningar och prao-elever. Möten. Mail och månadsblad. Hitta vilse. Diplom. Höst och vinter. Pyssel. Och så allt som tillhör den andra vardagen.
På väg till arbetet läser jag. Ögonen lämnar inte boken. Det är en räddning. Just nu är det Liza Marklunds - Livstid. Den är snart utläst. Då blir det en ny. Direkt. Läsningen gör att jag snabbt kan fly verkligheten och leva mig in i en annan värld. Det behövs. Tills jag kommer hem. Då är Flickan från landet i norr här. Då är det dags att komma tillbaka till verkligheten. För det är en verklighet jag inte vill fly i från.
Den här veckan har det varit långa dagar på arbetet. Möten och stägningar. Samtalen har rullat igång. Jag var först ut. Jag vill ha dem avklarade. Eller bortgjorda. Första samtalet gick strålande. Allt gick som det skulle. Jag provar en ny taktik i år. Föräldrarna får med sig ett papper med lite frågor inför samtalet. Då får de på ett synligare sätt vara delaktiga. Dessutom blir de tvugna att förbereda sig lite också. Och till sist. Det är ett skönt underlag för mig att stå på. För mig som är så förbannat osäker.
Det andra samtalet gick sådär. Det var med J. Med J som gjorde om vårat badrum. Jag kände att det var svårt att få till ett riktigt professionellt samtal. Men det var ändå okej.
Båda har varit väldigt nöjda med sin nya avdelning och har känt att deras barn växt sedan de börjat på min avdelning.
Fem samtal kvar. Kanske sex. Men det är bara toppen på isberget just nu. Det finns så mycket i mitt huvud som måste göras. Och även om jag är bra på att organisera och förbereda så känns det som att det rinner över snart. Saker ska skrivas. Fler uppgifter varje dag. Fler än jag hinner avverka. Besök. Samtal. Bokförlag. Remisser och hälsenor. Sena kvällar och tidiga gryningar. Föreläsningar och prao-elever. Möten. Mail och månadsblad. Hitta vilse. Diplom. Höst och vinter. Pyssel. Och så allt som tillhör den andra vardagen.
På väg till arbetet läser jag. Ögonen lämnar inte boken. Det är en räddning. Just nu är det Liza Marklunds - Livstid. Den är snart utläst. Då blir det en ny. Direkt. Läsningen gör att jag snabbt kan fly verkligheten och leva mig in i en annan värld. Det behövs. Tills jag kommer hem. Då är Flickan från landet i norr här. Då är det dags att komma tillbaka till verkligheten. För det är en verklighet jag inte vill fly i från.
Veckans lista v. 41
Positivt:
- Extra ledig dag
På en extra ledig dag hinner man med mycket. Mycket utom att vila.
- Dr. Gustafsson
Han tog snabbt emot mig och var beredd på att skära upp senan på en gång. Tyvärr var jag tvungen att gå den "riktiga" vägen först.
- Snabba cash
En brutalt bra bok!
- Sundin
Poängrekord i Toronto och kung. Djurgårdens dörrar är alltid öppna.
- Wayne's
En stor hasselnöts latte. Gud i himelen. Eller något sådant.
Negativt:
- Alkohol
Blä!
- Ekonomin
Suck!
- Stoppa gatuvåldet i media
Förbannat dåligt!
- Spindlar i trappen
Huvaligen!
- Karlovic
Tråkigare kille får man leta efter.
måndag, oktober 08, 2007
Veckans lisa v. 40
Positivt:
- Veckans pedagogiska arbete
Nya idéer har bara sprutat ur mitt huvud den här veckan.
- DIF fotboll
Strålande fotboll och en 4-1 vinst mot Örebro. Sedan mindre elegant fotboll men en brutal kämparinsats och en fin 2-0 seger borta mot KonsträsGefle. Drömmern lever vidare.
- CL-elvan
Med två omgångar kvar av allsvenskan leder jag min serie på startelvan.se. Nu lanseras Champions league-elvan. Mäktigt.
- Paret
Jag vet inte hur pass offentligt det är. Men grattis för fan! Det har ni gjort bra.
- Planeringsdagar
Det var skönt att få göra något annat ibland. Bara komma bort från förskolan och barnen
Negativt:
-Ekonomin
Månad efter månad. Jag vet vad som behöver göras, men det är svårt när man står där i affären.
- Kaviar/banan
Hur kan man ens komma på en sådan vidrig kombination?
- Samtalsskräcken
Termin efter termin. Samtal efter samtal. Finns det egentligen någon som är lugn inför detta hemska påhitt?
- Söndagsförare
Myten stämmer. På söndagar kör alla runt en förjävligt.
- Marion Jones
Tack Marion. Äntligen bekräftade du det alla redan visste. Det är inte ett dugg synd om dig. Du är patetisk och pinsam.
söndag, oktober 07, 2007
Hallon/grädde
Ibland kan så små saker få en att vilja genomföra någonting. Exempelvis det här med musik. Hör man en låt av visst slag. Vill man ofta höra mer av samma sort.
Och så det här med skrivandet. Jag såg att en tidigare vän till mig idag skrivit sitt första blogginlägg. Och genast ville jag logga in och börja skriva jag också.
Flickan från landet i norr har varit borta på äventyr idag. Så jag har fått skapa mina egna här hemma. Det ensamma äventyret slutade nyss med att soffan växte och började likna en säng. En sån där hästenssäng som alla somnar i i reklamen på TV. Jag gjorde likadant. Ögonen föll i hop och inte ens Messi's och Henry's guldskor kunde få mig att vara vaken. I halvid vaknade jag och satte i gång kaffebryggaren. Hittade en påse med hallon/grädde. Vad är det för smak egentligen? Hur kan man komma på alla dessa smaker? Hallon/grädde smakar bra. Det värmer. Det håller ögonen öppna.
Det är tyst här inne. Det är tyst ute på gatan. Kanske är det därför jag somnar. Men det behövs ibland. Ren tystnad. Inga röster. Inga bilar. Inget borrande från mannen ovanför. Det är som att vara på landet. Fast ändå mitt i stan. Någonstans måste landsbyggden och storstan mötas. Och kanske är det just här. Utanför mitt fönster. Där hallon/grädden kokar.
Nästa vecka drar mina samtal igång. Sju stycken är de den här gången. Och jag har lika mycket panik inför dem som alltid. Jag känner mig totalt hjälplös. Det brukar gå bra. Men jag kan inte tänka så innan. Det är precis som tidigare år. Fast med en skillad. Det blir inget samtalsskägg i år. Det får gå utan. Utan skägg. Fast med kaffe. Hallon/grädde kaffe.
Och så det här med skrivandet. Jag såg att en tidigare vän till mig idag skrivit sitt första blogginlägg. Och genast ville jag logga in och börja skriva jag också.
Flickan från landet i norr har varit borta på äventyr idag. Så jag har fått skapa mina egna här hemma. Det ensamma äventyret slutade nyss med att soffan växte och började likna en säng. En sån där hästenssäng som alla somnar i i reklamen på TV. Jag gjorde likadant. Ögonen föll i hop och inte ens Messi's och Henry's guldskor kunde få mig att vara vaken. I halvid vaknade jag och satte i gång kaffebryggaren. Hittade en påse med hallon/grädde. Vad är det för smak egentligen? Hur kan man komma på alla dessa smaker? Hallon/grädde smakar bra. Det värmer. Det håller ögonen öppna.
Det är tyst här inne. Det är tyst ute på gatan. Kanske är det därför jag somnar. Men det behövs ibland. Ren tystnad. Inga röster. Inga bilar. Inget borrande från mannen ovanför. Det är som att vara på landet. Fast ändå mitt i stan. Någonstans måste landsbyggden och storstan mötas. Och kanske är det just här. Utanför mitt fönster. Där hallon/grädden kokar.
Nästa vecka drar mina samtal igång. Sju stycken är de den här gången. Och jag har lika mycket panik inför dem som alltid. Jag känner mig totalt hjälplös. Det brukar gå bra. Men jag kan inte tänka så innan. Det är precis som tidigare år. Fast med en skillad. Det blir inget samtalsskägg i år. Det får gå utan. Utan skägg. Fast med kaffe. Hallon/grädde kaffe.
torsdag, oktober 04, 2007
Upplevelsebaserat lärande
Det blir inte så mycket tid här framför längre. Flickan från landet i norr pluggar hårt och får lite företräde hit. Så måste man göra. Både högerregeln och väljningsplikt på samma gång. Men det går bra ändå.
Det har varit lite tungt på arbetet. Saker som inte gick min väg. Några enkla men onödiga misstag. Men stöttande ord fick mig att gå vidare. Nu är det nya tider. Och den här veckan har jag malt fram.
Började veckan med planeringsdagar. En ute på Överjärva gård. Någonting om skogen och våra grön flagg mål. Jag ska sitta med i grön flaggstyrelsen. Frivilligt.
Andra dagen handlade om utvecklingssamtal. Föreläsning och arbete kring hur man ska gå till väga. Lite rollspel. Väldigt givande.
