Nytt år. Nya chanser.

Nytt år. Nya chanser. Så sägs det väl att det ska vara när man står där klockan tolv och klingar i glasen. Hoppas på att just det här året, det ska bli ett bra år. Det ska bli så mycket bättre än det som just passerat. Och visst kan det bli så. Men i de flesta fallen går man ut hårt och efter en kort tid ser det likadant ut som det tidigare året.

Nu är det 2010. Och förhoppningarna finns att det ska bli en bra år. Men jag vet inte om jag tänkte anstränga mig så mycket extra för att det ska bli så. Förhoppningsvis kommer det automatiskt.
När klockan slog över till en ny dag. Ett nytt år. Då stod Flickan från landet i norr och jag på vår balkong. Frös och tittade på färgerna som lös upp himlen. Sen gick vi in och spelade vidare vårt spel. Bara hon och jag. Bättre blir det egentligen inte.

Resan till norr gick fint. På vägen upp sladdade jag nästan av vägen två gånger. Det hade inte varit så lyckat. Men hemvägen gick bättre. Lugn och sansad. Det var knappast varmare här nere i Stockholm. Men vägarna är i alla fall plogade.
Nu är det bara en kort stund innan det bär av till norr igen. Och ett 60-års kalas. Och efter det. Då är det bara några dagar kvar innan vi beger oss till varmare breddgrader. Till tigerräkor och färsk ananas och mango. Till sol och bad. Och ledighet.

Så det blir en bra början på 2010. Utan att jag egentligen behöver anstränga mig. Och undertiden. I väntan på. Så fortsätter jag snöra på mig löparskorna. Ibland ute i kylan. Ibland inne på löpbandet. Hur som helst. Fungerar det helt utmärkt och det mals km efter km. Och bara en sån sak. Är ren lycka. För mig.