En våg av meningslöshet

Jag har alltid tyckt om vardagen. När allt bara rullar på som det ska. Det är upp till arbete. Träningar och matlagning. Har man tur avslutas kvällen med en serie eller en match. Det är något tryggt med det. Jag vet vad som ska hända. Det ger ett inre lugn. Alla gör det de ska och så flyter allt på. Rutiner. Det är det som är grejen. 

Men så ibland. Då sköljer en våg av meningslöshet över mig. Det kan vara en kortare stund eller några dagar. Vad är det jag håller på med egentligen? Vad är det här för liv? Jag gör verkligen ingenting av vikt och hamsterhjulet snurrar på till jag dör. Lite så känns det.

Jag försöker tänka lite djupare. Försöker torka bort den där vågen av meningslöshet. Hitta sakerna i vardagen som faktiskt är viktiga. Arbete med barn. Träningar. Matcher. Föreningslivet. Ofta tror jag att den här vågen kommer i samband med att jag haft en mindre bra dag på arbetet. Eller när det blir för många saker i livet på en gång.

Förra veckan kom den här vågen. Pang på. Tsunamivarning. Och meningslösheten var ett faktum. Den här gången tror jag att det var en blandning av mindre lyckade dagar på arbetet och för mycket i vardagen. Ni minns när jag skrev om att det fanns så gott om tid på helgerna när fotbollssäsongen var slut? Ha! Fan heller. Det är så fullt nu så jag vet inte vart helgen börjar och helgen slutar. Det är innebandymatcher på olika ställen. Handbollssammadrag med föräldraarbete. Det är träningar och fler handbollsmatcher. Från morgon till kväll. Och så var det måndag igen. Hamsterhjulet. Och så lägger vi på lite julplanering på det.

Men jag torkar vidare. Hur mycket meningslöshet kan det egentligen komma från en våg? Det borde vara borta om några dagar. Kanske efter helgen. Helgen som är det värsta på länge. Efter det kanske det lättar lite. Då kanske det bara är fjorton innebandymatcher och trettiotvå handbollsmatcher. Kanske fem futsalmatcher också. Och tre friidrottstävlingar. Ni ser. Ingenting att göra alltså. Fy fan tråkigt.