Under båda dagarna. Och efter det. Så har idéer bara flygit ur mitt huvud. Jag kom på en strålande idé om ett rum som vi vill göra om. Det ska bli ett upplevelserum. Sinnena ska komma till användning där inne. Grön flaggmålen ska visas upp. Så ska det inredas. Ibland med växter. Ibland med djur. Ibland någonting annat.
Efter andra dagen kom det fram en idé om att vi kan lägga om samtalen. Att frågor ska ut till föräldrarna innan samtalen så de kan förbereda sig. Så att dialogen ska bli bättre. Att samtalen inte ska handla om att bedöma barnen. De ska handla om verksamheten och hur den kan påverka och påverkas av barnen.
Så, jag är igång. On fire. De seriösa bitarna är mina just nu. Lusten att vara med barnen är inte lika stark för tillfället. Men det ändras säkert snart igen. Nästa vecka dra mina samtal igång. Och jag hatar dem lika mycket som alltid. Jag kommer aldrig tycka de är speciellt lockande.
Nu är det dags att släppa fram Flickan från landet i norr. Ta mina tankar om samtalsupplägg och gröna flaggor. Låta de från höger passera. Och snällt vänta på min tur. Vid datorn. I rampljuset på arbetet.
Det har varit lite tungt på arbetet. Saker som inte gick min väg. Några enkla men onödiga misstag. Men stöttande ord fick mig att gå vidare. Nu är det nya tider. Och den här veckan har jag malt fram.
Började veckan med planeringsdagar. En ute på Överjärva gård. Någonting om skogen och våra grön flagg mål. Jag ska sitta med i grön flaggstyrelsen. Frivilligt.
Andra dagen handlade om utvecklingssamtal. Föreläsning och arbete kring hur man ska gå till väga. Lite rollspel. Väldigt givande.
Under båda dagarna. Och efter det. Så har idéer bara flygit ur mitt huvud. Jag kom på en strålande idé om ett rum som vi vill göra om. Det ska bli ett upplevelserum. Sinnena ska komma till användning där inne. Grön flaggmålen ska visas upp. Så ska det inredas. Ibland med växter. Ibland med djur. Ibland någonting annat.
Efter andra dagen kom det fram en idé om att vi kan lägga om samtalen. Att frågor ska ut till föräldrarna innan samtalen så de kan förbereda sig. Så att dialogen ska bli bättre. Att samtalen inte ska handla om att bedöma barnen. De ska handla om verksamheten och hur den kan påverka och påverkas av barnen.
Så, jag är igång. On fire. De seriösa bitarna är mina just nu. Lusten att vara med barnen är inte lika stark för tillfället. Men det ändras säkert snart igen. Nästa vecka dra mina samtal igång. Och jag hatar dem lika mycket som alltid. Jag kommer aldrig tycka de är speciellt lockande.
Nu är det dags att släppa fram Flickan från landet i norr. Ta mina tankar om samtalsupplägg och gröna flaggor. Låta de från höger passera. Och snällt vänta på min tur. Vid datorn. I rampljuset på arbetet.
måndag, oktober 01, 2007
Veckans lista v. 39
Positivt:
- Haile
Världsrekord på maran. Han är fortfarande kung! Och kommer alltid vara det i mina ögon.
- Shopping
Det har en tendens att bli lite för mycket i bland. Jag börjar känna mig som en shoppaholic.
- USM
Äntligen fick han ett arbete. Ett brutalt bra också för den delen. Det är han värd. Grattis kompis!
- Var 3:e fredag
Jag slutar 13.00. 12.30 utan rast. Helt underbart. Som att få en dag ledigt till.
- Winnerbäck
Han har gjort det igen. Mysig, mörk och skön skiva. Konserten närmar sig.
Negativt:
- Arbetet
Jag vill inte gå dit!
- DIF hockey
Lagom bra start.
- Självfötroendet
Det är inte på topp just nu. Det har sjunkit rejält senaste veckan, och något behövs göras. Någon bra idé behöver kläckas.
- Kylan
Det börjar bli ruggit att stå där ute bland vind och höstlöv och vänta på bussen.
- Tandläkaren
Inte bara ekonomisk smärta. Det är verkligen hemskt att gå till tandläkaren.
torsdag, september 27, 2007
Efterlyses: en jävla massa medvind
Det går fortfarande trögt. Det går värre än trögt. Om det tidigare var vindstilla och enbart lite önskan om medvind. Så har det blivit orkanvarning och enbart motvind. Det går inte alls just nu. Jag vill inte gå till arbetet. Jag vill faktiskt inte. Allting går bara fel. Det är inte min tid nu. Det måste vara någon annans. Vinden har vänt och blåser mig som en stor skosula rakt upp i ansiktet. Jag kommer inte frammåt.
I morgon slutar jag tidigt. Men det hinner säkert gå fel en hel del saker under den korta dagen också. Eller så är fredagen punkten för motvinden. Eller som jag sa, är det bara en orkanvarning. Varningen innan stormen börjar. Motvindsstormen.
I morgon slutar jag tidigt. Men det hinner säkert gå fel en hel del saker under den korta dagen också. Eller så är fredagen punkten för motvinden. Eller som jag sa, är det bara en orkanvarning. Varningen innan stormen börjar. Motvindsstormen.
söndag, september 23, 2007
Veckans lista v.38
Positivt:
- Caféer
Det är riktigt mysigt och skönt att bara sitta på ett café och inta en riktigt god latte. Det sägs att det är stockholmarnas nationaldryck. Jag antar att de har rätt.
-Mailfeedback
Varje vecka skickar jag ett mail till all föräldrar på min avdelning, där jag berättar vad vi gör och varför. Jag får mycket feedback på det. Och det är endast positivt.
-Jason Bourne
Om första och andra filmen var brutalt bra. Då var det här något riktigt extra.
- Städning
Det är lite läskigt, men jag får verkligen en kick av att städa.
- Ny bok
Det känns bra när en bok är utläst, men nästan ännu bättre när man får öppna en ny. Ovetande börjar man läsa. Ord efter ord. Mening efter mening. Sida efter sida.
Negativt:
-Träningen
Två veckor utan träning. En eländig förkylning som aldrig ville släppa. Som fortfarande inte vill ta det sista steget ut ur min eländiga kropp. Men igår sprang jag. Idag cyklade jag. Och styrketränade. Jag kan inte vänta mer nu.
-Hälsenan
Den blir bara sämre och sämre. Nu börjar jag rikta mina blickar mot solna. Idrottskliniken och Dr. Gustafsson och hans operationssal. Men vägen dit är lång. Längre än de minutrarna med pendeltåget.
-Nervositeten
I morgon är det derby mot AIK. Ett avgörande derby kan det mycket väl vara. Och jag blir riktigt nervös av att bara tänka på det.
-Mp3-spelarjäveln
Jag hade bara haft den i några dagar innan den gick sönder. Nu står jag utan. Det är ett svårt liv utan mp3-spelare. Men jag antar att jag ta mig frammåt även utan.
- Veckan
Veckan fick en tuff start. Samtal och arga ord. Möten och en hel del strul. Men den avslutades på ett bra sätt. En date på stan med flickan från landet i norr. Träning, städning och sport på televisionen.
onsdag, september 19, 2007
Jag behöver mera vind
Jag arbetar i motvind just nu. Skulle verkligen behöva en extra vindpust i ryggen. För att orka ta mig frammåt om dagarna. Måndag. Tisdag. Onsdag.
Min nya kollega har börjat. Han är man. Och hans intresse för fotboll är följande: "Jag har svårt att föreställa mig något löjligare än folk som springer och jagar en boll". Fan. Men visst, han kanske är en bra pedagog för det.
Samma dag som han började dog min mp3-spelare. En spelare jag endast haft i några dagar. Den går inte längre att stätta i gång. Den är förhäxad och trasig.
När jag kommer hem har jag fått två brev från två olika bokförlag. Pulsen höjs. Men det är två bakslag. Jag skriver visst inte speciellt bra barnböcker. Inga förväntningar fanns. Men hoppet är visst det sista som dör. Det dog i går.
Samma kväll får djurgården ett orättvist kryss mot Trelleborg.
Dagen efter. Tisdag. Ofantligt trött efter uppstigning kl 05.00. Det är svart ute och jag undrar om inte snön kommer att falla snart. När jag kommer till arbetet är en kollega redan där. Hon verkar inte ha mycket till liv. Hon är sur. Och jag är tvungen att äta frukost med henne.
Kvällen avslutas med bio och middag. Under den sistnämnda håller ögonen på att slutas. Jag förvinner bort från verkligheten. Mina sista pengar försvann där. Nu är kontot tomt och jag spejar utmed horisonten efter dagen då lönen ska komma. Den syns inte.
Idag är det onsdag och snart måste vändningen komma. Nej. I stället blir jag påtvingad ett dåligt samvete. Ett SMS och ett samtal. Det förstörde hela dagen.
