Nu blev det en kortare paus igen. Det var inget som var planerat. Men samtidigt har det varit lite kaos. På arbetet. Sånt där kaos som gör att det skrivs om det i tidningen. Egentligen inget allvarligt men det slog ut varenda rutin som någonsin skapats. Nästan i alla fall. Vinterkräksjukan. Från noll till hundra på en dag. En efter en. Vi gjorde inget annat än att ringa hem barn kändes det som. Och spritade.
Nu har det lagt sig. Det gjorde det egentligen rätt snabbt. Faktiskt. Men efteråt ska det städas. Det ska städas något djävulskt. Varenda leksak. Varenda stol. Allt ska tvättas och spritas. Hela avdelningen ligger i någon slags spritdimma.
Samma dag som det värsta utbrottet skedde köpte jag blåbärssoppa. Gick runt och bara väntade på att det skulle ske. Räknade timmarna. 12-48 timmar säger de att det ska ta. Alltså på natten. Som vanligt. Jag gick och lade mig. Konstig känsla i magen. Ni vet sådär som man får bara man tänker på det. Och så väntade jag. Blev förpassad till soffan för att skona andra. Men ingenting hände.
Samma sak dagen efter. Kollegor åkte dit. Jag stod fortfarande upp. Men jag väntade. Ytterligare en natt på soffan. Ingenting hände. Och så passerade hela helgen. Nu verkar utbrottet vara över. Jag slutar vänta. Kanske det är då det händer i stället. Vem vet. Ta i trä och allt det där.
Efter kaoset kom ett höstlov. Många lediga barn. Fortfarande mycket att städa och sprita. Och det är där vi är nu. Vi går alla runt med varsin spritflaska i handen. Det låter sådär lagom bra. Jag vet. Tur det är handspriten och inte vodkan.
Nästa vecka ska rutinerna vara på plats igen. Då rullar förhoppningsvis allt på som vanligt. Då kanske det kan skrivas mer om likabehandlingsarbetet än om vinterkräksjuka. Jag menar, det finns roligare saker att bli omnämnd om i tidningen än det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar