Fyra härliga år

För lite mer än fyra år sedan åkte jag iväg med bussen ner till pendeltågsstationen här i Sollentuna. Jag var nervös och jag var förväntansfull. Jag skulle träffa Flickan från landet i norr för första gången.

När tåget kom såg jag henne. Med ryggsäcken över axeln och ett underbart leende på läpparna. Jag tvekade lite hur vi skulle hälsa. Men till slut blev det en kram. Och efter det kändes allt som det skulle. Nervositeten släppte snabbt och allt kändes naturligt. Som om vi kännt varandra en evighet.

Nu har det gått fyra år sedan vi blev ett par. Vi klarade av ett halvår av pendlande. 63 miljävlar hit. 63 miljävlar dit. Men det var värt varenda resa. Varenda krona. Varenda tår.
Nu behöver vi inte åka någonstans för att träffas. Nu kan vi varje kväll lägga oss i samma säng. Och vakna upp bredvid varandra varje morgon.

Det har varit fyra fantastiska år. Där det fortfarande pirrar när man möts. Där man fortfarande längtar efter varandra. Där man fortfarande inte kan gå förbi varandra utan att nudda den andre. Det skickas fortfarande fina sms. Och det kramas en massa. Det är precis som man en gång tänkte att det där riktiga skulle vara.

Fyra år har gått snabbt. Och kanske är det bara bra. För nu. Inne på det femte året. Det är där allt egentligen börjar. Det är nu framtiden börjar. Planerna har funnit länge. Så länge. Men det är nu det hela ska börja. Med flyttande. Med nya små liv. Med en ny start. Där jag tänkte att jag skulle växa som människa och bli modigare. Och då är Flickan från landet i norr den bästa att ha med sig. För hon får mig verkligen att växa och tro på mig själv.