Till råga på allt hamnar jag bredvid en tant som skriker i sin mobil på bussen hem. När hon är klar tar hon upp en banan. En bananjävel. Och äter den så lukten och ljudet at tänder som slås ihop med mosad bananjävel mellan får mig att vilja gå ut och lägga mig framför bussen. För övrigt så känner jag han som körde bussen, så det hade lätt kunnat ordnas.
Nu är jag hemma. Champions league ska snart dra igång på televisionen. Det dåliga samvetet sitter kvar. Egentligen ska det inte det, men så är fallet. Ljudet av bananen börjar så saktaligen ebba ut. I morgon är en annan dag. Frågan är om jag ska undra och vänta på mer skit som kommer att hända. Eller om jag ska öppna ögonen i morgon bitti och se att det faktiskt är en helt ny dag. En dag som kan ge något gott.
Min nya kollega har börjat. Han är man. Och hans intresse för fotboll är följande: "Jag har svårt att föreställa mig något löjligare än folk som springer och jagar en boll". Fan. Men visst, han kanske är en bra pedagog för det.
Samma dag som han började dog min mp3-spelare. En spelare jag endast haft i några dagar. Den går inte längre att stätta i gång. Den är förhäxad och trasig.
När jag kommer hem har jag fått två brev från två olika bokförlag. Pulsen höjs. Men det är två bakslag. Jag skriver visst inte speciellt bra barnböcker. Inga förväntningar fanns. Men hoppet är visst det sista som dör. Det dog i går.
Samma kväll får djurgården ett orättvist kryss mot Trelleborg.
Dagen efter. Tisdag. Ofantligt trött efter uppstigning kl 05.00. Det är svart ute och jag undrar om inte snön kommer att falla snart. När jag kommer till arbetet är en kollega redan där. Hon verkar inte ha mycket till liv. Hon är sur. Och jag är tvungen att äta frukost med henne.
Kvällen avslutas med bio och middag. Under den sistnämnda håller ögonen på att slutas. Jag förvinner bort från verkligheten. Mina sista pengar försvann där. Nu är kontot tomt och jag spejar utmed horisonten efter dagen då lönen ska komma. Den syns inte.
Idag är det onsdag och snart måste vändningen komma. Nej. I stället blir jag påtvingad ett dåligt samvete. Ett SMS och ett samtal. Det förstörde hela dagen.
Till råga på allt hamnar jag bredvid en tant som skriker i sin mobil på bussen hem. När hon är klar tar hon upp en banan. En bananjävel. Och äter den så lukten och ljudet at tänder som slås ihop med mosad bananjävel mellan får mig att vilja gå ut och lägga mig framför bussen. För övrigt så känner jag han som körde bussen, så det hade lätt kunnat ordnas.
Nu är jag hemma. Champions league ska snart dra igång på televisionen. Det dåliga samvetet sitter kvar. Egentligen ska det inte det, men så är fallet. Ljudet av bananen börjar så saktaligen ebba ut. I morgon är en annan dag. Frågan är om jag ska undra och vänta på mer skit som kommer att hända. Eller om jag ska öppna ögonen i morgon bitti och se att det faktiskt är en helt ny dag. En dag som kan ge något gott.
måndag, september 17, 2007
Veckans lista 37
Positivt:
- Planet Earth
BBC och en bunt andra. Den här dokumentären är något extra. Elva underbara delar.
- USM
Tack för en trevlig kväll. Det var ett tag sedan. Om man ändå hade bil...
- Lönelyft
1000:- extra känns alltid bra. Och på det en hel del lovord. Nu är det bara köra vidare. Tur att något går vägen.
- Hösten
Hösten är riktigt mysig. I alla fall innan det blir sådär svinigt kallt. Fina färger och lite mysruggit. Om man ändå fick springa lite terräng.
- Allsvenska resultaten
Oavgjort för alla topplagen. Perfekt. Nu ligger gatan öppen för ett litet miniryck för blåränderna.
Negativt:
- Författaren i mig
Två av bokförlagen jag skickade mitt manus till ville inte publicera. Jag tog det hårt. Nu vill jag inte skriva något mer.
- FC Gothia
Vad var det för idiotisk plan de hade?
- Hälsenan
Den blir inte bättre. Snarare tvärtom.
- Humörsdippar
Mitt humör kan hoppa snabbt. Ibland bara sjunker jag ihop och har inte lust till något alls. Bara dra ett täcke över mig.
- Trådlöst
Varför ska det vara så förbannat svårt att installera tådlöst internet?
onsdag, september 12, 2007
Det är tanken som räknas ändå
Idag när jag steg in på arbetet kom chefen fram. Jag skulle tydligen ha mitt lönesamtal idag. Det är ett antal veckor försenat, men vad ska man göra? Efter lunchen blev jag inkallad till chefen och personalansvarige ur styrelsen. Till slut kom det fram att jag skulle få 1000:- i höjning. Inte illa. Tack för den.
