För ett tag sedan hade skulle mitt arbetslag ha After work. AW. Som det kallas. Eller, vi skulle inte bara ha det, vi hade det också. Vi har hemma hos en av kollegorna som bor här i byn. Jag vet egentligen inte om man får kalla det här för byn, men för en som kommer från storstan så är det byn.
Hur som helst. Vi träffas där. Fördrink. Grillning. Och en massa surr. Några kör bil. Några dricker vin. Och annat. Så klart. Jag är en av dem som kör bil. Mitt hus ligger inte i den här byn så jag har en bit hem så att säga. När vi sitter där. Alla samlade runt bordet. Det äts och dricks och pratas. Då kommer jag på mig själv att tänka på två saker. Två saker som faktiskt förvånar mig.
Det första. Det är att ingen. Verkligen ingen. Av de som satt runt bordet ens kommenterade att jag inte drack alkohol. Att jag fyllde på mitt colaglas fyrtiosju gånger i stället. Det kändes otroligt skönt. Så har det inte alltid varit.
Det andra. Och håll fan i er nu. För det här är inte vanligt. Jag satt där och tänkte. Det här är nice. Det här är faktiskt riktigt trevligt. Jag känner mig relativt bekväm här. Och det gör jag inte på många ställen. Kanske på löpbandet. Men framför allt inte i sociala sammanhang. Verkligen inte.
Så återigen. Jag är så otroligt glad att jag till slut lyckades byta arbete. Till slut. Att jag kom iväg och kom fram till något nytt. Sen om jag verkligen vet vad jag gör här, rent pedagogiskt. Det är en annan sak. Men jag tror ändå att det rullar på rätt okej med det också. Igår exempelvis. Då hade jag och en kollega ett lektion med närmare fyrtio barn. Vi skulle prata en stund och sedan fördriva tiden. Kanske se någon filmsnutt. Det behövdes inte fördrivas någon tid. För jag pratade på. Min kollega pratade på. Och plötsligt var lektionen slut. Och det hade varit lugnt och stilla. Som det ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar