Tveksam början på året

Vid varje tolvslag på nyårsafton tänker man att det ska börja hända något. Det ligger någon tanke där om att de nya tomma bladen ska fyllas med så satans mycket positivt liv. Nu har det gått en hel del dagar och veckor sedan det där tolvslaget var. Och givetvis. Jag hade många planer på att det här skulle bli ett riktigt bra år. Ett positivt på många sätt.

Nu blev det inte så. Inte än i alla fall. Det är mycket kvar av året. Början av året har inte riktigt blivit som jag tänkt mig. En vadskada och ett senfäste som strulade satte stopp för löpning första sex veckorna. Sen kom en förkylning som inte ville försvinna.
Samtidigt har värmepumpen strulat vilket medfört en väldigt massa ekonomiska funderingar. De där jävlarna är inte direkt gratis att förnya.
För att göra allt ännu värre har min far gått och fått en otrevlig sjukdom vilket skapat väldigt mycket oro och funderingar. Och på arbetet är det en hel del förändringar som också ger huvudbry och en ännu oroligare barngrupp. Just det. Jag har en liten son också som knappt sover på natten. Det ger  mig inte direkt tonvis med energi.

Men nu ska jag inte måla fan på väggen och allt sånt. Det hade kunnat vara värre. Och så finns det där ordspråket. "Efter regn kommer solsken". Jag får tro på det. Det är mars nu och det kommer att bli bättre. Det är jag säker på. Jag får helt enkelt fokusera på det positiva. Se de ljusglimtar som finns.

Värmepumpen är inte helt trasig. Jag behöver inte köpa en ny ännu. Pappas sjukdom är på bättringsvägen. Skadorna i mina ben känns bra just nu och förkylningen är över. Långsamt har jag börjat ta några löpsteg igen. Och vad gäller arbetet så finns det inte så mycket jag kan påverka mer än att vara så pass bra pedagog jag kan vara.

Så bara för att tolvslaget för nio veckor sedan inte gav det jag hade hoppats och tänkt på betyder inte att de resterande 43 veckorna behöver gå åt samma håll. Tvärtom. Efter semestern kommer ett nytt tolvslag. I min mening ett starkare tolvslag än nyårsafton. Då jävlar.