Men när jag gick därifrån var det inte pengarna som kändes bäst. Nu ska man inte sticka under stolen (Och vad är det för uttryck nu då?) att en löneförhöjning på 1000:- känns riktigt bra. Men det chefen tog upp som anledning kändes bra mycket bättre. Tankarna och orden.
Jag hade utvecklats enormt senaste året. Tagit för mig mer och visat att jag är den som är avdelningsansvarig. Visat att jag vill ha mera ansvar och bestämma. Jag har sagt i från mer till barn och kollegor. Och det märks att jag tycker om det jag gör. Det ser ut som att jag inte känner att jag är tillräcklig när alla barn frågar och kommer till mig.
Chefen sa att nog var det enda som hade förberett mig inför samtalet som ska vara grunden till det här lönesamtalet. Och verkligen lyft fram mig.
Jag skulle kunna berätta vad som helst och vilket barn som helst, eftersom jag är så mycket med alla barn. Tar tag i saker och söker upp de barn som jag kanske har svårare att få kontakt med. Tydligen skulle jag kunna sitta och ha utvecklingssamtal med vilka föräldrar som helst.
Alla de där orden. De kröp in under skinner på mig. Förhoppningsvis stannar de där. Om ändå bara för några dagar. För sedan är allt som vanligt igen. Jag ser ner på mina arbetsinsatser. Anser att alla kollegor är bättre än mig. Och den vanliga visan. Men det är då. Nu är det några dagar med orden och tankarna flytandes i blodet. Precis under skinnet.
Men när jag gick därifrån var det inte pengarna som kändes bäst. Nu ska man inte sticka under stolen (Och vad är det för uttryck nu då?) att en löneförhöjning på 1000:- känns riktigt bra. Men det chefen tog upp som anledning kändes bra mycket bättre. Tankarna och orden.
Jag hade utvecklats enormt senaste året. Tagit för mig mer och visat att jag är den som är avdelningsansvarig. Visat att jag vill ha mera ansvar och bestämma. Jag har sagt i från mer till barn och kollegor. Och det märks att jag tycker om det jag gör. Det ser ut som att jag inte känner att jag är tillräcklig när alla barn frågar och kommer till mig.
Chefen sa att nog var det enda som hade förberett mig inför samtalet som ska vara grunden till det här lönesamtalet. Och verkligen lyft fram mig.
Jag skulle kunna berätta vad som helst och vilket barn som helst, eftersom jag är så mycket med alla barn. Tar tag i saker och söker upp de barn som jag kanske har svårare att få kontakt med. Tydligen skulle jag kunna sitta och ha utvecklingssamtal med vilka föräldrar som helst.
Alla de där orden. De kröp in under skinner på mig. Förhoppningsvis stannar de där. Om ändå bara för några dagar. För sedan är allt som vanligt igen. Jag ser ner på mina arbetsinsatser. Anser att alla kollegor är bättre än mig. Och den vanliga visan. Men det är då. Nu är det några dagar med orden och tankarna flytandes i blodet. Precis under skinnet.
tisdag, september 11, 2007
Veckans lista v. 36
Positivt:
- Steve Bloom
Han har en fotoutställning på Raoul Wallenbergs torg. Helt fantastiska bilder på djur. Jag blev såld direkt. Gå och se den. Nu. Nyss. Och läs några av hans kloka ord angående världens miljöförstöringar.
- Stockholm
Huvudstaden bjuder på mycket härligheter. Att bara glida runt utan att gå i affärer. Fotoutställning. Cosmonova. Vattenmuséeum och naturhistoriska muséet. Och dä mellan en del andra intressanta saker att se längs gatorna.
-Susanna Kallur
Hon bröt ihop och kom igen. SPöade skiten ur Perry. Som inte ens grattulerade efter. Ha!
-Idol
Nu har idol börjat igen. Jag brukar inte se det speciellt länge. Men de första avsnitten är ändå roliga.
-Mopedkörkort
Klokt av regeringen. Hoppas det går igenom.
Negativt:
- Sjukdom
Två veckor har gått nu och jag blir inte riktigt av med skiten. Ögonen svider. Nu får det vara nog.
- Bilberoendet
Ibland är längtan riktigt stor. Resor, biobesök och storhandlande. Ikea. Men SL är bra de också. På sitt sätt.
- Möten
Fyra möten på två veckor. Det blir sena kvällar. Det tar på krafterna. Det ska inte vara lätt att vara förskollärare. Om det ändå vore så enkelt som de flesta verkar tro det är.
