Nackdelen med att vara aktiv

Jag brukar vara relativt aktiv när jag är ute på rast med barnen. Det kanske är en blandning av att jag tycker om att röra på mig och att jag är van vid det från förskolan. Där var man tvungen att vara nära de små barnen hela tiden. Dessutom vet jag så klart att det är bra. Det skapar relationer och det ger trygghet. Allt det där som ändå är så viktigt i skolans värld. Det vet jag.

Det kan vara allt i från att stå och lyssna och prata med någon. Det är spännande att få ta del av barnens värld. Eller leka tagen. Spela fotboll. Eller dansa. Ibland när barnen kommer och säger att de fryser så brukar jag börja köra lite spontandans så att de rör sig och blir varmare. Jag hittar på rörelser de följer. De hittar på rörelser som jag följer. Och så skrattar de och de blir varmare.

Men jag har även hittat en liten nackdel med det hela. Kanske är det inget jag egentligen ska klaga på. Det är ändå min uppgift att skapa de där relationerna. Att skapa tryggheten. Men precis som alla människor så har man ibland lite sämre dagar. Dagar där man känner sig extra trött. Kanske lite låg. Där man inte orkar studsa omkring så mycket. Dagar där dans är det sista man skulle vilja göra. Det enda man vill göra är att stå där bland allt folk och bara ha lite uppsikt.

Nackdelen är när jag en gång exempelvis haft en liten dansstund med några barn. Eller varit med i någon lek. Då vill de göra samma sak resten av veckan. Hela. Jävla. Tiden. Varje gång vi är ute. Varje dag. Och fy helvete vad det blir tråkigt och tjatigt. Men det kan jag ju inte säga. Inte högt i alla fall.

Så det finns nackdelar med att vara aktiv. Det finns nackdelar med att arbeta nära eleverna. Men kanske har jag fel arbete om det är så att jag bara vill vara ensam och ha det tyst. Jag får helt enkelt bita ihop ibland. Bjuda på de där fantastiska dansstegen. Göra de där löpstegen för att ta någon. Eller låtsas smaka på sandkakor för 349:e jävla gången den dagen.