- Huslängtan
Ännu ett hus hittades på hemnet. Ett helt fantastiskt hus till ett fantastiskt pris. På Teg i Umeå. Vill ha! Det borde finnas någon slags spärr på den där farliga sidan.
-Borrjäveln
- Steve Bloom
Han har en fotoutställning på Raoul Wallenbergs torg. Helt fantastiska bilder på djur. Jag blev såld direkt. Gå och se den. Nu. Nyss. Och läs några av hans kloka ord angående världens miljöförstöringar.
- Stockholm
Huvudstaden bjuder på mycket härligheter. Att bara glida runt utan att gå i affärer. Fotoutställning. Cosmonova. Vattenmuséeum och naturhistoriska muséet. Och dä mellan en del andra intressanta saker att se längs gatorna.
-Susanna Kallur
Hon bröt ihop och kom igen. SPöade skiten ur Perry. Som inte ens grattulerade efter. Ha!
-Idol
Nu har idol börjat igen. Jag brukar inte se det speciellt länge. Men de första avsnitten är ändå roliga.
-Mopedkörkort
Klokt av regeringen. Hoppas det går igenom.
Negativt:
- Sjukdom
Två veckor har gått nu och jag blir inte riktigt av med skiten. Ögonen svider. Nu får det vara nog.
- Bilberoendet
Ibland är längtan riktigt stor. Resor, biobesök och storhandlande. Ikea. Men SL är bra de också. På sitt sätt.
- Möten
Fyra möten på två veckor. Det blir sena kvällar. Det tar på krafterna. Det ska inte vara lätt att vara förskollärare. Om det ändå vore så enkelt som de flesta verkar tro det är.
- Huslängtan
Ännu ett hus hittades på hemnet. Ett helt fantastiskt hus till ett fantastiskt pris. På Teg i Umeå. Vill ha! Det borde finnas någon slags spärr på den där farliga sidan.
-Borrjäveln
I två månaders tid har någon idiot i huset renoverat. Det räcker nu. Kl. 20.30 på en söndag kväll vill man inte höre en borr eka i lägenheten.
fredag, september 07, 2007
Misshandlad på arbetet
Här sitter jag med ett tejpat sår i pannan. Brutalt nedslagen. Jag hade inte en chans. Jag såg inte jäveln komma. Plötsligt dör han bara upp där. Med en slag rakt i ansiktet. Ett slag. Det var allt som räckte. Sedan var jag uträknad. Golvad.
Föräldramötet gick bra. Det var bra diskussioner och kloka ord som sades. Tyvärr är jag lite besviken på min egen insats. Men det brukar inte tillhöra ovanligheterna. Jag borde ha sagt mer. Även om det kanske inte fanns så stor möjlighet till det. Min kollega tycker om att prata. För henne är det inga problem att tala inför andra. Men det kanske är bra. Då blir det aldrig tyst.
Dagen efter. Igår. Då åt vi mellis ute. Precis som alltid. Ovanför bordet har vi en markis. Den sitter lite farligt till för vuxna. Men under ett års tid är det aldrig någon som skallat den. Tills i går. Jag stod vänd mot den och pratade med något barn. När jag sedan vänder mig om och ska börja gå, så dyker markiskanten plötsligt upp. Jag hinner inte se den fören den sitter där. En klockren smäll rakt i huvudet. Ett stort sår och ömmande huvud.
Jag tvättar bort blodet som rinner ned för pannan över ansiktet. Trycker ihop såret och tejpar ihop. Sedan var det bara att gå ut och försöka avverka dagens sista arbetstimme. Med en lagom smärta i huvudet. Och en känsla av total klantighet.
Föräldramötet gick bra. Det var bra diskussioner och kloka ord som sades. Tyvärr är jag lite besviken på min egen insats. Men det brukar inte tillhöra ovanligheterna. Jag borde ha sagt mer. Även om det kanske inte fanns så stor möjlighet till det. Min kollega tycker om att prata. För henne är det inga problem att tala inför andra. Men det kanske är bra. Då blir det aldrig tyst.
Dagen efter. Igår. Då åt vi mellis ute. Precis som alltid. Ovanför bordet har vi en markis. Den sitter lite farligt till för vuxna. Men under ett års tid är det aldrig någon som skallat den. Tills i går. Jag stod vänd mot den och pratade med något barn. När jag sedan vänder mig om och ska börja gå, så dyker markiskanten plötsligt upp. Jag hinner inte se den fören den sitter där. En klockren smäll rakt i huvudet. Ett stort sår och ömmande huvud.
Jag tvättar bort blodet som rinner ned för pannan över ansiktet. Trycker ihop såret och tejpar ihop. Sedan var det bara att gå ut och försöka avverka dagens sista arbetstimme. Med en lagom smärta i huvudet. Och en känsla av total klantighet.
onsdag, september 05, 2007
Sluka mig inte hel, mina vänner.
Nu sitter jag här inne på chefens kontor igen. Jag är inte längre föreståndare. Det var bara en vecka jag fick den äran. Och ärligt talat räckte det.
Om en timme är det dags för ytterligare ett föräldramöte. Och precis som alltid är jag ordentligt nervös.
Det känns mest som att det är tjatfrågor som ska tas upp. Att ha extra kläder. Ordentliga utekläder. Rutiner och bla bla bla. Men det är nervöst ändå.
I kväll ska vi också ta upp en diskussionsfråga. Det gäller ansvar. Vad har vi i personalen för ansvar? Vad har barnen? Och vad har föräldrarna? När det gäller utvecklingssamtal, hämtning/lämning med mera. Det är tänkt att vi ska ha en liten diskussion. För att få fram det vi vill och för att höra hur föräldrarna ser på saker.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Och jag är inte det minsta säker på att jag kommer att veta det när jag väl står där framför en bunt föräldrar. Föräldrar som är nya på min avdelning. Föräldrar som tittar storögot och antagligen förväntar sig ett riktigt pedagogiskt och eftertänksamt svar som innehåller orden "individ" och "unik egenart".
Fan, jag kan inte det. Jag kan inte prata på om pedagogiska saker. inte när jag står sådär. På ett papper kan jag det. Inför vänner kan jag det. Kanske ska jag se dessa föräldrar som vänner i stället för ovänner. Som hungigt är ute efter att sluka mig hel.
Jag tog på mig skjorta i morse. Tänkte att det kanske skulle se lite finare ut när man står där. men inte fan kommer det att hjälpa när jag inte kan svara på ansvarsfrågor. Jag måste få en bra start. Komma in i mötet på rätt sätt. Säga några väl valda ord i början. Då känns det bättre.
Innerst inne vet jag. Jag vet allas ansvarsområden. I alla fall så som jag ser det. Och det är väl ändå det som ska komma fram när det är diskussion. Nu gäller det bara att få fram det. Klockan går. Dags att plocka fram det där alla pratade om när man var yngre. det där som bara var skitsnack när man gick i skolan. "Anfall är bästa försvar". Det är så de ska tas. Det är så jag ska undvika att slukas hel.
Om en timme är det dags för ytterligare ett föräldramöte. Och precis som alltid är jag ordentligt nervös.
Det känns mest som att det är tjatfrågor som ska tas upp. Att ha extra kläder. Ordentliga utekläder. Rutiner och bla bla bla. Men det är nervöst ändå.
I kväll ska vi också ta upp en diskussionsfråga. Det gäller ansvar. Vad har vi i personalen för ansvar? Vad har barnen? Och vad har föräldrarna? När det gäller utvecklingssamtal, hämtning/lämning med mera. Det är tänkt att vi ska ha en liten diskussion. För att få fram det vi vill och för att höra hur föräldrarna ser på saker.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Och jag är inte det minsta säker på att jag kommer att veta det när jag väl står där framför en bunt föräldrar. Föräldrar som är nya på min avdelning. Föräldrar som tittar storögot och antagligen förväntar sig ett riktigt pedagogiskt och eftertänksamt svar som innehåller orden "individ" och "unik egenart".
Fan, jag kan inte det. Jag kan inte prata på om pedagogiska saker. inte när jag står sådär. På ett papper kan jag det. Inför vänner kan jag det. Kanske ska jag se dessa föräldrar som vänner i stället för ovänner. Som hungigt är ute efter att sluka mig hel.
Jag tog på mig skjorta i morse. Tänkte att det kanske skulle se lite finare ut när man står där. men inte fan kommer det att hjälpa när jag inte kan svara på ansvarsfrågor. Jag måste få en bra start. Komma in i mötet på rätt sätt. Säga några väl valda ord i början. Då känns det bättre.
Innerst inne vet jag. Jag vet allas ansvarsområden. I alla fall så som jag ser det. Och det är väl ändå det som ska komma fram när det är diskussion. Nu gäller det bara att få fram det. Klockan går. Dags att plocka fram det där alla pratade om när man var yngre. det där som bara var skitsnack när man gick i skolan. "Anfall är bästa försvar". Det är så de ska tas. Det är så jag ska undvika att slukas hel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)